Om du vill lämna kommentar på ett inlägg - klicka på kommentar under inlägget. Skriv din kommentar. Markera namn/URL. Skriv ditt namn eller alias.

onsdag 30 oktober 2013

Årets bästa deckare

Svenska Deckarakademin har nominerat årets bästa svenska kriminalromaner:

Christoffer Carlsson: Den osynlige mannen från Salem, Piratförlaget
Arne Dahl: Blindbock, Bonniers
Håkan Nesser: Levande och döda i Winsford, Bonniers
Johan Theorin: Rörgast, W&W
Katarina Wennstam: Stenhjärtat, Bonniers

Nominerade till 2013 års bästa till svenska översatta kriminalroman är:

S. J. Bolton: Odödlig, översättning: Karl G. och Lilian Fredriksson, Modernista
Gillian Flynn: Gone Girl, översättning: Ulla Danielsson, Modernista
Dror Mishani: Utsuddade spår, översättning: Nils Larsson, Brombergs
Jo Nesbø: Polis, översättning: Per Olaisen, Pirat
Ferdinand von Schirach: Fallet Collini, översättning: Lena Hammargren, Bonniers

Vilka böcker som får pris som årets bästa blir klart lördagen den 23 november då Svenska Deckarakademin håller sitt höstmöte på Deckarbiblioteket i Eskilstuna.

Veckans låt 239

Den näst sista ettan på Tio i Topp blev den brittiska rockgruppen Slade. De hade många hits i Sverige, men bara en etta på denna lista. Det var Everyday som bara fick ligga kvar i en vecka. Datumet var 15 juni 1974.

tisdag 29 oktober 2013

Susan Casserfelt: Prästens lilla flicka - Bokomdöme


Prästens lilla flicka
Av Susan Casserfelt
Bar & Tone 2013
ISBN 9789163726712, Häftad, 350 sidor
Författaren, som är debutant, planerar redan en serie om tio böcker. Och varför inte? Debuten har hon klarat av med den äran, även om där finns en hel del att förbättra.

Hennes huvudpersoner är polisaspiranten Kajsa (hon blir säkert ”riktig” polis så småningom) och den excentriska konstnären Zeta. Både är karaktärer som väcker läsarintresse och det ska bli intressant att få följa dem.

Susan Casserfelt sätter Örnsköldsvik på kartan, snart är alla städer använda i deckarsammanhang. En sextonårig flicka kommer inte hem efter en sånglektion. Hennes familj är förtvivlad. De söker, polisen söker - men hon står inte att finna. Ju djupare polisen gräver, desto mer underligheter dyker upp. Fallet är mer komplicerat än vad det till en början verkar.

Författaren har skapat en spännande intrig som tilldrar sig i flera plan och på olika platser. Hennes karaktärer är intressanta, men de blir ibland lite väl karikerade och förutsägbara. Här behövs kanske en djupare gestaltning och en mer koncentrerad historia. Det kan kännas lite spretigt emellanåt.

På det stora hela är det ändå en spännande debut på ett eget litet förlag. Jag tror att Susan Casserfelt skulle behöva ett större förlags resurser med en skicklig redaktör och professionell marknadsföring. Jag läser gärna en fortsättning, jag har fått mersmak.

Betyg: 3 tomteluvor 

Fleetwood Mac i Globen

Jag och en dotter var på konsert i Globen. Kultbandet Fleetwood Mac spelade och de gjorde nog inga av sina fans besvikna. De är så skickliga musiker att det nästan blir för perfekt.

Fyra femtedelar av den klassiska uppsättningen finns kvar med Mick Fleetwood vid trummorna, Lindsay Buckingham på gitarr, John McVie på bas och Stevie Nicks vid mikrofonen. Endast Christine McVie saknas. En trevlig kväll med många klassiska låtar, men även lite nytt.

måndag 28 oktober 2013

Märkliga skivomslag 231


De sjunger inte. De är inte syskon. Men ändå är de Sveriges Osmonds?

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

fredag 25 oktober 2013

Märkliga skivomslag 230


I Alperna hittar man de riktiga höjdarna!!  .... och du Alfons. Rör inte harpan!!

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

onsdag 23 oktober 2013

Leif GW Persson: Den sanna historien om Pinocchios näsa - Bokomdöme

Den sanna historien om Pinocchios näsa
Av Leif GW Persson
Albert Bonniers Förlag 2013
ISBN 9789100121624, Inbunden, 631 sidor
Den här boken skulle ha kommit ut redan 2011, men har av för mig okänd anledning fått anstå tills nu. Det är en skröna om GW’s extremt vidrige polis Evert Bäckström. Av någon outgrundlig anledning har han blivit omåttligt populär, trots att han passerar alla gränser för mänskligt normalbeteende.

Han är allt man inte ska vara. Rasist, sexist, antifeminist, mutkolv, alkoholist. Men samtidigt är han inte en helt usel polis. Han löser de flesta av sina fall, även om han hellre lägger ned dem än tar itu med dem. Enligt författaren finns det två förlagor till Evert. En död och en levande. Man kan inte annat än häpna. Finns verkligen sådana människor?

En känd advokat, en av Bäckström hatad person, hittas troligen mördad i sitt hus. Omständigheterna är oklara och där finns många frågetecken. Bäckström får ta hand om utredningen och hans metoder är som vanligt ganska oortodoxa. Sakta men säkert leder han ändå jakten på brottslingen åt rätt håll. Och naturligtvis lägger han inte själv många strån i kors, och han ser naturligtvis till att han också kan tjäna något under tiden. Under utredningen finner Evert att handel med gamla ryska antikviteter kan ha något med brottet att göra. Som läsare får man sig då till livs lite fakta som är i klass med Jan Mårtensons informativa deckare.

Böcker om en sådan polis som GW’s karaktär blir farsartade, vare sig författaren ämnar så eller inte. I den här boken blir det bara för mycket. Det är förvisso ganska fyndigt, roligt och träffande emellanåt – men över 600 sidor med denna självgoda typ. Det är mer än jag står ut med.

Leif GW Persson är som bäst i de böcker där Bäckström saknas, eller åtminstone har en något mindre roll i handlingen. För skriva kan han, det vittnar hans produktion om. Alltsedan mästerverket Grisfesten 1978 och flera andra fantastiska böcker.

Jag börjar dock tröttna, inte bara på Bäckström, utan även på den teknik författaren använder, att låta personerna säga en sak och tänka en annan, oavbrutet. Framförallt är det Bäckström som gör så, inte ens han vågar framföra alla absurda tankar som han har. Och repliken ”Jag hör vad du säger"! är så frekvent att man så småningom börjar reta sig på den.

Nej, tillbaka på banan herr författare! Gör det du är riktigt bra på! Skriv riktiga polisromaner som pyr av den insikt som du har i brottsmål.

Betyg: 3 tomteluvor 
 Foto: Laurent Denimal

Veckans låt 238

Den tredjen sista ettan på Tio i Topp var också den sista svenska. Naturligtvis var det ABBA och låten var Hasta Mañana. Detta skedde den 18 maj 1974 och de fick bara ligga där i en vecka.

tisdag 22 oktober 2013

Märkliga skivomslag 229


Party time!!! Men var är brudarna???

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

fredag 18 oktober 2013

Märkliga skivomslag 228


Ha ha!! Det är stor humor. The God Squad. Ha ha!! På en moppe!!

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

onsdag 16 oktober 2013

Veckans låt 237

Den fjärde sista ettan på Tio i Topp blev Mouth & MacNeal med I See A Star. Från 27 april 1974 och två veckor framåt fick den vara populärast. Låten var Nederländernas bidrag till Eurovision Song Contest och hette då Ik Zie Een Star. Denna holländska duo låg även etta på listan 1972 med Hello-A.

tisdag 15 oktober 2013

Erik Vidmar: Morden i Ullared - Bokomdöme

Morden i Ullared
Av Erik Vidmar
Melker & Meyer 2013
ISBN 9789198043105, Pocket, 100 sidor
En originalpocket på bara 100 sidor är Morden i Ullared. Med det sidantalet kan det naturligtvis inte bli någon djupare historia. Den ganska desillusionerade kriminalkommissarien Frank Vogel får ett antal mord att utreda i trakten av Ullared. Ingen tror att han ska lösa brotten, men han överraskar både sin omgivning och sig själv med att vara ganska skarpsinnig. Trots att han uppfyller alla kriterier för att platsa in i den svenska normen för romandeckare blir han ändå en trevlig bekantskap.

Historien är berättad med en lugn och underliggande humor. När det gäller miljöbeskrivningarna hade jag gärna önskat mig mer från författaren. Mystiken kring fenomenet Ullared inbjuder till det. Som läsare vill jag veta mer, jag blir varken avskräckt från att handla där eller skrämd så att jag inte vågar åka dit.

Med en så kort bok blir det en bagatell, men en ganska trevlig sådan. Jag kan tänka mig att den lilla boken står till försäljning nära kassorna på Gekås… och att den också säljer ganska bra.

Betyg: 2 tomteluvor

Jag har stoppat in nya album.....

..... i min telefon igen. Gott och blandat blev det. Bl a några fina sextiotalare. T ex Dusty Springields fina album ovan.

Som vanligt finns det en lista längre ned i vänsterkolumnen.

måndag 14 oktober 2013

Märkliga skivomslag 227


Ganska oklassiska skjortor på dessa klassiska pianister, eller hur?

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

fredag 11 oktober 2013

Liza Marklund: Lyckliga gatan - Bokomdöme

Lyckliga gatan
Av Liza Marklund
Piratförlaget 2013
ISBN 9789164203595, Inbunden, 414 sidor
Jag har inte alltid varit så förtjust i Liza Marklunds böcker. De har varit ojämna och ibland har jag tyckt att hon har slarvat bort sin historia och att karaktärerna har varit karikerade, förutsägbara och ganska osannolika. Men i den tionde och näst sista romanen om Annika Bengtzon visar författaren att hon besitter den skicklighet som hennes rykte ofta lovar.

Vad är då annorlunda i denna bok? Varför tycker jag så mycket om den? Till att börja med har hon dragit ner Annikas roll i intrigen och lägger lika mycket fokus på polisen Nina Hoffman. Dessutom har Annikas vassa kanter slipats av. Hon är mer mänsklig. Fortfarande en journalistisk hårding, men hon går inte längre fram som en bulldozer där ändamålen helgar medlen. Det vinner definitivt boken på.

Annika har fortfarande ett antal personliga problem, men nu är de inte längre skapade av henne själv. Dessutom tar Nina mer och mer över huvudrollen. Hon blir den karaktär läsaren mest intresserar sig för. Liza Marklund har tänkt komma ut med ytterligare en bok i den här serien. Totalt elva, en mer än ett oräkneligt antal författare från Sjöwall/Wahlöö och framåt. Jag tror hon är helt på det klara med vilket slut hon har ämnat för Annika Bengtzon. Det ska bli spännande att se hur hennes tankar har gått.

Det finns ett par parallella historier i denna bok som båda innehåller en hög spänningskaliber. I huvudintrigen hittas en f d kristdemokratisk politiker torterad och knappt vid liv i sitt hem. Dessutom kan man inte finna hans fru. Polisens eftersökningar leder hela tiden in i återvändsgränder. Samtidigt blir Annika Bengtzons chef Anders Schyman drabbad av ett mediadrev. Har han fuskat sig till Stora Journalistpriset? Just att en chefredaktör på en kvällstidning blir drabbad av detta är särskilt intressant. Att byta från jägare till villebråd.

Jag blir alltid glad när jag kan omvärdera mina åsikter om ett författarskap, i alla fall om det är till det bättre. Detta är på långa vägar det bästa författaren har skrivit i genren, och jag kan knappt bärga mig till den avslutande delen kommer.

Betyg: 4 tomteluvor 
 Foto Annika Marklund

Märkliga skivomslag 226


Gammalt amerikanskt ordspråk - The Bigger the Hair, the Closer to God. Mrs McKeithen får snart möta the Great Hairstylist in the Sky!!

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

onsdag 9 oktober 2013

Trollflöjten på Kungliga Operan

Tamino får i uppdrag av Nattens drottning att befria hennes dotter Pamina som rövats bort av Sarastro. Lyckas uppdraget ska han få Paminas hand. Hans följeslagare blir Papageno. En trollflöjt och ett magiskt klockspel ska hjälpa dem. Men allting är inte som det ser ut. Är både Paminas mor och Sarastro onda? Eller ingen av dem? Snart ställs Tamino, Papageno och Pamina inför svåra prövningar…

Mozarts älskade opera Trollflöjten är en saga där ljus, mörker, kärlekens och musikens kraft står i centrum. Uppsättningen i regi av Ole Anders Tandberg spelades för utsålda hus på Kungliga Operan hösten 2012. Nu är den tillbaka igen!

Som synes på bilden är det inte den traditionella Trollflöjten man får se, om än inte i så modern uppsättning som den på Folkoperan. Musiken är ju förtrollande, men det kan vara lite svårt att hänga med i handlinegn om man inte har läst på innan.

Zac O'Yeah hos deckarvännerna


Härom veckan hade vi fint främmande hos Sällskapet Deckarvännerna. Zac O'Yeah som bor Indien kom i våras ut med den kritkerrosade Operation Sandalwood. Min recension Eftersom han bor i Bangalore passade vi på att avlyssna honom på en indisk restaurang. Han berättade engagerat och med stor humor om sitt författarskap och om sina böcker.

Namnet till trots är han svensk, uppvuxen i Göteborg. Men han är född i Finland, men bor sedan en längre tid i Indien och är gift med en indisk författare.

19 november 1949.....

.....föddes jag. Och i huset här ovanför bodde jag tills jag var 6 år. Häromdagen gick vi förbi där, och det stod ett par och påtade i trädgården. När jag sade att jag var född där bjöd de in oss för titta och det var inte utan att man kände barndomen komma tillbaka.

Dessutom var mannen i huset vänlig nog att ta en bild av oss. Hedersmänniskor!!!

Fotsulor och bantning


När jag åker till bokmässan är det alltid med höga förväntningar, jag har ett belåtet flin i ansiktet redan när tåget lämnar Stockholms Central dagen innan. När sedan återtåget går på söndag eftermiddag är visserligen flinet kvar, men kroppen har fått lida trots att själen har fått ett hyggligt tillskott med energi.

Fotsulorna är inte blå även om det känns som om jag hade fått utstå en ohygglig tortyr. ”Om du inte slutar läsa deckare får du ett slag till!” Betonggolv gör sådant med mässbesökare. Misshandeln kommer inte bara underifrån. 100 000 besökare som frotteras under fyra dagar gör att jag inte direkt behöver sätta på mig pälsen. Temperaturen stiger sakta under dagen. Svetten rinner, och hade det inte varit för lite drinkmingel och några goda middagar hade jag kunna rekommendera ett mässbesök istället för LCHF eller 5:2-metoden.

För oss fackbesökare rekommenderas att avverka mässgolvet under torsdagen innan allmänheten släpps på mitt på fredagen. Då får Tokyos tunnelbana konkurrens om trängseltäthet. Jag måste planera mina förflyttningar, använda min mässrutin för att hitta krokvägar och för att undvika ringlande toalettköer. Då håller jag mig gärna en trappa upp, går på seminarier och lyssnar till olika författare. Men man får ju inte missa Norra Europas mest berömda räkmacka i Gothias bar eller restauranger. De inte bara kallar den King Size.

Eftersom jag har deckarfokus under Bok- & Biblioteksmässan lyssnar jag gärna på Uppsalamakarna Fredikssons korsförhör med ett stort antal författare. De grillar dem med sin underfundiga humor under 15 minuter, två eller tre i taget. Efter att förra året ha varit förvisad till Dalalitteraturs monter, var de nu åter på en stor scen. Dessutom hade förhören spritts ut under tre dagar istället för att vara koncentrerade under lördagen. Många åhörare flockades kring scenen och i de mjuka sofforna för att lyssna på den svenska deckareliten och för att få se Riitta Jacobsson erhålla priset Spårhunden för bästa svenska ungdomsdeckare. Förhörsledarna brukar ha ett tema varje år för sina utfrågningar. I år frågade de samtliga om de hade fått någon inspiration från Camilla Läckbergs Deckarskola. Det visade sig att ingen hade läst hennes råd utom möjligen Martin Melin, som i alla fall sade sig ha fått dem förr över frukostbordet.
Lördagen är också Deckarens Dag. Det är främst då som våra kriminalförfattare framträder på olika seminarier. Ibland presenterar de sin bok och ibland blir det intressanta diskussioner kring något speciellt deckarämne. Jag råkade vara närvarande vid årets blunder. Viveca Sten hade ett 20-minuters seminarium. Moderatorn gick upp på scenen och presenterade: Det är en stor ära för mig att presentera Mari Jungstedt!!! Pinsamt!!!

Jag åker inte gärna till mässan med för liten väska. Dessutom måste väskan ha hjul. Redan när jag har fått ihop de första 30-40 böckerna börjar det där inledande flinet att krokna lite. Dessutom är mässan starten på julen – jag lovar. Om man har julklappsantennerna ute, kan man få ihop ett antal presenter till ett bra pris.

Men det absolut bästa med mässan är alla möten. Med författare – med gamla vänner – med nya vänner – med oväntade personer och förlag. Och alla är så nedrans glada, öppna och tillmötesgående. Det är sådant som bokmässan gör med oss. Varför kan vi inte alltid vara sådana?




Ann Olerot: Grannflickan - Bokomdöme


Grannflickan
Av Ann Olerot
Sanna Förlag 2013
ISBN 9789163731051, Häftad, 393 sidor
Ann Olerot debuterar med något så ovanligt som en Falköpingsdeckare. Eftersom hon bor där är det helt naturligt. Tyvärr är inte miljöbeskrivningar bokens främsta egenskaper. Jag hade gärna önskat mig mer Falköpingsatmosfär.

Sandra är på väg hem från jobbet. Hon lägger märke till att det brinner någonstans, och när hon närmar sig hemmet märker hon att det är hennes familjs hus som står i lågor. Den första fråga som hon ställer sig är: ”var är min man och var är mitt barn?" Sandra blir senare överfallen och fler våldsamma händelser inträffar. Polisen får en knepig gåta att lösa.

En central person i boken är den lilla flickan som bor i grannhuset. Hon lever med en sjuklig mamma och en våldsbenägen pappa. Hennes öde är det som mest kramar läsarens hjärta. Vad har hon sett och hur ska det gå för henne?

Författaren har knåpat ihop en ganska spännande historia, som dock hade kunnat ha kortats ner åtminstone 100 sidor. Ibland går berättelsen på tomgång. Eftersom jag läst ganska många kriminalromaner var jag tidigt på det klara vem som var brottslingen. Kanske är det svårare för en annan läsare än att lista ut.

Jag saknar som sagt en tätare miljöbeskrivning, när vi nu äntligen fått landa i Falköping. Persongalleriet är intressant även om karaktärerna är lite klichéartade. Den person som man fäster sig vid mest är den lilla flickan som far illa.

En lovande debut är det ändå av Ann Olerot. Det finns en del att förbättra, men hon har fantasin för att få ihop en spännande intrig och person- och miljöbeskrivningarna blir säkert bättre med lite mer rutin.

Betyg: 2 tomteluvor 

 


Veckans låt 236

Nu är vi framme vid de fem sista ettorna på den populära listan Tio i Topp. Programmet började 14 oktober 1961 och slutade 29 juni 1974. Jag har publicerat all ettor utom fem. Och nu börjar den nedräkningen. 20 april 1974 blev Terry Jacks etta med Seasons In The Sun. Han fick med den fem första platser. Detta var förutom en del mindre hits i Norge hans enda framgång. Denne kanadensare föddes 1944 och ger fortfarande konserter ibalnd.

måndag 7 oktober 2013

Märkliga skivomslag 225

Champagnesmajlet!!!

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

lördag 5 oktober 2013

Emelie Schepp: Märkta för livet - Bokomdöme


Märkta för livet
Av Emelie Schepp
En & Ett AB 2013
ISBN 9789198081107, Pocket, 389 sidor
Detta är starten på en serie böcker om åklagaren Jana Berzelius. Jag ser verkligen fram emot att läsa flera böcker om henne. Hon är en mycket annorlunda person. Hon har haft upplevelser under sin uppväxt som bara hon och vi läsare känner till. Det har präglat henne och gjort henne både våldsam och ganska känslokall. Trots att hon har det yrke hon har tvekar hon inte att begå brott för att dölja sitt förflutna.

Emelie Schepp har skapat en hiskeligt spännande intrig som i sin komplexitet är värdigt en Nesbö eller en Kepler. Hon tvekar inte att ta ut svängarna och det behöver inte alltid bli speciellt sannolikt. Det är viktigare att det är nervkittlande. Men det är inte alltid det främjar berättelsen. Ibland kunde man önska sig ett djupt andetag och lite mer stillsamhet.

Jag tror sällan jag läst en bok där det mördats så många människor som i denna. Boken börjar med att chefen på Migrationsverket mördas. Poliserna Henrik Levin och Mia Bolander får ta hand om fallet, och utredningen leds av åklagaren Jana. Fler mord inträffar, även på barn, och det blir extremt obehagligt.

Persongalleriet är intressant, men karaktärerna är lite väl karikerade och det är inte svårt att skilja på ond och god. Norrköping är skådeplats. Det är bra eftersom det inte är en stad som satt några större avtryck inom kriminallitteraturen.

Emilie Schepp har debuterat med den äran. Med hennes potential kan det bli något intressant av hennes författarskap. Det behövs lite mer variation i intrigen och karaktärer som inte är så förutsägbara.

Betyg: 3 tomteluvor 

Foto: Eva Lindblad




Mikael Forsberg: 142 ton guld - Bokomdöme

142 ton guld
Av Mikael Forsberg

Fobeco 2013
ISBN 9789198089516, Häftad, 289 sidor
Ungefär samtidigt med denna bok gav författaren ut Kuppen mot börsen, som jag tidigare recenserat. Hade 142 ton guld publicerats med ett större tidsmellanrum hade jag blivit mycket besviken eftersom här återigen finns så mycket korrekturfel att läsningen oavbrutet avstannar. Ingenting retar en läsare mer.

Det är synd eftersom författaren denna gång i alla fall bitvis har klivit ut från poliskontoret. Lite mer fältarbete och action blir det, även om han återfaller i gamla synder och beskriver många händelseförlopp genom att poliser får redogöra för dem i efterhand. Ett inte helt lyckat grepp.

Huvudperson är återigen polisen Per Zander, en ganska cynisk och inte helt sympatisk person. Han får ansvar för ett känsligt ärende. Stora mängder av guld har stulits från Riksbanken, och inte bara en, utan två gånger. Utredningen måste ske under största möjliga sekretess. Inget får läcka ut. Det är en rätt fyndig och spännande historia författaren har lagt som grundintrig.

För att Mikael Forsberg ska komma upp ur startgropen krävs, förutom den nödvändiga korrekturläsningen, ett bättre gestaltande av sina karaktärer. De blir nu ganska pladdriga. Dialogen känns krystad och för inte alltid handlingen framåt. De fantasirika intrigerna är värda en bättre omgivning.

Man kan också undra över vad Mikael Forsberg har emot Uppsalapolisen. De fick kritik i den förra boken och framställs här som helt inkompetenta.

Betyg: 2 tomteluvor  
Foto: Marie-Therese Karlberg

fredag 4 oktober 2013

Märkliga skivomslag 224

Jaha???

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

onsdag 2 oktober 2013

Veckans låt 235

Ihop med sin make Sonny hade Cher en Tio i Toppetta med Little Man. Som soloartist fick hon en etta 6 april 1974 med Dark Lady. Då var hon fortfarande gift med Sonny. Efter skilsmässan 1975 fick hon en fantastisk solokarriär och blev också en uppskattad filmskådis.