av Anders de la Motte
Alfabeta 2011
När Anders de la Motte gav ut sin första bok [geim] 2010 förutspådde jag att han skulle få Svenska Deckarakademins pris för Årets bästa Deckardebutant. Nu sticker jag ut hakan och säger att han borde få pris igen – för Årets Bästa Kriminalroman. Men eftersom alla kandidater ännu inte är lästa, eller ens utkomna kanske jag ska inskränka mig till att han åtminstone borde vara nominerad. Allt annat är tjänstefel.
Att följa upp en sådan debutsuccé är naturligtvis inte lätt, till och med en något sämre bok hade varit mycket bra och läsvärd. Men författaren överraskar igen, nu genom att ha skrivit en helt igenom genomtänkt, spännande och inte minst originell bok som jag knappt kunde lägga ifrån mig. Jag läser ofta på tunnelbanan och funderade några gånger starkt på att tura ett antal rundor mellan Ropsten och Norsborg bara för att kunna läsa lite till. Men jag besinnade mig och missade bara att gå av vid rätt station en gång.
I [buzz] återkommer huvudpersonerna från debutboken, HP och hans syster Rebecca Normén. HP har blivit lite smartare och är inte fullt en lika misslyckad individ som förut. Rebecca visar fler mjukare sidor nu, hon är inte bara superpoliskvinnan. Återverkningarna av de förändringarna är bara positiva för boken. HP är fortfarande besatt och förföljd av Spelet. Han träffar den världsvana kvinnan Anna Argos som mördas och han blir höggradigt misstänkt för brottet. Han försöker med alla medel ta reda på hur allt hänger ihop. Det skulle han kanske inte ha gjort. Rebecca i sin tur blir förföljd på ett webbforum av den anonyma signaturen Maybey och försöker också reda ut hur allt hänger ihop. Inte ont anande korsas syskonens vägar och det blir mycket dramatiskt. Man kastas i läsningen tvärt mellan de två parallellhandlingarna och det är inte utan att man blir lite förbannad när man hela tiden tvingas vänta med att få veta hur det ska gå. Men så blir man uppslukad av den andra historien och så upprepas detta fram och tillbaka under bokens gång. Väldigt bra, men frustruerande.
Självklart kan den här boken läsas fristående, men jag tror att man har större behållning av den om man redan har läst [geim]. Och den avslutande lilla cliffhangern öppnar också upp för en fortsättning.
Det bästa med Anders de la Motte är att han har hittat ett alldeles eget språk att skriva böcker på. Ingen är som han. Man kan faktiskt undra var en 40-årig skånsk säkerhetschef har hittat det fantastiskt levande och uppfriskande ungdomliga språket. Att han är filmentusiast står också utom alla tvivel. Även om jag tycker att jag ser mycket film och kan lite grand så vet jag att jag missar de flesta av hans filmassociationer och filmrepliker som han kryddar texten med. Men man blir ändå glad varje gång man känner igen filmen.
Den första boken är redan såld utomlands och skall filmas. [buzz] kommer med all säkerhet att gå samma öde till mötes. Anders de la Motte har en rakt utstakad lysande framtid som thrillerförfattare framför sig. Jag undrar om inte ett skånskt företag ganska snart måste leta efter en ny säkerhetschef.
Betyg: 5 tomteluvor
3 kommentarer:
Om buzz är lika bra som geim då blir jag lycklig. Svårt att släppa boken och jag köpte den i det lilla formatet på mässan och det var ett utmärkt sätt att läsa en bok på. Kommer att köpa fler i det formatet. Längtar tills jag har buzz i min hand.
Gun-Britt K
Fattade inte slutet. Dålig bok.
Denna bok kommer jag inte att läsa, efter att ha läst Geim. Jag föstår inte alls vad som är bra med dessa båda böcker. Den första gav mig ingenting, förutom frustration över att jag gav den en ärlig chans och bara fick strunt tillbaka.
Skicka en kommentar