Om du vill lämna kommentar på ett inlägg - klicka på kommentar under inlägget. Skriv din kommentar. Markera namn/URL. Skriv ditt namn eller alias.

onsdag 30 april 2014

Anna Jansson: Skymningens barfotabarn - Bokomdöme

Skymningens barfotabarn
Av Anna Jansson
Norstedts 2014
ISBN 9789113055794, Inbunden, 300 sidor
Anna Jansson har hållit på med sina berättelser om polisen Maria Wern sedan år 2000. Böckerna har under åren ändrat karaktär. Det har inte bara blivit en ny miljö i och med att Maria flyttade till Gotland. Böckerna har också blivit mer engagerade i människor som har det svårt, speciellt barn. Den ganska stora portion humor som fanns i de inledande böckerna har tonats ner och jag har ibland efterfrågat mer av den varan. Årets bok är i det närmaste humorfri, och hur skulle den kunna vara annat. Den handlar till stor del om barn som far illa. Dels för att de kommer från instabila förhållanden, och då i både låg och hög samhällsklass. Och dels för att mobbningen är etablerad och utbredd och till viss del accepterad. Ingen tjallar, det är lite grand som hederskodex bland brottslingar.

En 92-årig gammal tysk soldat blir skjuten i ett fiskeläge. Byborna är allt annat än villiga att berätta vad de vet. Maria och hennes poliskamrater har svårt att hitta en anledning till att någon ville skjuta en så gammal man. Samtidigt, i närheten, är hennes egna barn på sommarkollo. Där finns mobbare och där finns en skör flicka som heter Mirela, som verkar ha problem. Läsarens oro blir tyvärr besannad.

Blandningen av krigshistoria, barns utsatthet och Marias egna relationsproblem blir som vanligt i Anna Janssons böcker både trivsam underhållning och påtagliga tankeställare. Hennes beskrivningar av barn är alltid levandegjorda. Hon låter dem ta plats och framstå som egna individer istället för som så ofta som bihang till sina familjer. I den här boken är de i allra högsta grad bokens huvudpersoner.

Mordhistorierna är sällan så märkvärdiga i Anna Janssons böcker, och det är heller inte nödvändigt. Även om där naturligtvis finns spänningsmoment och en "vem-är-den-skyldige" problematik så är personerna och deras drivkrafter oftare intressantare än vem som sköt vem.

Författaren har etablerat en egen nisch och en egen läsekrets, men jag önskar ändå att hon som omväxlig skulle prova på ett annat upplägg i sina deckare. Överraska mig lite! Och gör hon inte det så är jag ändå nöjd med att få fortsätta läsa om Maria Werns öden och äventyr. Hon har nästan blivit en del av min bekantskapskrets.

Betyg: 4 tomteluvor 


Foto: Leif Hansen

Gösta Unefäldt: ...dömes för mord - Bokomdöme

...dömes för mord
Av Gösta Unefäldt
Tre Böcker 2013
ISBN 9789170297359, Inbunden, 244 sidor
Gösta Unefäldt har just fyllt 88 år, men han är fortfarande i farten. Hans Strömstadsdeckare har roat oss ända sedan 1979. Filmatiseringarna med Per Oscarsson som kommissarie Jörgensson och Stefan Ljungqvist som den klantige men pricksäkre polismannen Evald Larsson rönte stor uppskattning under 80- och 90-talet.

Hans böcker har under åren väl anpassats till dagens samhälle och hans poliser har gjort detsamma. Jörgensson och några till har gått i pension och avlösts av det äkta paret Bo Kronborg och Pernilla Bitén, som fanns med redan då det begav sig.

Det är mycket Bohuslän, mycket västkustnatur och fina personbeskrivningar. Kriminalgåtan är inte alltid så märkvärdig men det gör detsamma, det är hög mysfaktor istället. Man vet vad man får när man läser Gösta Unefäldt. En stunds trivsam underhållning, lite spänning och en hel del lokal färg.

De båda pensionerade poliserna Jörgensson och Gryt finner en död man under ett fiskafänge. Naturligtvis kan de inte låta bli att lägga sig i polisutredningen som leds av Pernilla Bitén. En smugglarhistoria rullas upp. Kan den vara orsaken till mordet? Eller morden som det så smånigom blir. I trakten vet alla allt om alla, men inger säger så mycket som flaska.

Jag hoppas att Gösta Unefäldt har flera fina år i livet och att han kan producera några fler gemytliga böcker om Strömstadspoliserna. Man känner sig liksom lite hemma med karaktärerna. Vad skulle man göra dem förutan.

Betyg: 3 tomteluvor 

Veckans Tio i Topplåt 265

The Animals: Don't Let Me Be Misunderstood
In på listan 13 mars 1965
Låg kvar i 9 veckor, Högsta placering: 4


måndag 28 april 2014

Märkliga skivomslag 284

Nu kastar familjen Ledbetter in sitt trumfkort. Lille Randy. Men jag tycker mest han liknar en sådan där buktalardocka i sin nypressade minikostym.

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag


fredag 25 april 2014

Märkliga skivomslag 283

Det är alltid trevligt med lite musik när man diskar, men den där diskbänken ser mer ut som en trafikolycka!

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

onsdag 23 april 2014

Veckans Tio i Topplåt 264

Grand Funk: The Locomotion
In på listan 4 maj 1974
Låg kvar i 4 veckor, Högsta placering: 4


måndag 21 april 2014

Märkliga skivomslag 282

Är detta förlagan till Tommy Nilssons Öppna din dörr, och säg att du vill ha mig här?

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

lördag 19 april 2014

Så var det gjort...

...ett nytt bytt i telefonen av musik som jag företrädesvis lyssnar till på väg till och från arbetet. Det blir ganska mycket på en vecka med tanke på att restiden är minst en timma - i en riktning.
Mycket hårdrock denna gång, men också lite hip hop, några svenska plattor och som kronan på verket ett av The Monkees bättre album. De gjorde faktiskt musik själva efter ett tag.

En komplett lista kan man läsa lite längre ned i vänsterkolumnen.

fredag 18 april 2014

Märkliga skivomslag 281


Här får vi citera Herr Dryck igen:
"Jokkmokks-Jokke sjunger av glädje var dag, för en dam som hatar honom och hans musik med hela sitt sinne och förstånd. Se på henne; hon tycker inte bara att det är tråkigt, hon tycker aktivt mycket illa om mannen bredvid sig. Och visst kan vi förstå henne.

Där sitter hon med sin kaffekopp och vetelängd (svenska kyrkkaffe-klassikern) och ser fram emot en god stund i stillhet. Så dyker det upp en väldig man i samisk folkdräkt, som tränger sig på och slår sig ner alldeles intill. Med gitarr och gränslös glädje förstör han sedan fullständigt den lilla damens fridfulla stund. När han så tillägger att han kommer sjunga av denna glädje varje dag hädanefter förstår gumman att livet inte har mycker mer att ge, och någonstans kring denna insikt knäpptes omslagsbilden."

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

onsdag 16 april 2014

Veckans Tio i Topplåt 263

Roger James Cook: I Gotta Dream
In på listan 17 oktober 1970
Låg kvar i 3 veckor, Högsta placering: 5


tisdag 15 april 2014

Kjell Eriksson: Smärta - Bokomdöme

Smärta
Av Kjell Eriksson
Ordfront Förlag 2014
ISBN 9789270377686, Inbunden, 363 sidor
Kjell Eriksson fortsätter med den andra boken om Kommissarie Santos på ön Itaparica i Bahia i Brasilien. Författaren är dessutom själv bosatt där på deltid. Han delar sitt boende med Barcelona. Mest känd är han antagligen för sina tio kriminalromaner om Ann Lindell vid Uppsalapolisen.

Författaren har alltid varit noga med sitt språk och så också denna gång. Att han i grunden är trädgårdsmästare underlättar när han målar sina miljöer. Läsaren får på riktigt veta hur det ser ut i Brasilien. Närvarokänslan är påtaglig.

Lika enastående är Erikssons gestaltningar av innevånarna i den lilla byn. Den ganska otrevlige kommissarie Santos som antagligen mot sin vilja emellanåt visar lite äkta känslor. Det är lätt att ta honom till sitt hjärta och förlåta honom alla hans dåliga sidor. Egentligen vill han bara ha en kall öl och paddla ut i träsket och prata med sin tyste kamrat, en häger. När hans fru lämnar honom blir han tvungen att fundera på hur han vill ha det i framtiden, och fundera är liksom inte hans grej. Han är lite som tjuren Ferdinand, men istället för blommor är det en öl som tröstar honom mest.

Två bröder blir ihjälslagna i byn. Allt pekar på några nybyggare som egentligen också vill ha lugn och ro. Nybyggarna har röjt upp en fotbollsplan och börjat träna några ungdomar. Samtidigt kommer Roland Nilsson dit, utsänd av Svenska Fotbollsförbundet för att undersöka om Sverige kan bistå med något projekt. Han fastnar på ön och blir mot sin vilja inblandad i polisutredningen.

Kriminalhistorien är som vanligt när det gäller Kjell Eriksson sidoordnad. Tyngdpunkten ligger på människorna och på deras liv, konflikter och besvär. Det är ett liv som befinner sig långt ifrån vårat eget välordnade. Här finns ingen infrastruktur värd namnet och polisen med kommissarie Santos i spetsen är mest ett skämt. På outgrundliga vägar lyckas han ändå lösa brott och skipa rättvisa, ibland på sitt eget trubbiga sätt.

Det är så väl berättat att jag sjunker djupt in i historien, och trots att det egentligen inte finns några direkta actionscener eller sedvanliga spänningsmoment, är det svårt att lägga ifrån sig boken. Jag vill veta allt om karaktärerna och allt om hur deras liv ska gestalta sig.

Jag hoppas, hoppas verkligen att det blir fler böcker om den osympatiske kommissarie Santos. Jag formligen älskar honom!!!

Betyg: 5 tomteluvor 

Foto: Ida Lindhag
 

Anders de la Motte: MemoRandom - Bokomdöme

MemoRandom
Av Anders de la Motte
Forum Bokförlag 2014
ISBN 9789137141794, Inbunden, 399 sidor
Det var inte utan förväntan jag öppnade Anders de la Mottes efterlängtade första bok i en ny serie. Efter att ha läst den förra, [geim]-trilogin, var mina förväntningar högt ställda. Och jag blev absolut inte besviken, trots att boken är ganska olik de första.

Det går bra för författaren. Han har blivit utgiven i många länder och översatt till många språk. Kanske är han Sveriges hetaste kriminalförfattare för närvarande. Den här boken är den första i en ny serie och redan såld till över tjugo länder och ska bli TV-serie i USA producerad av Lionsgate (de som gjorde Mad Men). Det har gått fort för den ödmjuke Anders de la Motte. Det var inte länge sedan han blev författare på heltid.

I de tidigare böckerna var berättartempot högt och det har han bibehållit, eller snarare ökat. Boken börjar med en bilkrasch och arbetar sig sedan upp till en crescendoliknande avslutning. Läsaren får verkligen hålla i hatten för att hänga med i denna bergochdalbaneberättelse.

Huvudperson är David Sarac som är informatörshanterare vid Stockholmspolisen. Han håller kontakt med uppgiftslämnare och tjallare. Dessutom är han ansvarig för en infiltratör, Janus, som är placerade i centrum bland de kriminella kretsarna. David råkar ut för en trafikolycka och tappar minnet, som dock sakta återkommer. Han minns dock inte vem Janus är, och många vill ha tag på denne skuggliknande figur. Både poliser och kriminella har satt ett högt pris på hans huvud. Naturligtvis kommer David i kläm i denna jakt.

Ett traditionellt och ganska välanvänt upplägg med minnesförlust utnyttjas av de la Motte på ett 100 % -igt sätt. Han faller inte i de vanliga klyschfällorna. Sarac är visserligen hjälte, men hans karriär verkar ganska solkig i kanterna. Poliser och kriminella i intrigen är ena stunden misstänkta individer och i den andra har de ett gott och välvilligt hjärta. Men som det visar sig: Alla ljuger för att själv vinna fördelar.

Författaren berättar som vanligt sin historia på ett briljant sätt, där spänningen hela tiden stegras. De olika karaktärerna får ändå utrymme att profilera sig. Anders de Motte lägger mer kraft på människorna än på miljöerna. Kanske blir det ändå till sist lite väl actionspäckat och våldsamt, även om slutet lämnas lagom öppet för en fortsättning. Dessutom finns det en sidohistoria med en skum politiker som vi läsare vill veta mer om.

Anders de la Motte tillhör sannerligen mina favoritförfattare…och som det verkar är det fler som tycker som jag. Bra!!!

Betyg: 4 tomteluvor 
 Foto: Helén Karlsson

måndag 14 april 2014

Märkliga skivomslag 280

Om man vill ha ut det mesta av sin stereo ska man tydligen skaffa hem en naken tjej. Var nu de finns att få? Varför hon bär ett stetoskop är okänt. Jag har lärt mig att inte fråga för mycket.

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag 

fredag 11 april 2014

Stefan Einhorn: Stenträdet - Bokomdöme

Stenträdet
Av Stefan Einhorn
Forum 2013
ISBN 9789137140599, Inbunden, 304 sidor
Författaren är välkänd för de flesta. Han är professor vid Karolinska Institutet och har skrivit flera böcker, både romaner och faktaböcker om etik. Nu har han också debuterat i spänningsgenren. Boken handlar om stora existentiella frågor, om religion eller kanske snarare missbruk av det senare. Sökandet efter det eviga är en central fråga.

Lite grann kan man dra paralleller med Da Vincikoden. Ett religiöst problem är det som allt kretsar kring. Vilka är det som styr världen? Vem och vad är Gud? Existerar det ett evigt liv?

Psykiatern Daniel Weiss träffar en patient som tycks lida av religiösa vanföreställningar. Mitt framför Daniels ögon blir han skjuten till döds. Förövaren försvinner och alltmer verkar det som om patientens berättelse om jordens förestående undergång är sann.

Daniel och en doktor från Uppsala Universitet, Laura, börjar söka efter sanningen, för att som det visar sig eventuellt kunna rädda jorden från undergång. De får både söka mycket i sin judiska barndom och allteftersom blir allting klarare, samtidigt som de jagas av mäktiga motståndare. Det blir både spännande och dramatiskt.

Det är en originell historia Stefan Einhorn har snickrat ihop. Kriminalromaner av den här typen är sällsynta i Sverige. Författaren håller tempot uppe i både handling och dialog. Som läsare blir man intresserad, även om det är mycket som känns både otroligt och osannolikt. På det hela taget är detta ändå en annorlunda och läsvärd deckardebut.

Betyg: 3 tomteluvor


Foto: Thron Ullberg

Hans Jörnlind: Blodsband - bokomdöme

Blodsband - Någon måste dö för flocken
Av Hans Jörnlind
Jengel 2013
ISBN 9789187309120, Pocket, 276 sidor
Journalisten Pelle upptäcker att hans nyss avlidne farfar under sin sista tid i livet har spionerat på honom och hans gravida flickvän. Det gör han när han oväntat ärver en lägenhet av farfadern och upptäcker att den ligger granne med hans egen bostad. Ylva, en för honom helt okänd kvinna ärver allt övrigt, men blir mycket upprörd när hon inser att lägenheten inte blir hennes, trots att hennes del av arvet är värd mycket mer pengar.

Så är upptakten till Hans Jörnlinds skräckdeckare. Där börjar världen snurra för Pelle. Han konfronteras med övermänskliga krafter och har fullt upp med att freda sig. Han kommer därmed längre och längre ifrån sin flickvän och hennes familj, som för övrigt inte har Pelle som sin idealmåg. Hans blivande svärfar är nästan komiskt ohövlig mot honom.

Som deckarhistoria är detta inte mycket. Det är mer än bok för läsare med intresse för vampyrer och varulvar, och för de onaturliga krafter som de allra flesta av oss inte tror på. Bland annat jag. Därför har jag svårt att tillgodogöra mig handlingen. Men jag kan ändå konstatera att författaren besitter en ganska bra skrivarförmåga. Persongalleriet är väl gestaltat och miljöbeskrivningar är genomtänkta och ligger på alldeles rätt nivå. Allt detta får läsandet att flyta på ett angenämt och ganska okomplicerat sätt.

Betyg: 2 tomteluvor
Foto: Pelle Zackrisson


Författarmöten

Jag har varit på ett antal författarträffar av olika slag på senaste tiden, men varit dålig på att skriva här på bloggen. I stället ger jag er nu ett sammandrag.
Trevligt releaseparty för Sofie Sarenbrants nya bok Visning pågår. Ett par glas vin i minglet bland glada och förväntansfulla människor. Tack Sofie!
Anders de la Motte hade ett releasemingel på stora Akademibokhandeln i Stockholm. Hans nya serie böcker börjar med MemoRandom. Böckerna ska filmas av amerikanska Lionsgate för TV. Stort! Trevlig samvoro även här. Tack Anders!

Hos Sällskapet Deckarvännerna fick vi lyssna på Lena Rainer, en korsordsexpert som pratade om sin bok Rätt i krysset, som handlar om svensk korsordshistoria mm. Mycket trevligt och lärorikt.

Hos Deckarvännerna framträdde också supertrevliga Marianne Cedervall. Hon berättade om Maria Langs liv och lämpligt nog skedde detta på Langs 100-årsdag. Samtidigt har det också kommit ut en ny bok om Dagmar Langes (hennes riktiga namn) liv. På det hela taget en mycket angenäm kväll.

Crime Night i Uppsala har tagit time out. Istället arrangerar nu Ulf Broberg kulturkvällar på Ciao Victoria. Jag var där och lyssnade på Håkan Nesser. Han är alltid lika underhållande. God mat och dryck och trevligt värre.

Vid nästa kulturkväll samtalade Ulf Boberg (t.h.) med författaren Kjell Eriksson (t.v.), som numera delar sitt boende mellan Barcelona och Brasilien. Han skriver dessutom om den otrevlige men charmige kommissarie Santos. Den nya boken Smärta har jag just börjat läsa. Lika trevligt som vanligt i vackra Uppsala.

Märkliga skivomslag 279

Finns där någon Genever? För det rimmar så bra på bäver! Och vem är kvinnan på den förskräckliga tavlan?

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

onsdag 9 april 2014

Veckans Tio i Topplåt 262

Cher: Half-Breed
In på listan 27 oktober 1973
Låg kvar i 1 vecka, Högsta placering 6


måndag 7 april 2014

Märkliga skivomslag 278

Samling framför anslagstavlorna. Vi ska ta en bild. Dalapolisens spelemän har för övrigt gjort fler skivor. Man återfinner titlar som Cellsamt Fängslande och Befriande Musik. Den humorn återspeglas också i nedre vänsta hörnet på detta konvolut. Polisen i Dalarna är hård men Rättvik. Vem skrattar? Räck upp en hand!

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag


fredag 4 april 2014

Märkliga skivomslag 277

Det är svårt att bli klok på det här fodralet. Vad vill generalen? Och är han inte lite väl ung för den befattningen?

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

onsdag 2 april 2014

Veckans Tio i Topplåt 261

The Crazy World Of Arthur Brown: Fire
In på listan 7 september 1968
Låg kvar i 1 vecka, Högsta placering: 10