Om du vill lämna kommentar på ett inlägg - klicka på kommentar under inlägget. Skriv din kommentar. Markera namn/URL. Skriv ditt namn eller alias.

tisdag 29 september 2009

Veckans låt 26

Ni som har följt det här stående inslaget vet att jag lägger ut ettorna från sextio- och sjuttiotalets häftigaste musikomröstningsprogram Tio i Topp i kronologisk ordning. Vi är framme vid de tre sista ettorna från 1962.

Den 1 december toppades listan av Ron Goodwin med låten Murder She Says. Låten är det instrumentala ledmotivet till filmen med samma namn. (På svenska hette filmen 4.50 från Paddington). Det var en filmatisering av en av Agatha Christies romaner med Margreth Rutherford i huvudrollen som Miss Marple.

Ron Goodwin var en brittisk kompositör, arrangör och dirigent som föddes 1925. Han gick bort 2003. http://www.rongoodwin.co.uk/index.htm

Lars Rambe på besök hos deckarvännerna

Ikväll gästade Lars Rambe Deckarvännerna. Han berättade mycket om sin förra bok Spåren på bryggan. Och vi fick även höra lite grand om hans nya Ut ur skuggorna, som kommer någon gång nästa år. Han är något så ovanligt som en Strängnäsförfattare. Men nu har han flyttat till Nairobi via Stockholm, så vad de kommande böckerna ska tilldra sig är mera osäkert.
Han har även gjort ett litet inslag på You Tube för att marknadsföra sin första bok:

Maj-Britt Baehrendtz: Döden en dröm – Bokomdöme

Döden en dröm
av Maj-Britt Baehrendtz
Norstedts 1959
Maj-Britt Baehrendtz är en radio och TV-person som gett ut flera böcker, dock bara en deckare. Hon har medverkat i radioprogrammen Svar i dag och Sommar, där hon var programvärd hela tre gånger 1964.

Döden en dröm är ganska nyskapande på flera sätt. Dels för att här begås ett stort antal mord (mer än det sedvanliga antalet) för att var en deckare från femtiotalet. Men allra främst för att här finns ett äkta raveparty. Men inte med den musik man förknippar med ett sådant naturligtvis, utan istället är det rockmusik från denna tid som får de partysugna att släppa loss.

Artister och låtar är inte namngivna, men man kan ju gissa på Elvis, aktuelle Paul Anka, Gene Vincent och Everly Brothers t ex. Annars följer boken gängse tidstypiska mönster. Lite lagom mysiga mord i en intressant miljö. Här utspelas det mesta av handlingen i filmkretsar, bland regissörer och skådespelare. En miljö som inbjuder till intriger och ränksmideri, men också en plats som innehåller mycket glamour och flärd.

Filmens nya stjärna Anita Andreas omkommer mystiskt i en bilolycka. Ett ev. mord som följs av flera. Men vi får också följa demonregissören Gabriel Iller och den bortskämda skådespelerskan Paula Manner. Allt berättat av den unga oskuldsfulla kvinnliga journalisten som ska försöka skriva om Anita Andreas öde.

BETYG: 2 tomteluvor

Henning Mankell: Den orolige mannen – Bokomdöme


Den orolige mannen

av Henning Mankell

Leopard 2009

Kurt Wallander har nu levat i romanvärlden sedan 1991 då Henning Mankells första polisroman Mördare utan ansikte kom ut. Och det är sagt att detta ska bli den sista. Efter att ha läst den är det också ganska otroligt att han kommer att återkomma.

Mankell gör på flera sätt upp med Wallanders förflutna. Han har ett flertal återkopplingar till tidigare böcker. Personer som spelat stor roll för Kurt Wallander återkommer och vi får på ett eller annat sätt facit på flera tidigare outrätade frågetecken. Till och med hans gamla kärlek Baiba får vi återse.

Det känns som om Henning Mankell har ovanligt lätt för att skriva. Därom vittnar hans enorma produktion av romaner, ungdomslitteratur och teaterpjäser. Men det blir aldrig slarvigt, aldrig något hastverk. Språket är fortfarande lika fängslande, berättelserna har samma driv och man blir oundvikligen nyfiken på hur historierna ska sluta.

Men Kurt Wallander är nu 60 år och han har blivit ganska less på det mesta. Glädjeämnena är få, och de som finns rycks ifrån honom. Det enda ljus som återstår är barnbarnet Klara. Men hans polisiära skicklighet, hans intuition och hans envishet är likadan som tidigare.

En pensionerad marinofficer försvinner i Liljansskogen. Wallander blir involverad eftersom officeren är farfar till lilla Klara. När sedan hans hustru försvinner lika gåtfullt rullas en fantastisk spionhistoria upp och Wallanders skarpsinnighet ställs på svåra prov.

Förmodligen kommer Wallander, liksom Martin Beck, att leva kvar som figur länge i filmens form. Men det är här med Henning Mankells skrivna ord som man åtnjuter honom bäst.

BETYG: 4 tomteluvor

måndag 28 september 2009

Bokmässan i Göteborg

Årets bokmässa lockade liksom förra året c:a 100 000 besökare. Och visst är det en folkfest och en kulturhändelse som går utöver det vanliga. Jämfört med bokmässor utomlands, t ex Frankfurt och London där det mer är en inköpsmässa, har Göteborg bokläsaren mer i fokus och allmänheten tillåts ta stor plats och kan fynda nya böcker till vettiga priser.

Men det bästa med Bok- & Bibliotek som mässan heter, är att läsare och författare möts i montrar, på scener och i seminarier. Blir man inte lässugen av det så blir man det aldrig. Numer är också alla seminarier på söndagen gratis och de lockar mängder av publik. Mässan pågår annars i fyra dagar, där torsdagen och fredag förmiddag är vikt åt branschmänniskor . Därefter börjar festen och trängseln och värmen stiger när allmänheten släpps in.

En del av programpunkterna på lördagen gör att den fortfarande kallas för Deckarens Dag. Främst tack vare de korsförhör som hålls på en scen under hela dagen med deckarförfattare. Förhörsledarna Lilian och Karl G Fredrikson samt Barbara Kapek grillar skickligt sina offer med två nya författare var 15:e minut. Dessutom har många kriminalförfattare egna seminarier som är mycket intressanta för den deckarintresserade.

Tidigare år har en hel del priser delats ut på mässan. Inte priserna för årets bästa svenska och utländska deckare, de utses senare under året. Men under åren har t ex Polonipriset, Flintyxan och Champagnevispen passerat revy. Nu återstår endast Spårhunden till årets bästa ungdomsdeckare. Priset gick i år till Inger Frimansson. Övriga nominerade var Lena Lilleste och Mårten Sandén. Ett annat nerlagt pris är Temmelburken, priset till någon som verkar i Ture Sventons anda. Men Temmelkalaset består. I år delades det ut 500 fina, goda och gräddiga temlor. Strykande åtgång kan jag lova.

Lördagen på bokmässan är för den deckarintresserade årets julafton. Här lite axplock av det jag avlyssnade och betittade:
Tove Klackenberg pratade om att hon skriver om laddade händelser i en formell miljö, vilket utlöser mycket känslor.

Promenader i Stockholm på liv och död fanns det en monter som informerade om. Med bl. a Helena Sigander.
Ramona Fransson hade en egen monter där hon sålde sina fem böcker för ett paketpris av 189 kronor. Mot mässans slut reades paketet ut för 99 riksdaler. Hennes nästa bok kommer att heta Mord under Tjörnbron.
Under avdelningen verkliga brott pläderade advokaten Pelle Svensson för sin bok och Thomas Quicks oskuld.
Jan Guillou har som nybliven 65-åring blivit erbjuden en kreativ skrivarkurs för pensionärer.
Debutanten Olle Lönneus berättade att hans bok handlar om folkhemmets avveckling. Handlingen är förlagd till hans födelseort Tomelilla. En annan debutant som använder sin barndomsmiljö är Camilla Ceder, Olofstorp utanför Göteborg.
Ann-Mari Tormalm älskar att skriva om den totala ödsligheten i lappmarken.

Christina Larsson har en grupp kvinnliga fans som gör egna vandringar efter hennes böcker.
Man får hoppas att författaren Zac O’Yeah skriver bättre än han talar. Ungefär 200 ”liksom” fick man höra under hans 20 minutersseminarie. Ordfronts förlagschef som intervjuade föll även han i liksom-trenden.
Pseudonymen Lars Kepler avslöjade att Alexandra Ahndoril var Lars (efter Stieg Larson) och Alexander Ahndoril var Kepler (efter Johannes Kepler). Dessutom fick vi veta att polisens förnamn Joona var hämtat från valfiskens buk.
Bokklubben Cosy Crimes medarbetare var iklädda T-shirts med texten: Mord är mysigt – mellan pärmarna.
Den tredje boken om Madame Poiroit i Villette är redan färdigskriven av Ingrid Hedström.

Marianne Cedervall har sin bakgrund i Svenska Kyrkan och var lite orolig när hon gav ut sin bok Svinhugg.
Anna Jansson låter nu Maria Werns son Emil ta klivet in bland ungdomsdeckarna. Han kommer att ha en liten granne som heter Sokrates. Denne Sokrates har rödtonade glasögon och bär dessutom stödkrage. Han bjuder på saftdrinkar och har filosofiska betraktelser om livet. Humor.  Anna har dessutom skrivit ett avsnitt till serietidningen Fantomen. Det handlar om när Fantomen uppfann penicillinet. Stort.

Kjell Ericsson lät lite trött när han pratade om sin tionde och sista deckare om Ann Lindell. Jag tror att han är ganska trött på genren.
Hur det går i fortsättningen för kvinnorna i Inger Frimanssons Råttfångerskan får vi veta i nästa bok.
Vårlik ska nästa bok av Mons Kallentoft heta. Och trots att de fyra årstiderna nu är förbrukade kommer det minst en fortsättning.
Västbergarånet ger Lars Rambe kalla kårar då det har likheter med händelser i hans böcker.
Karin Alfredssons titel Klockan 21:37 syftar till att det var då den 4 april 2005 som den polske påven Johannes Paulus II dog. Hennes bok handlar om att förr åkte svenskor till Polen för att göra abort. Nu åker polskor till Sverige av samma orsak.
Skillnaden mellan vad som sägs och vad som görs i världspolitiken är Jens Nordqvists tema.
När deckarakademin de senaste åren har berättat om årets deckarutgivning har brandlarmet gått. I år klarade vi oss.
Alla korsförhörda deckarförfattare bjöds på en Mozartkugel, med hotet om att en av kulorna eventuellt var spetsad med cyankalium. Alla vågade livet utom den lite harige Jan Mårtenson som avstod.
För övrigt inmundigade jag mina middagar på Restaurant Himalaya. En alldeles fantastisk nepalesisk familjekrog på Smedjegatan med god och prisvärd mat. http://www.restauranghimalaya.com/

onsdag 23 september 2009

Veckans låt 25

Straxt efter min trettonde födelsedag var det dags för rocklegenden Gene Vincent att äntra Tio i Topptronen. Han hade gjort en nyinspelning av sin gamla hit Be-Bop-A-Lula från 1956. Låten köpte han för 25 dollar när han låg på sjukhus efter en allvarlig motorcykelolycka 1955. Hans riktiga namn var Eugene Vincent Craddock och han föddes 1935. Han blev tyvärr inte så gammal, dog i blödande magsår redan 1971.

Be-Bop-A-Lula var tänkt som en baksida på King Of Fools men i Sverige vände man på skivan och blev röstade som etta av jurygrupperna i Stockholm och Umeå.  http://www.rockabillyhall.com/GeneVincent.html Den här inspelningen från 1958 går inte av för hackor.

måndag 21 september 2009

Releasefest

Ulf Broberg
Igår var jag på releasefest i Uppsala. Deckarförfattarparet Ulf Broberg och Peter Lundström kommer nu ut med sin femte Uppsalathriller. Brytpunkt Uppsala heter den nya boken. En angenäm kväll med ett par glas vin och trevligt bordssällskap, förläggarna Hans-Olov Öberg och Jack Werner samt det alltid lika vänliga Uppsalaparet Lilian och Karl G Fredriksson.

Byter musik lagom till mässan

Så här lagom till bokmässan passar det bra att byta musik i MP3spelaren så att tågresorna fram och åter blir lite njutbarare. Denna gång stoppar jag in allt ifrån Herbie Hancock och Merle Haggard till Outkast och Wilco. Lista finns i vänsterkolumnen.

Dirty Dancing - Filmomdöme

Dirty Dancing
1987
Regi: Emile Ardolino
Denna film är ju i ropet nu igen på grund av Patrick Swayzes tragiska bortgång. Bland alla roller var det nog denna som danslärare som fick den största genomslagskraften. För att vara en Hollywoodfilm hade den ovanligt liten budget men blev ändå överraskande en världssuccé.

Nu delar jag inte riktigt den entusiasmen. Det beror antagligen på att dans inte tillhör mina favoritsysselsättningar och även för att den kvinnosyn som filmen uppvisar är i kategorin inskränkt. Men filmens slutnummer - Swayzes och Jennifer Grays dans till The Time of My Life har ju blivit en riktig filmklassiker. Och mina vänner Anna-Maria och Anders använde den som sin bröllopsdans i Kroatien för ett drygt år sedan. Cool.
BETYG: 2 tomteluvor

fredag 18 september 2009

Sommarminne - Madonna på Ullevi

Jag lyckades med konststycket att fixa 6 biljetter till Madonnas söndagskonsert på Ullevi i augusti. De övriga 5 biljetterna användes av hustrun, syster Maria , döttrarna Susanna och Terese med kompis Julia. Värsta regnvädret gjorde att vi klädde oss i platfodral, men väl på arenan kändes dett rätt OK att vi satt under största taket.

Svenska konsertarenor är inte roliga. Man serverar hutlös dyr folköl och lika dyr smaklös varmkorv. Är det vad vi vill ha? Eller vad någon annan vill att vi ska vilja ha?

Konserten då! Proffsigt, proffsigt, proffsigt. En show utöver det vanliga som får åskådarna trollbundna. Men i alla fall jag saknar spontaniteten och den äkta spelglädjen. Och jag är inte heller så såld på att så mycket av musik, kör mm är förinspelat. Missförstå mig rätt nu, det var väldigt bra...men nu har jag sett henne, en av världens bästa artister och jag gör förmodligen inte om det. Här en inspelning av Vogue från 2004.

onsdag 16 september 2009

Veckans låt 24

Tre veckor på toppen låg Chris Montez med Let's Dance. Den 3 november 1962 var första lördagen den röstades upp i topp av jurygrupperna i Stockholm och Östersund. Tio i Toppikonen Carl-Eiwar Carlsson gjorde då sin debut som programledare. 

Chris Montez föddes 1943 i Los Angeles och heter egentligen Ezekiel Christopher Montanez, ett omöjligt namn i show business. Han var skolkamrat med bröderna Wilson i Beach boys och fick med denna låt sin största hit. Den följdes av några mindre framgångar innan han lade rösten på hyllan 1968, samtidigt som svenska Ola & The Janglers fick en listetta med samma låt. Han har sedemera gjort comeback och även spelat in ett par album ytterligare.  http://www.chrismontez.com/
Här i ett senare TV-inslag. De hade inte så långt hår 1962.

Avlyssnat

Jag hörde en upprörd ung flickröst i morse. Två tjejer, c:a 12 år, cyklade förbi mig. Den ena var lite upprörd: - Vet du vad min mamma hotar med? Att städa mitt rum!!!!

Sedan hade de cyklat förbi. Er fantasi får avgöra hur detta drama slutade.

Marcel Aponno: Anasarka - Bokomdöme

Anasarka
av Marcel Aponno
Zebra Art 2008
Marcel Aponno är läkare och det är därför ganska naturligt att han skriver en medicinsk thriller. Detta är hans debutroman. Anasarka är en medicinsk term för en extrem svullnad av kroppen. Och bl a det drabbas flera personer av innan de så småningom avlider. Läkaren Max van Basten fattar misstankar men står ensam. Ingen tror på hans terroristteorier. Liksom i många andra thrillers får han då ge sig ut på ett enmanskorståg.

Spänningsmomenten är många i denna bok, men trovärdighetsfaktorn är extremt låg. Tillfälligheterna står som spön i backen. Finns där en misstänkt person så kan man slå sig i backen på att Max möter denne av en slump på Hornsgatan. Och eventuell medicinsk debatt drunknar i dessa osannolika slumpartade samband som hela tiden dyker upp.

Men här finns ett embryo till ett hyggligt thrillerskrivande. Men då behövs texten kortas ner och intrigen trimmas
BETYG: 2 tomteluvor

Håkan Nesser: Maskarna på Carmine Street - Bokomdöme

Maskarna på Carmine Street
av Håkan Nesser
Bonniers 2009
Håkan Nesser har en tid varit bosatt i New York och det har resulterat i denna bok som väl egentligen inte är någon kriminalroman. Men där finns ändå sedvanliga Nesserska mystiska inslag.
Och hans språk är lika målande poetiskt som vanligt. Han har en förmåga att beskriva personer och miljöer så att man klart ser de framför sig.

Författaren Erik Steinbeck har fått sitt barn kidnappat av en mystisk person. Ingen lösensumma krävs. Barnet förblir borta. Boken handlar om sökandet, om skuld och saknad, om att bli förd bakom ljuset. Man kastas fram och tillbaka i tiden vilket inte alltid gör det så lätt att hänga med. Aha-upplevelserna kan komma flera kapitel i efterskott. - Jaså, var det så det hängde ihop!

Det är inte Nessers bästa bok, men som alltid värd att läsa.
BETYG: 3 tomteluvor

Carl Peter Anvil: Hole-in-one - Bokomdöme

Hole-in-one
av Carl Peter Anvil
Anvil Books 2008
Jag har läst flera böcker av denna författare. Han heter egentligen C-F Hammar, men skriver under flera pseudonymer, t ex Felix Amboss och Peter Amboldt. Detta är den bästa boken av de jag läst av honom. Men det säger tyvärr inte så mycket.

Man kan tro att boken handlar om golf, men så är inte fallet. Visserligen har själva byggandet av en golfbana viss betydelse för bokens intrig, men mer är det inte. Det börjar med att en lantbrukare tar livet av sig när hans livsdröm krossas av den golfbana som byggts på hans gamla domäner. Därifrån rullas olika livsöden och mycket kommunalt mygel upp.

Anvil skriver denna gång mer koncist än tidigare, men fortfarande är det för segt och långtråkigt för att man ska kunna hålla intresset vid liv. Karaktärerna i boken känns främmande och föga levande. Det känns som om författren har ett budskap, men det når i alla fall inte fram till mig.
BETYG: 1 tomteluva

Lars Kepler: Hypnotisören - Bokomdöme

Hypnotisören
av Lars Kepler
Bonniers 2009
Årets mest hypade bok måste denna vara, rejält omskriven redan innan utgivning. Och efter lagom lång tid släpptes vilka som var pseudonymen Lars Kepler. Alexander och Alexandra Ahndoril heter författarna. Det är inte utan att det vilar ett litet löjets skimmer över den överdrivna marknadsföringen.

Men det är ingen dålig bok. Likt Stieg Larsson fångar författarna in läsaren i en mycket spännande historia som man oundvikligen vill ha lösningen på. Och lika osannolik är historien. Men det är en välskriven bok som jag ändå har svårt att helt tycka om. Våldet är i våldsammaste och äckligaste laget. Vem vinner på att få alla kroppsdelar och läskigheter beskrivna i detalj. Folk dör som flugor på de mest bestialiska sätt.

Boken inleds med att en hel familj näst intill utplånas i Tumba. Jag känner förresten en familj som bor granne där. Hmmm!!! Och för att rädda fler liv kallas den f d hypnotisören Erik Maria Bark in av kriminalkommissarien Joona Linna. Detta sätter igång en kedja av skrämmande händelser.

Enligt eftertexten är detta tänkt att bli en serie av böcker. Jag hoppas att författarna då lugnar ner sig lite och att hypnotisören slutar att hypnotisera.
BETYG: 3 tomteluvor

Åter vid tangentbordet

Nu har jag varit mer än lovligt slapp med bloggandet ett tag. Bot och bättring utlovas. Några minirecensioner är på G, liksom naturligtvis Veckans låt. Jag ska också skriva om lite sommarminnen.

tisdag 8 september 2009

Veckans låt 23

Den 27 oktober 1972 toppades Tio i Topp för första gången av en fransk låt. Det var rockgruppen Les Chats Sauvages som för en vecka tronade där med Twist À Saint-Tropez. Fransmännen i bandet spelade alla under brittiska pseudonymer.  http://www.retrojeunesse60.com/les.chats.sauvages.html

onsdag 2 september 2009

Veckans låt 22

13 oktober 1962 kliver den amerikanska surfgruppen The Beach Boys för första gången in på Tio i Topps förstaplats. Låten var Surfin' Safari. I två veckor lyckades bröderna Wilson & friends ligga kvar på toppen.

Den äldsta brodern, låtskrivaren Brian Wilson, turnerar fortfarande. Dennis dog 1983 och Carl 1998. De andra bandmedlemmarna var vid den här tiden kusinen Mike Love och vännen David Marks. Brians båda döttrar Carnie och Wendy är medlemmar i gruppen Wilson Phillips som fick tre USA-ettor 1990-1991. http://www.thebeachboys.com/home.aspxHär är Beach Boys första TV-framträdande:

tisdag 1 september 2009

Nyladdat i spelaren

MP3 spelaren har fått en ny laddning av musik jag gillar. Allt ifrån Stan Getz/João Gilberto och Otis Redding till Coldplay och Notorious B.I.G. Fullständig lista finns nere i vänsterkolumnen.