Om du vill lämna kommentar på ett inlägg - klicka på kommentar under inlägget. Skriv din kommentar. Markera namn/URL. Skriv ditt namn eller alias.

måndag 26 juni 2017

Märkliga skivomslag 602

Eh! Vad har han rökt?

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

fredag 23 juni 2017

Märkliga skivomslag 601

Hålla handen. Gulligt!

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

onsdag 21 juni 2017

Jan-Eric Boo: Döden har sitt pris - Bokomdöme



Döden har sitt pris
Av Jan-Eric Boo
ruc Förlag 2017
ISBN 9789177391340, Inbunden, 268 sidor

Detta är författarens andra bok om skånepoliserna Michael Lundell och Mirka Salo. Jan-Eric Boo har själv haft kvalificerade tjänster inom polisen, bl a vid underrättelsetjänsten för den grova organiserade brottsligheten.

Han har tagit vara på rådet att skriva där man står. Jag betvivlar inte att mycket av polisarbetet i boken är realistiskt, i alla fall känns det så för mig som läsare.

En serbisk lastbil sprängs en natt i Hässleholm. I förarsätet hittas en skjuten man. De båda huvudpersonerna som just börjat i en nyskapad arbetsgrupp mot grov organiserad brottslighet får detta som sitt första fall. Spåren är få och leder åt olika håll. De leder både till en ensam galning och till en maffialiknande verksamhet i Bosnien.

Samtidigt brottas Michael och Mirka båda med familjeproblem av olika art. Michaels äktenskap håller på att svalna, hans son är narkoman och råkar i riktigt trubbel. Mirka i sin tur har en tvivelaktig sambo som misshandlar henne. De båda poliserna dras också till varandra, vilket naturligtvis komplicerar saken.

Som så vanligt i deckare av idag förekommer också en helt inkompetent polis. Är det med sanningen överensstämmande att varje avdelning har en sådan, eller är det ett litterärt knep för att öka underhållningsvärdet? Den här, som förresten lånat namn av en gammal norsk rockkung (om än med h:et på annat ställe i namnet), är för övrigt så osannolikt korkad att det vore tjänstefel att inte ge honom sparken på stående fot.

Tyvärr får kriminalberättelsen till viss del stryka på foten för relationsproblematiken. Författaren är bra på polisarbete, men inte lika bra på de vardagliga beskrivningarna. Det gör också att gestaltningarna brister och karaktärerna saknar därför riktig livskraft.

En f d polis som Jan-Eric Boo, med sin erfarenhet, kan säkert fixa till en bra kriminalhistoria utan att överkrydda med relationsproblem.

Betyg: 2 tomteluvor  


Veckans Tio i Topplåt 429

Maori Hi Five: Hippy Hippy Shake
In på listan 18 augusti 1962
Låg kvar i 4 veckor, Högsta placering: 4

tisdag 20 juni 2017

Jonas Bonnier: Helikopterrånet - Bokomdöme



Helikopterrånet
Av Jonas Bonnier
Albert Bonniers Förlag 2017
ISBN 9789100170837, Inbunden, 443 sidor

Helikopterrånet i Västberga 2009 är antagligen det mest spektakulära brott som begåtts i Sverige. Rånare som kommer och flyr i helikopter, går ner genom taket, allt medan polisen står maktlösa på gatan nedanför. Därför har det naturligtvis skrivits mycket om det. Ofta har det varit piloten som då har varit i fokus.

Jonas Bonnier har nu satt tänderna i händelsen och skrivit en roman som till stor del grundar sig på vad de medverkande brottslingarna har beskrivit för honom. Fyra av dem är till och med namngivna i bokens avlutande tacksidor.

Att skriva en roman om ett verkligt brott är inte helt lätt. Om det ska bli en roman måste man komma bort från det dokumentära och själv dramatisera. Det har författaren lyckats alldeles utmärkt med. Det är svårt att veta vad som är sanning och vad som är uppdiktat av Jonas Bonnier. Vad han gissar, vad han vet och vad han fabulerar. Som läsare får man stå ut med att inte kunna avgöra det, även om man har fått en större insikt i brottet.

Pengarna från rånet har ännu inte återfunnits. Författaren skriver om detta också, sant eller inte? Vem vet! Det är lite tjusningen med läsningen, att man får tro och dra vilka slutsatser som man vill.

Jonas Bonnier är ingen nybörjare, även om detta är en deckardebut. Han har skrivit ett antal romaner, den första kom ut 1988. Det märks. Han har ett författardriv och har lyckats väl med gestaltningarna, främst av brottslingarna men även av den utredande polisen.

Det är också märkligt att det kan bli så infernaliskt spännande när man vet hur det ska gå. När bensinen i helikoptern börjar tryta – ska den räcka. Ska de lyckas komma ner genom taket? Kommer polisen att skjuta ner helikoptern? Läsaren ställer sig dessa frågor trots att svaret är givet.

Själva brottet känns lite glorifierat. Det är själva bedriften som är kronan på verket. Bovar blir hjältar. Detta utan att det finns någon Robin Hoodtanke. De försöker ta våra pengar för egen snöd vinning. Men det är förbaskat kittlande att läsa om.

Betyg: 4 tomteluvor 


Foto: Thron Ullberg
 

Cecilie Östby: Mistelbarn - Bokomdöme



Mistelbarn

Av Cecilie Östby

Ariton Förlag 2017
ISBN 9789187813306, Kartonnage, 164 sidor

Även om författaren romandebuterar med denna bok är hon inte helt orutinerad. Hon har givit ut en novellsamling och har deltagit i många novellantologier. Hon är journalist och bosatt i Stockholm.

Mistelbarn handlar mycket om sökande. Sökande efter sina rötter, efter sin släkt och barndom, men framförallt om att söka sitt eget inre.

Erike har ett ganska trassligt och oroligt liv. Den relation hon är inne i verkar minst sagt vila på ett gungfly. Hon drabbas ofta av panikångest. Molly, hennes mamma, bor på ett demensboende och är ibland klar och ibland inte.

Molly börjar plötsligt minnas saker från sin barndom i Nordnorge. Hon har vid unga år blivit separerad från sin familj när nazisterna härjade i deras trakter. Erike bestämmer sig för att resa till mammans födelsetrakter och försöka hitta hennes släktingar.

Det blir ett sökande efter släkten för att på något sätt hitta sitt eget inre och för att kunna förklara både sitt eget och sin mors arv och beteende.

Det är en intressant resa att läsa om. Erike träffar flera släktingar som engagerar läsaren. De är väl gestaltade och skapar ett stort läsvärde. Jag är förtjust i upplägget med en resa runt de karga trakterna där Erike konfronteras med historien med också med verklighetens vanliga människor. De har sina problem men är ändå öppna och vänliga mot den släkting de aldrig träffat tidigare.

Att boken inte ens når 200 sidor ser jag som ett trivsamt avbrott mot de tegelstenar jag ofta konsumerar. Den här berättelsen behöver inte mer. Författaren har lyckats få in det nödvändiga för att det ska bli en intressant historia med mycket allvar, och en aldrig så liten gnutta humor.

Betyg: 3 tomteluvor 


 

Jens Lapidus: Topp dogg - Bokomdöme



Top dogg

Av Jens Lapidus

Wahlström & Widstrand 2017
ISBN 9789146231776, Inbunden, 474 sidor

Nu knyter Jens Lapidus ihop sin historia om Teddy och Emelie i denna tredje del om Stockholms värsta brottslighet. Polisen är ett nätverk på spåren, ett antal uppsatta medlemmar i samhället som utnyttjar unga flickor. Arbetet verkar ha gått i stå när Emelie ofrivilligt blir inblandad via en klient.

Emelie som nu har en egen advokatbyrå hankar sig fram utan kontakt med Teddy, som i sin tur har närmat sig det kriminella livet igen. Han blir kontaktad av Emelie och tillsammans börjar de nysta i nätverket. Naturligtvis inte utan problem och komplikationer.

Parallellt får vi träffa den unga studenten Roksana. Hon har svårt att hitta sin identitet. Hennes föräldrar förutsätter att hon ska plugga till psykolog, men själv vill hon mest frottera sig med de som syns i utelivet. Hon är ganska naiv och får en knarkkung efter sig. Hon måste fram med en miljon kronor!!!

Nätverk som utnyttjar flickor är idag ett inte helt ovanligt ämne att skriva om. Lapidus använder sig också av en hel del schabloner. Hjälten blir misstänkt för ett allvarligt brott och måste rentvå sig, det finns allvarliga läckor hos polisen, den värsta skurken finns där man minst anar det etc. Men författaren klarar sig undan med det, det stör inte. Inte heller stör de ibland helt osannolika vändningarna i intrigen. Därtill är spänningen för hög, karaktärerna för intressanta och boken för välskriven. Berättelsen bär den framåt i nästan 500 sidor.

Här finns Snabba Cash-figurer likaväl som personer från samhällets toppskikt som alla representerar svensk brottslighet. De får alla, tillsammans med Teddy och Emelie, ta stor plats i boken. Därmed vet läsaren ofta mer än de båda och definitivt mer än polisen. Dramatiken är ändå på topp, nervkittlande, och det finns få pauser för andhämtning.

Det rappa språket, som passar författarens intriger, är en av boken största kvaliteter. Gestaltningarna av hans karaktärer likaså. Att här också finns en kärlekshistoria förgyller bara berättelsen, även om den inte är överraskande för de som läst de två tidigare delarna i trilogin.

Vad Jens Lapidus ska komma med härnäst är spännande att fundera på. Han har i alla händelser blivit författare på heltid.

Betyg: 5 tomteluvor 


Foto: Martin Stenmark
 

måndag 19 juni 2017

Märkliga skivomslag 600

Nu blir jag orolig. Hur har det gått för bebisarna?

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomsla

fredag 16 juni 2017

Märkliga skivomslag 599

Man kan ju undra hur tuppfäktning låter på skiva?

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomsla

onsdag 14 juni 2017

Veckans Tio i Topplåt 428

Freddy Cannon: What's Gonna Happen When Summer's Done
In på listan 10 november 1962
Låg kvar i 3 veckor, Högsta placering: 8

måndag 12 juni 2017

Ulf Broberg: Den döende radiomannen- Bokomdöme



Den döende radiomannen
Av Ulf Broberg
Arx Förlag 2017
ISBN 9789187043833, Kartonnage, 232 sidor

Ulf Broberg är en erfaren författare och radiojournalist. Han har skrivit ett antal polisromaner, några tillsammans med polisen Peter Lundström. Ihop med advokaten Leif Ericksson skrev han också Du ska dö, boken om Fadime.

Författaren återkommer med sina senaste huvudpersoner Uppsalapoliserna Kenneth Klintman och Lisa Norén. De får ett par knepiga fall på halsen. En kvinna kastas ut ur en bil och avlider. En vanlig Uppsalabo blir brutalt mördad när han sitter och tar en öl. En känd radioman får beskedet att han har fått cancer. Hur ska han förgylla sina sista två månader i livet? Och kan det vara så, som det ofta är i kriminalromaner, att någon eller några av dessa historier hör ihop?

Dessa parallellhistorier vävs samman med noggranna beskrivningar av polisens rutiner. Flera av polismännen uppträder med sina egna namn. Det ger en realistisk prägel. Dessutom får läsaren bekanta sig rent geografiskt med trakten runt Uppsala, även det lärorikt.

Ulf Broberg har intressant blandat in musik i boken, inte ett helt oanvänt uppslag. Det är främst äldre musik som blir nagelfaren och läsaren får i detalj veta det mesta om artister och grupper.

Problem uppstår när dessa ingredienser ska bakas ihop till en bok. De tenderar att bli lösa separata delar istället för en helhet. Det saknas ett bindande kitt mellan de olika intrigkomponenterna.

Jag vet att Ulf Broberg kan bättre.

Betyg: 2 tomteluvor  


 

Arne Dahl: Inland - Bokomdöme



Inland
Av Arne Dahl
Albert Bonniers Förlag 2017
ISBN 9789100162252, Inbunden, 378 sidor

I uppföljaren till Utmarker får läsarna återigen träffa de två udda utredarna Sam och Molly. Dessutom är polisen Deer ständigt närvarande i bakgrunden.De konfronteras med ett gammalt fall där mördaren redan har åkt fast. Men är han verkligen skyldig?

Sam Berger vaknar upp i en vit värld utan veta var han befinner sig och knappt vem han är. Då dyker Molly upp som himlasänd!

Ingen kan som Arne Dahl låta intrigen svänga och krumbukta. Läsaren blir oupphörligen lurad. När man tror sig veta sanningen tar berättelsen genast en ny riktning. Det är dessutom ohyggligt spännande hela tiden, kanske främst inte vet hur det ser ut runt nästa hörn.

Det kräver naturligtvis en del av läsaren. Här gäller det att hänga med, men det gör man så gärna, även när man inser att varken Sam eller Molly heller går att lita på.

Det är kallt, det mesta av historien tilldrar sig i ett kallt norrländskt inland, så väl beskrivet att man får kalla kårar även av vädret.

Författaren språk är som vanligt ett rent nöje att läsa, miljöerna är fenomenala. Till skillnad från Arne Dahls böcker om A-gruppen och Opcop innehåller boken relativt få personer. De är istället mycket väl gestaltade. Och opålitliga som sagt. Det är ett av de största nöjena med läsningen, att lista ut vem som är ond eller god. Eller finns där ingen god? Eller ond? Läs själva!

Betyg: 4 tomteluvor  


Foto: Sara Arnald

Märkliga skivomslag 598

Lite rysk folkmusik är aldrig fel.

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomsla

fredag 9 juni 2017

Märkliga skivomslag 597

En natt på stan, eller har de rånat musikaffären?

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomsla

onsdag 7 juni 2017

Veckans Tio i Topplåt 427

Diana Ross & The Supremes & The Temptations: I'm Gonna Make You Love Me
In på listan 25 januari 1969
Låg kvar i 8 veckor, Högsta placering: 3

måndag 5 juni 2017

Märkliga skivomslag 596

Idag tar jag hjälp av Herr Dryck som har hittat Thor. Så här skriver Herr D:

"Vad är dealen med vikingastilen? Att hårdrock förknippas med muskulösa asagudar och medeltid är ett mycket märkligt fenomen.

Min teori är att det har sitt ursprung i unga tonårspojkar med en djupt rotad oro för att bli tagna för töntar, barn eller någon form av bögar.

De drabbas av denna skräckblandade förvirring någon gång i högstadiet när vissa grabbar börjar få hår under armarna, vissa utmärker sig i idrottsliga sammanhang och 90 procent tänker att alla har hånglat utom jag. För den ännu tanige målbrottskillen utan tydliga framgångar inom något av dessa områden finns en komplett utväg i form av hårdrocken.

I hårdrocken är allt skithäftigt. Männen har underbart mycket muskler inoljade i bordsmargarin, hår på bröstet, nitar på svart läder, långt hår som mamma förfäras av. de poserar med svärd och yxor, de ylar vibratofyllda strofer om karga landskap och allt är svart, stål och eld. Kort sagt är det ett komplett kit som med en enda röst avröjer alla misstankar om anhängarens nörddom.

Paradoxen är att så fort man ser på konceptet på lite håll så rämnar illusionen Och det hela ter sig i stället oerhört homoerotiskt. Se på Thor. Han är en infettad, muskulös man med långt yvigt hår med lugg. Han har rouge, mascara, nitar och läder. Den röda belysningen i rummet för tankarna till en ångig klubb som kräver medlemskap. Att dessa skivor främst riktar sig till unga, rollspelande män gör det hela än mer tvetydigt."

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomsla

fredag 2 juni 2017

Camilla Läckberg: Häxan - Bokomdöme



Häxan
Av Camilla Läckberg
Forum 2017
ISBN 9789137137797, Inbunden, 610sidor

Författaren är nu framme vid den tionde delen av Fjällbackaserien om författaren Erica Falck och hennes man polisen Patrik Hedström. Just det antalet har varit slutpunkt för många serier, men jag tror säkert att denna kommer att fortsätta.

Som vanligt använder sig Camilla Läckberg av historiska parallellhistorier. Denna gång är det två stycken. Den äldsta historien har bara perifer anknytning till huvudintrigen och tilldrar sig i Bohuslän runt 1670. En ung kvinna mister tragiskt sin man och blir sedermera gravid med sin systers make. Det kan ju inte annat än sluta illa och det gör det också i en tämligen förutsebar historia. Härifrån kommer också bokens titel.

Den andra sidoberättelsen är nyare och har i alla högsta grad bäring på den centrala berättelsen. I slutet av 80-talet har en ung flicka mördats i trakten. Två trettonåringar erkänner mordet, men tar senare tillbaka vad de sagt. De befinns ändå vara skyldiga. Här kan man naturligtvis läsa in en viss likhet med det aktuella Kevinfallet. Märkligt vad slumpen kan göra.

Nu försvinner en annan flicka, den fyraåriga Linnea, i samma trakt – i själva verket från samma hus.

De nu över fyrtio år gamla kvinnorna som var aktuella som gärningspersoner i det tidigare fallet blir naturligtvis misstänkta. Dessutom riktas misstankar mot flyktingar som bor i en förläggning i trakten. Rädslan för främlingar har blivit ett aktuellt och ganska vanligt ämne att skriva om. Här får det drastiska konsekvenser när någon försöker bränna ner boendet.

Det är en spännande och fyndig berättelse Camilla Läckberg har åstadkommit. Men att dra ut på den i över 600 sidor har den inte riktigt kraft till.

Jag skulle och önska mig lite mer djup hos karaktärerna. Nu är de alla olika stereotyper och väldigt förutsägbara. Var och en passar perfekt in i var sin schablon.

Det finns så mycket bra här som i mitt tycke blir bortslarvat. Jag förstår ändå att författaren har många fans och följare. Därtill hjälper den familjerelaterade historien som efter vanligheten får ta stor plats.

Betyg: 3 tomteluvor  


Foto: Magnus Ragnvid

Märkliga skivomslag 596

Det kan bli en sur eftersmak här.

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

onsdag 31 maj 2017

Marie Bengts: En sax i hjärtat - Bokomdöme



En sax i hjärtat
Av Marie Bengts
Albert Bonniers Förlag 2017
ISBN 9789100168735, Inbunden, 479 sidor

Marie Bengts är journalist och debuterar som författare med denna klassiska pusseldeckare som tilldrar sig året 1957.

På den tiden var de flesta böcker i genren just pusseldeckare. De stora i Sverige var Maria Lang, Stieg Trenter, Vic Suneson och H K Rönblom. De var i sin tur mycket influerade av den brittiska pusseltraditionen främst representerade av Agatha Christie och Dorothy Sayers.

Författaren har med råge lyckats axla deras mantel. Utan att ens ha varit född under 50-talet (1968 är hennes år), har hon lyckats återskapa stämningen från både den tiden och de deckare som skrevs då.

Hannah Lönn vill bli klädskapare i Stockholm, men kan nog i alla fall kalla sig sömmerska. Hennes faster bor i Eneby i Småland. När fastern skadar foten ilar Hannah dit för att hjälpa henne.

Hon möts i Småland av en by där sammanhållningen är näst intill total. Alla vet allt om alla, men säger ingenting om någonting, i alla fall inte om personen är närvarande – eller någon främling. De senare gör sig inte något besvär. Inte ens när ett mord inträffar släpper tunghäftan.

Byn är full av skvaller och småaktighet, men samtidigt är det mycket hjärtligt och gulligt. Man tar hand om varandra. Där bakas också de godaste vaniljhjärtana i hela världen, till Hannahs belåtenhet. Hannah med H i båda ändarna, vilket ses som lite snobbigt i lilla Eneby.

Jag tror att ni förstår att det här är roman med gott humör och inte så få tillfällen att få skratta. Det är helt enkelt en feel-goodbok med spänning. Samtidigt är det som sagt en pusseldeckare där författaren planterar ut både ledtrådar och falska spår.

Skillnaden mellan denna bok och de som skrevs 1957 är främst att denna är ungefär dubbelt så lång. Det är absolut inte en fördel, och kanske den enda allvarligare invändning jag har.

Annars är det en supercharmig skröna från ett lantligt Småland där karaktärerna får stå i centrum. Allt händer i ett nostalgiskt och med stor värme beskrivet 50-tal.

Att en fortsättning är på väg har jag fått från säker källa – författaren själv. Jag tror att ni kommer att längta lika mycket efter den som jag redan gör.

Betyg: 4 tomteluvor   


Foto: Sofie Runarsdotter

Veckans Tio i Topplåt 426

Tomas Ledin: Då Ska Jag Spela
In på listan 29 april 1972
Låg kvar i 4 veckor, Högsta placering: 6

måndag 29 maj 2017

Märkliga skivomslag 595

Det finns musik för alla sinnelag. Även när man känner sig lite genomskinlig.

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

fredag 26 maj 2017

Märkliga skivomslag 594

Vilken strålande idé. Bakgrundsmusik för trevliga tillfällen. Men de två i soffan verkar inte direkt njuta av de fina sångerna.

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag


onsdag 24 maj 2017

Veckans Tio i Topplåt 425

Dave Clark Five: Glad All Over
In på listan 21 december 1963
Låg kvar i 9 veckor, Högsta placering: 2

måndag 22 maj 2017

Märkliga skivomslag 593

Jag är SÅ ledsen att jag missade den här showen.

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

fredag 19 maj 2017

Märkliga skivomslag 592

Herr Dryck letar även upp omslag till barnskivor. Så här säger han om det:

"Genom åren har figurerna i sjumilaskogen avbildats på en mängd olika sätt, men jag tvivlar på att det gjorts fulare än så här.

I-or är det inte mycket märkligt med, bortsett från att han har blåa fält på kroppen. Ugglan har en otäckt intensiv blick, men är i övrigt ganska trevligt återgiven.

Puh däremot, ser inte klok ut. Hans händer har amputerats med rena snittytor och han är skittjock. Ögonen är omgärdade av mörka områden och hans skuggor känns obehagligt mörka.

Christopher Robin är ännu värre. Hans huvud är enormt stort och består till största delen av en massiv hårhjälm med en skarp ljus gloria liggande ovanpå. Själva ansiktet är sammanklämt på en liten, liggande, elliptisk röd yta och rymmer ett par äckliga ögon med ögonskugga, två hål till näsa och en snedvriden mun. Vidare har han på sig en klänningsliknande rosa skjorta nedfläckad med brunt och vitt. Armarna är så korta att händerna inte når ner till byxfickorna. På fötterna bär han randiga strumpor i rosa och galla-grönt, och ett par oproportionerligt stora bebissandaler.

Men värst är nog ändå Nasse. Han är nu en äcklig gris med utstående gråa ögon utan pupiller, han har ingen mun, han har skitäckliga små ben utan leder, han bär en blå frackjacka och små spetsiga skära skor.

Den hemtrevliga Sjumilaskogen framställs här som en mardrömsatmosfär med lila förvridna trädstammar med bara mörker bakom och flugsvampar på marken. Mysigt!

(Notera att Nalle Puh hittar en Tor Isedal i denna berättelse.)"

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

torsdag 18 maj 2017

Gustafson & Kant: Sändebudet - Bokomdöme



Sändebudet
Av Gustafson & Kant
Bokfabriken 2017
ISBN 9789176293720, Inbunden, 290 sidor

Nu är det dags för den tredje och avslutande delen i Singöserien. De två tidigare heter Singöspionen och Mordbrännaren. Författarna har helt olika bakgrund, Anders Gustafson är förläggare och Johan Kant är rektor.

Solbritt Andersson, Norrtäljepolis, har fått mycket att stå i. Den internationella brottsligheten har nått staden. Dessutom har Singö fått en präst som misstänks förgripa sig på unga flickor.

Som om inte det vore nog försöker också poliserna sig på att lösa Palmemordet och de genomför spaning i Tyskland där de också lär de lokala poliserna hur man genomför riktigt polisarbete.

Författarna har m a o gapat över mycket. För mycket? Jo, det kan man nog tycka. Att låta några småstadspoliser göra allt det de faktiskt gör ligger bortom rimlighetens gräns. Även i en deckare. Poliserna är också lätt naivt och käckt beskrivna. Läsarna får inte riktigt lära känna och förstå dem.

Jakten på spionen Sven Löwengrip har pågått genom alla tre böckerna. Han har hela tiden gäckat polisen. Detta känns inte riktigt sannolikt när denne supergangster här visar sig vara en ganska inkompetent och försupen person.

Det finns ändå ett driv och en spänning i boken som ger den ett lättsamt underhållningsvärde. Det duger gott till en stunds nervkittlande sällskap.

Betyg: 2 tomteluvor  


Foto: Bengt Alm

Susanne Jansson: Offermossen - Bokomdöme



Offermossen
Av Susanne Jansson
Wahlström & Widstrand 2017
ISBN 9789146233091, Inbunden, 300 sidor

Ännu en av många debutanter i år, och det kommer flera. Det måste också vara en av de bättre, den här romanen lovar mer.

Susanne Jansson som bor i Göteborg har en över tjugoårig erfarenhet som frilansskribent och fotograf. Hon har åstadkommit en trolsk berättelse om sankmarker, sägner, nutid och dåtid.

Nathalie återvänder till sin barndoms trakter utan att göra väsen av sig. Hon hyr en stuga i skogen vid mossen för att göra fältexperiment. När en kropp hittas nersänkt i den sanka naturen väcks minnen till liv. Hon lever om sina tidiga år. Hänger då och nu ihop?

Maja Linde anlitas som polisfotograf. Hon är egentligen fotokonstnär och fascineras av den nästan övernaturliga miljön. Hon blir också snabbt involverad i de mystiska händelserna.

Som läsare får man följa med bland hemska barndomsminnen, över sanka och osäkra myrar på väg mot sanningen. Om det nu finns en sådan. Det skulle ha kunnat bli en skräckroman, men det finns logiska förklaringar till det mesta.

Susanne Jansson har lyckats förbluffande bra i sin debut. Hennes beskrivningar av innevånarna i denna obygd är varmt och målande gjorda. Naturligtvis är ändå miljön det viktigaste när en mosse står i centrum. Författaren beskriver den så att man känner den fuktiga luften vibrera.

På det stora hela är detta en ytterst kompetent debut. Jag tror att Susanne Jansson kan bli mångårig på bokhandelsdiskarna.

Betyg: 4 tomteluvor 


Foto: Emelie Asplund
 

Gabriella Ullberg Westin: Fixaren - Bokomdöme



Fixaren
Av Gabriella Ullberg Westin
Harper Collins Nordic 2017
ISBN 9789150922417, Inbunden, 304 sidor

Nu kommer den tredje delen i serien Morden i Hudiksvall om kriminalinspektör Johan Rokka. De erotiska inslagen i de tidigare böckerna har här tonats ner vilket ger berättelsen ett lyft eftersom de har varit tämligen omotiverade. Jag är inte pryd (tror jag), men jag tycker att det som skrivs i en bok ska tillföra handlingen någonting.

Det gläder mig att Gabriella Ullberg Westin påtagligt utvecklas som författare. Detta är en både spännande och välskriven historia med nya infallsvinklar.

En ung man skjuts ihjäl utanför en biograf och hans flickvän skadas allvarligt. Rokka tar sig an fallet och tror att lösningen finns nära. Företaget Biotech Iris är på gång att lansera en revolutionerande produkt. Där arbetar VD-assistententen Amanda som just återvänt efter en långtidssjukskrivning. Hon hamnar i trångmål och samvetsnöd när en central person i företaget försvinner.

Detta hamnar också på Rokkas bord och han drabbas också personligen. Boken handlar givetvis om brott och utredning, men också om relationer, brödraskap och lojalitet.

Det finns lite kvar att förbättra i gestaltningar och trovärdighet. T ex kallar alla Johan Rokka för Rokka, även hans egen bror och små barn. Författaren är ändå på rätt väg. Hon har här åstadkommit en bladvändare med dramatisk upplösning – om än inte så överraskande. Eftersom hon nu arbetar som författare på heltid förutsätter jag att hennes skicklighet och kvalitet fortsätter att gå i samma uppåtgående riktning.

Betyg: 3 tomteluvor  


Foto: Petter Cohen 

Christoffer Carlsson: Den tunna blå linjen - Bokomdöme



Den tunna blå linjen
Av Christoffer Carlsson
Piratförlaget 2017
ISBN 9789164205124, Inbunden, 362 sidor

Christoffer Carlsson tillhör våra riktiga kvalitetsförfattare inom deckargenren. Kriminolog som han är skriver han om sådant han känner till, och det märks. Det här är den fjärde och avslutande delen om den lite tilltufsade polisen Leo Junker. Den första boken i serien, Den osynlige mannen från Salem fick 2013 Svenska Deckarakademins pris för Bästa Svenska Kriminalroman.

Christoffer Carlsson har alltid med en glimt i ögat använt sig av titlar och karaktärer från sina egna favoritförfattare. Här kan man misstänka att titeln är hämtad från James Jones Den tunna röda linjen från 1962, som sedan också blev en framgångsrik film 1998. En del karaktärer från svenska deckare skymtar också förbi. Jarnebring från GW Perssons böcker och den snustorre Melander från Sjöwall/Wahlöös Beckserie. De senares böcker har också bidragit med ett par klantskallar till poliser från Huddinge, Larsson och Leifby. Rätt kul att den ene heter Larsson eftersom det är just Gunvald Larsson som ständigt skäller ut originalklantskallarna Kristiansson och Kvant/Kvastmo. Jag hittar mer liknande men naturligtvis inte allt, författaren är smartare än jag.

Det här är en roman om ett brott. Ett fem år gammalt mord på en prostituerad som är olöst och har blivit liggande. Leo Junker får ett mystiskt tips som gör att han vill öppna upp fallet som bara två veckor senare ska lämnas över till Cold Casegruppen. Det visar sig inte helt oproblematiskt eftersom han arbetar på våldsroteln, och de har fullt upp med andra aktuella ärenden.

Han får med sig sin arbetskamrat Birck, under falska förespeglingar, att gräva i det gamla fallet. Även hans chef ger motvilligt sin sanktion

Boken tilldrar sig 2015 och under utredningen sker ett stort terrorattentat i Paris och stora flyktingströmmar är på väg mot bl a Sverige. Allt detta påverkar livet i landet och föralldel även Junkers och Bircks utredning.

När de får upp ett spår visar det sig leda till svårigheter och prövningar de aldrig kunnat ana.
Leos bäste vän John Grimberg har varit försvunnen i över ett år, men man börjar nu skymta honom igen.

Även om detta är en roman om ett brott som har en bra intrig och är spännande, så är det annat som fastnar hos mig. Det handlar mer om kamratskap som sätts på prov. Kan en riktig vänskap upphöra när man blir sviken och skadad? Vilken kärlek är starkast? Den till vännen eller den till sin maka/make? Gång på gång blir dessa frågor prövade. Om och omigen ställs Leo inför olika ultimatum. Han vet aldrig om han väljer rätt.

Titeln Den tunna blå linjen har betydelsen att ovanför linjen finns vi vanliga människor, och under den finns den kriminella världen. Den tunna linjen representerar polisen.

Egentligen finns det få riktigt dramatiska scener i boken. Den handlar om en utredning vid skrivbordet och det hålls en del förhör. Men ändå blir det mer spännande än den mest actionfyllda thriller. Det är så skickligt att åstadkomma detta av Christoffer Carlsson. Jag förstår inte riktigt hur han kan skapa en bladvändare bara med språk och vassa dialoger. Förvisso är gestaltningarna mästerliga och som huvudstadsbo uppskattar jag miljöerna när jag kan följa med även ut i förorterna.

Det känns sorgligt att jag aldrig får veta mer om Leo Junker, men jag får trösta mig med att författaren inte har slutat skriva. Det kommer mera!

Betyg: 5 tomteluvor  


 
Foto: Anna-Lena Ahlström

onsdag 17 maj 2017

Caroline Engvall: Ärren vi bär - Bokomdöme



Ärren vi bär
Av Caroline Engvall
Kalla Kulor Förlag 2017
ISBN 9789188153524, Inbunden, 312 sidor

Detta är en skönlitterär debut även om Caroline Engvall har låtit tala om sig tidigare som författare. Hon har skrivit några mycket uppmärksammade debattböcker och biografier om sexuella övergrepp på unga flickor. 14 år till salu som kom ut 2008 har sålts i mer än 200 000 exemplar.

När hon ger sig på att skriva prosa i form av en kriminalroman har författaren behållit sitt fokus på ämnet. Det ska så småningom bli en trilogi om polisen Ulrika Stenhammar och journalisten Lovisa Ling.

Det märks att Caroline Engvall brinner för och är kunnig i de problem hon skriver om. Det känns i varje bokstav. Hon har lyckats beskriva de unga flickornas situation i boken på ett så realistiskt och autentiskt sätt att läsaren sätter verkligheten i halsen. Jag får rysningar av obehag av att läsa, men ändå förstår jag att det är en verklighet jag får ta del av, även om den är i fiktiv form.

Författaren gestaltar personer och miljöer med ett strikt språk som passar bokens tema på ett genialiskt sätt. Karaktärerna är intressanta, även om det kan tyckas att väl många av dem har mörka och gömda sidor.

Flera unga flickor hittas döda i Stockholm. De har till synes tagit livet av sig genom att skära sig i underlivet. Ulrika som har varit långtidssjukskriven får ärendet på sitt bord och hennes misstankar väcks om att det är något annat som ligger bakom. Både hon och Lovisa tvingas tänja på gränser för att komma de skyldiga på spåren.

Att väcka debatt och samtidigt skriva en spännande kriminalroman är inget nytt grepp. Det har t ex Katarina Wennstam förtjänstfullt gjort tidigare. Men det är också en svår konst att försöka få läsarna att ta ställning, bilda sig en egen uppfattning, utan att knäppa dem på näsan. Samtidigt ska det vara en spännande och underhållande bok.

Caroline Engvall får högsta betyg i den kombinationen. Hon lämnar också läsaren med ett rejält frågetecken i slutet av boken, vilket skapar en stor längtan efter del två.

Betyg: 4 tomteluvor 



Foto: Johan Almblad

Solveig Vidarsdotter: Nässelvrede - Bokomdöme



Nässelvrede
Av Solveig Vidarsdotter
Lind & Co 2017
ISBN 9789174617023, Inbunden, 440 sidor

Detta är den andra boken i en serie om Gäddedepoliserna Ingrid Kvarnberg och Erland Skogmo. Det känns väldigt trevligt och väldigt svenskt att varje liten ort i landet får ha sin egen litterära mordutredning.

Som sig bör i landsortsdeckare är miljön viktig och där har författaren lyckats påfallande bra. Den jämtska naturen är beskriven på ett närmast mystiskt och trolskt sätt. Det är nästan så att man förväntas sig att några andliga väsen stiger upp som dimma ur markerna. Som tur är har Solveig Vidarsdotter ändå inte fallit för den frestelsen, om den ens har funnits.

Ingrids semester blir avbruten av ett brutalt mord i trakten. Den mördade var en framstående företagare och oppositionsråd i kommunen.

Lokalpolitik är en viktig del av intrigen. Det är alltid lika roligt att läsa om – konspirationer, rävspel och kompromisser. Nästan samtidigt som mordet blir ledaren för partiet Alternativ Demokrati vådaskjuten till döds av sin egen dotter. Polisen får mycket att göra när även en ung flicka försvinner.

Som så ofta i deckare visar det sig att alla de olika händelserna på något vis hör samman. Författaren flätar skickligt samman de olika parallellintrigerna i handlingen.

Grundstenen i boken är den lokala miljön, men också Gäddedes karaktärer är intressanta och välgestaltade.

Att låta naturen få huvudrollen är en bra idé som Solveig Vidarsdotter gärna får upprepa. Då tänker i alla fall jag med nöje öppna nästa bok.

Betyg: 4 tomteluvor 


Foto: Magnus Skoglöf
 

Mattias Leivinger & Johannes Pinter: De mörkermärkta - Bokomdöme



De mörkermärkta
Av Mattias Leivinger & Johannes Pinter
Piratförlaget 2017
ISBN 9789164204998, Inbunden, 408 sidor

Här är ännu ett författarpar som skriver en kriminalroman. Men är det verkligen en sådan? Den börjar som en ganska traditionell deckare med flera mord på personer som synbarligen inte har något gemensamt.

Mitt i boken byter den skepnad. Från den sedvanliga mördarjakten övergår den till att bli en skräck- eller fantasyroman. Det övernaturliga tar över. På det viset blir det naturligtvis enklare att förklara de gåtor och frågor som uppstått. Allt blir möjligt.

Personligen är jag inte så förtjust i en sådan genreblandning. Men så är jag förmodligen lite konservativ när det gäller kriminalromaner. Det bästa med mixen var att den gjorde mig mycket överraskad.

Boken inledning är välskriven. Polisinspektör Iris Riverdal är en intressant utredare och morden är lagom gåtfulla. Som läsare är man beredd på att polisen sakta men säkert ska lista ut sambanden mellan morden.

Det är då som det uppdagas att det finns en mörk skuggvärld som ligger och slumrar i bakgrunden. En farlig värld, som till och med har kopplingar till Iris tidigare liv.

Jag kan inte låta bli att undra över hur boken hade blivit om den fått fortsätta som en traditionell deckare. Jag inbillar mig att jag hade gillat det.

Betyg: 3 tomteluvor 


Foto: Anna-Lena Ahlström
 

Mark Johnson: Den enkla sanningen - Bokomdöme



Den enkla sanningen
Av Mark Johnson
Norstedts 2017
ISBN 9789113073781, Inbunden, 361 sidor

Författaren har en bakgrund som politisk tjänsteman och konsult på en PR-byrå. Med denna thriller gör han sin debut.

Det är en fantasifull saga Mark Johnson har konstruerat. Den är full av action och spänning. Det är ingen måtta på vad huvudpersonerna utsätts för. Både Jonatan Stark och Betty Lind är anställda på regeringskansliet, Jonatan som sakkunnig i energifrågor och Betty som statsministerns presschef.

Valet nalkas och varken statsministern eller oppositionsledaren skyr några medel för att vinna väljare. Alla spelar under täcket, och ibland med samma personer. Jonatan får i uppdrag att infiltrera en konsultbyrå för att finna koderna till en revolutionerande upptäckt inom solcellsforskningen. Betty kommer en stor muthärva på spåret som visar sig leda till samma konsultbyrå.

Det blir dramatiskt, mycket dramatiskt. Ingredienserna i denna halsbrytande thriller består av många element, inklusive känslokalla ryska oligarker.

Det är full fart framåt mest hela tiden, men bokens bästa stycken är ändå när det lugnar ner sig lite och istället får fokus på de politiska intrigerna.

Karaktärerna är inte riktigt färdigmejslade. Här finns en del kvar att göra i gestaltningarna. Intrigen har ett bra driv, men är lite överbelastad med spänningselement. Vad som sker under ytan, det politiska maktspelet, är mer intressant och värt att koncentrera sig på i kommande böcker.

Betyg: Tre tomteluvor 



Foto: Göran Segerholm