AC/DC är lite av 70 och 80-talets Chuck Berry. Stadiga leveranser av enkla och lättillgängliga rockrefränger, den ena egentligen ganska lik den andra.
Tjenahej alla läsare av min blogg. Jag är en sjuttifyraårig samlare av film, musik & litteratur. Övriga fritidsintressen: Dart & familjen naturligtvis. Detta är en blandad sida med tonvikt på deckarrecensioner.
måndag 23 februari 2009
AC/DC
I fredags delade jag ut en julklapp igen. AC/DC biljetter. Konsert på Globen med de australiska rocklegenderna som numera bor i Holland. Klappmottagare var döttrarna inklusive en pojkvän, lämpligt iklädd i Brian Johnsonkeps. Man blev inte besviken. Bandet levererade flera av sina stora hits (alla skulle aldrig hunnits med) och lagom många nya låtar. Det nya albumet Black Ice som kom i höstas är för övrigt bland det bästa de gjort. Frontfiguren Angus Young var som vanligt iklädd sin skoluniform och höll igång i högt tempo hela kvällen. Sångaren Brian Johnssons röst var naturligtvis uppe i plågad falsett. Hur håller rösten till mer än en konsert kan man undra?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kristina Appelqvist: Vykort från en bortglömd prins
Vykort från en bortglömd prins Av Kristina Appelqvist Piratförlaget 2024 ISBN 9789164209023, Inbunden, 373 sidor I den tredje delen om Nin...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar