måndag 2 april 2012

Bankdeckaren - Filmomdöme

Bankdeckaren
(The Bank Dick), 1940
Regi: Edward F. Cline
Filmer med W.C. Fields hör till de mest crazy man kan hitta. Han har också skrivit manus, vilket gör det dubbelt galet. Brödrna Marx måste ha varit en stor inspirationskälla. Allt är knasigt. Ingenting är omöjligt. Och det är klart att man skrattar ibland. Både fnitter och hejdlöst gnägg. Men i det stora hela blir det ganska påfrestande.

Egbert Sousé (Fields) lever ett lugnt liv, tuktad av sin fru och sin svärmor. Han stora nöje är att ta en drink i den lilla stadens bar. När han klarar upp ett bankrån p g a ett misstag blir han hjälte och får jobb som deckare på banken. Där driver han omgivningen till vansinne med sina idéer och infall. Men när han oförskyllt blir hjälte igen lyser lyckans sol emot honom.

Betyg: 2 tomteluvor

Inga kommentarer:

Veckans Tio i Topplåt 1135

Ola & The Janglers: No No No In på listan 11 september 1965 Låg kvar i 4 veckor, Högsta placering: 5