söndag 31 oktober 2010

We will rock you

I går var det dags att dela ut lite födelsedagspresenter igen, till tre födelsedagar. Kamrat Anders med sin Ingela, min bror Kjell och min syster Maria fick tillsamans med mig och hustrun bevista musikalen We Will Rock You på Cirkus.

Med Queens alla hits som musikalmelodier kan det inte misslyckas. Men det är också så att artisterna i föreställning gör en fantastisk insats. Den unga ensemblen excellerar i de välkända låtarna. Speciellt kan man nämna huvudrollsinnehavaren Bruno Mitsogiannis som Galileo. Alla musik knyts ihop med en smålustig historia om sökandet efter den rock 'n' roll som förbjudits av samhället i en tid ungefär 300 år framåt. Här finns även en del oväntade rollfigurer som Byggare Bob, Christer Björkman, Britney Spears och Tomas Di Leva. För att bara nämna några.

Här några klipp från Stockholmspremiären med Queens gitarrist Brian May som gästartist. Lite taskig ljudkvalitet, men ändå!!!:

Därefter middag i Chateau Bredäng:
Kräftsoppa med oststänger
Taittinger Cuvée Prestige
Oxrullader, toscanska bönor, inlagd gurka, lingon
Allegrini Superiore 2008
Citronpaj med jordgubbar
Kaffe med avec

Skräcken har 1000 ögon - Filmomdöme

Skräcken har 1000 ögon
1973
Regi: Torgny Wickman
Den här filmen marknadsförs som svensk kultklassiker. Det har jag svårt att förstå. Den är vare sig kult eller klassiker. Den är bara dålig. En traditionell hämnd och skräckhistoria som varvas med några nakenscener som är malplacerade och verkar vara inklippta för att sälja filmen. Jag kan tänka mig att "den svenska synden" har varit ledordet vid utlandslansering.

Här finns en del kända skådespelare; Hans Wahlgren, Barbro Hiort af Ornäs, Bertil Norström och Gösta Prüzelius. Men huvudrollerna innehas av två yngre kvinnliga förmågor Solveig Andersson och Anita Sanders.

Prästen Sven är gift med Anna som är gravid. De får en inneboende i form av Annas väninna Hedvig. Och just Hedvig är filmens onda kraft. Lite häxlikt försöker hon göra livet surt för det gifta paret. Oklart varför.

Det man mest väntar på i filmen är att den ska ta slut.

Betyg: 0 tomteluva

Conny Svenning: Öga för tand - Bokomdöme

Öga för tand
Av Conny Svenning
Soleka förlag 2010

Kreditupplysningsbolaget UC, Upplysningscentralen, är i fokus i denna kriminalroman av Conny Svenning. En liga är ute efter den absoluta hämnden på detta företag som framställs lite som samhällets stora bov. Poliserna Valter Berg och Ria-Marika Ingvarsson jagar en liga som terroriserar samhället i allmänhet och UC i synnerhet. De lämnar alltid ett visitkort i form av texten Gäldstuga efter sig.

Boken är skriven i presens, men slirar märkligt nog ut i imperfekt då och då. Handlingen är lite spretig och omständlig boken skulle ha mått bra av att kortas ner avsevärt. Poliserna agerar lätt samhällsfarligt och känns inte helt trovärdiga.

Svenning har skrivit en hel del fackböcker tidigare, men debuterar nu som skönliiterär författare. Hans CV innehåller många yrken och han verkar vara lite av en diversearbetare. Han har varit allt från rockmusiker till kamerareparatör.

Till skillnad från många kriminalförfattare har han lyckats skriva ett slut som både är spännande och rejält överraskande. Han bryter verkligen med alla traditioner och genrens vanliga grepp i slutscenerna.

Betyg: 2 tomteluvor

På besök i Örebro

Bokmässan i Örebro var inte stor. De stora förlagen hade hoppat av i sista stund, vilket gav mer plats åt de mindre. Trevligt i och för sig, men en mix hade varit mer intressant. Nu tog jag mig igenom mässan ganska snabbt eftersom antalet utställare var få. Det var bättre förr, sade någon örebroare i mängden. Men det är ganska cool att ha en mässa i det gamla slottet. Historiens vingslag märks tydligt.

Deckarintresserad som jag är fastnade jag i de montrar som exponerade den varan. Jag stannade hos Diamantförlaget där Sara Johnsson huserade. Hennes bok Dammens hemlighet kommer att recenseras här under hösten. Sedan blev det ett stopp hos egenförläggaren Marit Deubler. Hennes båda böcker heter Perfekt död och Medborgaren. Åtminstone en av dem ska jag också skriva om här.

Ett något större förlag än dessa två är Massolit som har fyra författare under sitt paraply. De svenska Stefan Tegenfalk och Johannes Källström och de brittiska Fay Weldon och Ian Sansom. Stefan och Johannes har gett ut två böcker var och jag är på god väg att läsa den fjärde av dessa. Recension kommer. De är två mycket duktiga författare som både förtjänar större uppmärksamhet.

Kvällen tillbringade jag just tillsammans med Massoliterna som hade releasfest för Stefans Nirvanaprojektet och Johannes Offerrit. God mat och dryck, trevliga människor, körsång och ett litet jazzband gjorde aftonen till en höjdare. Tack så mycket!!! http://massolit.se/
För övrigt bodde jag på Hotell Göta, ett litet trevligt krypin där man känner sig som boende hemma hos någon. Ingen lyx, men desto mer gemyt. Eftersom jag tog morgontåget innan frukosten serverades fick jag tillåtelse att själv husera i hotellköket. Det kan man kalla service!!!

torsdag 28 oktober 2010

Bokmässa - igen

Nu drar jag till Örebro - dags för ännu en bokmässa. På slottet. Fint ska det vara!!!

onsdag 27 oktober 2010

Stefan Tegenfalk: Nirvanaprojektet - Bokomdöme

Nirvanaprojektet
Av Stefan Tegenfalk
Massolit 2010
Stefan Tegenfalk gjorde debut förra året med den rosade Vredens tid om poliserna Walter Gröhn och Jonna de Brugge. Tanken är att det ska bli en trilogi. Nirvanaprojektet tar vid där den förra boken slutade. Man saknar inledningsvis någon form av återblick eller resumé. För den som börjar med del två kan det säkerligen bli lite förvirrande. Men återblickarna kommer, om än fragmentariska.

Tegenfalk skriver som om han inte hade gjort annat än skrivit thrillers. Han har sinne för cliff-hangers och spänningen lämnar sällan läsaren. Han alternerar mellan miljöerna och lämnar berättelsen i rättan stund för att man svårligen ska kunna lägga ifrån sig boken. Och en god thriller kan ha skruvade intriger som denna.

Poliserna fortsätter att spana efter mördaren Leo Brageler som ligger bakom ett preparat som får människor att brutalt mörda sina närmaste. Men nu tar handlingen en oväntad vändning och jakten tar nya vägar.

De två poliserna är som många andra poliser i deckarsammanhang, men ändå beskrivna på ett sätt som får mig att vilja lära känna dem bättre. Walter Gröhn är den ärrade, rutinerade och ärlige polisen och hans följeslagare Jonna är nybörjare, men ändå företagsam. De har en sak gemensamt, de struntar i de flesta regler och sätter sina jobb på spel åtskilliga gånger. Överhuvudtaget är bokens karaktärer väl beskrivna.

Det jag saknar lite, som fanns i del ett, är Tegenfalks humoristiska sida. Det glimtar till lite här och där, men jag vill ha mer av den varan. Men spännande är det och jag kommer givetvis att följa upplösningen i del tre.

Betyg: 3 tomteluvor

Veckans låt 82

Genomgången av Tio i Toppettor har nu hunnit fram till 7 augusti 1965. Då och tre veckor framåt toppades listan av den amerikanska supergruppen The Byrds med Bob Dylans komposition Mr. Tambourine Man från samma år.

Gruppen bestod vid denna tid av Jim McGuinn (bytte sedan förnamn till Roger); sång och gitarr, David Crosby; gitarr och sång; Gene Clark; sång; Chris Hillman; bas och Michael Clarke; trummor. Gruppen har ombildats många gånger och har haft otaliga revivals.

Helena Sigander hos Deckarvännerna

Helena har små marknadsföringskort för Våld vid vatten
Igår gästades Sällskapet Deckarvännerna av Helena Sigander, som också är medlem i detta illustra sällskap. Hon berättade om sin senasre bok Våld vid vatten, som handlar om kvinnor som älskar män, om mäns övergrepp på kvinnor och om kvinnor som far illa. Ett alltid lika brännande ämne som Helena talade om på ett inspirerande, tankeväckande och stundtals även lite humoristiskt sätt.



Bokomdöme kommer under hösten.

fredag 22 oktober 2010

Kristina Appelqvist: Den som törstar - Bokomdöme

Den som törstar
Av Kristina Appelqvist
Alfabeta 2010
Appelqvist debuterade förra året med Den svarta löparen, en detektivroman i gammal god 60-talsanda. Hon håller definitivt stilen. Doften av Maria Lang är fortfarande tydlig. Likt Langs Einar och Puck Bure ramlar rektorn vid Västgöta Universitet, Emma Lundgren, in i diverse mordhistorier. Platsen är Skövde.

Det är inte bara småstaden och universitetsmiljön som förenar Appelqvist med Lang. Dessutom är detta en förhållandevis oblodig historia, vilket är sympatiskt i äkta pusseldeckare, som detta är. Att jag återigen kunde lista ut vem som var mördaren kan endast tillskrivas kontot: rutin i att läsa deckare.

En professor vid universitetet dör, till synes av naturliga orsaker. Den världsberömda operasångerskan Angela Hansson, som kommit för att sjunga på begravningen, hittas mördad. Detta får polisen att ifrågasätta professorns dödsfall och mördarjakten inleds.

Den kärlekshistoria mellan rektorn och polisen Filip som pyrde och puttrade lite i den förra boken gror nu vidare och det känns som det är upplagt för några böcker till. Men måste den stackars huvudpersonen verkligen snubbla över fler lik.

Appelqvist skriver lätt, fängslande och underhållande. Personerna blir intressanta och levande och universitetsmiljön är inte så tråkig som den låter. Men hon måste bli bättre på att avsluta sina böcker. Det var inte bra i den fösta, har blivit lite bättre nu, men här finns förbättringspotential.

Betyg: 3 tomteluvor

torsdag 21 oktober 2010

Årets bästa deckare

Nu har Svenska Deckarakademin nominerat böckerna bland vilka så småningom årets bästa deckare ska utses.

De fem svenska nominerade är:

Camilla Grebe & Åsa Träff: Bittrare än döden (W&W)
Lars Kepler: Paganinikontraktet (Albert Bonniers förlag)
Olle Lönnaeus: Mike Larssons rymliga hjärta (Damm)
Kristina Ohlsson: Tusenskönor (Piratförlaget)
Leif G W Persson: Den döende detektiven (Albert Bonniers förlag)

Inte mindre än fyra av de nominerade författarna debuterade så sent som förra året. Systrarna Camilla Grebe och Åsa Träff med Någon sorts frid, Lars Kepler - dvs. makarna Alexander och Alexandra Andhoril - med Hypnotisören, Olle Lönneaus med Det som ska sonas och Kristina Ohlsson med Askungar. Lönneaus kammade till och med hem Svenska Deckarakademins debutpris med sin roman.
I sammanhanget är Leif GW Persson veteran med sin nionde kriminalroman. Han vann priset redan 2003 för En annan tid, ett annat liv.

Jag har ännu inte läst Grebe/Träff och Ohlsson, men bland de andra tre är min favorit Olle Lönnaeus.

De fem utländska nominerade är:

Faïsa Guène: Sista Beställningen på Balto (”Les gens du Balto”, övers: Lotta Riad, Norstedts)
Reginald Hill: Dödsmässa (”Midnight Fugue”, övers: Ulf Gyllenhak, Minotaur)
Arnaldur Indridason: Mörka strömmar (”Myrká”, övers: Ylva Hellerud, Norstedts)
Deon Meyer: Devils Peak (”Devil's Peak”, övers: Mia Gahne, Weyler)
Iain Pears: John Stones fall (”Stone's Fall”, övers: Nils Larsson, Brombergs)

Två nykomlingar finns på den utländska listan: Faïsa Guène, som är född 1985 och debuterade som nittonåring med Kiffe kiffe imorgon, och Reginald Hill, som trots sina många böcker faktiskt aldrig varit nominerad till eller vunnit Deckarakademins pris. Indridason vann priset 2005 för Änglarösten och Pears 1999 för Den fjärde sanningen. Deon Meyer nomineras tredje året i rad.

Årets bästa svenska kriminalromaner utses vid Svenska Deckarakademins höstmöte i Eskilstuna lördagen den 20 november. Då utses även eventuell (svensk) debutpristagare.

onsdag 20 oktober 2010

Veckans låt 81

17 juli 1965 och fyra veckor framåt låg Hep Stars etta på Tio i Topp med Bald Headed Woman. Det var deras tredje etta på kort tid. Hep Stars uppträder än idag, men av orginalmedlemmarna är det bara två kvar. Svenne Hedlund och Janne Frisk. Att Benny Andersson inte längre spelar i Hep Stars känner ju alla till.

Här en inspelning i olika Stockholmsmiljöer. Fråga mig inte vad de kinesiska tecknen(eller vad det är) gör där. Fråga mig inte heller hur i hela friden den här kunde ligga etta! I fyra veckor!!!

måndag 18 oktober 2010

Norsk blunder

Det har varit schweiziskt statsbesök i Norge. I torsdags skulle Norska Försvarsstabens musikkår spela den schweiziska nationalsången. Ingen har ännu listat ut vad de spelade, varken norrmän eller schweizare!!! Vart är Norge på väg???

söndag 17 oktober 2010

Fadern

Ikväll var det en jobbig kväll på Stadsteatern. Jobbig för att föreställningen Fadern av August Strindberg är ett sådant teaterstycke som griper tag och skakar om. Var går gränsen mellan hat och kärlek? Hur långt kan könskampen gå?

Det krävs en splittrad själ som Strindberg för att skriva ett sådant drama. Och det krävs en skådespelare som Kjell Bergqvist för att spela huvudrollen. Hur klarar han av att koppla av efter en sådan urladdning, kan man undra? Det är svårt att gå oberörd från denna föreställning.

Övriga huvudroller spelas av Eva Röse och Josefin Ljungman.

Mixad zon

Jag läser i bladet om överbeläggningarna på våra sjukhus. Nu har de till och med börjat med mixade salar. Män och kvinnor tvingas dela sjukrum. Vart är världen på väg? Sänk skatten!!!

lördag 16 oktober 2010

LiseLotte Divelli: Skott - Bokomdöme

Skott
Av Liselotte Divelli
Divelli Design & Film AB 2010
Detta är inte den första boken som avslöjar vad som egentligen hände i korsningen Tunnelgatan/Sveavägen 28 februari 1986. Det är inte heller den sista. Så länge Palmemordet är olöst kommer författare att lockas att skriva om sina idéer och teorier.

Liselotte Divelli skriver initierat om brottslingar. Boken idé om Sveriges supergangster som ligger bakom näst intill alla brott av dignitet som förkommer i landet är bra. Ännu bättre är idén att han nu vill bikta sig, skriva sitt livs historia. Han anlitar den kände mediapersonen Peter Andersson för uppdraget på ett minst sagt spektakulärt sätt. Och därifrån förändras Peters liv. Ingenting kommer längre att bli sig likt. Den ena våldsamma handlingen avlöser den andra.

Men den goda idén får inte riktigt sin fullbordan. Historien har logiska luckor och hänger inte alltid ihop. Trovärdigheten får sig en törn här och där. Inte heller lämnas mycket över åt läsarens egen fantasi. Det mesta är skrivet i klartext. Antydningar, anspelningar, dolda meningar och det underförstådda är tyvärr frånvarande. Att låta en persons känslor förmedlas genom dialog och handling kännetecknar annars de bästa kriminalromanerna.

Boken är utgiven på ett mycket litet förlag och saknar därför den lektörshjälp som ett större kan erbjuda. Det är ofta det som gör skillnaden på de bästa deckarna.

Betyg: 2 tomteluvor

fredag 15 oktober 2010

EU

SVT rapporterar att regeringkansliet har blivit mer än en och en halv miljard dyrare det senaste året och kostar nu närmare sju miljarder om året. Det är en ökning med c:a 30 %!!!!!!! På ett år!!!!!!!

Reinfeldt (Är det han som är Alfons pappa? Världen undrar!!) låter meddela att det beror på att vi är med i EU. Men hallå där, köp blåbär, Sverige gick väl med i EU 1995, eller????? Vart är världen på väg?

torsdag 14 oktober 2010

På promenad

I det här vädret går det inte att undvika att ta en längre promenad varje dag. Den klara luften, den lysande solen och alla vackra höstfärger gör den stunden till en av dagens höjdpunkter.

onsdag 13 oktober 2010

Veckans låt 80

Nu blir det The Beatles igen. 12 juni 1965 hamnade de på förstaplatsen på Tio i Topp med I'll Follow The Sun. Det är en ballad sjungen av Paul McCartney. Ursprungligen gavs den ut 1964 på albumet Beatles For Sale. Paul skrev den emellertid långt tidigare. Den finns med på en bootlegplatta från 1960 redan.

måndag 11 oktober 2010

Annika Sjögren: Ur havet stiger vågorna - Bokomdöme

Ur havet stiger vågorna
Av Annika Sjögren
Ordfront 2010

Det handlar mycket om naturens element när man läser Annika Sjögrens titlar. Efter Där ingen vind blåser och Som glöd blir till aska kommer nu Ur havet stiger vågorna på samma förlag. I baksidestexten kan man läsa att detta är en psykologisk thriller. Det kan jag hålla med om, även om här finns ovanligt mycket action för att vara en sådan.

Det är onekligen spännande. Man får följa huvudpersonen, rektorn Louise Strandberg, hennes familjeproblem och hennes tillkortakommanden i småstaden Härnösand. Överhuvudtaget är det sympatiskt att personerna i boken inte är några superhjältar. De har alla fel som är mer eller mindre lätta att överse med.

Louise man är otrogen. Hon har ingen kontakt med sin dotter. På skolan konfronteras hon med ett misstänkt misshandelsfall. Hon gör i dessa fall inte alltid ett rätt vägval. Eller, vad är egentligen rätt? Våld och skuld och otillräcklighet är genomgående teman. Hur långt kan man gå för sin kärlek till sina närmaste.

Det är tätt, intensivt, engagerande och mycket spännande berättat, även om här finns ologiska inslag. Författaren använder slump och tillfälligheter för att få handlingen framåt dit hon vill. Det blir kanske inte alltid så trovärdigt.

Boken handlar ändå om vanliga människor i ett vanligt vardagsliv. Och vad som kan ske när händelser inträffar som vänder den ordnade tillvaron på ända. Och det berättar Annika Sjögren med bravur.

Betyg: 3 tomteluvor

fredag 8 oktober 2010

Kjell Ekborg: "Skallkrossaren" från 1300-talet går igen - Bokomdöme

”Skallkrossaren” från 1300-talet går igen
Av Kjell Ekborg
Kjell Ekborgs Bokförlag 2010

Kjell Ekborg har skrivit drygt 10 böcker tidigare, men mig veterligt är detta den första kriminalromanen. Men det är inte bara en deckare. Boken spretar åt många olika håll. Den försöker samtidigt att vara samhällskritisk och historisk. Här finns relationsdramat såväl som både mat- och musikinslagen. Dessutom finns här en uppfostrande ton i sättet att skriva. Och lite kändisspaning hinner Ekborg också med. Det blir lite väl många inriktningar, vilket gör att kriminalhistorien drunknar i allt det andra. Men det kanske är bara bra, eftersom mordintrigen och gåtan är den tunnaste ingrediensen.

Språket är likadant. Ekborg skriver emellanåt poetiskt och ibland med många dolda undertoner. Och helt plötsligt blir språket stackato, lite grand som undertexterna i en barnbilderbok. Det kan förvisso vara intressant, men blir också ganska förvirrande. Dialogerna känns inte hämtade ur verkligheten.

Kommissarien i boken, den egentligen pensionerade Algot Rimmel ställs inför ett par mystiska dödsfall i Helsingborgstrakten, där offren fått delar av skallen krossad. Utredningen och vägen fram till upplösningen är lite diffus, men tar sig ändå framåt bland alla historiska utvikningar och med en detaljerad beskrivning av miljön som går lite över gränsen. I boken nämns så många personer att det blir lite svårt att tillgodogöra sig all information.

Jag känner att jag fått flera böcker inträngda i en volym. Jag skulle kanske tyckt bättre om denna bok om den inte varit så splittrad i sin uppbyggnad, och kanske istället varit mer koncentrerad på kriminalgåtan.

Betyg: 2 tomteluvor

onsdag 6 oktober 2010

Veckans låt 79

Nu har vi kommit fram till 26 juni 1965. Då fyllde hustrun 10 år. Och samtidigt tågade Alma Cogan in på Tio i Topps förstaplats med The Birds And The Bees.

Det var hennes andra etta på listan, men tyvärr skulle hon gå bort i leukemi endast ett drygt år senare. Hon hade som första kvinna en egen TV-show i brittisk TV. Hon uppträdde i Sverige tre gånger

Michael Alonzo: Spindelmannen - Bokomdöme

Spindelmannen
Av Michael Alonzo
Frank 2010

På baksidan av boken kan man läsa att ”en advokat hittas till synes oförklarligt brutalt misshandlad i sin lägenhet. Men vad har egentligen hänt och varför misshandlades han så svårt.” Det märkliga är att detta är boken avslutning. Man vet alltså hela tiden hur boken ska avslutas.

Men det är på inget vis störande. Hela berättartekniken är annorlunda. Vi får följa olika berättarjag. Huvudperson är norske Halvdan som misshandlats av sin mor och växer upp till en ganska våldsam och misslyckad individ. Han har också gett namn åt boken eftersom han har en stor fet spindel tatuerad i pannan och spindelnät över hela skallen. Ett annat berättarjag är uteliggaren som utnyttjats sexuellt av sin mor och är en mycket vinddriven och udda karaktär. Dessutom psykologen vars son ävenså utnyttjas sexuellt och misshandlas av sin mor, och till sist advokaten som utnyttjar unga pojkar. Boken avslutas med ett neutralt berättande. Detta grepp som författaren använder gör att de olika trauma som behandlas ibland blir näst intill outhärdliga att läsa om, samtidigt som det också ökar förståelsen för den som utför de övergrepp som boken handlar om. Speciellt boken inledning är svår att komma igenom p g a de hemskheter som ett barn får genomlida.

Boken tar m a o upp ett, om inte tabubelagt, sällan debatterat ämne som kvinnors övergrepp på sina barn. Både misshandel och incest förekommer. Men det är både modigt och debattväckande av författaren att göra det. Det är inte för inte som han är ordförande i organisationen Pappa-Barn, en organisation som verkar för barns rätt till båda sina föräldrar.

Berättelsen tappar tempo ibland, men är ändå så intressant att boken är svår att lägga ifrån sig. Även om här förekommer allehanda brott är det svårt att kalla den för en deckare, snarare en debattroman.

Betyg: 4 tomteluvor

tisdag 5 oktober 2010

Mucka inte med Evo Morales

Bolivias president Evo Morales blev stämplad i en fotbollsmatch i helgen mot oppositionsalliansens MSM: s lag.

Morales surnade till ordentligt på Danielo Gustavo Caragena och knäade honom i skrevet, vilket syns tydligt på matchbilder som sprids på nätet.
-Jag blev sparkad på, och det var inte första gången, sade Morales efteråt.
Matchen slutade 4-4. Morales gjorde ett mål och fyra man blev utvisade - däribland Cartagena, som efteråt behövde skydd av sin lagledare, borgmästaren i La Paz, för att undvika att gripas av polisen, skriver AFP.
Översätt detta till svenska förhållanden. Reinfeldt knäar Lars Ohly för att han har surnat till på hans vänsterdoja. Och under matchen blir , förutom Ohly, Carl Bildt, Jan Björklund och Mona Sahlin utvisade för fult spel. Bäva nu Sverigedemokrater!!!

måndag 4 oktober 2010

Derby

Jag var på fotbollsderby igår. De goda vann. Men det beror ju på vilka man håller på naturligtvis.

Djurgårn´och Gnaget har nu mötts i både ishockey- och fotbollsderbyn inom en vecka och vunnit var sitt. Och får man välja seger i bara ett så väljer man fotboll. Jag menar - fotboll är ju FOTBOLL, och hockeyderbyn kommer det att gödslas med framöver.

Jag var också tacksam för att huliganer och andra ofredare lyste med sin frånvaro. Men också mycket nedstämd p g a att en av AIK-spelarna mist ett barn vid födseln samma morgon. Därav sorgband på båda lagen och domarna. Tragiskt är bara förnamnet. I sådana ögonblick blir fotboll ingenting.

söndag 3 oktober 2010

Bodil Mårtensson: Justine - Raschans hämnd - Bokomdöme

Justine – Raschans hämnd
Av Bodil Mårtensson
Tre Böcker 2010
Bodil Mårtensson är en strävsam kvinna. Hon debuterade med En chans för mycket 1999, den första boken om Helsingborgspolisen Joakim Hill. Nu kommer hon med sin trettonde deckare, som samtidigt är den elfte med Hill i huvudrollen. Hon har över åren blivit skickligare och skickligare på att bygga upp en infernalisk spänning i sina intriger.

Denna gång har vi ett politiskt gisslandrama i centrum. Historien påminner om flera filmer med Steven Seagal, t. ex. Under siege (Under belägring). Eller varför inte Bruce Willis Die Hard-filmer. Att jag nämner film beror på att det här skulle kunna vara underlag till en mycket spännande actionfilm.

Och i film behövs det ju väl utmejslade karaktärer. Och det finns det här. Joakim Hill har bara en biroll denna gång, men vi återfinner superpolisen Justine Jansen som lider av Aspergers syndrom. Vi hittar också terroristerna Raschan Makarian och Pernilla Rågestedt alias Scherez. Raschan har förekommit i en tidigare bok av Mårtensson, och nu får vi någon slags bokslut i den historien. Terroristerna drivs av olika krafter och är till en början iskallt effektiva. När de så småningom gör avkall på sin professionalism blir de tyvärr lite mindre trovärdiga.

Men det är ruggigt och nervkittlande. Man vill veta hur det ska gå, även om man hela tiden har känslan av, likt ett Fantomen- eller Stålmansäventyr, att det ska sluta lyckligt.

Det kommer säkert fler böcker från Bodil Mårtenssons penna om Helsingborgspoliserna. Att Justine Jansen har kommit för att stanna mellan hennes pärmar förutsätter jag.

Betyg: 3 tomteluvor

lördag 2 oktober 2010

Jag minns Martin Ljung

Martin Ljung har alltid funnits. Men nu finns han inte längre. Redan som barn var han en av mina favoritkomiker. Han gjorde så mycket, revyer med Povel Ramel och HasseåTage. Långfilmer t ex Äppelkriget. Personer i min ålder glömmer inte revynumren Fingal Olsson, Tågkupén, Rockfnykis och Ester.

Och här från Svenska Ords Glaset i Örat sångnumret Alltid Blir Jag Så Förbannad På Det:

fredag 1 oktober 2010

Olle Lönnaeus: Mike Larssons rymliga hjärta - Bokomdöme

Mike Larssons rymliga hjärta
Av Olle Lönnaeus
Damm Förlag 2010
Olle Lönnaeus fick förra året Svenska Deckarakademins pris för bästa svenska debutant med Det som ska sonas. Det är alltid svårt att följa upp en sådan succé. Men det har författaren ändå lyckats med. Denna bok är väl så stark, om inte bättre. Jag tror att det är avsiktligt som förlaget inte har tryckt ”Kriminalroman” på omslaget, eftersom det snarare är en relationsroman med mindre kriminalinslag.

Mike Larsson är en ganska misslyckad individ som har svårt att tygla sitt humör. Detta försätter honom i situationer som han har svårt att lösa utan våld. Men han har en stor tillgång. Han har ett stort och rymligt hjärta. Han är lite som Fantomen – god mot de goda och ond mot de onda. Det är bara det att han blir lite överdrivet ond, och det gillar inte lagens män.

Mike Larssons största önskan i livet är att få ta hand om sin 14-årige son Robin. En son som tycks ha samma problem som sin far. Han är lättledd, bångstyrig och trulig. Men han har ett stort och rymligt hjärta. När Mike släpps ut ur fängelset bosätter de sig hos den mycket udda individen Rolle som har skärmat av sig från världen. Men han har ett stort och rymligt hjärta.

Dessa tre stora och rymliga hjärtan kämpar mot resten av världen tycks det. En journalist dör, och polisen gör allt för att sätta dit Mike Larsson för mord. Andra våldsamma dödsfall inträffar som gör läget förtvivlat. De tre får oväntad hjälp från en bosnisk flyktingkvinna.

Romanen är mycket gripande. Det är lätt att få sympati för dessa vinddrivna karaktärer och det är lika lätt att bli lite småförbannad på polis och andra som missförstår dem. Lönnaeus är en mästare på att fånga in och kanalisera läsarens känslor. Det gör att det är svårt att lägga ifrån sig boken oavslutad.

Jag kan ju naturligtvis inte avslöja slutet i boken. Men jag tyckte inte om det. Och jag tror inte ens jag kan säga varför utan att yppa för mycket. Utan slutet hade jag gett allra högsta betyg. Men läs boken ändå för tusan!!! Det är den värd!!!

Betyg: 4 tomteluvor

Räkmacka på Sheraton i Göteborg

På vägen hem från mässan brukar jag ta en öl med två vänner i baren på Sheraton. Nu kom jag för sent. Där stod två tomma ölgalas på bordet där vi brukar sitta. Med min fantasi tar jag för givet att det var deras.

Men jag tog in en öl ändå. Och en räkmacka. Kände mig lite tvungen att jämföra med Gothias King Size. Här fanns det också gott om goda och fräscha räkor. Men brödet var trist, och majonäsen hade placerats i hörnan av brödskivan under ett halvt kokt ägg. Lite konstigt. Och vad gjorde olivern överst på mackan? Högt betyg ändå p g a fina och många räkor.

Betyg: 4 tomteluvor

Ninni Schulman: Flickan med snö i håret - Bokomdöme

Flicka med snö i håret
Av Ninni Schulman
Forum 2010

Att kvinnliga författare skriver deckare i småstadsmiljö är ju inte helt ovanligt numera. Att de är journalister är också ganska vanligt. Här kommer nu Ninni Schulman med sin debutroman Flickan med snö i håret. Det är en debut som bådar gott. Om författarinnan får hållas kan det säkert bli lite spännande läsning framöver.

Hon har förlagt handlingen till Hagfors i Värmland. Beskrivningarna av bygden och dess människor är initierade, intressanta och idérika. Journalisten Magdalena Hansson flyttar med sin lille son till staden efter en skilsmässa. Hon får jobb och upptäcker att journalistyrket är lite annorlunda i Hagfors än i Stockholm. Vi får följa henne i hennes kärleks- och familjeproblem och när hon blir inblandad i den grova brottslighet som plötsligt slår till i trakten.

En sextonårig flicka försvinner. En ung flicka hittas mördad. Poliserna Petra Wilander och Christer Berglund får ett svårt fall att brottas med. Annan grov brottslig verksamhet stör bilden. Vilka kan man lita på bland traktens befolkning? Flera moraliska dilemman lyfts fram.

Kanske är karaktärerna lite väl karikerade. Men författaren försöker ändå ställa frågorna. Är den gode bara god, och är den onde bara ond? Naturligtvis finns det en otrevlig polis med i bilden som försvårar utredningen. Det är ju nästan obligatoriskt i dagens deckare.

Betyg: 3 tomteluvor

Iaktagelser på hotell

Har ni märkt att de flesta hotellreptioner bemannas av unga kvinnor. Blonda. Med hästsvans.
...och att alla doftar likadant vid frukosten. Hotellets duschtvål!!!

Märklig händelse på bokmässan

Jag satt i lobbyn på Hotel Gothia och läste, väntande på att dörrarna skulle öppnas in till mässan.
Jag såg att en ung lång blond yngre kvinna slog sina lovar kring mig. Hon sneglade åt mitt håll lite då och då.

Till sist gick hon fram till mig.
- Är det Nisse?
Det kunde jag ju inte neka till. Jag reste mig.

- Ursäkta, sa jag. Har jag sett dig tidigare. Jag känner tyvärr inte igen dig.

- Jag har bytt hårfärg sedan sist, sa kvinnan. Men det är ju jag, Josefin!

Jag applicerade fågelholksansiktet.

- Vi skulle ju mötas här, fortsatte hon.

Fågelholken expanderade. Jag försökte febrilt lista ut vad det var frågan om. Min obetydliga person kunde ju inte komma ifråga för Oldsbergs program, så jag försökte luska ut var vi hade mötts. Jag frågade henne och angav några arbetsplatser och fritidsintressen som exempel.

Då föll hennes pollett ner. Fel Nisse!!! Hon bad om ursökt och dröp av.

Märkligt. Hon hade ju i alla fall känt igen mig. Man kan grubbla sig blå på sådant.

Veckans Tio i Topplåt 1124

The Music Explosion: Little Bit O'Soul In på listan 15 juli 1967 Låg kvar i 7 veckor, Högsta placering: 2