Om du vill lämna kommentar på ett inlägg - klicka på kommentar under inlägget. Skriv din kommentar. Markera namn/URL. Skriv ditt namn eller alias.

fredag 28 september 2018

Veckans Tio i Topplåt 551

The Beach Boys: Little Honda
In på listan 28 november 1964
Låg kvar i 12 veckor, Högsta placering: 2

onsdag 26 september 2018

Märkliga skivomslag 678

All those popgroups with mop haircuts!

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

måndag 24 september 2018

Mari Jungstedt: Ett mörker mitt ibland oss - Bokomdöme



Ett mörker mitt ibland oss
Av Mari Jungstedt
Albert Bonniers Förlag 2018
ISBN 9789100139032, Inbunden, 313 sidor

Det är dags för den fjortonde deckaren om Visbypolisen Anders Knutas. Mari Jungstedt debuterade 2003 och har punktligt utkommit med en Gotlandsbok om året, inkluderande två böcker som utspelar sig på Kanarieöarna.

Boken börjar bra och fyndigt. Ingen hund som letar upp ett lik. Istället är det en segelbåt som tävlar i Gotland Runt som får mastbrott. När de söker nödhamn i dåligt väder finner de en mördad man i strandkanten. Originellt, men lite senare i boken är det trots allt en hund som letar upp ett annat fynd.

Ytterligare ett mord sker med samma modus operandi. De två offren verkar till en början inte ha något gemensamt. Så småningom visar det sig att det finns kopplingar. Båda har agerat starkt mot främlingsfientliga krafter.

Läsaren får som vanligt sin dos av spänning utspätt med sedvanliga relationsproblem hos Knutas och hans poliskollegor. Den matglade Stockholmspolisen dyker upp som vanligt för att förstärka utredningen. Journalisten Johan Berg blir alltid inblandad och hamnar i farliga situationer.

Mycket känns igen…och det i sig kan vara ett problem. För även om Knutas fans får sitt lystmäte tillfredsställt, så insmyger sig en känsla av slentrian, förmodligen omedvetet från författaren sida. Knutas börjar närma sig pension, kanske är det ett incitament för att skriva om andra karaktärer. Gärna i deckargenren. Författaren kan sitt hantverk.

Betyg: 3 tomteluvor 


Foto: Thron Ullberg
 

Dag Öhrlund: Domaren - Bokomdöme



Domaren
Av Dag Öhrlund
Lind & Co 2018
ISBN 9789177796459, Inbunden, 415 sidor

Dag Öhrlund är extremt flitig. Bara i år har han givit ut fyra böcker, varav tre är kriminalromaner (inkl. en Silfverbielkeroman tillsammans med Dan Buthler). Sådär har det sett genom åren. Det är sällan mindre än två om året.

Nu när kanske Silfverbielkehistorien är urvriden till sista droppen, så föds en ny psykopat ur författarens penna. Eller kanske två. Suzanne Eriks är domare och är inte alltid nöjd med sakernas tillstånd. Hon bestämmer sig för att en kvinna som har förskingrat flera miljoner från en välgörenhetsorganisation har förverkat sin rätt att leva.

Suzanne har en väninna, Jessica, som är präst. Hon har blivit sexuellt utnyttjad under sin studietid av en lärare. När den mannen utnämns till professor gör hon samma ställningstagande som Suzanne. De två kvinnorna fortsätter sina korståg, men avslöjar så småningom varandra. Det blir början på ett samarbete.

Här finns många likheter med Silfverbielke. Hänsynslöshet, explicit våld, trångsynthet, sex och i alla fall för Suzanne pekuniär vinning. De båda mördarna är olika. Suzanne är mer hämningslös och drivande medan Jessica uppvisar mer ånger och är därför försiktigare. Jessica är ensamstående men längtar efter kärlek. Suzanne har en man och två barn som hon behandlar som skit. Hon söker erotik på annat håll. En sak som de har gemensamt är att de dricker kopiösa mängder alkohol. Osannolikt mycket.

Jag tror säkert att många av Silfverbielkes fans (och de är många) kommer att uppskatta domaren Suzanne Eriks. Speciellt de påfallande många kvinnliga följarna. Hon kommer säkert också att utvecklas genom åren och bli allt vidrigare.

Boken tillför ändå inget nytt. Det är samma gamla psykopatintrig. Dag Öhrlund är förvisso skicklig på att skriva dessa historier, men för mig blir det mer och mer slentrianläsande. Jag föredrar med råge författarens böcker om den buttre polisen Ewert Oswald Truut.

Betyg: 3 tomteluvor 


Foto: Josephine Öhrlund
 

Anki Edvinsson: Lust att döda - Bokomdöme



Lust att döda
Av Anki Edvinsson
North Chapter 2018
ISBN 9789188445131, Inbunden, 388 sidor

Det här är en av årets starkaste deckardebutanter. Anki Edvinsson begynner en serie om Umeåpoliserna Per Bergh och Charlotte von Klint. Per har diabetes, vilket ibland ställer till det för honom (speciellt i dramatiska situationer), och Charlotte är en överklasskvinna från Stockholm. Det är inte det lättaste att vara i Umeå, många ser på henne med misstro.

Författaren har skapat en spännande och intressant intrig kring olika brottsscenarier. En terrorliknande attack med många offer sker mot en restaurant. En äldre man blir brutalt mördad och en ung muslimsk flicka hotas av hedersvåld. Polisen misstänker samband mellan de olika skeendena, men är det verkligen så?

Förutom poliserna får man följa två vinddrivna pojkar som har hamnat utanför det ”normala” samhället. Båda har en extremt tragisk bakgrund som präglar dem. De blir de mest intressanta karaktärerna i boken, välgestaltade som de är.

Invandrarfamiljen är också intressant och beskriven utan pekpinnar. Anki Edvinsson berättar på ett bra sätt om deras problem och bevekelsegrunder. Här kanske man kunde ha önskat sig djupare persongestaltningar.
Det brott som ges minst plats i boken är paradoxalt nog den stora skjutning som krävde många offer. Därför blir också upplösningen av den mordutredningen lite summarisk och efterlämnar frågetecken.

Annars skapar författaren god spänning som sakta skruvas upp. Schablonerna är få, men finns. T ex att i ett kritiskt läge få slut på batterierna i mobiltelefonen. Använt kanske lite för ofta.

På det hela taget är boken överraskande bra och att den är skriven av en debutant märks knappt. Det ska bli spännande att följa Anki Edvinssons utveckling i kommande Umeådeckare.

Betyg: 4 tomteluvor 


Foto: Matthew Phillips
 

Mons Kallentoft & Anna Karolina: Falco - Bokomdöme



Falco
Av Mons Kallentoft & Anna Karolina
Bookmark 2018
ISBN 9789188545459, Inbunden, 361 sidor

All in. Extra allt. Full fart framåt. Inte en lugn stund. Så skulle man kort kunna beskriva denna bok. Läsaren får aldrig tillfälle till vila. Explicit våld, extremt brutala mord, biljakter, cliffhangers och sistaminutenräddningar avlöser varandra. En saga, ett äventyr, en modern skröna.

Det kunde bara därför ha blivit något oläsbart med denna nästan totala brist på trovärdighet. Men eftersom författarna är så skickliga i sitt hantverk, att dupera läsaren med ett för ändamålet väl fungerande språk köper jag det med hull och hår. Jag låter mig underhållas.

Kallentoft har tidigare i denna serie skrivit tillsammans med Markus Lutteman, men har nu bytt partner till den f d polisen Anna Karolina. Hon har liksom Mons givit ut flera kriminalromaner på egen hand. Bytet av författare märks inte nämnvärt i denna femte del i Herkulesserien, som löst baserar sig på Herkules stordåd.

Huvudpersonen, Zack Herry, har mycket gemensamt med Olle Lönnaeus karaktär Jonny Lilja, som jag nyss har skrivit om. De går båda sin egen väg, de är var för sig en modern cowboyvariant. De är skamfilade och har missbruksproblem. De har båda lämnat döda flickvänner efter sig, livet har inte behandlat dem väl. Men Zack är nog den mest slitne och förvirrade. Samtidigt med alla våldsamma händelser och personliga problem söker han efter sina rötter…och han kommer allt närmare.

Zack tvingas att skjuta en ung flicka under ett terrordåd i Stockholms tunnelbana. En polis som har jobbat som hanterare åt en infiltratör hittas mördad. Zack blir den nya kontakten. Knarkaffärer, terrordåd och vackra/falska kvinnor är starka ingredienser i den handlingsstinna intrigen. Zack blir allt slitnare, men det är en hjälteroman, så han försöker hålla skurkarna stången.

Herkules uträttade tolv stordåd. Därför antar jag att Zack blir i det närmaste odödlig och att romanerna om honom kommer att fortsätta ges ut. I en eller annan författarkombination.

Betyg: 4 tomteluvor 



Foto: Thron Ullberg

Olle Lönnaeus: Tiggarens hand - Bokomdöme



Tiggarens hand
Av Olle Lönnaeus
Bokfabriken 2018
ISBN 9789176297353, Inbunden, 384 sidor

Olle Lönnaeus tillhör mina absoluta favoriter. Detta är hans sjätte kriminalroman och den tredje om den skamfilade och spelberoende polisen Jonny Lilja. Jonny har nu nästan kommit på fötter, är fortfarande en egensinnig polis, men spelar inte längre. Missbruksproblemen ligger bakom honom, tror han. Han har fortfarande många kontakter i den undre världen och i den här boken får läsaren möta några färgstarka sådana.

Fjortonåriga Amir kastar med tvekan in en bensinbomb i en bil. För sent upptäcker han att det sitter en person där inne. Flera personer mördas i ett våldsamt Malmö, många med en sak gemensamt som lämnats kvar på brottsplatsen, ett smycke med Tors hammare. Det har blivit ett vanligare fenomen att mördaren på något sätt ska tala till polisen. Jonny och hans kollega Eva Ström utsetts både för faror och har stora utredningsproblem.

Olle Lönnaeus är journalist med stora kunskaper om staden Malmö och dess problem. Han beskriver dessa på ett initierat och trovärdigt sätt. Brist på integration, utanförskap, kvinnoförtryck och hederskultur. De allt vanligare skjutningarna bildar en dramatisk bakgrund till bokens intrig. Polisen går på knäna, motarbetas och möts ofta av misstro.

Författarens språk levandegör problemställningarna. De blir därmed också läsarens angelägenhet. Hans personteckningar är mer än briljanta, vi får i allra högsta grad träffa människor från verkliga livet. Några schabloner och klichéer hittar man ändå; Jonny vaknar med ett ryck (förbjudet enligt Magister Mord), och mördaren talar till läsaren i korta kapitel.

Tyvärr har Olle Lönnaeus lyckats slarva bort bokens upplösning. Synd på så rara ärtor. Jag kan inte säga mer pga. spoilervarning. Men han är ändå en av Sveriges bästa kriminalförfattare även om just den här inte blev hans allra bästa bok. Läs den ändå!

Betyg: 4 tomteluvor 


Foto: Thomas Löfqvist
 

Lars Wilderäng: Höstregn - Bokomdöme



Höstregn
Av Lars Wilderäng
Massolit Förlag 2018
ISBN 9789176795842, Inbunden, 396 sidor

Egentligen är jag inte rätt person att bedöma Wilderängs böcker. Den genre han skriver i intresserar mig inte nämnvärt. Samtidigt vet jag, främst från min tid i bokhandeln, att det finns ett stort sug efter hans och andras författares böcker när de skriver om framtida scenarier. Just denna författare har jag sålt många exemplar av.

Detta är bok två i en duett. Den första heter Höstsol och det är en fördel att ha läst den först. Där ges upptakten till den kärnvapenattack som Ryssland riktar mot Sverige. Det är inte bara vårt land som angrips. Ryssland försöker ta tillbaka Sovjetunionens gamla territorier. Och det stoppar inte där. I själva verket är ett världskrig under uppsegling.

Om man inte är militärt insatt eller inte kan något om vapen kan mycket synas obegripligt i Lars Wilderängs böcker. Långa avsnitt går åt till att rabbla vapenfakta, strategier mm. Då också med ett oräkneligt antal förkortningar som i alla fall för mig är mer obegripliga än kinesiska.

Samtidigt är det rejält spännande. Ska världen bli helt rysk eller finns det ett aktivt och fungerande motstånd? I en thriller som denna blir det ofta en grupp hjältar eller en ensam cowboy som blir tungan på vågen. Så också här. Lars Wilderängs bästa avsnitt är de mycket dramatiska beskrivningarna hur en utvald grupp soldater kan göra skillnad.

De mer relationsknutna och känslomässiga intrigdelarna är inte författarens styrka. Men de finns där och de krävs som någon slags motpol till kriget.

Det finns kvinnor i handlingen, även bland de stridande. I verkligheten skulle man önska fler kvinnor i försvaret och på ledande politiska positioner. Kvinnor startar sällan krig!

Betyg: 3 tomteluvor 



Foto: August Linnman 

Jan-Eric Boo. Allt har sitt pris - Bokomdöme



Allt har sitt pris
Av Jan-Eric Boo
ruc förlag 2018
ISBN 9789177735496, Häftad, 225 sidor

Detta är den tredje och avslutande delen i Pristrilogin om Michael Lundell och Mirka Salo. De hamnar i en utredning som börjar med ett mord på en polischef på öppen gata i Malmö.

När mördarna själva avrättas på ett blodigt sätt strax efteråt rullas en historia upp som inbegriper främlingsfientlighet och terrorismliknande brottslighet. Samhället och demokratin hotas. Ett omfattande utredningsarbete avseende detta är bokens röda tråd.

Jan-Eric Boo är pensionerad polis med lång erfarenhet av yrket. Därför är han rätte mannen att beskriva en polisutredning. Han kan detta ut i minsta lilla procedur. Tyvärr gör han misstaget som man lätt gör när man är extra initierad. Han blir för detaljerad vilket minskar spänningen och gör läsningen lite tråkig och slentrianmässig.

Att han, jämfört med tidigare böcker, har tonat ner de mer relationsartade och känslofyllda avsnitten är bra. Det är inte hans starka sida.

Hans kvaliteter ligger fortfarande i beskrivningen av polisarbetet. Men han behöver förädla och låta intrigen snarare än korrektheten styra.

Betyg: 2 tomteluvor  


Anna Bågstam: Ögonvittnet - Bokomdöme



Ögonvittnet
Av Anna Bågstam
Norstedts 2018
ISBN 9789113083131, Inbunden, 406 sidor

Författarens första verk var Stockholm Psycho, en ljudboksserie i 10 delar. Där fanns gott om deckarklichéer och det gör det här också. Författaren använde de flesta trix inom pusseldeckargenren (även om detta är en polisroman) som finns, men jag misstänker att hon gör det med vilje – med en liten glimt i ögat.

Det stör lite i bokens inledning, att man tycker sig känna igen allt man läser, men ju längre läsandet fortskrider skapar det istället någon slags lästrygghet.

Den civila brottsutredaren Harriet Vesterberg återvänder till sin uppväxtort (vanligt tema), lilla Lervik vid Östersund. Ett litet samhälle där de flesta känner varandra. Jag är osäker på om platsen finns på riktigt, jag hittar den inte på kartan. Harriet har fått jobb hos den underbemannande (känns igen) Landskronapolisen. Hon kastas omgående in i en mordutredning och träffar sin chef det första hon gör. Chefen är tvär och har taggarna utåt. (klassiskt)

En kvinna har brutalt mördats och fått sina ögonlock upptejpade (mer regel än undantag numera att mördaren har mixtrat med offret). Hennes man är svårt misshandlad och hamnar på intensiven.

Poliserna är få. Problemen och utredningarna är många. De låser snabbt upp sig vid en av de misstänkta, men Harriet har andra idéer. Hon misstänker att lösningen finns på annat håll (superklassiskt).

Tro nu inte att jag misstycker med alla klichéer. Författaren använder dem skickligt och med en underliggande humor som jag uppskattar mycket. Samspelet, och även bristen på detsamma, mellan de fåtaliga poliserna är intressant och väl beskrivet. I själva verket uppfattar jag det som bokens bas som den vilar på. Sidointrigerna är lagom få och av mer personlig och relationsrelaterad art.

Harriet Vesterberg är lovad att återkomma. Jag tror att det kommer att bli bra och att vi här har en ny författare med en intressant serie i startgroparna. Anna Bågstam har ytterligare utvecklingspotential.

Betyg: 3 tomteluvor 


Foto: Elisabeth Ohlson-Wallin
 

Veckans Tio i Topplåt 550

The Hollies: He Ain't Heavy...He's My Brother
In på listan 15 november 1969
Låg kvar i 1 vecka, Högsta placering: 4

söndag 23 september 2018

Joakim Zander: Vännen - Bokomdöme

Vännen
Av Joakim Zander
Wahlström & Widstrand 2018
ISBN 9789146234708, Inbunden, 384 sidor

Joakim Zanders två tidigare böcker, Simmaren och Orten, var båda stora kritikersuccéer. Han vill gärna skriva internationella thrillers med svenska inslag. Så även denna gång.

Vi återser juristen Klara Walldéen. Hon befinner sig på sin älskade morfars begravning tillsammans med sin vän journalisten Gabriella. När de återvänder till Stockholm blir väninnan gripen av SÄPO anklagad för terrorism. Klara börjar forska i saken.

Jacob Seger ska börja praktisera på svenska ambassaden i Beirut. Ingen har tid att ta hand om eller introducera honom. Han träffar fotografen Yassim på en fest och de blir mer än vänner. Det i sin tur leder till att han blir kontaktad av Myriam från MUST. Jacob vet inte vilket ben han ska stå på när dramatiska händelser inträffar runt om honom. Vem är vän och vem är fiende?

Både Klara i Stockholm och Jacob i Beirut tvingas att ta sig till Bryssel där deras öden och liv korsas. Dessutom utsätts de båda för stora faror. Därifrån och till bokens slut blir det en riktig actionthriller, från att ha varit en ganska stillsam men inte odramatisk berättelse.

Boken har flera teman; Hur långt kan man gå för sin kärlek, även om den är förbjuden? Hur långt kan man gå för sin vänskap? Kan man lita på sin kära eller sin vän? Det handlar också i allra högsta grad om internationell terrorism och korruption.

Joakim Zander är skicklig på att berätta en spännande historia med många mänskliga bottnar. Han kan sina ämnen. Skall man ha någon invändning så får slumpen lite för ofta trumfa över sannolikheten.

Men det förtar inte författarens styrkor. Jag uppskattar mycket hans förmåga att växla tempo och att han alltid har en ny berättelse att förtälja. Även om Klara Walldéen är en återkommande karaktär så är upprepning något som Joakim Zander inte ägnar sig åt. Allra bäst är hans persongestaltningar. Varje karaktär känns äkta och levandegjord. Han kommer inte med en bok om året, vilket oftast tyder på omfattande research och att man får en ny fräsch saga i handen.

Betyg: 4 tomteluvor 



Foto: Emil Malmborg

Stefan Ahnhem: Motiv X - Bokomdöme



Motiv X
Av Stefan Ahnhem
Forum 2018
ISBN 9789137151595, Inbunden, 500 sidor

Det här är den fjärde boken i författarens actionspäckade serie om Fabian Risk och Helsingborgspolisen. För de som har följt och gillat Stefan Arnhem är detta läsgodis.

Händelserikt är bara förnamnet. Författaren använder sig av en handfull parallella historier, alla lika intressanta och spännande. Full fart framåt på bred front. Man kan ana Stefan Ahnhems bakgrund som manusförfattare till flera kända kriminalserier.

Fabian Risk vakar vid sin dotters sida. Hon ligger i koma på grund av en skottskada. Fabians son verkar ha hamnat i dåligt sällskap. Själv har han och hans fru äktenskapsproblem. Kort sagt, privat fungerar ingenting som han önskar.

En kvinna blir mördad med ricin. Ett mord sker i en centrifug. Flera obegripliga mord sker utan synbara samband. Helsingborgspolisens resurser prövas till bristningsgränsen. Har de återigen drabbats av en eller flera seriemördare? Som det brukar vara i Ahnhems böcker. Det blir dags att kalla in Fabian Risk, trots hans besvärliga hemsituation.

Det går att förstå att boken blir så omfångsrik, med så många olika berättelser som ska följas upp. Personligen hade jag inte protesterat om författaren hade hejdat någon eller några av sidointrigerna.

Även upplösningen, eller upplösningarna kanske man ska säga, blir lite lidande av de många historierna. Det blir något summariskt och snabbt, och något lämnas öppet som cliffhanger till nästa bok.

Det förtar inte att Stefan Ahnhem är en rasande skicklig berättare av spännande intriger med många olika svängar och moment som gör det svårt att lägga ner läsandet. Det gjorde jag inte heller, jag läste i ett sträck och kände mig också tvungen att bläddra lite under mina måltider.

Betyg: 4 tomteluvor  


Foto: Thron Ullberg

fredag 21 september 2018

Veckans Tio i Topplåt 549

Shane Fenton & The Fentones: Cindy's Birthday
In på listan 1 september 1962
Låg kvar i 1 vecka, Högsta placering: 10

onsdag 19 september 2018

Märkliga skivomslag 677

Briljant idé, Arhur Fiedler!

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

måndag 17 september 2018

Veckans Tio i Topplåt 548

The Small Faces: My Mind's Eye
In på listan 31 december 1966
Låg kvar i 2 veckor, Högsta placering: 9

fredag 14 september 2018

Veckans Tio i Topplåt 547

Esther & Abi Ofarim: Cinderella Rockefella
In på listan 2 mars 1968
Låg kvar i 11 veckor, Högsta placering: 3

onsdag 12 september 2018

Märkliga skivomslag 676

När man ska jaga bovar är det bra att kunna klona sig.

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

tisdag 11 september 2018

Stina Jackson: Silvervägen



Silvervägen
Av Stina Jackson
Albert Bonniers Förlag 2018
ISBN 9789100176006, Inbunden, 296 sidor

Utan att det på något sätt är huvudskälet till att jag gillar den här boken är den föredömligt kort. Runt 300 sidor borde fler ta sikte på.

Stina Jackson är debutant, men det märks sannerligen inte. Hon skriver som om det vore den mest självklara sak i världen och som om hon har en hel ryggsäck med skrivarrutin. Hon är född i Sverige, men numera bosatt i Denver, USA.

Boken är en psykologisk spänningsroman och samtidigt en familjehistoria. Bokens karaktärer är inte många och allt kretsar egentligen kring tre familjer. Lelles dotter har försvunnit. Under tre års tid har varit ute och sökt efter henne längs med Silvervägen. Mellan Skellefteå och norska gränsen, via Arvidsjaur och Arjeplog. Hans älskade tonåring, Lina, försvann spårlöst och hans äktenskap har spruckit. Han är på många sätt en tragisk figur.

Meja är också tonåring. Hon har flyttat runt i landet med sin mamma under många år. Nu har de kommit till Glimmersträsk för att bo tillsammans med Torbjörn. Mamman är försupen och Torbjörn vet man inte vad han står för. Mejas liv är ensamt och sökande och absolut inte en uppväxt som en ung flicka mår bra av.

Familjen Brandt har isolerat sig. Birger och Anita med sina tre söner bedriver självhushåll och har så lite kontakt med omvärlden som möjligt.

Ytterligare en flicka försvinner och de olika familjernas öden vävs ihop. Dramatiken ökar. Utan att använda sig av våld eller traditionella spänningshöjande effekter får Stina Jackson läsarna att bita på knogarna och drivas framåt i läsningen får att få reda på hur allt ska sluta.

Skall man ha några invändningar så är det att slutet är lite summariskt och även ganska förutsägbart. Det är ändå en skicklighet i intrigen och i språket som man inte förknippar med en debutant. Karaktärsbeskrivningarna och den fina norrländska miljön bär allt på sina axlar. Njutbart!

Betyg: 5 tomteluvor 


Foto: Andrew Kowalyshyn
 

Rolf Rådén: Albanens arv Bokomdöme



Albanens arv
Av Rolf Rådén
Wild Rat Projects 2018
ISBN 9789197645553, Pocket, 368 sidor

Albanen är en gangsterkung som blir avrättad i bokens inledning av ett MC-gäng. Vad arvet  består av är lite oklart, men de flesta tror att det rör sig om en större mängd vapen. Jakten på detta arv leder till övre Norrland.

Sigge har sorg. Hans syster har begått självmord och han har stora självförebråelser. Han beger sig norrut på en roadtrip på sin MC för att rensa både kropp och själ. Vid Vindelälven träffar han Ami som förändrar hans liv. Naturligtvis blir både han och hon också inblandad i jakten på albanens arv.

Det blir en stor uppgörelse med MC-gänget och andra inblandade. Mycket våld och många lik. Rolf Rådén sparar inte på krutet och inte heller på explicita blodiga beskrivningar. Men han gör det så att det passar in i intrigen och kanske bara stör de mest äckelmagade.

Författaren skriver underhållande, med en gnutta humor. Bokens styrka är karaktärerna som är bra gestaltade och personifierar stor syskonkärlek, blodsband och gängmentalitet. Miljöbeskrivningarna har Rådén inte glömt, fattas bara när det är norrländsk glesbygd som är kulissen till alla dessa blodiga dåd.

Bokens styrka ligger mellan våldet. Karaktärernas drivkrafter och miljön kring personerna är det jag uppskattar mest.

Betyg: 3 tomteluvor  


Christina Gustavson: Mördande lögner - Bokomdöme



Mördande lögner
Av Christina Gustavson
Joelsgården Förlag 2018
ISBN 9789188013576, Pocket, 373 sidor

Christina Gustavson är en mycket flitig författare. Otaliga är hennes böcker, och i de mest skiftande genrer. När hon inte skriver är hon specialistläkare inom flera områden. Detta är den första boken om poliserna Tyra Zeder och Rasmus Lindberg.

Mig veterligen har ingen förlagt en deckare till just Tranemo tidigare, men det är sympatiskt och intressant hur den svenska kartan efterhand prickas av med fiktiva brott. Polisen lider av svåra ekonomiska förhållanden. De har bara råd med en bil, vilket gör att både cykel och fötter får användas som transportmedel i stor utsträckning. Överhuvudtaget är kampen för att upprätthålla ett polisarbete i denna lilla ort bokens största behållning.

En man hittas stympad i sin vinkällare. Hans öron saknas. Brottet är brutalt och oförklarligt. Fler våldsdåd sker och öronen dyker upp på de nya brottsplatserna. Tyra och Rasmus får ligga i för att nå fram till gärningsmannen.

Egentligen finns här inget nytt. Alltför komplicerade brott, gamla oförrätter och inkompetenta chefer är legio i dagens kriminallitteratur. Dialog och intrig lutar åt det naiva hållet. Som läsare tänker man: Varför gör inte polisen så? Varför följer de inte upp det spåret?

En stunds spänning bjuder ändå författaren på och att få vistas fiktivt i Tranemo säger man inte nej till.

Betyg: 2 tomteluvor  


måndag 10 september 2018

Veckans Tio i Topplåt 546

The Turtles: Can I Get To Know You Better
In på listan 23 december 1967
Låg kvar i 6 veckor, Högsta placering: 2

fredag 7 september 2018

Veckans Tio i Topplåt 545

Titanic: Sultana
In på listan 6 november 1971
Låg kvar i 1 vecka, Högsta placering: 10

onsdag 5 september 2018

Märkliga skivomslag 675

Även bland svenska björkar hittar Herr Dryck sina pärlor. Han säger så här:

"Bara namnet är ju katastrof. Andra gubben från vänster kallas Ludgo-Pelle, efter Ludgo socken i Södermanland. Men är det bara i mitt sjuka huvud som tankarna förs till ett öknamn? Pedo-Anders, Fläsk-Johan, Svett-Ove och Ludgo-Pelle; männen som ungarna i trakten talar om med skräckblandad förtjusning och som storebror har berättat hemska historier om.

Jag vill be er titta lite extra på Rollo, längs ut till höger. Där blev det väldigt fel på flera vis. Hela gänget står coolt lutade mot trädgrenen i en unison gruppuppställning, utom Rollo. Han vred sig nittio grader till vänster och fick till en exceptionellt tafatt hållning, med armarna hängande framme på kroppen och framåtböjd nacke som om han just fått grenen i bakhuvudet. Alla valde vita dojor som matchar banduniformen, utom Rollo som körde på brunt. Det lär ju ha lagt grund för en del sura kommentarer i turnébussen.

Alla log och tittade in i kameran med en charmig, förförisk blick. Alla utom Rollo, som ser ut att ha drömt sig bort någon helt annanstans och tittar på något långt borta med nollställd min. (Påminner han inte om någon i barnprogrammet Skrotnisse?)"

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

måndag 3 september 2018

Veckans Tio i Topplåt 544

Neil Young: Heart Of Gold
In på listan 1 april 1972
Låg kvar i 2 veckor, Högsta placering: 8