Om du vill lämna kommentar på ett inlägg - klicka på kommentar under inlägget. Skriv din kommentar. Markera namn/URL. Skriv ditt namn eller alias.

måndag 31 januari 2011

Lillemor Östlin: Skäligen misstänkt för mord - Bokomdöme

Skäligen misstänkt för mord
Av Lillemor Östlin
Lind & Co 2011
2005 kom Lillemor Östlins debut Hinsehäxan, som var en självbiografi där hon berättade om drogmissbruk, kriminalitet och sitt liv på fängelset. Därifrån hämtade hon också material till sin andra bok Dagbok från kvinnofängelset, som berättar om Hinsebergs kvinnofängelse.

Hennes tredje bok, Skäligen misstänkt för mord, är en annorlunda deckare där huvudpersonerna är de som ofta beskrivs i pressen som medlemmar i olika organisationer i undre världen. I själva verket är de husvagnspundare i Stockholms södra förorter utan varken pengar, bostad eller ordnat liv.

Östlin beskriver dessa människor och deras liv och lojaliteter med stor värme och naturligtvis känns det att hon är väl bekant med både miljöerna och huvudpersonernas bevekelsegrunder.

En ur husvagnsfolket hittas död i ett grustag i Tumba. Polisen riktar sina misstankar mot en bilhandlare som väl inte alltid har stått på den rätta sidan av lagen. Som läsare vet vi hela tiden vad som hänt. Men polisen är fundersam. Hur dog egentligen Bosse Sjöö, som offret hette?

Husvagnsfolkets lojalitet mot varandra försvårar för polisen. De har egentligen ingenting att gå på. Författarinnans beskrivning av denna lojalitet och av husvagnsfolkets kamratskap och hedersbegrepp är bokens behållning. Man får en inblick i vad som tilldrar sig på samhällets bakgård. Att hon sedan använder sig av både värme och en stor portion humor gör detta ännu mer läsvärt.

Betyg: 3 tomteluvor

Märkliga skivomslag

Nu börjar en ny serie på bloggen med märkliga skivomslag. Ingen särkild regelbundenhet utlovas, men jag hoppas lägga ut en i veckan ungefär.

Vi börjar med en artist som kallar sig Tino och hans album Por Primera Vez. Tino var medlem i en populär spansk grupp som hette Parchis. De hade en coverhit med Village People's In The Navy. Oklart hur det gick för den här plattan.

Källa: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag

söndag 30 januari 2011

Vi har blivit blåsta....

...på skidskyttesändningar på TV nästa säsong. Odugliga TV4 tar över från SVT:s Vinterstudio.Nu kan man förvänta sig lite ljuvlig reklam och en fjantande Ekwall i spåren. Det får bli Eurosport..... (som också har reklam, men inte lika mycket och med lite tajming)

lördag 29 januari 2011

Klartext

Det är tur att politiker försöker tala så att folk begriper. Carl Bildt jämför oroligheterna i Egypten med en demografisk tsunami. Klockrent!!!

fredag 28 januari 2011

Birollerna blir huvudroller

Stockholms Stadsteater, denna utmärkta inrättning, ger Shakespeares underbara förvecklingskomedi Trettondagsafton. Den handlar om Viola som under ett skeppsbrott tappar bort sin tvillingbror Sebastian. Vad ska hon hitta på? Hon klär ut sig till man.

Hon blir kär i hertig Orsino, som i sin tur är kär i Olivia. Och Olivia blir kär i Cesario, som egentligen är Viola. Håhåjaja. Det här kan naturligtvis bli hur tramsigt som helst. Men främst tack vare några fantastiska rollprestationer bland birollerna blir detta en föreställning att skratta till och att minnas med värme i hjärtat.

Ralph Carlsson som baron Tobias Rap och Lena T Hansson som kammarjungfrun Maria gör stora intryck. Men birollernas huvudroll tar ändå Pia Johansson som Narren. Med ett mäktigt överspel och stort mod får hon publiken (och även sina motspelare) att tjuta av skratt. Och kan ni tänka er att hon även underhåller hela auditoriet i pausen. Låter sig fotograferas, samlar in pengar till världens narrar och lånar en mössa av en flicka. Den har hon sedan på sig i hela andra akten.

Gå dit - ni går glada hem!!!

Carin Bartosch Edström: Furioso - Bokomdöme

Furioso
Av Carin Bartosch Edström
Bonniers 2011
Den här debutdeckaren marknadsförs i baksidestexten som ett ”tätt och raffinerat whodunnit-drama av klassiskt Agatha Christie-snitt”. Och visst, det är en klassisk pusseldeckare, och ja visst, parallellerna med Christie kan göras när det gäller karaktärernas sociala ställning.

Detta är nämligen något så ovanligt i svensk nutida deckarlitteratur som ett överklassdrama. Personerna, som är befriande få, är främst hämtade från den högre akademiska världen, från Djursholm och från den kulturella eliten. Till och med poliserna platsar in i denna kategori.

Furisokvartetten, fyra kvinnliga kammarmusiker, ska spela in Stenhammars stråkkvartett i en studio på en ö i Stockholms skärgård. Louise Armstahl (ja, de har sådana namn, nästan allihop) skadar handen och den manlige världsstjärnan, violinisten Raoul Liebeskind (ja, ni ser) kallas in. Kvinnorna dras till Raoul som flugor till den berömda sockerbiten, intrigerna grasserar och känslorna svallar.

Det är just detta som är boken centraltema, de romantiska och erotiska turerna kring Raoul och hans kvinnor. Boken är lång, och för mig blir det lite tjatigt, kanske beroende på att jag är man, vad vet jag? Kriminalgåtan, ni förstår säkert vem som blir mördad, kommer i andra hand. Själva mordmysteriet är ganska ointressant. Vem som helst kunde ha varit den skyldiga.

Med lite mer humor och distans tror jag att denna bok kunde ha blivit en riktig pärla. Karaktärerna är intressanta, men de förtjänar en bättre story och ett bättre ramverk än vad som finns här. Djursholmskommissarien Ebba Schröder är en trubbig och ganska otrevlig person som man därför vill veta mer om.

Författarinnan har många strängar på sin lyra. Hon har arbetat som orkesterchef och är utbildad tonsättare. Hon har också översatt sådana motsatser som italienska barockoperor och Kalle Anka. De musikaliska beskrivningarna i boken är därför är initierade och fantasieggande, inte minst när karaktärerna får använda sitt musikinstrument till att uttala sina känslor. Mer sådant!!

Betyg: 2 tomteluvor

torsdag 27 januari 2011

Jag läser i dagens blad...

...att i 15 av 16 dödsolyckor med personbil och fotgängare satt en man bakom ratten.Kvinnor kör bättre bil än män. Eller också kan man tolka det som om att det finns fler bilförargalningar bland män än bland kvinnor och att de i övrigt förmodligen kör lika bra...eller illa.

Vem vågar säga till en man att han är en dålig bilförare? Då har man skaffat sig en ovän för livet. Heligt område!!!!

Namnsdag

Igår hade Bodil namnsdag, och i måndags fyllde hon en hel månad. Tiden går!!!

onsdag 26 januari 2011

Veckans låt 95

Lenne & The Lee Kings hade sin första Tio i Toppetta i början av 1966 och fick sin andra och sista 19 mars samma år med L. O. D. (Love On Delivery). Även den lyckades endast hålla sig kvar på topp i en vecka.

Låten lanserades redan 1965 av Joyce Miller. Precis som med deras första hit (Stop The Music), var låten från början tänkt som en B-sida. Men fansen tyckte även denna gång annat.

Gruppen medverkade i kultfilmen Drrra på - kul grej på väg till Götet men upplöstes sedan i årskiftet 1967-1968.

måndag 24 januari 2011

82 avsnitt

Kusinerna Barnaby - Tom och John

Nu har Barnaby gått i pension. John Nettles har spelat rollen som Detective Chief Inspector Tom Barnaby i Midsomer i hela 82 avsnitt. Jag tror att de har ihjäl sisådär en tre personer i varje, så det fiktiva grevskapet blir snabbt avfolkat.

Men serien ska fortsätta, med en ny Barnaby i huvudrollen. Kusinen John Barnaby, spelad av Neil Dudgeon kommer att fortsätta Nettles värv. Seriens första avsnitt spelades in 1997 och sedan har den sänts i över 100 länder.

Allt är från början grundat på Caroline Grahams romaner om kriminalkommissarien. Trots de 82 avsnitten är det två av de sju romaner som hon skrivit som inte filmatiserats.

onsdag 19 januari 2011

Neddragningar

I pressen kan man förstå att Stockholms Stad är ute med saxen och lien och skär i bidrag som man trodde var heliga.

Bidragen till ungdoms- och barnverksamhet inom idrotten skärs ner med 25 %. Och ingen vettig förklaring ges. Bidragen till fria teater- och konstnärsgrupper skärs ned. T ex halveras bidraget till Högdalens Teater under 2011 för att tas bort helt 2012. Detta sker under pågående verksamhetsår, där allt redan är planerad och beställt, alla avtal är skrivna. Och ingen vettig förklaring ges. http://www.friateatern.se/

Vart är Stockholm på väg?

Kristina Ohlsson: Tusenskönor - Bokomdöme

Tusenskönor
Av Kristina Ohlsson
Piratförlaget 2010
Jag var inte överdrivet förtjust i Kristina Ohlssons debutbok Askungar. Jag trodde inte på henne som en presumtiv kvalitetsförfattare av kriminallitteratur. Men jag är glad att jag hade fel. Tusenskönor blev en av de nominerade till Årets Svenska Deckare. Den vann inte, och det skulle den inte göra, men den försvarar väl sin plats bland de nominerade.

Det är främst intrigen som gör boken mycket läsvärd. En mycket fyndig handling där läsaren omöjligen kan lista ut vad som ligger bakom de bisarra och våldsamma händelser som utspelar sig. Trovärdighetsfaktorn är väl inte den högsta, men vad gör väl det, detta är en deckare gjord för att underhålla. Och det gör den. Däremot har Ohlsson mer att utveckla när det gäller personbeskrivningarna. Karaktärerna är ganska schablonmässigt skapade efter gängse deckarnormer. De har svårt att få mig riktigt engagerad.

Och vad beror det på att tre av de mer säljande deckarna i Sverige under 2010 har en huvudperson som heter Bergman i efternamn? Och två är psykologer. Och två är gravida. Grebe/Träff skriver om Siri Bergman och Hjort/Rosenfeldt om Filip Bergman.

Den gravida Fredrika Bergman, som inte är psykolog, istället privatanställd i polisens speciella utredningsgrupp får ett mycket svårt fall att bita i när ett äldre prästpar hittas mördade. Några illegala invandrare råkar illa ut i Stockholm samtidigt som en ung svensk kvinna förlorar fotfästet i Bangkok. Hur hänger allt ihop. Läsaren är lika villrådig som polisen. Sakta men säkert rätar polisgruppen ut alla frågetecken. Det blir mycket spännande och intrigen är detaljerat smart och kräver en speciell fantasi som jag är glad att författaren besitter.

Betyg: 4 tomteluvor

Veckans låt 94

12 mars 1966 hamnade Franks dotter Nancy Sinatra etta på Tio i Topp med These Boots Are Made For Walkin'. Den lyckades endast hålla sig kvar där i en vecka. Hon föddes 1940 och det här var hennes absolut största hit, i alla fall solo. Hon hade stora duetthits med sin far, med Dean Martin och med Lee Hazlewood.

Det var ofta Hazlewood som skrev Nancys låtar, så även denna. Den toppade listorna i både USA och Storbritannien. http://www.nancysinatra.com/

lördag 15 januari 2011

Camilla Grebe & Åsa Träff: Bittrare än döden - Bokomdöme

Bittrare än döden
Av Camilla Grebe & Åsa Träff
Wahlström & Widstrand 2010
Systrarna Grebe och Träff kommer nu med sin andra psykologiska spänningsroman om terapeuten Siri Bergman. Debuten förra året med Någon slags frid lovade mycket. Och de håller mer än de lovade, minst sagt.

Den här boken tillhörde de fem nominerade till utmärkelsen för Årets bästa svenska kriminalroman. Nu har jag läst alla utom Kristina Ohlsson (jag har börjat med den nu). Och jag måste säga, i min smak., är denna den överlägste bästa. De har utvecklats i sitt författande. Intrigen är tätare och mer genomarbetad. Spänningen är stor och det är svårt att genomskåda kriminalgåtan.

Det är också svårt att lägga ifrån sig boken. Mycket för att man verkligen engagerar sig i den lilla 5-åriga Tildes öden. När barn far illa blir jag alltid tagen och lättrörd. Grebe och Träff lyckas bra med att beröra läsarens inre och man vill bara att allt ska sluta lyckligt.

Givetvis gör det inte det i alla stycken. Eftersom de har ganska många parallella handlingar i boken kan det inte bli så. Mycket kretsar kring ett antal kvinnors olika öden. Siri och hennes arbetskamrat Aina leder en samtalsgrupp med våldsutsatta kvinnor. Dessa kvinnors öden, liksom de två terapeuternas, vävs skickligt in i handlingen.

Lilla Tilde, 5 år, blir vittne till att hennes mamma blir brutalt mördad. Hon drabbas av flera hemskheter. Samtidigt får man följa de misshandlade kvinnornas historier och det visar sig att det finns fler gemensamma nämnare än man från början kan tro.

400 sidor som jag snabbt tog mig igenom, främst för att jag blev så engagerad i de mycket olika människor som figurerar i handlingen. Hur ska nu deckarsystrarna kunna toppa den här boken? Gör de det tror jag de nästa år får priset för bästa deckare.

Betyg: 5 tomteluvor

Ranelid vs Englund


Författaren Björn Ranelid och Svenska Akademins ständige sekreterare Peter Englund håller i pressen och på diverse bloggar och käftar med varandra.
Ranelid uppmanar ledamöterna i Svenska Akademin att dansa mer för att bli lite djärvare.
Englund svarar i sin blogg att allt som håller Ranelid borta från skrivandet välkomnas.
Är det någon som hört talas om ordet HUMOR?
http://www.expressen.se/noje/letsdance/1.2284606/allt-som-haller-ranelid-borta-fran-skrivandet-valkomnas

Järbyn

Patrik Järbyn, 42 år slutar aldrig att åka störtlopp. Och nu störtade han - igen!!! Vad ska hända för att han ska sluta. Tack och lov "bara" hjärnskakning denna gång.

onsdag 12 januari 2011

Nytt år - Ny musik






Jag har laddat om min musiktelefon med allt från Herbie Hancock och Oliver Nelson till The White Stripes och Björk via The Byrds och The Beatles. Lista finns länge ner i vänsterkolumnen.

Veckans låt 93

Fem veckor låg The Beatles etta på Tio i Topp med Michelle med början 5 februari 1966. Den är skriven av Paul McCartney. Han har tagit en fransk melodi som utgångspunkt, och det finns även franska stycken i texten.

Låten är inspelad nästan ensam av Paul. Han spelade de flesta instrumenten själv och de övrigas röster lades på senare. Egentligen blev den bara en hit i Sverige, då den i övriga världen endast återfanns på albumet Rubber Soul.

tisdag 11 januari 2011

Marit Deubler: Medborgaren - Bokomdöme

Medborgaren
Av Marit Deubler
Paper Talk 2010
Marit Deubler debuterar med Medborgaren i en tänkt serie om polisparet Lillemor Jarlén och Anders Pettersson i en icke namngiven svensk småstad. Den andra boken Perfekt död har redan utkommit.

Deubler har åstadkommit en habil detektivroman, ovanligt välskriven för att var en i den stora mängd som utkommer på små förlag eller ges ut av författaren själv. Några nya grepp hittar man trots det inte. Här finns många av de schabloner man återfinner i dagens svenska kriminallitteratur. En alkoholiserad polis (kvinna denna gång), ruskiga seriemord, en korkad polischef, en gärningsman som talar till läsaren i kursiv stil (skurkpresens). Ja, ni känner igen det mesta.

Författaren slarvar lite emellanåt med trovärdigheten i handlingen, men på det hela taget ger denna bok ett habilt intryck. Hon kan utan att skämmas jämföra sig med Läckberg, Jungstedt och Sarenbrandt som skriver i ungefär samma stil. Hon har alla möjligheter att utveckla sina huvudpersoner och sitt skrivande framöver.

Flera brutala mordfall inträffar i trakten. Inget verkar knyta dem samman, förutom att kropparna har blivit märkta med olika bokstäver. Polisen Lillemor vantrivs med det mesta, utom att sitta på puben och att arbeta med sin kollega Anders. Han i sin tur är en mer trygg person, familjefar i ett lyckligt äktenskap. Tillsammans möter de en mycket ond och svårfångad mördare.

Betyg: 2 tomteluvor

lördag 8 januari 2011

Kungens födelsedag...

...är det idag. Elvis Presley hade fyllt 76 om han hade levat. Jag bjuder på Love Me Tender:

Krister Persson: Skenmanövern - Bokomdöme

Skenmanövern
Av Krister Persson
Axplock 2010
En svensexa spårar ur. Sju killar konfronteras med den serbiska maffian. De ställs inför sitt livs svåraste uppgift. Hur ska de bli av med den brutala ligan? Våldsamheterna drabbar även deras fruar och flickvänner.

Upplägget gör att det onekligen blir ganska spännande. Men kamratgänget som boken handlar om är ganska obehagliga. Till att börja med ställer de till det för sig redan i konfliktens orsak genom att vara onödigt våldsamma. När sedan hämnden nafsar i deras hälar finns där ingen som helst självrannsakan. Dessutom framställs de, när de ska lösa sina problem, som riktiga supermänniskor. Även deras flickvänner är osannolikt påhittiga. Och de har kontakter med just de rätta människorna, även de av superkaraktär. Någon som helst sannolikhet går inte att hitta. Dessutom får slumpen ett alltför stort spelrum.

Kamratgänget är mycket svenskt, och bovarna är mycket serbiska. Svenskarna är smarta, serberna är rätt korkade. Svenskarnas våld är berättigat, serbernas våld är extra brutalt. Sens moralen är tveksam.

Detta är Krister M Perssons debutroman. Den har undertiteln Herrklubben. Han kan onekligen skriva spännande och min förhoppning är att hans nästa verk kommer att vara lite mer nyanserat och trovärdigt.

Betyg: 2 tomteluvor

fredag 7 januari 2011

Stolt morfar

Det var några dagar sedan jag hade några barnbarnsbilder här på bloggen. Bodil som idag fyller hela två veckor växer och mår bra.

onsdag 5 januari 2011

Veckans låt 92

Som jag skrev förra veckan delades förstaplatsen på Tio i Topp 29 januari 1966 av två låtar med samma grupp, The Kinks. Här kommer nu den andra låten Till The End Of The Day.

Även om det inte märks just i den här låten var Ray Davies signum underfundiga och ironiska texter. Ray och The Kinks gjorde också några rockoperor på 70-talet som inte slog särskilt bra. Däremot sålde deras album alltid, kanske mycket för att de var så kallade konceptalbum med en röd tråd i låtvalet.

På senare år har Ray Davies uppträtt själv med ett liveband där den svenske keyboardisten Gunnar Frick ingår.

Här är en halvtaskig liveupptagning av veckans låt från 1966:

Limme & Palmqvist: Böljelek - Bokomdöme

Böljelek
Av Limme & Palmqvist
Kabusa Böcker 2010
Under 2010 har inte mindre än tio svenska deckare utkommit skrivna av författarpar. Och då har Roslund/Hellström ändå saknats. Vad är det som gör att ”dubbeldeckare” är så populära att producera? De står ändå för ungefär tio procent av hela den svenska deckarutgivningen. Är det månne arvet från Sjöwall/Wahlöö som spökar?

Johanna Limme och Martin Palmqvist kommer nu med sin tredje bok tillsammans. Till skillnad från de två tidigare Männen en trappa upp och Tandläkarnas afton är detta en historisk roman. Boken är den första i en tänkt serie om kyrkoherden Simon Eldfeldt i Karlshamn. Just historiska deckare är mycket eftersatta i Sverige. Det är egentligen bara Bo R Holmberg som skriver i den genren för närvarande. Bl a det gör Böljelek väldigt intressant. Men inte bara därför. Limme och Palmqvist har funnit en bra balans mellan kriminalberättelsen och de historiska faktadelarna som skickligt vävs in i handlingen utan att bli mästrande eller tråkiga.

Vi får följa ett antal människor i en svensk småstad. Det är mycket sympatiskt och lärorikt att dessa kommer från olika samhällsklasser. Skillnaderna mellan människornas levnadssätt och status går som en röd tråd genom boken. Allra tydligast märker man detta i beskrivningarna av huvudpersonen, kyrkoherden, och hans nevö och dräng, Ivar Jönsson. Drängen blir befordrad till reservkonstapel och tar en mycket aktiv del i sökandet efter mördaren

Året är 1897. Ett dött spädbarn hittas på en bakgård med siffran 13 tecknad i pannan. Flera andra lik påträffas med samma signum. Det blir panik i staden eftersom konungen, Oscar II, ska komma på besök. Dessutom förbereds ett attentat mot kungen. Kyrkoherden blir på allvar indragen i fallet och läsaren leds i ett historiskt lugnt tempo mot upplösning. Kyrkoherden och hans dräng är mycket trevliga bekantskaper. Jag förutsätter att de fortsättningsvis kommer att förgylla den svenska deckarmarknaden med sin brottsbekämpning i dåtidens Blekinge.

Betyg: 3 tomteluvor

måndag 3 januari 2011

Vi minns Per Oscarsson

Det är med stor sorg och förskräckelse som jag nu måste ge upp hoppet om att skådespelarparet Per Oscarsson och Kia Östling ännu finns i livet. Deras hus brann ner natten till nyårsafton. Ett fruktansvärt sätt att sluta sina jordedagar på.

Alla har vi våra relationer till stora skådespelare. Jag minns Per Oscarsson mest från hans framträdande i Hylands Hörna, för hans roll i TV-produktionen av Trettondagsafton, från rollen som polischef Jörgensen i Strömstadspoliserna, från julaftonens Kan du vissla Johanna mm mm.

Han är fortfarande aktuell på svenska biografer i Stieg Larssonfilmatiseringarna och i Änglagård - Tredje gången gillt.

lördag 1 januari 2011

Grodan Boll och Kalle Stropp

Grodan och gräshoppan Boll och Stropp lever vidare. Men deras skapare Thomas Funck har tyvärr gått bort. Men han fick leva i 91 år.

Som barn lyssnade jag ofta på dessa gynnare på radion. Deras dråpliga äventyr var bland det bästa jag visste. Det var många figurer som Thomas Funck gestaltade i dessa radioprogram inte bara det två huvudfigurerna. Främst minns jag Plåt-Niklas, Papegojan och Räven. Jag minns också hur glad jag blev när jag fick äventyret Bagare Boll på grammofonskiva.

Jag var dessutom oerhört stolt över att bo nästan granne med Thomas Funck. Så småningom, när jag nått vuxnare ålder, blev det tecknad film av Grodan Boll och Kalle Stropp.

Självklart bjuder jag på en sång från Bagare Boll från 1956: