Om du vill lämna kommentar på ett inlägg - klicka på kommentar under inlägget. Skriv din kommentar. Markera namn/URL. Skriv ditt namn eller alias.

måndag 24 augusti 2009

Veckans låt 21

29 september 1962 kom en riktig gammal klassiker in på Tio i Topps förstaplats. Little Eva med The Loco-Motion. Hon lyckades att hålla sig kvar i två veckor där.

Little Eva, vars verkliga namn var Eva Narcissus Boyd, föddes 1945 i North Carolina. Hon upptäcktes av låtskrivarparet Carole King och Gerry Goffin när hon satt barnvakt för deras dotter Louise. Hon hade ytterligare några mindre hits inna hon återigen slog till, denna gång i en duett med Big Dee Irwin, Swinging On A Star. Hon fortsatte sedan sporadiskt en bit in på 70-talet. Little Eva dog 2003. http://www.spectropop.com/remembers/LEobit.htm Här en version med ett tåg naturligtvis, och många fina dansare.

Ann Rosman: Fyrmästarens dotter - Bokomdöme

Fyrmästarens dotter
Av Ann Rosman
Damm förlag
Bohuslänsdeckare börjar snart bli lika vanliga som Gotlandsdeckare. Det får tveklöst tillskrivas Camilla Läckbergs stora framgångar. Ann Rosman har anammat Läckbergs stil. Lite lagom med mysterier, lite lagom med myspys och lite lagom blandning av briljanta och urkorkade poliser.

Men Rosman är bättre. Hennes karaktärer är mer levande och där finns hela tiden en humor som jag tycker om. Intrigen är dock ovanligt krånglig och konstruerad, osannolik och skruvad. Tillfälligheterna står som spön i backen.

Marstrand är scenen. Där påträffas ett över fyrtio år gammalt lik. Därefter rullas en fantastisk historia upp med kärlek och vinningslystnad som huvudingredienser.

Detta är tänkt att bli en serie (naturligtvis!!!) om Karin Adler vid kriminalpolisen i Göteborg. Hon är en trevlig bekantskap och förhoppningsvis blir Ann Rosman lite mer sansad i intrigerna i kommande böcker.

BETYG: 2 tomteluvor

Ramona Fransson: Lyckohjulet - Bokomdöme

Lyckohjulet
Av Ramona Fransson
anomaR förlag

Deckarbokklubben Cosy Crime hade nyligen en omröstning om vem som är Sveriges bästa deckarförfattare genom tiderna. Omröstningen skedde i två steg. Till att börja med röstades tio finalister fram, och bland dem en segrare i en förnyad omröstning. Vann gjorde Maj Sjöwall/Per Wahlöö knappt före ett annat författarpar Börge Hellström/Anders Roslund. Ramona Fransson blev dock en av de tio finalisterna.

Hon måste ha många vänner som röstar alternativt många datorer att rösta på. Det är annars en absolut omöjlighet att hon ens skulle platsa bland de hundra bästa.

Hon ger ut sina böcker på ett litet förlag som heter anomaR. Läs namnet baklänges får ni se. Detta är hennes fjärde kriminalroman. Huvudpersonerna är ett poliskollektiv i Göteborg med Greger Thulin i spetsen.

Hon tar kål på åtskilliga personer i boken och intrigen är ganska rörig och mycket osannolik. Personbeskrivningarna är torftiga och det är svårt att få något engagemang för handling eller karaktärer. Likaså är språket torftigt, nästan naivt. Vissa spänningsmoment förekommer, men det blir aldrig bättre av att man försöker trycka in allt för mycket i en samma bok. Spänningen blir lidande, liksom jag.

BETYG: 1 tomteluva

Kristina Ohlsson: Askungar - Bokomdöme

Askungar
Av Kristina Ohlsson
Piratförlaget 2009

Böcker som handlar om hur barn far illa berör mig normalt ända in i hjärteroten. Det kan vara förenat med hemsk pina att läsa om sådana tragiska ämnen. Askungar handlar om en seriemördare som kidnappar och mördar små barn på ett bestialiskt sätt. Men det blir ändå aldrig otäckt eller vedervärdigt. Och det beror på att författaren inte lyckats med att beskriva eller förmedla några som helst känslor på ett trovärdigt sätt.

Det bäste med boken är dess intrig som innehåller en del spänning och en ganska fyndig historia. Det är absolut inget fel på fantasin. Men tillfälligheterna står som spön i backen, storyn spretar åt alla håll och skulle mått bra av en rejäl bearbetning. Persongalleriet är också fullt av schabloniserade människor, allra främst poliserna. De är förresten överdrivet korkade, och mitt intresse för dem blir därför ringa. Trovärdighetsfaktorn är låg. Jag kommer flera gånger på mig själv med att bli lite förbannad på författarinnans sätt att beskriva personer och händelser. Språket är oengagerat, stolpigt och naivt och lockar mig inte till ytterligare läsande om detta poliskollektiv.

Kristina Ohlsson är romandebutant. Hon arbetar som säkerhetspolitisk analytiker på Rikspolisstyrelsen och har tidigare skrivit facktexter om utrikespolitik. Hon har en lång väg att vandra och mycket att lära om hennes eventuella kommande romaner ska få någon genomslagskraft. Att vara debutant på Piratförlaget trodde jag annars borgade för en slags kvalitet som man kunde bli nyfiken på.

BETYG: 2 tomteluvor

Swedish Open

Jag spelade Swedish Open i dart i Älvsjö förra helgen. Det fick räcka med Oldtimersklassen. Till min och alla andras förvåning gick jag vidare från poolspelet, men sedan blev det stopp. Här finns det ett gäng bilder att titta på: http://picasaweb.google.com/harryfriberg/SwedishOpen2009##

fredag 21 augusti 2009

Veckans låt 20

I min serie med Tio i Topps förstaplatser har nu turen kommit till Larry Finnegan med låten Dear One.

Den 8 september 1962 klev han in på förstaplatsen och låg kvar i tre veckor. Röstande stad tillsammans med Stocholm var Umeå, Göteborg resp. Sundsvall vid dessa tre tillfällen. Programledare var Torbjörn Jonsson. Ni som har åldern inne minns honom som polisen i TV-serien Småstad.

Larry Finnegan var amerikan och föddes 1938. Han dog under en operation 1973. Under sin universitetstid studerade han den svenska välfärdsmodellen och tackade därför ja till en Sverigeturné 1963. Han bosatte sig här 1965 men flyttade till Schweiz 1967, och åter till USA 1970. Under sin tid i Sverige låg han etta på Svensktoppen med Maria min vän. http://www.rockabilly.nl/references/messages/larry_finnegan.htm

Carin Gerhardsen: Mamma pappa barn - Bokomdöme

Mamma pappa barn
Av Carin Gerhardsen
Ordfront
I den andra romanen i Carin Gerhardsens Hammarbyserie tar hon återigen upp utsatta barn och tonåringars situation. Hon har tidigare mest arbetat konsult inom IT-branschen men skriver ändå mycket engagerat om barns problem. Det ligger alldeles tydligt henne varmt om hjärtat. Hennes engagemang är tydligt.

Det är alltid lika smärtsamt att läsa om barn som far illa. Här finns en bortglömd treåring som lämnats kvar hemma, och här finns ett spädbarn som hittats i ett buskage. Dessutom får vi följa en 14-årig flicka i en missbrukarfamilj, och hennes syster som tragiskt mördas på en finlandsfärja.

Dessutom fokuserar författaren på några polisers liv och leverne, deras tillkortakommanden. M a o här finns många parallella, mycket gripande och intressanta historier som på ett ändå ganska osannolikt sätt vävs ihop i slutändan. Men boken är mycket spännande och det ska bli trevligt att fortsätta följa Hammarbypoliserna i kommande romaner.

BETYG: 3 tomteluvor

Niclas Ericsson: Familjehemligheter - Bokomdöme

Familjehemligheter
Av Niclas Ericsson
Norstedts 2009
Detta är den tredje kriminalromanen med homosexuella förtecken som jag recenserar i år. Och jag tror att det blir åtminstone en till. Är det en ny trend på gång, eller?

Vad jag inte kan förstå är att samtliga dessa tre har fokuserat på de homosexuellas sexliv. Precis som om homosexuella är mer fixerade vid detta än vad heterosexuella är. Märkligt. Jag är inte pryd eller så, men jag läser hellre en bok i detta ämne där karaktärerna har annat i huvudet än att få närmsta person i säng.

Denna bok är ändå inte dålig. Där finns thrillerkvaliteter. Intrigen är av det pusseldeckaraktiga slaget. Och man blir nyfiken vem som gjorde det. Dessutom är den ganska spännande.

Huvudperson är journalistpraktikanten Patrik som kastas huvudstupa in i ett mord på en kändisfrisör. Han får bevaka mordet för tidningens räkning, men i och med mord nummer två blir han också en av de misstänkta. Han blir själv tvungen att avslöja mördaren för att bevisa sin oskuld. Ett ganska klassiskt upplägg alltså.

Detta är också tänkt att bli en serie av böcker. Hur många serier av kriminalböcker tål Sverige egentligen? Niclas Ericsson som debuterar med denna roman är född 1965 och journalist på Östgöta-Corren.

BETYG: 2 tomteluvor

Jonas Sjöstedt: Sammanflöden - Bokomdöme

Sammanflöden
Av Jonas Sjöstedt
H:ström Text & Kultur

Vänsterpolitikern och förre EU-parlamentarikern Jonas Sjöstedt, född 1964, debuterar som skönlitterär författare med den politiska thrillern Sammanflöden. Huvudperson är den unge assistenten David Löf i EU-parlamentet. Boken har hela den globaliserade världen som sin spelplats och handlar om EU, om korruption och vinstintressen.

Det märks att Sjöstedt kan sitt EU. För den politiskt intresserade finns här mycket intressant information att hämta. Den historia som rullas upp har i vissa stycken verklighetsförankring och det kan ibland kännas rent dokumentärt. Men det är naturligtvis ren fiktion.

Språket är stramt, nästan politiskt, men är ändå inte tungt eller svårläst. Men det finns ändå plats för stor dramatik, spänning och även lite politisk romantik över blockgränserna.

Eftersom EU är det som romanen kretsar kring är Bryssel bokens centralort. Lite lustigt är det att vi nu har två svenska kriminalförfattare som förlagt sina handlingar till Belgien. (även Ingrid Hedström) Jonas Sjöstedt har så vitt jag vet en stor framtid som politiker, men han får gärna förgylla deckarläsarnas tillvaro också.

BETYG: 3 tomteluvor

tisdag 18 augusti 2009

Inger Frimansson: Råttfångerskan - Bokomdöme

Råttfångerskan
Av Inger Frimansson
Norstedts 2009

Det var fyra år sedan Inger Frimansson utkom med sin senaste kriminalroman Skuggan i vattnet. Talesättet den som väntar på något gott…. gäller i allra högsta grad för hennes bok Råttfångerskan. När det senast begav sig fick hon priset Årets bästa svenska kriminalroman. Det kan hon få nu igen, kanske då i hård konkurrens med Roslund/Hellströms Tre sekunder. Hon var för övrigt den första kvinnan som fick priset för andra gången då.

Bokens huvudpersoner är två kvinnor, varav den ena är och den andra har varit gift med samma man, den store förläggaren, som ligger på sin dödsbädd. Dessa båda kvinnor dras delvis ofrivilligt in i ett drama vars orsaker, skeenden och konsekvenser det vore oförlåtligt att avslöja här. Ytterligare två kvinnor, förläggarens båda döttrar med en ännu tidigare fru, bidrar också menligt till bokens handling. Som så ofta förr beskriver Frimansson insiktsfullt kvinnoöden. Och hennes kvinnor är inte alltid så väna och behagliga. Men att det är ett kidnappningsdrama är ingen hemlighet, och inte heller att en mängd råttor, helt enligt titeln, befolkar boken. Här finns också miljöer som författaren är någorlunda bekant med, Södertälje, Hässelby och förlagsbranschen t ex.

Frimansson har kallats den psykologiska thrillerns främsta i Sverige, och det accentueras mycket tydligt av Råttfångerskan. Med små medel bygger hon upp en ruskig spänning och dramatik, och lyckas också bibehålla den genom hela boken. Det är verkligen hiskeligt nervkittlande dramatiskt. På ett elegant och förfinat sätt, och utan nämnvärt våld, målar hon upp ett scenario som Hitchcock skulle varit stolt över. Och har man dessutom råttfobi, så bör man nog undvika att läsa en sådan här bok annat än i dagsljus. Det är nästan så att man kan höra de små gynnarna knapra i hörnen bakom en.

Jag blev helt absorberad av dessa kvinnoöden vilket gjorde att boken var nästan omöjlig att lägga ifrån sig. Om hennes nästa thriller kommer att vara lika bra kan jag utan tvekan tänka mig att vänta i fyra år till.

BETYG: 5 tomteluvor

fredag 14 augusti 2009

Björn Hellberg: Den vita döden - Bokomdöme

Den vita döden

Av Björn Hellberg

Lind & Co 2009

Så kom den äntligen. Tennisoraklet och deckarförfattaren Björn Hellberg har efterlängtat kombinerat sina två huvudsysselsättningar. Men tyvärr – mixen har inte fallit väl ut.

Björn är en synnerligen spirituell och trevlig person och alla som har lyssnat på honom vet att han har ett utsirat och rikt språk, och att han uttrycker sig på ett ovanligt och speciellt sätt. Men när alla karaktärer i hans roman talar på det viset blir det bara för mycket.

Boken handlar om ett gäng tennisungdomar som blir uttagna till ett elitträningsläger. Några år senare börjar mystiska dödsfall och olyckshändelser inträffa med deltagarna på lägret i fokus. Idén är fyndig, lite som ”Tio små negerpojkar”, men det är då näst intill straffbart att ha en gärningsman som knappt figurerat i boken. I alla fall om det gäller en pusseldeckare som denna. Lite mer fantasi besitter nog Hellberg.

Intressantast i boken är de skopor av tennisinformation, trivia och kuriosa som författaren öser över oss ur sin alltid välfyllda källa. Men tyvärr känns det som om intrig och tennis aldrig möts, lite som två parallella böcker i en och samma volym. En ganska torftig kriminalroman och en ganska intressant bok fylld med tennisgodis.

BETYG: 1 tomteluva

Ny musik i spelaren

Efter semestern var det dags att byta musik i min bärbara. Allt ifrån Sam Cooke och George Harrison till Beck och Madonna denna gång. Lista finns längre ned i vänsterkolumnen.

torsdag 13 augusti 2009

Tomas Arvidsson: Den poetiska hunden - Bokomdöme

Den poetiska hunden

Av Tomas Arvidsson

Damm förlag 2009

Även om Tomas Arvidsson har tagit livet av sin studierektor från Enkelstöten, Dubbelstöten m. fl. så är han still going strong. Studierektorn Jan Bertilssons ande vakar över denna bok, och han förekommer också som referens vid en fnissframkallande diskussion om chefskap.

Tomas Arvidsson skriver i sann Donald Westlakeanda. Humorn är stor och lockar till skratt. Bovarna är smarta och klantiga samtidigt i en härlig symbios.  Bovarna i denna bok har Arvidsson skrivit om tidigare. Kassaskåpsexperten Kenneth Lind (numera frimärkshandlare) och data- och säkerhetsexperten John Frithiof Gary Sven Mattson.

Dråpliga är de situationer dessa båda kombattanter råkar ut för. Men det blir aldrig buskis eller larvigt. Därtill är Tomas Arvidsson alltför skicklig i sin behandling av svenska språket. Jag måste säga att jag njuter till hundra procent av att dessa gentlemannatjuvar lyckas med konstkupper, frimärkskupper och utpressning av illasinnade bedragare. De jagas som förr av den sympatiska försäkringsutredaren Karolina Jonsson. En kvinna som är lika smart som hon är medmänsklig. Därtill får vi möta allehanda udda skrattretande personer.

Tomas Arvidsson fick förra året Svenska Deckarakademins Ture Sventonpris ”Temmelburken”. Med all rätt. För även om Arvidsson skriver för vuxna så är hans humor i sann Ture Sventonanda. Han är numera pensionär. Förhoppningsvis innebär det att han får tid över att skriva fler trevliga böcker som denna.

BETYG: 4 tomteluvor

Jens Lapidus/Peter Bergting: Gängkrig 145 - Bokomdöme


Gängkrig 145

Av Jens Lapidus & Peter Bergting

Wahlström & Widstrand 2009

De som läst Snabba Cash och Aldrig fucka upp kommer att känna igen sig i Gängkrig 145. För även om dett är en roman i den teckande seriens form fattas inte de ingredienser som gjorde de böckerna till bestsellers.

Det är väldigt spännande och det är mycket bra tecknat. Men det kan aldrig bli samma sak som en roman när man får alla bilder färdiga och serverade. Fördelen med en bra romantext är att man själv får fantisera fram sina egna bilder. Det gör då att alla människor får olika bilder till en och samma bok.

Dessutom tar ju en bok i serieform slut nästan på en gång. Inget för hängmattan alltså. Nu är det inte bara pratbubblor och teckningar. Lapidus har fyndigt inflikat rapporter, spaningspromemorior och telefonavlyssningsprotokoll, vilket ger historien ett lika realistiskt intryck som hans båda tidigare romaner.

Det är ändå ett nytt, intressant och trevligt grepp.  Kriminalromanen mår bara bra av att finna förnyade former. Det finns alltför många författare som nästan kalkerar varandra i intrig, upplägg och stil.

BETYG: 3 tomteluvor

onsdag 12 augusti 2009

Veckans låt 19

Den 28 juli klev det in en riktig långkörare på Tio i Topps förstaplats. Smörsångaren Pat Boone hade rockat till det lite med låten Speedy Gonzales och blev belönad med 6 veckor på tronen. Pat Boone som föddes 1934 hade över 50 singelhits på USA-listan. Låten var ursprungligen en B-sida på en singel med David Dante från 1961. Svenska Hep Stars fick en hit med samma låt 1969. 

Mari Jungstedt: Den dubbla tystnaden - Bokomdöme

Den dubbla tystnaden
Av Mari Jungstedt
Bonniers 2009

Jungstedt har nu skrivit sju kriminalromaner. Alla med ordet ”Den” eller ”Denna” i titeln, och alla med Gotlandskommissarien Anders Knutas i huvudrollen. Men denna gång får hans kollega Karin Jacobsson kliva fram och ta mer plats och utrymme. Och det är bara bra eftersom hennes person och hennes liv är det enda som är någorlunda intressant i Jungstedts böcker.

Språket är övertydligt, stolpigt och naivt, det känns nästan som om hon skriver för barn eller en ”lättläst bok”. Intrigen är förutsägbar, ointressant och helt utan nya grepp eller infallsvinklar. Att Jungstedt kan sälja så bra är för mig en gåta. Kan det vara så enkelt som att hon säljer på sin höga kändisfaktor trots att kvalitén är låg.

Det verkar som om många författare idag skriver sina böcker efter samma förutbestämda mall och koncept. Något i barndomen ska hämnas i vuxen ålder, och det krävs i genomsnitt tre mord för att fylla bokens sidor.

Nu är det trots allt återblickarna till mördarens barndom som är intressantast och bäst beskrivna. Intressant är också kopplingen till Ingmar Bergman, hans livsverk och bortgång. Kanske ska Jungstedt skriva annat än kriminalromaner. De är brottsligt tråkiga.

BETYG: 1 tomteluva

Veckans låt 18

Sedan var det dags för Ray Charles igen. Med jazzcountryhiten I Can't Stop Loving You blev det två veckor på förstaplatsen fr o m 14 juli 1962. Ray Charles föddes 1930 och blev blind vid 6 års ålder. 1998 fick han Polarpriset i Stockholm. Han dog 2004. Samma år hade filmen om hans liv Ray premiär i oktober. Året efter fick skådespelaren Jamie Foxx en Oscar för gestaltningen. 

Mons Kallentoft: Höstoffer - Bokomdöme

Höstoffer
Av Mons Kallentoft
Natur & Kultur 2009

Detta är tredje delen i Mons Kallentofts årstidsserie om kriminalinspektör Malin Fors och hennes kollegor vid Linköpingspolisen. De två tidigare heter Midvinterblod och Sommardöden. Nästa år kan vi följaktligen förvänta oss något med vår i titeln.

Den nyrike Jerry Pettersson blir mördad vid sitt nyinköpta slott Skogså utanför Linköping och Malin Fors fattar misstankar mot de tidigare ägarna, familjen Fågelsjö. Det låter ju lite som ett klassiskt brittiskt arvsdrama, men detta är i första hand inte en kriminalhistoria. Fokus i boken ligger snarare på Malin Fors och hennes alkohol- och relationsproblem.

Många ironiserar över de manliga äldre poliser med vissa alkoholproblem som figurerar i ganska många kriminalromaner. Men Malin Fors är inte gammal och inte man, och hennes alkoholproblem är grava. Hon är socialt missanpassad, kan egentligen inte umgås normalt med någon, vaken kollegor, exman eller sin egen dotter.

De flesta karaktärerna i boken verkar ha någon slags relationsproblem. Detta överskuggar själva kriminalhistorien, som därför blir en sidohistoria. Och det är lika bra för den är en ganska tunn soppa.

Kallentoft använder sig i sina böcker av röster från de döda och av inre andliga röster. Det blir lite för mycket av den varan denna gång, vilket gör boken tråkigare än de tidigare. Även om språket är finstämt, nästan poetiskt emellanåt, så blir helhetsintrycket något förvirrat.

BETYG: 3 tomteluvor

Veckans låt 17

Jag ligger lite efter med Veckans låt, så här kommer några retroaktiva. Den 7 juli 1962 dök det upp en låt som hette Ginny Come Lately med Brian Hyland på Tio i Topps förstaplats. Där höll den sig bara en vecka. Brian Hyland föddes 1943 och hade mängder av USA-hits, men drog sig tillbaka i början av 70-talet och uppträdde därefter mycket sporadiskt. Den svenska versionen hette Leka med elden och spelades in av Bibi Johns http://www.brianhyland.com/
Här ett sällsynt framträdande från 1988: (är det verkligen säkert att han inte var med i Herreys???)