fredag 29 april 2016

Märkliga skivomslag 482

Plysch och mönstrade träskor. Det blir inte bättre än så här!

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

onsdag 27 april 2016

Jenny Rogneby: LEONA Alla medel tillåtna - Bokomdöme

LEONA
Alla medel tillåtna
Av Jenny Rogneby
Wahlström & Widstrand 2016
ISBN 9789146229612, Inbunden, 397 sidor

Kriminologen, brottsutredaren och författaren Jenny Rogneby kommer nu efter två år med en uppföljare om samma polis, den tämligen samvetslösa Leona Lindberg. Jag var inte överdrivet förtjust i debuten, men blir glad när jag kan konstatera att mycket av det jag ogillade då nu har försvunnit och förbättrats. En författare med stigande formkurva kommer att bli intressant att följa.

Hennes huvudperson, Leona, är en högst ovanlig karaktär. Hon är absolut en av de skickligaste poliserna i kåren, hon kan som inga andra ana sig till lösningen på brotten. Men hon har en annan sida också, en brottslig sådan. Hon är spelberoende och har satt sig i skuld och tvingas därför begå brott där bytet är extra stort. Denna gång sätter hon samman en rånargrupp med brottslingar som hon utbildar i den sköna konsten att inte åka fast.

Leona har också ett trassligt familjeliv. Hon är skild och umgås för lite med sin dotter. Eftersom Leona är hotad till livet för sina skulder är hon extremt rädd att något ska hända hennes barn och hon blir överbeskyddande.

En man som har sprängt sig själv utanför riksdagshuset överlever och Leona får i uppdrag att förhöra honom. Är han terrorist? Finns det fler bomber? Han är förtegen och Leona är splittrad eftersom hon samtidigt planerar sina brott.

De två parallella huvudintrigerna går knappt att skilja åt för henne så småningom. Hon kastas mellan dem och både spänningen och våldet ökar.

Leona får vara mer polis i denna bok än i debuten och det är bra. Hon är också djupare gestaltad nu. Kontraktet mellan läsaren och författaren att få skriva en förhållandevis osannolik intrig fungerar. Jag köper den, drivs med och kan erkänna att jag emellanåt får lite sympatier för huvudpersonen, hur hemsk och egoistisk hon än är.

Det är bra driv och tempo i boken som är väl anpassad till intrigen. Det gäng av kriminella som Leona har satt ihop för att begå hennes brott är lite humoristiskt beskrivna, men också mycket kärleksfullt.

Självklart kan Jenny Rogneby använda sina poliskunskaper när hon skriver, och hon gör det på ett balanserat och inte alltför tekniskt och utförligt sätt. Om hennes utveckling fortsätter förväntar jag mig en tredje thriller i toppklass!

Betyg: 4 tomteluvor  


Foto: Mikael Eriksson

Veckans Tio i Topplåt 369

The Beatles: Help
In på listan 7 augusti 1965
Låg kvar i 12 veckor, Högsta placering: 2

måndag 25 april 2016

Märkliga skivomslag 481

Vi tar en Herr Dryck till. Han har en faiblesse för dansband, och vem har inte det. Hans åsikter om Christers:

"Nu plockar jag fram det tunga artilleriet. Här har vi ett omslag som är som kaustiksoda och tabasco rakt in i synnerven.

Christers har snärjt på sig sina tightaste halssmycken (notera hajtanden till höger), hopplösa bruna västar med skära paljetter, skjortor med helt sjuka kragar och slutligen, som pricken över i, dragit upp de bruna brallorna till smärtgränsen and beyond. Genom detta snilledrag bjuder de nu på snoppkavalkad deluxe, där vi tydligt kan se vad var och en har att bjuda på. Liraren längst till höger med kabanoss ner på låret ser oförskämt nöjd ut, och är onekligen stolt över vad han har att visa upp. Mercy!"

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

fredag 22 april 2016

Märkliga skivomslag 480

Det här "sjuka" albumet har Herr Dryck hittat. Så här säger han om sitt fynd:

"Den som kommit på idén, ritat bilden, och sedan, värst av allt, fattat beslutet att rikta kampanjen mot försvarslösa barn, måste ha tänkt jättejättefel.

Att de två sjukdomsspridande bakterierna Hillbert och Sillmull firar jul "på sitt sätt" tycker jag låter ytterst obehagligt. Deras blickar är äckliga, deras hår är äckligt, deras munnar är jätteäckliga och helt konstiga, sjukdomarna mjältbrand, spetälska och tuberkulos (vilka kommer från just baciller) är äckliga.

Vidare är ju tomten, som bekant, just väldigt äcklig. Här har de valt att klippa in ett risigt foto av två barn som antastas av den främmande gamle mannen som bryter sig in i våra hem en gång om året.

Tomten och barnen är riktigt dåligt inklippta, men sämst av allt i hela vida världen är ändå att de klippt in toppen av någons huvud i bilden. Hur kan man nöja sig, fastän man får med någons hår på ett skivomslag som skall tryckas upp i tusental? Bara ta en ny bild om den inte blev bra, eller skit i alltihop!"

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

onsdag 20 april 2016

Hedersmedaljer

Stockholms Stad delar ut hedersmedaljer till alla SM-guldvinnare från staden. Det skedde igår kväll på Stockholms Stadshus. Vår dartklubb Stockholms Super Dart Club, SSDC, vann Riksserien för andra året i rad och premierades därför. Så här såg medaljerna ut, fram- och baksida.


Christian Unge: Saharasyndromet - Bokomdöme

Saharasyndromet
Av Christian Unge
Lind & Co 2016
ISBN 9789174615036, Inbunden, 374 sidor

För första gången kommer nu en ny bok av Christian Unge ut på ett etablerat förlag. Lind & Co har fångat upp egenutgivaren med två böcker bakom sig, och de har också återutgivit de tidigare med viss omarbetning. Det är författaren absolut värd, även i denna tredje fristående bok om kirurgen Martin Roeykens lyser hans engagemang igenom. När han också lyckas kombinera detta med extremt spännande thrillerelement så blir det en synnerligen lyckad mix.

Martin Roeykens får denna gång inte stå i centrum. Det gör istället hans läkarkollega dansk-svenska Mette och hans dotter Bella. Martin och Mette och tre andra fältarbetare kidnappas när de arbetar för Läkare utan gränser i Sierra Leone. De transporteras under vidriga förhållanden genom öknen utan att ha någon aning om vart de är på väg, och inte heller varför de har fängslats. Martin insjuknar under färden och Mette tror att han har fått ebola.

Läsaren får växelvis med kidnappningshistorien följa dottern Bellas liv i Stockholm. Hon är naturligtvis förkrossad över vad som har hänt hennes far. Hon är beslutsam och söker hela tiden upplysningar om var han befinner sig och vart allt ska leda.

Boken är infernaliskt spännande, särskilt i de delar som beskriver kidnapparna och deras offer. Det är våldsamt och nagelbitande. Intrigen tar hela tiden vändningar som man inte väntar sig. Och när man tror att man förstår svänger historien åt ett annat håll. Dessutom förekommer det mycket medicinsk spänning i boken. Framförallt Mettes läkarskicklighet sätts på svåra prov. Läkaren Christian Unge använder skickligt sina egna erfarenheter från sitt arbete i Läkare utan gränser.

Eftersom handlingen tilldrar sig i flera afrikanska länder får läsaren en god provkarta på olika miljöer. Författaren tar till vara på sina kunskaper även här.

Arbetet i Sverige med att få loss kidnappningsoffren är också intressant. Men ibland fallerar dialogen lite där, blir lite klämkäckt naiv, vilket inte passar helt i den allvarliga situation som de inblandade befinner sig i.

Jag tror inte att Christian Unge kan hålla sig från att skriva en fortsättning. Det finns så mycket kvar att berätta om när det gäller Martin Roeykens liv. Det ser vi alla fram emot att läsa.

Betyg: 4 tomteluvor  


Foto: Dan Lepp

Veckans Tio i Topplåt 368

France Gall: Poupée De Cire, Poupée De Son
In på listan 10 april 1965
Låg kvar i 4 veckor, Högsta placering: 5

Emma Ångström: Mannen mellan väggarna - Bokomdöme

Mannen mellan väggarna
Av Emma Ångström
Piratförlaget 2016
ISBN 9789164204820, Inbunden, 311 sidor

Även om allt till slut får en naturlig förklaring måste denna bok kategoriseras som en skräck- och rysarroman. Den skapar kalla kårar eftersom det som händer skulle kunde hända i vilket hus som helst.

Barn är naturligtvis inblandade, det är ju ofta så i skräckberättelser. En ensam mamma med tre småflickor flyttar in i ett hyreshus. Ett hus där underliga saker sker. Det är inte bara knackningar och skrapanden i väggarna utan även mer handfasta händelser. En man anmäler sin hustru som försvunnen. Två veckor senare återfinner han henne mördad i sin egen hall. Var har kroppen varit under denna tid? Och hur har gärningsmannen tagit sig in och ut ur lägenheten? Vi får följa några av hyresgästerna och hur de påverkas av spökerierna.

Många små underliga saker pekar på att det kanske inte är helt riskfritt att bo där. En hund ”trillar” ut från ett fönster och dör. Det luktar ibland konstigt, och mat försvinner ur kylskåpen. En av de nyinflyttade flickorna leker Anden i glaset med förbluffande resultat.

När så en pensionär köper hela fastigheten och börjar mäta väggarna ställs allt på sin spets. Måtten går inte ihop och han anar att det kan finnas mer i huset än vad som stod i köpekontraktet..
Upplägget är klassiskt. Skräcken för att det ska finnas annat bakom väggen än vad man tror är alltid nervkittlande. Hotet från oförklarliga makter är för de flesta skrämmande.

Emma Ångström leder läsaren skickligt igenom de skräckfyllda antydningarna och aningarna. Hon gestaltar husets innevånare väl och presenterar en trovärdig historia. Det blir ändå inte tillräckligt läskigt och som läsare är man ganska tidigt på det klara med allt det som till en början är oklart. Bit för bit presenteras förklaringen, kanske kunde man ha fått längre tid att själv få undra och spekulera.


Betyg: 3 tomteluvor  


Foto: Anna-Lena Ahlström

måndag 18 april 2016

Märkliga skivomslag 479

Sologospel från en bolstertron. Cool!

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

lördag 16 april 2016

Annette Haaland: Pastor Viveka och tanterna - Bokomdöme

Pastor Viveka och tanterna
Av Annette Haaland
Albert Bonniers Förlag 2016
ISBN 9789100153892, Inbunden, 288 sidor

Det verkar ha blivit en trend hos svenska författare att skriva om äldre människor, och då ofta i smått humoristisk ton. En man som heter Ove, hundraåringen och pensionärsligan är bara några exempel. Nu är det inte bara seniorer i denna bok. Viveka är pastor i en frikyrkoförsamling. De flesta av hennes församlingsmedlemmar är lätt ålderstigna, men långt ifrån alla. Själv är hon 45.

Författaren är lärare och också pastor i Equmeniakyrkan. Hon skriver m a o om sådant hon känner till. Det blir bäst så, särskilt eftersom detta är en debutroman. Var hon bor vet jag inte, men Vivekas domäner är förorten Enskede, söder om Stockholm. De blomstrande villakvarteren visar sig härbärgera mord, dramatik och hämnd.

Redan på omslaget kan man se att detta är en feelgoodroman med humoristiska inslag. De ganska färgglada och tecknande illustrationerna har denna genre gemensamt. Naturligtvis är det en form av varudeklaration, om än lite tråkigt.

Pastor Viveka är lite som prästen i Dibley i TV-serien med Dawn French i huvudrollen. Hon har församlingsmöten med ungefär samma triviala innehåll, och hon är absolut lika rebellisk. Humorn ligger dock på en något stillsammare och lägre nivå.

Jag sitter och längtar efter att få skratta mer när jag läser, jag tror att författaren skulle kunna snäppa upp komiken ett steg till. Det roligaste nu är de T-shirtar som Viveka bär under prästdräkten och som då ingen annan kan se. Hon trycker upp egna, t ex en med texten – 45 år och okysst, fläckvis. Bra humor!!!

Några av gamlingarna i församlingen blir mördade. Förgiftade av växten stormhatt. Polisen verkar inte lägga ner så mycket kraft som Viveka vill att de ska göra, så hon beslutar sig för att efterforska lite själv. Därför går hon naturligtvis inte säker, och hon vet inte heller vilka hon kan lita på av alla de färgstarka figurer som befolkar persongalleriet.

Jag kan tänka mig att läsa om Viveka igen, men då önskar jag mig ännu mer av författarens humoristiska ådra.

Betyg: 3 tomteluvor  


Foto: Martin Stenmark

fredag 15 april 2016

Märkliga skivomslag 478

Tysk jul med festliga sånger? Jag är skeptisk!

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

torsdag 14 april 2016

Lucifer: Svinen - Bokomdöme

Svinen
Av Lucifer (pseud. För Carl-Johan Vallgren)
Albert Bonniers Förlag 2015
ISBN 9789100140298, Inbunden, 377 sidor

Carl-Johan Vallgren vann Augustpriset 2002 med Den vidunderliga kärlekens historia, och tillhör landets mest väletablerade och lästa författare. Han är också musiker och har spelat in ett antal album. Det är tydligt att han är sugen på att prova på nya saker, som att t ex ge ut en thriller som han gjorde under pseudonymen Lucifer 2013. Det här är uppföljaren i samma serie.

Vallgrens huvudperson är en f d narkoman som heter Danny Katz. Han rör sig i samhällets utkanter men har ett utpräglat rättvisepatos. Men han blir tydligen aldrig av med sitt knarksug och dras till sina gamla vänner i den världen. Hans förre langare hittas mördad och dennes flickvän är försvunnen. Danny dras in i en härva med prostitution, narkotika och värdetransportrån. Han går inte säker själv längre.

Katz kontakt hos polisen heter Ewa Westin och hon hjälper honom att finna vad han söker. Hon har samma känsla för rättvisa men hennes omgivning är mer flexibel, i många fall korrumperade. Brottshärvan är större och snårigare än vad någon kan tro och våld och spänning accelererar.

Boken är en klassisk thriller. Välskriven av en välskrivande författare. Men något nytt presenterar inte Carl-Johan Vallgren. Det är mycket klichéer och saker som läsarna känner igen. Till exempel slår det aldrig fel att när någon smyger in i ett rum eller hus så får han efter en stund en revolvermynning i nacken. Även om det och mycket annat är förutsägbart blir det ändå spännande, mycket tack vare det fängslande språket, men kanske lite tråkigt.

Betyg: 3 tomteluvor  


Foto: Caroline Andersson

onsdag 13 april 2016

Veckans Tio i Topplåt 367

Garfunkel: I Shall Sing
In på listan 9 mars 1974
Låg kvar i 1 vecka, Högsta placering: 10

måndag 11 april 2016

Märkliga skivomslag 477

Vem av de två är Arthur kan man undra?

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

fredag 8 april 2016

Märkliga skivomslag 476

Den här skivan har aldrig min kära hustru lyssnat på!

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

onsdag 6 april 2016

Veckans Tio i Topplåt 366

Lovin' Spoonful: Nashville Cats
In på listan 4 februari 1967
Låg kvar i 1 vecka, Högsta placering: 10

måndag 4 april 2016

Märkliga skivomslag 475

Det är säkert Guds kärlek som gjort dessa fem män så charmiga. Men det hade nog varit bättre om han lärt The Master's Four att räkna!

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

lördag 2 april 2016

Angelika Braun: Regissören - Bokomdöme

Regissören
Av Angelika Braun
Lava Förlag 2015
ISBN 9789187769160, Inbunden, 287 sidor

Angelika Braun har arbetat mycket med film vilket återspeglas på flera sätt i denna debutdeckare. Hon har tidigare skrivit en barnbok tillsammans med naturfotografen Mattias Klum. Bokens upplägg är korta filmatiska scener och det är också tänkt att bli film med Per Moberg i den ledande manliga rollen som beteendevetaren Björn Fors. Den andra huvudpersonen heter Signe Grahn och hon är lämpligt nog en ung regissör som försöker slå sig fram. Att skriva där man står är ju ett bra sätt att börja på.

Signe har fått sin filmidé stulen och tar nu nästan vilka uppdrag som helst. Det fattas pengar till hyran. Hon blir erbjuden ett mystiskt jobb av en man som hon inte träffar, men som kallar sig Ola. Samtidigt blir ett flertal män mördade i ett vinterkallt Stockholm. Polisen ser inga samband mellan dem förutom att de är märkta med kryptiska matematiska formler. Björn Fors brukar arbeta åt gärningsmannaprofilgruppen på Rikskrim. Ett sådant komplicerat fall som detta kräver hans hjälp.

Polisens arbete blir komplicerat och som det brukar vara i böcker får profileraren betydligt fler uppgifter än de han är satt till att arbeta med. Det blir ju liksom lite mer spännande då.

Upplägget är ganska klassiskt. En seriemördare som pratar till polisen på mystiska sätt. Vi får också höra mördarens röst lite då och då. Naturligtvis i kursiv stil. Något som tack och lov annars är på väg att försvinna från dagens deckare. Men spännande blir det ändå. Den våldsamma jakten får en överraskande och oväntad upplösning.

Signes konstiga uppdrag och polisens arbete visar sig så småningom hänga ihop, vilket inte förvånar. Björn och Signe är för övrigt intressanta karaktärer. Bitarna om Signes försök att ta sig fram i en cynisk filmvärld känns initierade och äkta. En eventuell fortsättning skulle må bra av låta dem bli ännu djupare gestaltade.

Betyg: 3 tomteluvor  


Foto: Anna-Lena Ahlström


fredag 1 april 2016

Märkliga skivomslag 374

Det här är Big George. Han har lite problem med rörligheten. Därför har man pallat upp honom mot en staty. Efteråt fraktar de nog bort honom på en pirra!

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

Veckans Tio i Topplåt 1124

The Music Explosion: Little Bit O'Soul In på listan 15 juli 1967 Låg kvar i 7 veckor, Högsta placering: 2