söndag 29 januari 2012

Aviator - Filmomdöme

Aviator
(The aviator), 2004
Regi: Martin Scorsese
Filmen handlar om den excentriske multimiljonären Howard Hughes. Han hade flera maniska drag. Dels var han besatt av flyplan och han hade dessutom en extrem bacillskräck. Hans stora kärlek var skådespelerskan Katharine Hepburn som i filmen spelas av Cate Blanchett. Hughes gestaltas av Leonardo DiCaprio som också är medproducent.

Det är just DiCaprio som är filmens stora svaghet. Han förmår inte att ikläda sig miljonärens roll på ett för mig trovärdigt sätt. Hans ansikte har inte den erfarenhet som behövs, därtill ser han alldeles för tonårsaktig ut. Däremot är Blanchett som Hepburn helt magisk. Hon fick dessutom en Oscar för bästa biroll, helt välförtjänt. Hon har ju också visat att hon kan ikläda sig rollen som en känd person i I'm Not There, där hon spelar Bob Dylan på ett oförglömligt sätt.

De bästa bitarna i filmen är flygscenerna där det satsats stort. Men man får inte någon djupare bild av Howard Hughes. Det handlar mest om hans flygintresse och hans kamp för sina flygplansbyggen och det känns väldigt amerikanskt.

Filmen fick också Oscar för bästa scenografi, bästa foto, bästa kostym och bästa klippning. Hela fem stycken alltså, och den var nominerad i sex till.

Betyg: 2 tomteluvor

De föräldralösa - Filmomdöme

De föräldralösa
(Orphans of the storm), 1921
Regi: D.W. Griffith
Det sista stora eposet från den amerikanska filmens fader handlar om franska revolutionen. Han undviker att ta egentlig ställning. Både de störtade aristokraterna och revolutionärerna beskrivs med några få undantag som ganska hemska och egoistiska individer.

Som vanligt väver Griffith in en sentimental historia i historieskrivningen. Två föräldralösa systrar (varav den ena är hittebarn) kommer till Paris. Hittebarnet Louise är dessutom blind. De kommer ifrån varandra och Henriette blir förälskad i en adelsman medan systern hamnar i slummen. När de återförenas blir adelsmannen och hans älskade dömda till giljotinen. Men Danton kommer till deras undsättning och de blir benådade i sista stund. Naturligtvis gifter de sig. Systern återfinner sin biologiska mor och botas dessutom från sin blindhet. Puh!!! Och samtidigt rasar revolutionen runt deras huvuden.

Regissören satsar lika stort som alltid. Mängder med statister och storslagna scener. Han var verkligen en av tidens största på att göra magnifika och mastodontiska stumfilmer. Den docksöta Lilian Gish har alltid huvudrollen i Griffiths filmer. Hon blir till sista bara för mycket, och här har dessutom hennes syster rollen som filmens syster. Lite för sockersött för min smak.

Betyg: 2 tomteluvor

fredag 27 januari 2012

Pontus Ljunghill: En osynlig - Bokomdöme

En osynlig
Av Pontus Ljunghill
Wahlström & Widstrand 2012
ISBN 9789146221067, Inbunden, 377 sidor
Man blir alltid lika glad när det dyker upp nya författare med läsvärda debuter på deckarhimlen. Pontus Ljunghill är en sådan. Han har skrivit en spännande historia som sträcker sig mellan åren 1928 och 1953 som dessutom är en alldeles fantastisk stockholmsskildring.

En åttaårig flicka blir mördad i Stockholm i slutet av 1920-talet. Vi får följa kommissarie John Stiernas jakt på mördaren ända fram till att preskriptionstiden går ut för brottet. Berättartempot är mycket lågt, polisutredningen sniglar sig fram – som sådana utredningar förmodligen gör i verkligheten. Men trots det är spänningen hög, det finns ett slags dynamik i att låta handlingen ta små och långsamma steg som åtminstone för mig ökar dramatiken. Dessutom speglar det den desperation som polismännen upplever.

Brottet är vidrigt och författaren skriver så att man förstår hur vidrigt det är. Och även om intrigen är en mördarjakt så handlar boken mest om kommissarien som sakta bryts ner av att inte finna gärningsmannen. Hans privatliv går i kras och man får omväxlande med huvudhandlingen läsa om hur han har det efter pensionen 1953.

Normalt är jag allergisk mot att gärningsmannen får berätta i kursiv stil mellan kapitlen, men här fyller det en funktion som bara ökar på spänningen och den hopplöshet som polisutredningen drabbas av.

Pontus Ljunghill har gjort en omfattande research, det märks. Han använder sig av många intressanta tidsmarkörer för att läsaren ska förstå hur Stockholm såg ut och fungerade under året 1928. Det ger lika mycket behållning som boken i övrigt.

Det kommer fler och fler svenska deckare som utspelar sig i en annan tid än nuets. Det är bra och detta är en av de mest lyckade.

Betyg: 4 tomteluvor
 
Foto: Sandra Qvist

Märkliga skivomslag 53

Plattan är gjord 1975 och produktionsbolaget hette Svenska Muchos Latjos AB. På skivan kan man finna t ex den klockrena titeln Vi Röker Inte Hashish Här I Tranås, en svensk variant av Okie From Muskogee.

Källa: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag

torsdag 26 januari 2012

Tove Alsterdal: I tystnaden begravd - Bokomdöme

I tystnaden begravd
Av Tove Alsterdal
Lind & Co 2012
ISBN 9789174610659, Inbunden, 411 sidor
Det kan vara så att 2012 års bästa svenska kriminalroman redan har givits ut. Tove Alsterdals nya bok har hållit mig trollbunden från första sidan till den sista. Redan hennes första bok Kvinnorna på stranden fick bra recensioner, men nu har hon skrivit en bok som andas spänning, historisk mystik och norrländska naturbilder.

En av Sveriges bästa skidåkare blir ihjälslagen på sin gård i Tornedalen. Hans karriär är för länge sedan över och han är mest känd som mannen som inte dök upp när det var dags för Olympiska Spel 1952. Journalisten Katrine Hedstrand är arbetslös och åker till sin mammas okända hus i Kivikangas. Samtidigt blir en rysk gangsterledare mördad av sin närmaste man i S:t Petersburg. Dessa tre händelser och skuggor från det förflutna vävs ihop i en ovanligt fängslande historia.

Det är främst Katrine läsaren får följa när hon konfronteras med huset i Tornedalen och med det mord som inträffat på den gamle skidåkaren. Hon blir fast i sitt sökande efter sina och sin släkts rötter, och detta för henne till Ryssland där hennes sökande inte blir utan överraskande resultat.

Skildringen av Tornedalsbygden och dess innevånare får mig att känna en märklig närvaro i det karga landskapet och en stor sympati med människorna där. Katrine träffar den ena intressanta karaktären efter den andra och alla har de fantastiska historier att berätta. De historiska skildringarna om hur kommunismen lockade flera ungdomar att emigrera och sedan gå under i Sovjetunionen är fantastiskt detaljrika och ger en informativ och intressant bild av den tiden.

Det märks att Tove Alsterdal har arbetat som dramatiker. Hennes bok är som en film, bara oändligt mer spännande. När man själv får skapa bilderna, som det är lätt att göra här, blir boken mer levande än någon regissör kan åstadkomma.

Naturskildringarna är målande. Vintern känns i skinnet även på läsaren. Karaktärerna i boken är så fint beskrivna och så komplexa att de känns tagna ur verkligheten. Den norrbottniska dialekten osar ur replikerna och finskan (och ryskan) blandas friskt med svenskan.

Det här är det bästa jag har läst på väldigt, väldigt länge.


Betyg: 5 tomteluvor

Foto: Annika Marklund

onsdag 25 januari 2012

Veckans låt 147

Nu är vi framme vid 22 februari 1969 i genomgången av Tio i Topps alla listettor, och det är svenskt igen. Eleanor Bodel med Neil Sedakas gamla hit från 1959 One Way Ticket. Den lanserades då som baksida på megahiten Oh Carol.

Eleanor Bodel är född 1948 och fick ligga fem veckor i topp med denna låt. På Svensktoppen fick hon en stor framgång med Jag Önskar Att Det Alltid Vore Sommar. Hon lade ner karriären redan 1972 och har sedan dess bl a drivit ett värdshus och ett behandlingshem för missbrukare. Nu arbetar hon med ett projekt som heter Kultur för seniorer - Kultur och hälsa.

Amanda Hellberg: Tistelblomman - Bokomdöme

Tistelblomman
Av Amanda Hellberg
Forum 2012
ISBN 9789137137254, Inbunden, 299 sidor
Amanda Hellbergs återkommande huvudperson är inte som andra. Hon har övernaturliga gåvor. Hon kan se sådant som andra inte ser. Författaren låter hennes spirituella gåvor och syner blandas med verkligheten och skapar på det viset böcker som skapar både spänning och rysningar.

Det är nog bra att även verkligheten blandas in i intrigen. Annars skulle det lätt kunna bli lite för tjatigt. Så även om detta är en bok i skräckgenren, så är det ingen renodlad sådan. Det går också att kategorisera den som en deckare med övernaturliga inslag.

Lämpligt nog heter huvudpersonen Maja Grå. Hon har nu flyttat från Oxford och ska tillsammans med sin sambo bosätta sig på en förhållandevis öde plats i Skottland. Huset de har hyrt har inga grannar, och snart börjar konstiga saker hända. I den närliggande byn finns det ingen som vill berätta om husets historia. Däremot antyds både det ena och det andra. Den första halvan av boken innehåller just detta, parets bekymmer med huset och omgivningens ovilja att prata klartext. Det blir i längden lite enahanda, och jag längtar efter lite rejäl action.

Men boken tar sig och Amanda Hellberg skriver lätt och underhållande. Det är alltid ett vågstycke att skriva i presens, men det klarar hon galant. Skottland som skådeplats för en handling som denna är som klippt och skuren och författarinnan skildrar miljöerna målande. Huset som är bokens centrala punkt både avskräcker mig och ger mig en önskan att få besöka det.

Betyg: 3 tomteluvor

Foto: Kristin Lidell

tisdag 24 januari 2012

Gullspira

Vi satt och spanade på utdelningen av alla Guldbaggar igår. Där delas också priset Gullspira ut. Priset tillfaller personer som gjort enastående insatser inom svensk barnfilm. Priset instiftades 2006 och har tidigare tillfallit Per Åhlin, Catti Edfeldt, Ulf Stark, Georg Riedel, Maggie Widstrand och Lisbeth Gabrielsson.
Döm om min förvåning när jag fick se min gamla skolkamrat Lennart Gustavsson där som pristagare tillsammans med Ylva-Li Gustavsson. De gör tecknad barnfilm på sitt bolag Kanalfilm. http://www.kanalfilm.se/
När Lennart och jag gick i samma klass i realskolan gjorde han Super-8 filmer med bl a undertecknad bloggare i huvudrollen. Dessutom spenderade vi en sommar ihop i Haverdal, hos Lennarts föräldrar. Året var 1966. Sol, segling och Fotbolls-VM.

måndag 23 januari 2012

Paellan borta

I vänsterkolumnen på bloggen kan man se de tio mest besökta inslagen för tillfället. En paella som jag gjorde i november 2010 har legat på listan sedan dess. Lite grand som Du Är Min Man på Svensktoppen.

Orsaken är att den har legat högt på Googles sökmotorer. Men nu är den borta. Jag väntar med spänning på ett återinträde.

söndag 22 januari 2012

Nya toner...

...i telefonen nu. Lista med album finns längre ner i vänsterkolumnen.

Naturligtvis finns där musik av den just bortgångna Etta James. Annars mest rockmusik denna gång...och lite blues - John Mayall och Muddy Waters - och så en Frank Sinatra för balansens skull.

lördag 21 januari 2012

Fadimes minne

Idag hedras minnet av Fadime Sahindal. Det är på dagen tio år sedan hon blev mördad av sin far i Uppsala.

Igår var jag på release av den nya boken om Fadime, Du ska dö. Den är skriven av Fadimes advokat Leif Ericksson och journalisten och författaren Ulf Broberg. Boken grundar sig på Leifs och Fadimes syster Songüls minnen samt på det offentliga material som finns från domstolar mm.
Leif Ericksson, Songül Sahindal och Ulf Broberg

En angelägen bok som redogör för vad som hände för tio år sedan och vad som ledde till det fasansfulla.

fredag 20 januari 2012

Märkliga skivomslag 52

Hur kunde fotografen missa att en SAAB körde förbi precis när han tryckte av? De tjusiga Tom Collins Fem står ju med ryggen till - så de är oskyldiga.

Källa: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag

torsdag 19 januari 2012

Märtas byter ägare

Märtas Chokladfabrik som också är ett trevligt café byter ägare. De trevliga systrarna Ygland tvingas sälja. Det är inte lätt att få ett sådant här litet företag att gå runt. Men jag hade hoppats. För det första ligger det på lagom promenadavstånd hemifrån. Sisådär en halvtimme. Dessutom gör de nedrans goda praliner. Två sådana och en kopp kaffe för 30 riksdaler. Perfekt!!!

Jag hoppas att...
- de ändå går en ljus framtid till mötes i sina nya sysselsättningar.
- de nya ägarna fullföljer deras verk och lever upp till högt ställda förväntningar.

Ninni Schulman: Pojken som slutade gråta - Bokomdöme

Pojken som slutade gråta
Av Ninni Schulman
Forum 2012
ISBN 9789137136936, Inbunden, 343 sidor
Ninni Schulmans första bok Flickan med snö i håret (mitt omdöme) var mycket lovande. Och när hon nu kommer med sin andra deckare håller hon alla löften som den boken utlovade. Läsaren får fördjupa sin bekantskap med lokaltidningsjournalisten Magdalena Hansson och poliserna Petra och Christer och deras kollegor.

Precis som i den förra boken är handlingen förlagd till Värmland och allra mest till den lilla staden Hagfors. En av författarinnans många kvaliteter är hennes initierade och intressanta beskrivningar av småstaden, dess miljö och problematik. Det är så att man hör den vackra värmländska dialekten klinga i bokens replikskiften.

En kvinna avlider av de skador hon fått när hennes hus bränts ner. Fler pyromandåd inträffar och polisen Christer Berglund får sommarvikariera som chef. Både ledarskapet och utredningen blir en svår nöt för honom att knäcka. Brotten är hemska, och författaren lyckas förmedla den skräck och vånda som både offer och omgivning drabbas av.

Samtidigt får vi följa både Magdalenas och polisernas familjerelaterade problem. Detta är ju inte något ovanligt i dagens kriminalromaner, tvärtom. Men skillnaden mellan Ninni Schulman och de flesta andra som blandar in karaktärernas känsloliv i handlingen, är att hon lyckas förmedla en känsla av realism och sannolikhet som många andra misslyckas med. Dessa historier blir därmed minst lika spännande som kriminalgåtan.

Ninni Schulman levererar inget nytt på deckarmarknaden, men hon skriver så mycket bättre än de flesta av sina konkurrenter att jag ivrigt längtar efter trean.

Betyg: 4 tomteluvor

Foto: Anna-Lena Ahlström

onsdag 18 januari 2012

Denise Rudberg: Två gånger är en vana - Bokomdöme

Två gånger är en vana
Av Denise Rudberg
Norstedts 2011
ISBN 9789113033525, Inbunden, 379 sidor
Det måste tillstås på en gång. Det här är inte min kopp te. Men jag kan förstå att Denise Rudberg finner sina läsare. Deckare av den här typen är sällsynta, men kanske inte böcker i denna genre, men då utan brott.

Författarinnan har kategoriserat sina böcker som Elegant Crime, men jag vet inte om det är så särskilt elegant. Jag skulle nog kalla dem Romance, och då med lite brottsliga kryddningar. Och om den miljön som Rudberg beskriver är elegant, då vill i alla fall inte jag vara just det. Förvisso är det mycket känslor och romantiska förvecklingar som beskrivs, men jag finner det mesta ganska ytligt.

En affärsman blir brutalt misshandlad och det följs så småningom av flera oförklarliga brott. De flesta känns lite instoppade bara för att detta ska bli en deckare. Huvudpersonen, åklagarsekreteraren Marianne Jidhoff, dras in i utredningen. Hur nu en åklagarsekreterare kan göra det? Parallellt får vi följa en hustrumisshandelshistoria som har många likheter med handlingen i filmen Sova med fienden.

De flesta personerna i boken har lite snofsiga och märkvärdiga namn, som Jidhoff och polisen Augustin Madrid t ex. Men Mariannes barn heter faktiskt Larson, för säkerhets skull med ett S. Och det är klart, lite elegant blir det med champagne, iransk kaviar och operabesök.

Men på mig gör inte personer och handling några större intryck. Dialogen är stolpig och känslokall. Jag vill veta lite mer om vad som driver alla karaktärer och vad de egentligen tycker och känner. Men de är alla så självklart svarta eller vita. Det är inte svårt att skilja den onde från den gode. Komplexare än så är inte bokens innevånare.

Betyg: 2 tomteluvor
 
Foto: Thron Ullberg

tisdag 17 januari 2012

Veckans låt 146

En av medlemmarna i det svenska sextiotalsbandet Science Poption bröt sig ut för att spela in egna plattor. Claes Dieden fick sin största hit med Da Doo Ron Ron, ursprungligen en hit med The Ronettes 1963.

Den 8 februari 1969 och två veckor framåt låg den etta på Tio i Topp. Han blev sedan medlem av gruppen Etcetera. Numera kan man höra hans röst på radiostationen Vinyl 107 och i diverse reklamfilmer.

söndag 15 januari 2012

Mannen som alltid säger Va' fan

Jag är ingen flitig gäst på Facebook. Deckarförfattaren Varg Gyllander, som för övrigt är på G med sin fjärde bok, är desto aktivare.

Jag hittade ett fantastiskt You Tubeklipp som han lagt ut om Mannen som alltid säger Va' Fan - Jakob Eklund.

fredag 13 januari 2012

Märkliga skivomslag 51

Allt finns. En julskiva från en symaskinsfabrikant. En härlig julklapp som gör en moder glad!!!

Källa: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag

torsdag 12 januari 2012

Fredrikssons hos Deckarvännerna

Det äkta paret Lilian & Karl G Fredriksson besökte häromdagen Deckarvännerna i Uppsala. De berättade initierat och roande om sin verksamhet.

De verkar inom många områden och sitter både som ledamöter i Svenska Deckarakademin. De har givit ut ett stort antal fackböcker i genren och verkar också som översättare. De har översatt sådana storheter som Agatha Christie, Ruth Rendell och inte minst Stephen King. Det är inte utan att man känner sig liten, när man jämför sina egna kunskaper med deras.

Pontus Wikner: Låsta lusthus - Bokomdöme

Låsta lusthus
Av Pontus Wikner
Hoi förlag 2011
ISBN 9789186775049, Inbunden, 382 sidor
Pontus Wikner följer upp förra årets debut (Löparen) med en bok som innehåller ett flertal olika brott. Åtminstone tre parallella historier löper mot sin upplösning. I dagens deckare brukar författarna på slutet väva ihop dessa intriger så att de på de mest osannolika sätt hänger ihop. Men Pontus Wikner är f d polis. Han vet hur verkligheten ser ut. Därför får varje brott sin egen upplösning. Bra!!!

Ett stort antal uppsatta personer blir pressade på pengar. Pengarna verkar gå till en organisation som heter Låsta Lusthus som försöker göra världen bättre. Samtidigt blir en ung flicka brutalt mördad och spåren pekar mot både pappan och en ung pojke. Polisen får många brott att utreda, och det blir inte lättare av att de hela tiden springer på annan brottslighet.

Och det är också det som är bokens svaghet. Det blir ganska spretigt med kriminalitet i varje vrå av handlingen. Wikner väjer inte heller för att ge ordentliga samhällskritiska kängor. Men han sparkar lite hejvilt omkring sig. Även här kunde han vara mer koncentrerad. Det känns lite som om författaren vill fylla sin bok med allt som för tillfället faller honom in.

Pontus Wikner kan berätta en polishistoria på ett trovärdigt sätt. Han behöver däremot fördjupa sina personbeskrivningar och gestaltningar. Och som sagt, koka ner sin historia till färre beståndsdelar.

Betyg: 2 tomteluvor
 
Författarens hemsida

Assar Andersson: Jakten - Bokomdöme

Jakten
Av Assar Andersson
Rekoförlag 2011
ISBN 9789186999025, Häftad, 293 sidor
Detta är den tredje och sista delen i trilogin om Anders Hademark. Dessa tre TV-serieliknande böcker har utgivits i snabb takt under slutet av 2011. Jag har tidigare skrivit omdömen om Flickan i fönstret Bokomdöme och Återbetalningen. Bokomdöme Mina synpunkter kvarstår i stort när det gäller denna tredje del, och varför skulle det inte vara så? Böckerna är antagligen skrivna i rak följd utan att författaren fått chansen att smälta och begrunda vad han skrivit.

Det är fortfarande påtagligt överbefolkat, även om författaren i denna sista del gör sitt bästa för att antalet personer ska reduceras. Ett tag fick jag för mig att när jag kom till sista sidan skulle hela persongalleriet vara utrotat. Men även om ett stort antal karaktärer avlider på olika sätt, ibland extremt hemska, får ändå några av bokens huvudpersoner chansen att leva vidare i kommande författarskap.

För så skulle det kunna bli. Men för att behaga mig måste han då koncentrera sin historia, använda sig av färre personer, inte så många utvikningar och parallellintriger. Visserligen får vi i denna tredje del förklaring och upplösning på de underligheter som inträffat under handlingens gång, men det blir så många handlingar att bry sig om att ingen förmår fånga mig till hundra procent.

Språket i denna tredje del är fortsatt utan anmärkning, men jag saknar djupare gestaltningar och även en glimt i ögat som kunde ha kontrasterat mot alla hemskheter. Och jag har nog aldrig träffat på en författare som återanvänt så många bortglömda ord som Assar Andersson.

Betyg: 2 tomteluvor

Jens Lapidus: Heder - Bokomdöme

Heder
Av Jens Lapidus
Novellix 2011
ISBN 9789186847333, Pocket, 32 sidor
Förlaget Novellix har hedervärt börjat ge ut små böcker av kända författare med originalnoveller. Varje utgåva innehåller en förhållandevis kort novell. Bland de tolv svenska som hittills utkommit återfinns Jens Lapidus.

I hans Heder känner man igen både språk och personkategorier från de bästsäljande romanerna. Boken handlar om den från fängelset nyutsläppte Adam. Han har problem med att få igång sitt förutsatta nya liv. Han vill naturligtvis träffa sin son och han förföljs av det mörka förflutna.

En sådan här bok kostar bara några tior och ger mycket i utbyte. Jag hoppas verkligen att förlaget kan fortsätta med sin utgivning.

Jens Lapidus är alltid intressant att läsa. Hans förmåga att omvandla sina kunskaper om brottslingar och den undre världen till en underhållande historia skapar många läsupplevelser.

Betyg: 4 tomteluvor
 
 
 
Foto: Elin Strömberg



 
 
 
 

onsdag 11 januari 2012

Veckans låt 145

Den första Tio i Toppettan året 1969 blev Beatleslåten Ob-La-Di Ob-La-Da framfört av gruppen Marmalade. 4 januari var datumet och den låg kvar i topp i fem veckor.

Detta var detta skottska bands absolut största hit, och de fortsätter att uppträda än idag. Gruppens hemsida

fredag 6 januari 2012

Märkliga skivomslag 50

Synnerligen snygg snubbe!!!

Källa: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag

onsdag 4 januari 2012

Veckans låt 144

Häromdagen sände de ett jubileumsprogram för Tio i Topp på SVT. Jubileum förresten - vad var det de firade. Programmet höll på mellan 14 oktober 1961 och 29 juni 1974??? Men här på bloggen fortsätter jag att gå igenom alla ettor på den topplistan i kronologisk ordning.

Nu är vi framme vid 30 november 1968. Då blev den brittiske sångaren Leapy Lee etta med Little Arrows. Den fick ligga på topp i fem veckor. Han heter egentligen Lee Graham och är född 1939. Detta var hans enda hit även om han försökte med lite andra låtar. Karriären avbröts när han dömdes för att ha knivskurit en pubägare. Därefter flyttade han till Mallorca och blev barsångare. 2010 gav han ändå ut en jubileumsupplaga av sin hit.

Leapy Lees webbsida

Veckans Tio i Topplåt 1124

The Music Explosion: Little Bit O'Soul In på listan 15 juli 1967 Låg kvar i 7 veckor, Högsta placering: 2