Om du vill lämna kommentar på ett inlägg - klicka på kommentar under inlägget. Skriv din kommentar. Markera namn/URL. Skriv ditt namn eller alias.

torsdag 30 september 2010

Himmelska höjder på Himalaya

På den nepalesiska restaurangen Himalaya i Göteborg satsar man inte på flashig inredning och tjusiga menyer. Här står maten och trivseln i centrum.

Chefen själv i nepalesisk hatt och hans förtjusande hustru tar upp beställningar, serverar och småpratar med gästerna. Maten är ett under. Så enkelt och så fantastiskt gott. Självklart finns här influenser från indisk matlagning. Nepal och Indien är ju ändå grannar. Indisk mat är god, men den nepalesiska när den når sin fulländning är godare. Man känner smaken tydligt av var ingrediens. Speciellt är tillagningen av grönsaker helt enastående. Och lyckan infaller sig!!! Mjauuu!!!

Menyn är lagom lång. Ni vet - på indiska krogar kan menyerna ofta vara flera sidor. Och man kan få både det indiska ölet Cobra och det nepalesiska Gurkha.

Märkligt nog är detta Sveriges enda nepalesiska restaurang. Bara i Helsingfors finns det tio.

Om ni är i Göteborg och inte går till Himalaya har ni begått tjänstefel!!!! http://www.restauranghimalaya.com/

Afrika i fokus på bokmässan

Bok & Bibliotek som bokmässan i Göteborg heter samlade återigen c:a 100.000 besökare. Det verkar som om den siffran ligger stadigt år efter år. Och i sanningens namn skall sägas att det svårligen ryms fler. Trängselfaktorn är hög, i alla fall under de två och en halv dag som är avdelad till allmänheten. Men den som har privilegiet att kunna strosa runt på mässgolvet under torsdags- och fredagsmorgonen kan utforska alla montrar lite mer ostört och osvettigt. Årets mässa var tillägnad Afrika. För den deckarintresserade fanns det storfrämmande att lyssna på, sydafrikanen Deon Meyer och naturligtvis Mma Ramotswes skapare Alexander McCall Smith. Mycket är sig likt när det gäller just deckare under de fyra mässdagarna. Det är ganska lugnt under de första två dagarna, men sedan exploderar det med Deckarens Dag på lördagen. Seminarierna avlöser varandra med främst svenska deckarförfattare i talarstolarna. Och på scenen i E-hallen grillas två författare i taget i regelrätta korsförhör med start varje kvart. Förhörsledare är Deckarakademins Lilian och Karl G Fredriksson samt Barbara Kapek. De klämmer skickligt ur offren deras hemligheter med en stor glimt i ögat. Deckarakademin delar från samma scen ut en del priser. Inte årets böcker, det kommer senare. Men i år fick ett par av 2009 års pristagare emotta sina utmärkelser lite senkommet. Andrew Taylor fick Den Gyllene Kofoten för 2009 års till svenska bästa översatta deckare Det blödande hjärtat och Daniel Brodén erhöll pris för bästa faktabok med Folkhemmets skuggbilder. Taylor trodde att han skulle bli stoppad i flyget med sin kofot, och därför vara tvungen att stanna i Sverige. 2010 års Spårhund till 2010 års bästa barn- och ungdomsdeckare tilldelades Magnus Ljunggrens VM-sommar. Motivering: ”om hur ungas längtan efter gemenskap leder dem vilse, fångat med spänning och tidsatmosfär.” Efter prisutdelningarna utbröt det sedvanliga Temmelkalaset i Ture Sventons anda. Sveriges bagare och konditorer hade sponsrat med 500 nybakade temlor.
Svenska Deckarakademin hade som vanligt ett seminarium där de presenterade delar av årets utgivning, både svenskt och översatt. 2010 utges det närmare 100 svenska kriminalromaner. Vanligen brukar de inte lämna några värdeomdömen om böckerna, men denna gång hände det märkvärdiga att Karl G Fredriksson dödskallemärkte en bok. ”Köp den inte, läs den inte, tänk inte ens på den.” Lisa Marklund & James Pattersons Postcard Killers!!! Dessbättre gick inte brandarmet under seminariet, vilket hänt två gånger tidigare.

Här presenteras ”brottstycken” av vad jag avlyssnade i förhör och seminarier.
Katarina Wennstam pratade om hur hon använder romanen för att skapa samhällsdebatt. Hennes senaste bok om sextrakasserier i filmbranschen Alfahannen skapade större rabalder än hon själv hade kunnat förutse. Hon tyckte också att hennes tidigare böcker nu hade blivit mer aktuella efter Göran Lindberg-affären. Speciellt eftersom han hade låtsat vara engagerad när han läste hennes debattböcker. Hon berättade också att det var lättare att skriva om sexuella övergrepp än att skriva sexscener som lätt blir fjantiga.
Svedd av Sandra Gustafsson är en mycket engagerande debutroman. Hon har tidigare skrivit den självbiografiska Maskrosungar om samma ämne. Barn och kvinnor som mår och far illa både fysiskt och psykiskt. Svedd är skriven i tre tidsåldrar och ur olika perspektiv. Boken är svår att läsa eftersom den berör så starkt, men den var ännu svårare att skriva. Sandra lyssnade på deppmusik under skrivandet för att underlätta???? Bl a The Cure.
Janis Joplins låt Mercedes Benz fick vi höra sjungen av Bodil Mårtensson från deckarscenen. Hon ger nu ut sin elfte deckare och avslöjade att skrivandet hade börjat med att hennes svåger hade hittats mystiskt död i en lastbil i Rumänien. Hennes nya bok Justine handlar om konflikten mellan islam och västvärlden, och vad våld och hot kan göra med människor.
Peter Gissy hade allt sedan barnsben velat skriva och nu kommer han ut med ytterligare en bok i Kent Mortlandserien som vanligt med färger i titeln Gul ondska. Eftersom han själv har tyska rötter tilldrar sig mycket av handlingarna i hans böcker där. Nu håller han på att rota i sin familjs förflutna, och det är tänkt att det ska bilda underlag till en bok om två år.
Ninni Schulman som debuterar i år med Flickan med snö i håret har fåt blodad tand. Det kommer mera, med samma karaktärer. Eftersom hon är journalist tyckte hon det var svårt att skriva en längre text. Intrigen dök upp i hennes huvud när hon virkade en mössa.
Samma historia med olika vinklingar skriver Ulla Bolinder i Uppsåt, där hon främst koncentrerar sig på att beskriva karaktärerna. Sofie Sarenbrant har skrivit i många år, men först nu debuterar hon med en bok där handlingen är förlagd i Österlenska Brantevik. Vecka 36 som boken heter handlar om två gravida kvinnor. Boken är också skriven under två olika grossesser. Hon tycker likt journalistkollegan Ninni Schulman att det är svårt att skriva långt. Men det kommer minst en bok till om Brantevik.
Helena Sigander kommer med en ny bok Våld vid vatten som hon marknadsförde skickligt med små utplacerade visitkort här och där. Dessutom träffade hon sina deckarskoleelever under mässan för lite samtal och peppning.

Om kriminalteknik samtalade Varg Gyllander (aktuell med Bara betydelsefulla dör) med författarparet Buthler & Öhrlund. (Två böcker: Grannen och Ares tecken) De sistnämnda har dessutom en verklig tekniker med i sina böcker. De konstaterade att trots DNA-teknik är finger- och skoavtryck det som oftast fäller brottslingar.
Sandhamn är en miljö med olika kontraster. Viveca Sten visade bilder och berättade om detta och om sina böcker. Den senaste heter I grunden utan skuld. Hennes karaktärer har blivit föremål för läsarnas intresse. De vill ta livet av den odräglige Henrik och hans mor. Samtidigt är det många (oftast kvinnor) som undrar om den trevlige polisen Thomas Andreasson finns i verkligheten. TV 4 filmar hennes böcker med premiär i vinter. Nästa bok kommer 5 maj 2011 och heter I natt är du död.
Systrarna Camilla Grebe och Åsa Träff följer upp sin debutsuccé Någon sorts frid med ytterligare en bok om psykologen Siri Bergman som handlar om ett barn som blir vittne till ett mord, Bittrare än döden. Temat är hur långt kan man gå för sin kärlek. De är inte på väg att skilja sig, att vara två som skriver har fört dem närmare varandra. De skriver var för sig, mailar till varandra, och petar sedan i den andras texter. Camilla skriver de våldsamma avsnitten medan Åsa, som är psykolog, får skriva de psykologiska bitarna. De skriver ofta om våld mot kvinnor, men inte på samma sätt som t e x Katarina Wennstam. Grebe och Träffs böcker är i första hand underhållning, om än med ett allvarligt tema. En tredje bok är på väg.
Kristina Ohlsson kommer med sin andra bok om Fredrika Bergman, Tusenskönor. Hon arbetar som SÄPO-analytiker, är född i Kristianstad, men bor i Stockholm. Hon skriver sina böcker på fritiden med målsättning att underhålla och ge en verklighetsflykt. ”Jag skriver sådant jag själv vill läsa”, säger hon. Inför denna bok gjorde hon research i Thailand. Nästa bok ska heta Änglavakten och handla om s.k. snuff-film.
Om dramatikern och regissören Viggo Sjöström handlar Åsa Lantz böcker. Det ska bli tre i serien. Den senaste boken handlar bl. a. om hur livsfarligt det är i många länder
att födas som flicka.
Liksom många andra kommer Kristina Appelqvist med sin andra pusseldeckare i år. Den som törstar. Hon skriver om småstadsmiljö, om Skövde och har behållit huvudpersonerna från första boken. Nu har hon utvidgat berättarmiljön från universitet till också kyrkan och politiken. Lite originellt är att hon har en rektor som berättarröst.
Den fjärde årstiden med Malin Fors beskriver Mons Kallentoft i Vårlik. Men det blir en bok till som ska heta Den femte årstiden. Den ska bli något slags bokslut i serien. Kallentoft skriver mycket disciplinerat. Nio till fem jobb. Han berättade också att det nu ska bli Malin Fors-vandringar i Linköping där böckerna tilldrar sig.

Michael Hjort och Hans Rosenfelt bekräftar trenden med att skriva kriminalromaner i par. Debuten heter Det fördolda. Dessutom heter deras huvudperson Bergman i efternamn, liksom hos Grebe & Träff och hos Kristina Ohlsson.. Sebastian, som denne Bergman heter, är en riktig skitstövel till polispsykolog. Han är helt omöjlig att tycka om, besserwisserarrogant, svinaktig och sexmissbrukare som han är. Han ska spelas av Rolf Lassgård i en kommande filminspelning. Hjort ville bli regissör och Rosenfelt skådespelare från början, och efter bl a många välkända TV-manus från deras sida är de nu författare. De använder samma teknik som Grebe/Träff när de skriver. Mikael skriver de mer känslomässiga bitarna medan Hans är bäst på själva storyn.
Film blir det också av Anna Janssons böcker Stum sitter guden och Alla de stillsamma döda. De kommer i TV 4 i december. Hon medverkar också i boken Drama Queens, där fem kvinnor har skrivit korta berättelser om livets dramatik. De övriga författarna är Maria Ernestam, Inger Frimansson, Lina Forss och Moa Herngren.
Anne Holt kommer nu ut med sin 17:e bok i Norge och den 18:e är på väg. Hon vill berätta historier utan så mycket budskap. Men hon har ändå gjort ett helt års research om hatkriminalitet.
Succédebutanten Anders de la Motte håller sig helst borta från polisromanerna även om han är f.d. polis Nästa bok kommer till hösten 2011 och innehåller några återkommande figurer.
Och återkommande är också jag. Till bokmässan, alltså. Det är lika bra att börja planera inför 22 – 25 september 2011.

onsdag 29 september 2010

Jag minns Carl Butler

Min kockguru Carl Butler har gått bort. På sjuttitalet började han skriva kokböcker med fantastisk mat som alla kunde laga. Mitt exemplar av hans första kokbok är så nött och nerkladdad att jag kanske måste skaffa en ny.Han drev under många år Restauranten Butlers på Rörstrandsgatan i Stockholm. Där har jag ätit fler än tusen luncher. Carl Butler var en stor matlagare och en mycket vänlig man. Han blev 81 år.

Åländskt besök hos deckarvännerna

Mikael Paasikivi är född i Helsingfors, bosatt i Stockholm och har skrivit en historisk kriminalroman med handlingen förlagd till Åland. Han var vår gäst hos Sällskapet Deckarvännerna igår och höll ett mycket trevligt anförande där han berättade om sin bok och varför han skrivit den.

Jag har inte läst den ännu, men hustrun håller på. Jag måste säga att jag är ganska nyfiken efter gårdagskvällen. För övrigt åt vi alldeles delikata gäddqueneller. Passande tillsammans med en Ålandsbok, eller hur?

Räkmacka på Gothia i Göteborg

Det här är räkmackornas Rolls Royce. Mängder av goda och fräscha räkor. Vacker uppläggning, gott bröd, färska fina grönskaer och dyrt dyrt dyrt. 189 kronor för en smörgås!!! Men man betalar glatt.

En räkmacka på Gothia när det är bokmässa är ett måste.

Betyg: 5 tomteluvor

Veckans låt 78

Den 12 juni 1965 och bara då hamnade gruppen Them på Tio i Topps förstaplats med låten Here Comes The Night.

Them var en nordirländsk grupp som ledddes av den mycket välkände Van Morrison. Han hoppade av gruppen redan 1966 vilket fick till följd att bandet sakta dog ut. De gav ut några album utan Morrison fram till 1970 och sprattlade till en sista gång 1979. http://themtheband.tripod.com/ Här är en live inspelning i London 1965. Observera att Morrison surmulenhet redan var uppfunnen då. Och ett nedrans massa trixande innan de börjar lira.

Byte i telefonen

Nu har jag bytt musik i telefonen för första gången. Lista finns i vänsterkolumnen längre ner på bloggen.

Spännvid - från Stan Getz, Charlie Byrd & Billie Holiday till Paula Cole, Hole & Rage Against The Machine.

onsdag 22 september 2010

Staffan Bruun: Kappsäck full med pengar - Bokomdöme

Kappsäck full med pengar
Av Staffan Bruun
Schildts 2010

Staffan Bruun är en finländsk författare som skriver på svenska. Detta är hans elfte detektivroman sedan debuten med Club Domina 1992. Han har gjort sig känd för böcker med mycket humor och gott humör.

Kappsäck full med pengar är också en skälmroman. Den har likheter med Tomas Arvidssons och Donald E Westlakes humoristiska böcker. Men till skillnad från deras böcker blir jag inte alls road. Därtill är huvudpersonerna alldeles för osympatiska. Hjälten Antonio Sallinen går väl an, även om det antagligen finns få hjältar som är tråkigare än han. Men hans fru Charlotta (inkl. obligatorisk gnällig svärfar) är rent hemsk. Skilsmässa rekommenderas. För att inte tala om deras odrägliga, den treåriga dotter Claudia. Hemskare och mer bortskämd unge kan man inte tänka sig. Och jag är inte ens säker på att författarens avsikt är att det ska vara så.

Sallinen får med sig fel resväska på Helsingfors flygplats. Den innehåller en miljon Euro. Därifrån börjar förvecklingarna veckla ut sig. Även om här ingår ett par mord, så är boken mycket oblodig. Morden sker liksom i skymundan, i bisatser.

Men det är intressant att läsa en deckare i Helsingforsmiljö. Staden är en av mina favoriter och jag känner igen många miljöer, även om man som svensk blir lite lost här och var. Språket är väldigt direkt, men ganska naivt.

Jag har inte läst några av de andra tio böckerna av Bruun, men jag hoppas att detta inte är den bästa.

Betyg: 2 tomteluvor

tisdag 21 september 2010

Veckans låt 77

Den 5 juni 1965 klev ett av mina favoritband på den tiden in på förstaplatsen. The Animals med Sam Cooke's Bring It On Home To Me. Den tronade där i två veckor, men avbruten av nästa veckas låt. Gruppen bestod av den legendariske och karismatiske sångaren Eric Burdon, Alan Price på piano, Chas Chandler på bas, Hilton Valentine på gitarr och John Steele på trummor. De började som tradjazzgruppen The Pagan Men i Newcastle 1957, då med Burdon på trombon.

Bandet turnerar fortfarande med Valentine och Steele som enda orginalmedlemmar. Eric Burdon turnerar på egen hand. http://www.crawdaddy.com/index.php/2009/01/28/soul-of-a-man-the-story-of-eric-burdon/ Här ett inslag från amerikansk TV 1965. Eric Burdon tillsammans med en massa surfare??? Obegripligt!!!

Bokmässan

Nu drar jag till Göteborg och Bok & Biblioteksmässan. Skitkul ska det bli, men ni får vänta lite på inlägg här.

måndag 20 september 2010

Jag var med hustrun och brodern på premiär i fredags. Magnus Ugglas Revy på Chinateatern. Ni vet, fortsättning på TV-programmet Var fan är min revy?, där Uggla for land och rike runt för att hitta begåvade revyartister.

Till sist hamnade han i Karlshamn där han fann de bästa artisterna. Det var också där revyn hade premiär. Nu har den hunnit till Stockholm, och jag måste säga att jag hade absolut inga förväntningar alls.

Men det var fantastiskt bra. Ett gott humör och ett sjuhelvetes tempo, aldrig en lugn stund. Och han har en befriande ditans till sig själv. Gå dit, vet jag!!!

Att det var Stockholmspremiär innebar en del kända nunor i publiken och lite bubbel i foajén. Mjauuu!!! Och isterband på KB som uppvärmning. Med en Pale Ale och en Besk. Mjauuu gen!!!

söndag 19 september 2010

Peter Gissy: Gul ondska - Bokomdöme

Gul ondska
Av Peter Gissy
Tre Böcker 2010

Detta är Peter Gissys tionde deckare för vuxna. Det är också hans femte om journalisten Kent Mortland. Ävenså den femte med en färg i titeln. Och det är lite så det är med Gissy. Man vet liksom vad man får. Allt är habilt och säkert skrivet, men man blir sällan överraskad.

När nu Kent Mortland återvänder som hjälte tilldrar sig handlingen på två plan. Dels får hans flickvän polispsykologen Jessica Anehammer ett sällsynt svårt fall att bita i. Samtidigt åtar sig Kent ett journalistiskt uppdrag i Tyskland, som också för honom och hans dotter till hans avlidna hustrus födelsestad i forna Östtyskland. Mordhistorian är ganska deckartraditionell, medan det äventyr som Kent och hans dotter hamnar i är mer intressant. Den förflutna Nazitiden skymtar runt hörnet. De historiska beskrivningarna om Tyskland är bokens bästa.

Många deckarförfattare vrider och vänder på sina parallella historier för att de så småningom på osannolika vägar ska visa sig ha någon obegriplig koppling med varandra. Så inte Gissy. Han låter de två historierna vara helt separata. Sympatiskt!!!

Även om författaren använder sig av lite ovanliga ingredienser i handlingen, som t ex homosexuell kärlek och ett oväntat missfall så blir slutintrycket lite alldagligt. Jag önskar att Peter Gissy tog ut svängarna ännu mer och överraskade mig ytterligare. Och gärna lite humor också. Han kan ju skriva, karln.

Betyg: 3 tomteluvor

fredag 17 september 2010

Nutidstest

Fixar ni alla rätt här. Jag klarade rätt många. http://www.dn.se/nyheter/nutidstest/nutidstestet-vecka-37-1.1171811
skriv gärna i kommentaren hur det gick.

Hockeypremiär

Elitserien i ishockey har startat. Fjolårets jämna finalserie mellan HV71 och Djurgården bara fortsatte in i i denna säsong. Samma intensitet, fart, hårdhet, prestige och spänning direkt. Men nu med mina hjältar som segrare. 3-2.

Dessutom är det ofattbart hur många unga spelare Djurgår'n släpper fram. Tio spelare var 22 år eller yngre. 19-årige John Norman fick dessutom göra sitt första elitseriemål. Tungt.

onsdag 15 september 2010

Veckans låt 76

Det blir mycket The Beatles och Hep Stars på veckans låtar nu. Men, kära läsare, ni får stå ut. Andra tider skola komma. Redan nästa vecka faktiskt. Men åter till nr 76 nu.

8 maj 1965 var det dags för svenska Hep Stars igen. Fortfarande spelade de in covers. I fyra veckor toppade de Tio i Topp med Farmer John som lanserades 1959 av Don & Dewey. Även den i Sverige verksamma engelska gruppen Deejays hade en hit med den 1965. Hep Stars dominerade Tio i Topp vid denna tid och hade hela tre låtar bland de tio

tisdag 14 september 2010

Anders de la Motte: [geim] - Bokomdöme

[geim]
Av Anders de la Motte
Alfabeta 2010
Anders de la Motte debuterar med en bok som kandiderar att nomineras till årets kriminalroman i Sverige. Som årets debutant borde han verkligen kvalificera sig.

Boken handlar om en ganska misslyckad individ, Henrik Pettersson, HP kallad. Han hittar en mobiltelefon och det blir upptakten till en mardröm som han inte kunnat drömma om, eller? I telefonen kan han läsa frågan: Är du verkligen säker på att du vill spela? Yes. No. Tyvärr svarar han fel. Han dras in i ett spel med livet som insats, både sitt eget och andras. Hela tiden är HP, och läsaren, osäker. Vad är verklighet? Vad är spel?

HP’s syster, superkvinnan och polisen Rebecca Normén, dras ofrivilligt in i spelet. Hon har lånat karaktär av Lisbeth Salander och slår männen i det mesta. Men hon är lite mer social och lite mer mänsklig.

Just att man som läsare inte vet vad som är på riktigt och vad som ingår i spelet gör det olidligt spännande. Språket är extremt nutida med mycket slang, både söderslang och invandrarslang. Engelska glosor blandas med svenska, såsom det är idag. Ett alldeles fantastiskt uppfriskande språk. Och eget.

Och de la Motte måste vara en stor filmälskare eftersom syftningar till olika storfilmer finns på var och varannan sida. Nya som gamla filmer. Jag fann många, men missade antagligen de flesta.
Jag tror att denna bok liksom de planerade efterföljarna lämpar sig extremt väl för just film, och jag skulle bli förvånad om inte böckerna går på succéfylld export.

Anders de la Motte har varit polis och arbetar nu med säkerhetsfrågor. Han verkar veta vad han skriver om, och inte bara när det gäller polisiära frågor.

En alldeles lysande debut!!!

Betyg: 5 tomteluvor

måndag 13 september 2010

Dartklubbens årsmöte

Vi hade nyligen årsmöte i dartklubben med alla sedvanliga ingredienser. Fin middag för de tidiga fredagsgästerna. Årsmöte, tiokamp och grillmiddag på lördagen. Städa på söndagen. Min fine vän Stefan tog lite bilder. Här kan ni se dem: http://mrlord501.blogspot.com/2010/09/ssdcs-arsmote.html

Italiensk marknadsföring

Den svenske deckarförfattaren Lars Rambes bok Incubo Bianco (Vit mardröm) marknadsförs så här i Italien. Det har tydligen lyckats eftersom den har toppat försäljningslistan.

Svara på fel fråga

Jag börjar bli gansa less på valdebatterna nu. Det verkar som om alla politiker har gett sig f-n på att få ut sitt budskap till varje pris som helst och gärna undvika att svara på frågor.

Jag menar, om man får en fråga ska man väl svara på den. Och inte svara på en helt annan fråga där man lämpligt nog flikar in sitt budskap.

Och så håller det på, utfrågning efter utfrågning. Debatt efter debatt.

Gäsp Gäsp Gäsp

Förkylt

Skit också, höstförkylning. Och eftersom jag är man blir jag ju helt utslagen, paralyserad och handlingsförlamad. Väck med snuva, hosta och halsont!!!

Sofie Sarenbrant: Vecka 36 - Bokomdöme

Vecka 36
Av Sofie Sarenbrant
Damm Förlag 2010

Som titeln antyder tilldrar sig den här boken under en bestämd och ganska kort tidsperiod. En dryg vecka på sensommaren/förhösten. Platsen är Brantevik i Österlen, en trakt och en ort som jag nyligen besökt. Den lämpar sig perfekt för deckarintriger, både vacker och lite mystisk som den är.

Sofi Sarenbrant är journalist, bor utanför Stockholm, och debuterar med Vecka 36. Brantevik är välkänt för henne. Där har hon själv tillbringat många somrar. Och vi får veta en hel om trakten, det är intressant. De tre sista sidorna i boken ägnas åt att tacka både den ena och den andra. T ex Mari Jungstedt som författaren särskilt nämner som en förebild. Det märks i boken. Här finns mycket som är Jungstedtskt. Mord på liten ort med kvinnoperspektiv.

De båda gravida vännerna Johanna och Agnes håller tillsammans med sina män på att avsluta sina semestrar i Brantevik. Men Agnes försvinner utan att någon kan finna ett spår. Hennes man och hennes vänner står handfallna, liksom polisen.

Den enda som inte står handfallen är läsaren, eftersom de utplacerade ledtrådarna är så naiva och barnsliga att man knappast kan undgå att lista ut vem som är bov i dramat. Det är knappast trovärdigt att polisen negligerar sådana uppenbara tips som här ges.

Grundidén är annars inte så dålig. Men författarinnan måste fundera lite mer på hur smart läsaren är, och vilka eventuella ledtrådar hon ska presentera – och hur. Hon skriver annars rappt och koncist, det är mycket lättläst. Men spänningen infinner sig inte riktigt eftersom man som läsare är ganska säker på hur det ska sluta.

Betyg: 2 tomteluvor

torsdag 9 september 2010

Ny musik i ny spelare

Nu har jag äntligen köpt en telefon med musikspelare. Den första laddningen innehåller mycket jazz (Charlie Mingus, Miles Davis & Frank Sinatra), lite reggae (U-Roy), hårdrock (Korn & Aerosmith) & för övrigt lite allt möjligt (Little Richard naturligtvis). Lista finns längre ned i vänsterkolumnen.

Hans-Olov Öberg: Döden går på lustgas - Bokomdöme

Döden går på lustgas
av Hans-Olov Öberg
Kalla Kulor Förlag 2005
Öberg fortsätter med en finansthriller men utan ekonomijournalisten Micke Norell. Huvudpersoner är istället den hårdföre polisen Jack Bohlander och superkvinnan Sylvia Saleh., en föregångare till Lisbeth Salander, om än lite mer civiliserad.

Författaren inte bara överger Micke Norell, han byter också stil. Nu är det mera hårdkokt á la Raymond Chandler. Men det är fortfarande en finanshistoria i botten. Utländska intressenter försöker ta över företaget Mekonomen. Polisens bror, som arbetar på Mekonomen, hittas död. Mord eller självmord? Jack tror på mord och lovar ta reda på broderns mördare. Till vilket pris som helst. Han tar hjälp av den vackra Sylvia som också arbetar på Mekonomen, som marknadsförare.

Att boken mestadels tilldrar sig i Strängnäs är överraskande eftersom jag inbillade mig att Hans-Olov Öberg ogärna lämnar Stockholms Söder, även i sitt författarskap.

Det är spännade. Och välskrivet. Öberg är en mästare i humoristiska beskrivningar och liknelser. Hans överlägset bästa bok så långt i författarkarriären. Men en tråkig titel.

Betyg: 3 tomteluvor

Bo R Holmberg: Knivsliparen - Bokomdöme

Knivsliparen
Av Bo R Holmberg
Ord & Visor Förlag 2010

Bo R Holmberg har förvisso blivit flerfaldigt prisad. T ex Kulla-Gullapriset, Astrid Lindgrenpriset, Flintyxan och inte minst Augustpriset. Men som deckarförfattare är han inte speciellt känd eller ens erkänd. Det borde han vara.

Genren historiska deckare är inte stor i Sverige. Därför instiftade tidskriften Jury priset Flintyxan till bästa sådan. Efter att ha givit priset till Eva-Maria Liffner och just Bo R Holmberg började man ge priset till utländska författare. Och då föll själva idén att uppmuntra till författande av sådana böcker. Man borde givetvis ha gett priset till t ex Carina Burman, men istället tvingades man lägga ner det.

Bo R Holmberg är den okrönte konungen av historiska kriminalromaner. Ingen i Sverige gör eller har gjort det bättre. Nu kommer här den sjunde titeln i serien som började med länsman Harald Morell. Den fortsatte sedan med hans son Gustav och nu är det sonsonen Erik som är huvudperson. Han är polis i Örnsköldsvik och året är 1931. Ådalens skugga ligger därför över hela historien.

En ung pojke tar sitt liv. Hans mor mördas brutalt därefter. Tiderna är svåra och det finns många luffare på vägarna. Misstankarna vänds åt dessa håll.

Kanske blir det ett par böcker till om Erik Morell, i alla fall hoppas jag det. Och därefter ser jag fram emot att vi kliver in i nutiden. Varför inte tillsammans med något av Eriks barn som polis, en dotter t ex.

Betyg: 4 tomteluvor

Hans-Olov Öberg: En klockren no-brainer - Mord i mittcirkeln - Bokomdöme

En klockren no-brainer - Mord i mittcirkeln
av Hans Olov Öberg
Kalla Kulor Förlag 2004
Författaren tillika förläggaren mm Hans-Olov Öbergs fjärde thriller är liksom ettan och trean en finansthriller. Nu i fotbollsmiljö. Ekonomijournalisten Micke Norell hamnar på lika outgrundliga vägar som vanligt mitt i ett mordmysterium. Och som vanligt blir både han och hans familj hotade. Hur länge ska familjen stå ut?

Eftersom jag är en stor fotbollsälskare är det här helt i min smak. Det är mycket av den varan, både på elit- och pojklagsnivå. Ekonomiinslagen handlar mest om finansiering och utländskt övertagande av Hammarby IF (inte mitt lag). Och här är författaren på hemmaplan (fniss), f d finansanalytiker som han är. Man kan hitta många inslag á la Söderkåkar, framförallt i den södersnackiga dialogen. Om det finns Göteborgshumor på västkusten så finns det Söderhumor i huvudstaden. Den gör här att mordgåtan känns lite sidoordnad.

Som f d fotbollsförälder kommer jag på mig själv med att vara mest intresserad av hur det ska gå för Micke Norells sons knattelag. Avsnitten om laget, tränarna, knattarna och deras föräldrar är de bästa i boken.

Betyg: 3 tomteluvor

Peter Bäckman: Frostbett - Bokomdöme

Frostbett
Av Peter Bäckman
Jengel Förlag 2010

Det blir allt vanligare att ge ut böcker direkt i pocket. I alla fall gäller det för mindre förlag. Naturligtvis är det ett sätt för mindre kända och inte så etablerade författare att på det viset bli mer uppmärksammade och tillgängliga.

Peter Bäckmans bok Frostbett är ingen banbrytande bok. Den är upplagd efter dagens gängse koncept. En händelse i barndomen som ska hämnas. Flera mord begås. De är bestialiska. Polisen står frågande. Men trots brist på nya grepp är denna bok mer läsvärd än de flesta andra med samma upplägg. Ämnet mobbning är förvisso behandlat i flera kriminalromaner tidigare, men tål att återanvändas. Det är ständigt aktuellt.

Kriminalinspektör Tideman i Östersund ställs inför svåra problem när två mördade personer hittas med kort tids mellanrum. Mördaren har plågat sina offer och polisen finner inget samband mellan dåden.

Jag är visserligen kraftigt allergisk mot att man får följa mördaren parallellt i handlingen, men här är det motiverat och förhöjer spänningen. Allt för att konsekvenserna av mobbning ska belysas.

Svårast har författaren att beskriva polisernas vardags- och familjeproblem. Där haltar trovärdigheten något.

Peter Bäckmans Östersundspoliser är trevliga bekantskaper som vi säkert får höra mer om.

Betyg: 3 tomteluvor

Ingrid Boström: Transplant City - Bokomdöme

Transplant City
Av Ingrid Boström
Butterfly Med 2010
Läkemedelsförsäljerskan Cecilia Tornudd återkommer nu i sitt tredje dramatiska och händelserika äventyr.

Bokens första hälft är den bästa. Den fokuserar på fyra personer. August Sandberg lider av svår diabetes och behöver ständig dialysbehandling. Han söker därför förtvivlat efter en ny njure, men tvingas ut på en suspekt internetmarknad.

Moldaviern Nicolae har ekonomiska problem och finner ett sätt att rädda sin familj. Han säljer sin ena njure. Gangstern Eduardo leder den internationella liga som specialiserat sig på illegal organhandel. Han tvingar även den unge läkarstuderanden Göran Andersson att utföra njuroperationer åt honom.

Denna del av boken är mycket intressant, belyser ett hett ämne och innehåller en hel del spänning. Men därefter stiger Boströms huvudperson Cecilia Tornudd in i bilden. Och då blir det mer mysrysare än medicinsk thriller. Cecilia hamnar på flera helt osannolika sätt i delo med Eduardos liga och den trovärdighet som fanns i bokens inledning försvinner helt.

Boström har kvaliteter i sitt författarskap, men gapar kanske över lite för mycket. Här hade en mer koncentrerad berättelse om den illegala organhandeln definitivt fungerat bättre.

Och återigen – korrekturläsningen måste vara mer effektiv. Alltför många stavfel irriterar läsaren.

Betyg: 2 tomteluvor

onsdag 8 september 2010

Veckans låt 75

Och så blir det The Beatles igen. 1 maj 1965 toppades Tio i Topp av låten Ticket To Ride. Låten är skriven av John Lennon och orsakade lite rabalder i gruppen eftersom hans låtskrivarkompis Paul McCartney inte ville ge ut den som singel. John hade just provat LSD vilket märks något i texten. Den finns också med i Beatles andra film Help. Här ett klipp från filmen: