Om du vill lämna kommentar på ett inlägg - klicka på kommentar under inlägget. Skriv din kommentar. Markera namn/URL. Skriv ditt namn eller alias.

fredag 30 oktober 2015

Mäkliga skivomslag 441

Vad har karln på sig? Och vad äter karln? Jättehamburgare med falukorv och stekt ägg?

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag 

onsdag 28 oktober 2015

Veckans Tio i Topplåt 343

Manfred Mann: Ragamuffin Man
In på listan 28 juni 1969
Låg kvar i 2 veckor, Högsta placering: 10

måndag 26 oktober 2015

Märkliga skivomslag 440

För att ytterligare illustrera pumpen har Schytts släpat med sig en vattenklosett och en paddel?

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag 

fredag 23 oktober 2015

Märkliga skivomslag 439

Ingen mat? Och varför har han två glas? Annars ser de väldigt gulliga ut tillsammans med den fina skulpturen.

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag 

onsdag 21 oktober 2015

Ikväll i Sollentuna



Rolf Rådén: Mot vägs ände - Bokomdöme

Mot vägs ände
Av Rolf Rådén
Wild Rat Projects 2015
ISBN 9789197645546, Pocket, 352 sidor
Den här boken kan man köpa bara för sitt goda ändamål. Fem kronor per såld bok går nämligen till SOS barnbyar. Eller som författaren skriver: För vår framtids skull.

Det är lite svårt att kategorisera denna bok, även man på omslaget kan läsa att det är en psykologisk spänningsroman. Men den skiftar så mycket mellan kapitlen att det är svårt att få riktigt grepp om den. Det är förvisso en psykologisk roman, men emellanåt blir det ren fars, ibland kriminalroman, och då och då är det mer som en uppväxtroman för vuxna. Eller rätt och slätt en kärleksroman.

Den skiftande stilen gör mig förvirrad, även om den genomgående grundhistorien är intressant och välkonstruerad, om än lite osannolik. Dessutom förekommer här korrekturfel, språkfel och rena faktafel som kunde ha undvikits med bra redaktörshjälp. Boken är också för lång för sitt innehåll, en annan sak en redaktör kunde avhjälpt.

Annars är språket begåvat och målande. Karaktärerna är väl gestaltade. Den humor som emellanåt glimtar fram är befriande. Min läsning blir därför ryckig med en del små leenden blandade med huvudskakningar. Det viktigaste i en roman är ändå historien som berättas, och här finns en god sådan.

Martin är mitt i karriären och mycket ambitiös. Hans position är hotad och då tar han beslutet att inleda ett förhållande med Saga. De är lyckliga och Martin struntar mer eller mindre i sitt arbete. Då får ett gräl till följd att Saga försvinner. Dramatiska händelser tvingar Martin på flykt för att försöka rentvå sig från ett brott han inte begått. Hur är det med Saga? Vem är hon? Finns hon eller är hon bara en fantasi?

Detta är en lovande romandebut. Med lite mer omsorg och bearbetning kan författaren säkert berätta fler intressanta historier.

Betyg: 2 tomteluvor  

Veckans Tio i Topplåt 342

Roy Orbison: In Dreams
In på listan 4 maj 1963
Låg kvar i 2 veckor, Högsta placering: 8

måndag 19 oktober 2015

Märkliga skivomslag 438

Får man vekligen betalt för att sitta på en elefant?

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag 

fredag 16 oktober 2015

Märkliga skivomslag 437

Musik för att lyssna till i tillbakalutat läge. Nice. Men se upp! Ligg still! Om du rör dig börjar det gnissla från fejklädret!

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag 

onsdag 14 oktober 2015

Veckans Tio i Topplåt 391

The Hounds: The Gypsy Cried
In på listan 17 februari 1968
Låg kvar i 9 veckor, Högsta placering: 4

måndag 12 oktober 2015

David Lagercrantz: Det som inte dödar oss - Bokomdöme

Det som dödar oss
Av David Lagercrantz
Norstedts 2015
ISBN 9789113060736, Inbunden, 507 sidor
Sällan har det skrivits så mycket om en bok redan innan den har kommit ut. Och lika mycket efter release. Många har haft åsikter om det lämpliga att fortsätta en död författares verk och en hel del hårda ord har fällts. Jag ska inte lägga min näsa i blöt i den debatten. Jag kan bara konstatera att detta inte är något nytt fenomen. Fortsättningar har skrivits tidigare, ofta med ganska taffligt resultat. De tidiga recensionerna av den här boken har varit mycket blandade, men jag har ändå sett en positiv trend i dem. Och nu är det dags för mig att bedöma.

Det är självklart så, att även om man försöker avhålla sig, att man jämför med de tre böcker Stieg Larsson skrev. Och den direkta känslan är att Lagercrantz är mer litterär och att han håller ett lägre berättartempo. Naturligtvis är det lite kärt att få återse Lisbeth Salander, även om jag tycker att hennes roll i boken visserligen är stor, men ändå inte får så mycket utrymme. Hon agerar ibland lite i bakgrunden.

Tidskriften Millennium har fått nya ägare och Mikael Blomqvist är inte helt tillfreds. Han har inget driv i sitt skrivande och hittar inget ämne som lockar honom. Allt förändras när professor Frans Balder ringer honom mitt i natten. Balder har haft kontakt med Lisbeth Salander och det avgör saken för Blomqvist. Han blir intresserad, men Balder blir mördad och det tvingar Blomqvist att ge sig in på områden han kan mycket lite om. Det blir både farligt och dramatiskt.

Boken tar upp många aktuella ämnen. NSA och FRA som vakar över oss, artificiell intelligens och savanter. Korruption på hög nivå är hela tiden närvarande på det viset att det är svårt att lita på någon.

Det är Larssonskt spännande och komplicerat, men tempot är som sagt lite nerskruvat. Mycket beror det på de många vetenskapliga och ganska långdragna beskrivningarna som dämpar farten. David Lagercrantz gör också en del elementära deckarmisstag när han skriver saker som ”Det skulle senare visa sig vara ett misstag” och ”han skulle minnas det mötet länge”. Det fungerar som spoilers eftersom man då kan lista ut vad som kommer att hända. I thrillers av denna typ skall man bli kastad mellan sanningar, lögner och händelser utan förvarningar.

Med tanke på hur haussad den här utgivningen har varit är jag ändå mycket imponerad av David Lagercrantz arbete. Han har t o m lämnat en cliffhanger för en fortsättning. Orkar han verkligen åka i den här karusellen en gång till? Boken bygger i mångt och mycket på de karaktärer som Stieg Larsson har mejslat ut, men Lagercrantz tillför några nya mycket intressanta personer. Det är inte utan att jag är lite nyfiken på en uppföljare.

Betyg: 3 tomteluvor  


Foto: Magnus Liam Karlsson

Jag minns Karl G Fredriksson


I lördags gick min vän och kollega i Svenska Deckarakademin Karl G. Fredriksson hastigt bort. Så sent som för två veckor sedan delade han och hans hustru Lilian ut priset Spårhunden på Bokmässan. De två tillsammans med Johan Wopenka höll också i det traditionella och populära seminariet om årets deckarutgivning. Vi är många idag som sörjer denna kunniga och mycket utåtriktade person.

”Fredrik” föddes 1941 i Uppsala och blev staden trogen hela sitt liv. Efter avslutade studier ägnade han sig åt olika former av kulturarbete. Till att börja med var han anställd hos flera bokförlag, men startade sedemera förlagskonsultföretaget Regina Konsult AB tillsammans med sin hustru. Där verkade han som författare, översättare, kritiker och föreläsare. 

Han valdes in i Svenska Deckarakademin 1981 och verkade som dess sekreterare 2001-2004.

Han var en god vän, hade alltid en god glimt i ögat vilket gjorde honom till en mycket uppskattad människa. Han var den första jag kom i kontakt med inom Deckarakademin och han blev min idol. Jag såg upp till hans kunskaper och till hans sätt att betrakta livet. Nu infinner sig endast en stor saknad och många tankar går till hans Lilian.

Jag tror att det är många av oss som ännu kan framkalla ljudet av hans hjärtliga skratt. Tack för att jag fick lära känna dig Fredrik!

Märkliga skivomslag 436

En mardröm! Hamburgarna anfaller!

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag 

fredag 9 oktober 2015

Utsålt på Stockholms Stadsteater

Ja, den heter så. Utsålt! En nummerrevy av Babben Larsson, Micke Tornving och Adde Malmberg. De två sistnämnda medverkar också tillsammans med Elisabeth Carlsson, Sofia Bach, Rakel Wärmländer och Kalle Westerdahl.

Jag kommer på att jag saknat nummerevyer. Det är en konstart som fallit i glömska. Inte ens de senaste föreställningarna med Galenskaparna har varit nummerrevyer. Men deras nya Spargrisar är tydligen det. Bra!!

Det här roligt. Lite ojämnt, men ändå underhållande så att man lämnar Stadsteatern med ett leende på läpparna.

Rakel Wärmländers imitation av Anna Kinberg Batra är spot on. En annan imitation av First Aid Kit (här Second Aid Shit) kombinerar humor och musik på ett genialiskt sätt. Den som dompterar publiken bäst är ändå Micke Tornving. Med små medel framkallar han skratt, även om allvarliga ämnen. Effektivt!

Märkliga skivomslag 435

En luring eller? Albumet innehåller ett gäng komediartister.

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag 

onsdag 7 oktober 2015

Jan Guillou: Blå stjärnan - Bokomdöme

Blå stjärnan
Av Jan Guillou
Piratförlaget 2015
ISBN 9789164204551, Inbunden, 480 sidor
Jan Guillou har sedan Hamiltonböckerna hållit på med olika serier. Det här är den femte delen i Det stora århundradet om familjen Lauritzen och författaren gör ett tillfälligt gästspel i den genre där han fick sitt genombrott., spionromanen. Tiden som behandlas är 1941 -1945, andra världskrigets mitt och slutskede.

Här är det inte lika explicit våld och actiondramatik som i Coq Rouge-serien. Det är nog snarare så att detta ligger närmare sanningen. Att vara spion/agent är ingen glamorös syssla. Det är skitigt, smutsigt och förnedrande. Det får Johanne Lauritzen verkligen känna av. Hon blir rekryterad av den brittiska spionorganisationen SOE. Att hon som kvinna blir befordrad till kapten är naturligtvis sensationellt, men det blir hon tack vare sina prestationer och sin kompetens. Hon tvekar inte att döda för den goda saken och inte heller att använda sin kropp som vapen.

Jan Guillou är som alltid historiskt påläst och korrekt. Han skriver på sitt vanliga halvdokumentära sätt. Det ger inte så mycket utrymme för känslor och empati, även om boken naturligtvis inte är helt befriad från sådant. Men författaren styrka ligger inte i de avsnitten. Han är skicklig på att väva in enskilda händelser i det historiska skeendet och få det extremt spännande. Och det utan alltför stora åthävor.

Samtidigt är det svårt att tillgodogöra sig den här boken helt om man inte har läst de tidigare titlarna i serien. Familjesambanden går förlorade, alla karaktärer är inte glasklara, som de blir om man fått följa dem en längre tid. Man får koncentrera sig mer på historien än på personerna.

Det är ett stycke historia som Sverige har anledning att lite skamset reflektera över. Läsaren får följa hur tyskvänligheten sakta vrids till bestörtning när sanningen om förintelsen sakta kommer fram. Intressant är att ”Revolver-Harry”, Harry Söderman, en av de ledande i motståndsrörelsen mot tyskarna, får skymta fram i ännu en bok i år. Han fanns också med i Lars Anderssons De våra (mitt omdöme) som kom ut i våras. Denne legendariske kriminaltekniker är ju faktiskt Guillous gamle vapendragare Leif GW Perssons idol.

Betyg: 3 tomteluvor 

Snyggast

Stoke City Fotball Clubs hemmatröja har blivit rankad som snyggast i Premier League. Respekt!

Veckans Tio i Topplåt 340

The Who: I'm a boy
In på listan 24 september 1966
Låg kvar i 8 veckor, Högsta placering: 3

tisdag 6 oktober 2015

Bokmässan i Göteborg

Jag har varit på bokmässan sedan 1989. Jag har missat ett par år p g a sjukdom, men annars har det blivit en vana, en kär gammal vän. Om man tittar tillbaka så långt som till åttiotalet har det naturligtvis skett stora förändringar. Men i det korta perspektivet händer inte så mycket. Allt är sig i stort sett likt. På gott och på ont. Varför förändra ett vinnande koncept? De förändringar som trots allt sker är av mer marginell art.

I år var det första gången jag besökte mässan i egenskap av ledamot i Svenska Deckarakademin. Det innebar fler samtal, fler tider att passa och tyvärr lite färre seminarier. Även det på gott och ont.


Trängseln var den vanliga, även om jag fick en känsla av att mässbesökarna var något färre i år. Nu blev jag tvungen att ta reda på det. I år: 94 715 besökare och förra året: 97 128. Det ska jämföras med startåret 1985 då det kom 5 000 personer och rekordåret 2004 med 108 500.

Jag tjuvstartade 4-dagarsfestivalen med att kvällen innan gå på nyskriven svensk opera. Notorious som grundar sig på Hitchcocks film med samma namn. Passande för en deckarläsare. På det viset fick jag se Göteborgsoperan för första gången och lyssna på Nina Stemme, också det för första gången.

I år hade korsförhören med svenska kriminalförfattare ersatts med en Crime Scene där kända deckarförfattare intervjuades under lördagen och söndagen. Moderatorer var Kerstin Bergman och Maria Neij från Svenska Deckarakademin. På det viset blev det lite större och mer officiellt, men jag saknade lite de mer okända författarna. Scenen lockade dock många åskådare och verkade vara populär. Maria och Kerstin var mycket pålästa och gav åskådarna en god underhållning.

Här kommer lite spridda iakttagelser från mässan:
Martina Elmqvist, HOI förlag & Cecilia Lindblad
Det mest aktiva deckarförlaget var HOI förlag som hade ständiga aktiviteter i sin monter. Alltifrån pocketkamp (det gällde att sälja så många som möjligt) till mingel med Sveriges alla kriminalförfattare. Dessutom var jag där på bloggfika en morgon, lyxigt. De ger också själva ut en hel del i genren.

Varg Gyllander till exempel ger ut på HOI. Han hade under mässan en liten hörna där han själv intervjuade andra författare i podradio. När han själv blev intervjuad i Hoi's monter häcklade han undertecknad. Nu känner jag Varg, så jag vet att det var med glimten i ögat.


Ett intressant tema som diskuterades på flera ställen, var svårigheten för egenutgivare att nå ut till bibliotek och på bokhandelsdiskarna. Föreningen Egenutgivarna jobbar hårt för att råda bot på det. Men med tanke på att det ges ut c:a 10 000 titlar per år i Sverige kan man förstå dilemmat.

Björn Hellberg är mässans flitigaste författare. Det rullas in en pall av hans böcker vid mässans öppnande, och så ställer han sig där och signerar och låter sig fotograferas. Det tål att påpekas att böckerna tog slut och behövde fyllas på.

Kristina Ohlssons utgivning
Kristina Ohlsson har svårt att förstå kollegor som har svårt att hinna med att få ut en bok om året. Hon skriver numera 2 – 3 om året. Hennes första bok kom 2009, och de första fyra åren blev det en utgåva om året. Men hon har ändå till dags dato 12 böcker på sitt samvete. Hennes första huvudkaraktär Fredrika Bergman är just nu satt på paus, men kommer att återkomma, lovar Kristina. Anna Jansson är förresten lika produktiv, med över 40 utgivna böcker. Och där finns inga planer på att pausa Maria Wern.

Rökaren Thomas Engström har svårt att lämna ovanorna vid scenframträdanden. Han använder därför e-cigaretter.

Årets spårhund, för bästa barn- och ungdomsdeckare, tilldelades i år Jessica Schiefauer för boken När hundarna kommer. Priset delades som vanligt ut av Svenska Deckarakademins Lilian och Karl G Fredriksson. 2011 fick hon Augustpriset för Pojkarna.

Eva-Lotta Sandberg 
Jag var på tre releasefester under mässan. Nyutgivningen och nyöversättningarna av några av Agatha Christies böcker var först ut, förlaget heter Bookmark. Därefter blev det kalas för Varg Gyllanders STHLM: inferno på HOI. (mitt omdöme)Men den coolaste releasefesten var också för den mest okända boken och författaren. Eva-Lotta Sandbergs överraskande fina debut med Tranornas dans (mitt omdöme) som är utgiven av Dansmeditation Produktion Väst AB. Och ta mig tusan, blev det inte lite dansmeditation på festen.

Ett nytt författarpar introducerades under mässan, ett överraskande sådant. Linda Olsson och nya zeeländaren Thomas Sainsbury som ger ut under pseudonymen Adam Sarafis. Linda har tidigare skrivit fyra ”vanliga romaner”. T ex Nu vill jag sjunga dig milda sånger. Apropå författarpar. Camilla Grebe har ju två sådana igång. Dels med systern Åsa Träff (en ny bok kommer i höst) och dels med Paul Leander Engström. Men hon har också givit ut en bok alldeles ensam. Hur hinner hon?

Leif G W Persson var dunderförkyld, men kunde ändå avslöja att hans i England boende dotter med all sannolikhet är spion!!!

En höjdpunkt för mig var att få träffa författaren PeKå Englund som skrivit feelgood- och uppväxtromanen Född på en söndag. Förutom att det är en charmant bok är vi lika galna båda två som håller på de eviga förlorarna Stoke City Football Club i Premier League. Ett fotbollslag som också behandlas i boken.

Restaurangen på mässan heter West Coast, därför serverar de bara viner från olika västkuster. Cool idé, omöjligt att få en Cava alltså. För övrigt har priset på den berömda räkmackan, King Size, stigit till 215 kronor.

måndag 5 oktober 2015

Notorious på Göteborgsoperan

Dagen efter U2-konserten var det dags för opera. Nyskriven sådan, av Hans Gefors och Kerstin Perski. Med världsartisten Nina Stemme och John Lundgren. Notorious har blivit opera. Alfred Hitchcocks gamla mästerverk.

Jag gillar verkligen filmen, men jag inser också att det är svårt att jämföra. När man rollsätter en opera är det ju rösten som är det viktiga. I filmen spelades huvudrollerna av Cary Grant och Ingrid Bergman. Här är en trailer:

U2 på Globen

När inga skjutvapen hittades gjorde U2 ett nytt försök i Globen 22 september. Tur att jag kunde gå - åkte till Bokmässan dagen efter.

Bono har ett gott hjärta. Han vill förändra världen. Respekt! Men det gör samtidigt inte konserterna roligare. U2 är både förutsägbara och professionella. Ett enormt imponerande scenbygge, men samtidigt känns det mekaniskt.

Det är bra att de då lämnar utrymme för lite improvisationer. Likt Springsteen bjuder de upp en tjej att dansa, och dessutom sköta kameran. Och i Angel of Harlem får en snubbe från publiken hoppa upp och lira gitarr.
Två och en halv timme konsert, med lite för högt ljud, men med ett imponerande ljus- och bildspel. Och så lite musik också.

Henning Mankell har lämnat oss

Författaren och dramatikern Henning Mankell är död. Han avled stilla i natt i Göteborg i sviterna av sin sjukdom. Han blev 67 år gammal.

Henning Mankell var en av de stora svenska författarna, älskad av läsare här hemma och över hela världen. Hans produktion omfattade ett fyrtiotal romaner och teaterpjäser. Hans böcker har sålt i över 40 miljoner exemplar och översatts till mer än 40 språk. Genom hans författarskap gick som en röd tråd solidariteten med de svaga och utsatta, vilket in i det sista tog sig uttryck i praktisk handling.

2001 startade han tillsammans med Dan Israel förlaget Leopard, som utger hans böcker.

Under många år var han bosatt i Maputo, där han var konstnärlig ledare för Teatro Avenida.

Han sörjs närmast av hustrun och regissören Eva Bergman och sonen Jon Mankell.

Foto: Lina Ikse

40-årsjubileum hos Deckarvännerna

Sällskapet Deckarvännerna har existerat under aktningsvärda 40 år. Det firades naturligtvis med god middag med obligatorisk tårta och besök av en författare som varit aktiv under alla dessa år, Jan Mårtenson. Han berättade på sitt sedvanliga underhållande sätt om Johan Kristian Homans vedermödor. Dessutom blev Sällskapet underhållet och testat av ett Melodikryss med Deckartema.

Releasefest på Östra Stations Järnvägsrestaurang

Jag var på trevlig releasefest häromdagen. Fick träffa författaren Eli Åhman Owetz för första gången. Angenäm bekantskap. Angenäma böcker, aktuell nu med En sommar på luffen. Och en högst angenäm lokal; Östra Stations Järnvägsrestaurang i Stockholm. Rankad som den femte finaste järnvägsrestaurangen i världen. Men nedläggningshotad p g a att järnvägstrafiken tillfälligt är nedlagd. Svensk vällagad husmanskost till rimliga priser i 30-talsmiljö. Gå dit vetja. Ofta! Rädda krogen! Tack Eli!

Märkliga skivomslag 434

Även kända band gör konstiga omslag.

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag 

fredag 2 oktober 2015

Sara Johnsson: Försvunna - Bokomdöme

Försvunna
Av Sara Johnsson
Diamant Förlaget 2015
ISBN 9789187989032, Pocket, 280 sidor
En parentes: Världen är liten - den förra boken jag skrev om var Caroline Erikssons: De försvunna.

Sara Johnsson är en flitig och trägen författare. Trots att hon ännu inte har nått någon bredare läsekrets börjar hon nu på en ny kriminalserie. Hon är dessutom släkt med Johan Theorin som skriver om Norra Öland, kanske är det därför hon har förlagt dessa böcker till södra delen av samma ö.

Den lilla orten där allt tilldrager sig heter Grönhögen och har 145 innevånare enligt Wikipedia. Småskaligt blir det, med allt vad det innebär. Det känns nästa som om halva byn är med i boken, och alla känner naturligtvis alla.

Karaktärerna är bokens styrka, Sara Johnsson är duktig på det, att beskriva färgstarka personer. Intrigen är också ganska originell och inte helt förutsägbar. Polisen, egentligen finns det underligt nog bara en i utredningen, Mimmi Zettergren är en snäll och vänlig människa. Men hon har knappt någon hjälp för att finna mördaren. Det är Mimmi som ska bli denna bokseries huvudperson, jag önskar också att några av de andra byborna följer med vidare.

Axel är ute på morgonpromenad med sin hund och hittar tack och lov inget lik. Det är annars en bekant kliché att hundar hittar mördade personer. Här är det istället en övergiven båt som ligger och flyter oförtöjd som de finner. Axel får hjälp av hamnkaptenen Ante att identifiera båten som Svennes. Denne Svenne har gett sig ut på en fisketur med två okända män, men alla tre visar sig vara försvunna.

När sedan lik efter lik hittas blir det klart att mysteriet har en brottslig förklaring. Bokens fokus ligger på hur byborna hanterar affären, det är främst de som hjälper Mimmi att lösa gåtan.

Trots att Sara Johnsson nu borde vara rutinerad i sitt skrivande finns här invändningar. Om hon har använt sig av en redaktör vet jag inte, men det är just sådant som en sådan kan påverka som fallerar lite. Här finns inkonsekvenser och inte så få upprepningar och felaktigheter som hade mått bra av en rejäl bearbetning. Dialogen behöver också putsas för att bli mer realistisk. Jag saknar också lite mer humor som alltid fungerar bra i deckare med karaktärer från mindre orter.

Det ska bli en uppföljare och det finns en rejäl öppning för att denna boks mysterium fortsätter för att få ytterligare förklaring. Gärna för mig, och då gärna med lite mer bearbetning av texten.

Betyg: 2 tomteluvor  

Caroline Eriksson: De försvunna - Bokomdöme

De försvunna
Av Caroline Eriksson
Forum 2015
ISBN 9789137145785, Inbunden, 238 sidor
Caroline Eriksson ger nu sin första helt fiktiva spänningsroman. Hennes två tidigare böcker Djävulen hjälpte mig och Inga gudar jämte mig grundar sig på verkliga historiska mordfall. Det är fortfarande den psykologiska spänningen bakom människors beteende som är centralt även i den nya boken.

Greta och Alex tillsammans med dottern Smilla åker ut till ön. Greta blir kvar i båten medan de två andra ger sig ut för att utforska. Tiden går och de kommer inte tillbaka. Greta letar överallt, men ingenstans står de att finna. Det är upprinnelsen till ett psykologiskt drama där ingenting verkar vara vad det synes vara.

Greta beter sig neurotiskt och ologiskt. Hon har dessutom ett barndomsminne som oavbrutet plågar henne. Vad är sant och vad är falskt? Vad är nutid och vad är historia? Läsaren kastas mellan olika förvissningar. När man tror sig veta, får man teorin omkullkastad. Skickligt av författaren.

Naturligtvis drivs den ohållbara situationen och relationen mot ett klimax, en uppgörelse. Men vägen dit är snårig och nervkittlande spännande.

Boken är en rysare när det psykologiska tempot hålls uppe. När det slackar lite blir det lite tjatigt och enformigt, för att sedan ta fart igen. Caroline Eriksson tillhör de allra bästa i den här genren i Sverige, nu när Inger Frimansson inte ger ut så många böcker längre. Det finns definitivt utrymme för det, bland alla polisromaner, action- och feelgoodböcker.

Boken är också befriande kort. En bugning för alla böcker under 300 sidor. Om man kan rymma allt vad man vill säga inom det sidantalet behövs inga onödiga parallellhistorier för att dryga ut omfånget.

Betyg: 3 tomteluvor


Foto: Martin Stenmark

Finn Bergstrand: Uträkningen - Bokomdöme

Uträkningen
Av Finn Bergstrand
Förlaget Orda 2015
ISBN 9789175539218, Inbunden, 223 sidor
Författaren är född 1932 och ger nu för första gången ut en bok under eget namn. Han har tidigare skrivit under pseudonymen Måns Ripa, och som honom gett ut åtta böcker. Han är m a o ingen duvunge och det märks på hans stillsamma, fundersamma och lite gammeldags språk.

På internatskolan Skogsborg blir en gymnasist misshandlad till döds 1973. Ingen grips för brottet. I nutid sker flera mord som verkar ha kopplingar till Skogsborg. Kan det vara någon som hämnas det gamla brottet? Polisen står maktlös och verkar också vara mer än lovligt korkade. Det tycker också en före detta anställd på skolan, den pensionerade Greta Jonsson. Hon och skolans nuvarande rektor försöker tipsa och hjälpa polisen, men möts av kalla handen.

Även en journalist, den revolutionära Vendela Karlsson, anar ugglor i mossen och börjar gräva i omständigheterna runt skolan. Tillsammans bildar de en Kalle Blomqvistlik utredningsgrupp som står för förnuftet i boken.

Greta Jonsson är en angenäm bekantskap, en svensk Miss Marple med fötterna stadigt placerade i myllan och med en medfödd rättrådighet. Karaktärerna är överhuvudtaget starka, lätt humoristiskt beskrivna och bokens ryggrad. När författaren beskriver miljöerna är han skicklig att måla upp landskapet, men tyvärr blir det alldeles för lite av den varan. Storyn är fyndig men inte helt logisk och humorn kunde kanske ha fått lite större plats.

Med lite mer värme, miljö och fniss hade detta kunnat bli en riktig feelgoodbok, en genre som är i växande. Men jag återser ändå gärna Greta Jonsson lösandes fler brott på sitt hemvävda sätt.


Betyg: 2 tomteluvor  

Märkliga skivomslag 433

Skulle ni köpa en bil av den här pälsmössan?

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag