Om du vill lämna kommentar på ett inlägg - klicka på kommentar under inlägget. Skriv din kommentar. Markera namn/URL. Skriv ditt namn eller alias.

onsdag 31 oktober 2012

Catharina Ingelman-Sundberg: Kaffe med rån - Bokomdöme

Kaffe med rån

Av Catharina Ingelman-Sundberg
Forum 2012
ISBN 9789137138503, Inbunden, 367 sidor
För en humorälskare som jag är detta en pärla. En skrattframkallande kriminalroman i stil med Donald E Westlake och Tomas Arvidsson. Och inte ett enda mord, men en hel del brottslig verksamhet ändå.

Boken handlar om fem pensionärer som tröttnar på sitt äldreboende. Julpyntet är indraget, det är läggdags klockan åtta och de får bara två koppar kaffe om dagen. De har uppmärksammat att servicen på våra fängelser är högre. Därför bestämmer de sig för att begå ett spektakulärt brott och därefter åka dit. Allt för att kunna avnjuta det som fängelset har att erbjuda.

De är påhittiga, ibland i överkant. Jag behöver väl inte nämna att allt inte går som de tänkt sig. Förvecklingarna är många och osannolika. Precis som det ska vara i en bok som denna. Märta, Snillet, Krattan, Stina och Anna-Greta är fräcka och roliga, men har svårt att hamna i fängelset. När de väl gör det är det naturligtvis inte lika luxuöst som de förutspått. De får smida nya planer!!!

Jag läste boken rakt igenom med ett stort leende på läpparna. Vilken härlig kontrast mot alla våldsamma och spekulativa deckare som skrivs. De fem huvudpersonerna återser jag gärna igen om de har lust att prova sin brottsliga förmåga igen. Ett gott skratt förlänger läsandet på ett alldeles underbart underhållande sätt.

Betyg: 4 tomteluvor  

Foto: Sofia Runarsdotter

Lars Pettersson på besök hos Deckarvännerna

Igår gästades Sällskapet Deckarvännerna av författaren Lars Pettersson. Han har skrivit en del i sitt liv, mest filmmanus. Dessutom har han gjort en hel del filmande både för SVT och för andra. Men  i år har han debuterat som skönlitterär författre med kriminalromanen Kautokeino - en blodig kniv.

Det är en fantastisk bok vars skådeplats är långt upp i norr. I Kautokeino som ligger i norska finnmarken. Lars är bosatt där på vintern. Han måste vara en hårdhudad person, där är det kallt, mycket kallt. Han berättade initerat och fängslande om villkoren för befolkningen som i de allra flesta fall försöker försörja sig på rennäringen.

Hans bok är en av de bästa jag läst i år. Här är mitt omdöme: Mitt omdöme om boken

Veckans låt 187

26 februari 1972 och bara den veckan toppades Tio i Topp av tuggummilåten Poppa Joe  med The Sweet. Den brittiska glamrockgruppen hade tre ettor på denna lista.

måndag 29 oktober 2012

Hjort & Rosenfeldt: Fjällgraven

Fjällgraven
Av Michael Hjorth & Hans Rosenfeldt
Norstedts 2012
ISBN 9789113044163, Inbunden, 427 sidor
Den tredje delen om kriminalpsykologen Sebastian Bergman (alla dess Bergmans i svenska kriminalromaner!!!) är den första som kommer som bok innan den visas som TV-serie. Jag var lite irriterad när jag läste bok nummer två och upptäckte att jag redan hade konsumerat den – på TV. Naturligtvis blir det bättre att läsa en spännande bok utan att veta vad som kommer att hända.

TV-film blir det säkert ändå. Den vana som båda författarna har av att skriva manus till det mediet präglar deras skrivande i allra högsta grad. Det är snabba kast, överraskande händelser och många cliffhangers. Jag måste säga att det är infernaliskt skickligt gjort. De bygger upp en spännande intrig, gärna genom att använda överdrifter och extrema personteckningar. Huvudpersonen själv, Sebastian, är en alldeles särskild skitstövel. Även om han har en tragisk bakgrund, och ibland låter skymta lite mänskligt beteende, är han verkligen en person att ogilla. Samtidigt som man gör det kan man inte låta bli att småle, han har trots allt en hel del humor också.

Sex personer hittas nedgrävda i Jämtland, varav två barn. Två av kropparna kan man identifiera men de övriga förblir ett mysterium. Parallellt med brottsutredningen har Sebastian egna personliga problem. Han arbetar nu tillsammans med sin dotter Vanja, ett släktskap hon inte har en aning om. Eftersom han har förlorat sin familj i tsunamin är hon extra viktig för honom och när hon ska iväg till USA för en lång utbildning blir han extra frustrerad.

Författarna använder sig av Tv-berättartekniken när de har ett flertal olika parallellhandlingar. Intrigerna är både brottsliga och känslorelaterade, och det är inte alla som löper samman på slutet. Många av berättelserna förblir oavslutade och läsaren får inte alla frågetecken uträtade. Det borgar med all säkerhet för att det kommer en del fyra nästa höst. Det är inte utan att man undrar hur allt ska sluta!

Betyg: 3 tomteluvor                



Foto: Liam Karlsson

Märkliga skivomslag 127

Kunde ingen ha sagt åt Wally & Ginger att det där inte var någon bra idé?

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

fredag 26 oktober 2012

Märkliga skivomslag 126

Detta är bland det fulaste man sett i skivomslagsväg!!! Hu!!!

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

onsdag 24 oktober 2012

Lars Rambe: Kvinnorna i sjön - Bokomdöme

Kvinnorna i sjön
Av Lars Rambe
Hoi Förlag 2012
ISBN 9789186775292, Inbunden, 295 sidor
Efter två ganska framgångsrika kriminalromaner satsar nu Lars Rambe på en skräckthriller. Det är en genre som sakta får fler både läsare och författare. Och just dessa böcker som ligger i gränslandet mellan renodlad skräck och deckare är alldeles särskilt populära.

Lars Rambe har en bra förmåga att skapa ryslig spänning. Mycket är kusligt i denna bok. Han använder sig av en alldeles egen berättarteknik. Meningarna är ofta stackatoliknande och förhållandevis korta. Men det är ändå effektivt, gestaltningarna fungerar, personer och miljö blir välmålade.

Johan Åberg har haft en hjärntumör som barn. Han har opererats framgångsrikt. Men nu har han som ett hål i huvudet, han ser och känner saker som andra inte gör. Han ser personer som är både levande och döda och de guidar honom framåt. Naturligtvis ställer det till problem för honom och för hans relationer.

Flera unga kvinnor hittas mördade i Järlasjön. Johans syner ger honom kanske lösningen på morden. Samtidigt blir hans relationer kantstötta. Hur hänger allt ihop?

Lars Rambe syr ihop det naturliga och det som inte är det på ett underhållande och rysansvärt sett. Även om nu skräckromaner inte riktigt är min kopp te, så fick jag ändå en läsupplevelse utanför det vanliga. Har detta kanske gett författaren blodad tand, kommer det fler med samma tema? Inte mig emot!!!

Betyg: 3 tomteluvor

Veckans låt 186

En låt som gjort comeback på senare år och blivit en hit igen är Tony Christies Is This The Way To Amarillo. 19 februari 1972 blev den etta på Tio i Topp. Det var den i sex veckor.

Christie är engelsman och född 1944. Han hade flera hits i hemlandet, men just denna blev ingen större succé där. Inte förrän 2005 när han spelade in den igen till förmån för ett välgörenhetsevenemang.

måndag 22 oktober 2012

Märkliga skivomslag 125

En äkta indian??? Från Danmark!!!

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

Årets bästa deckare

Nu har Svenska Deckarakademin nominerat de böcker som ska tävla om priset för Årets Bästa Kriminalromaner.

Bland de svenska har man nominerat:
Tove Alsterdal: I tystnaden begravd (Lind & Co) Mitt omdöme
Camilla Grebe/Åsa Träff: Innan du dog (Wahlström & Widstrand) Mitt omdöme
Lars Kepler: Sandmannen (Bonniers) Har inte kommit ut ännu
Åsa Larsson: Till offer åt Molok (Bonniers) Mitt omdöme
Anders Roslund/Börge Hellström: Två soldater (Piratförlaget) Mitt omdöme

Utan att ha läst Lars Kepler så är min favorit Tove Alsterdal.

Bland de utländska har man nominerat:
Belinda Bauer: Ni älskar dem inte (”Finders keepers”, översättning: Ulla Danielsson, Modernista)

Belinda Bauer: Skuggsida (”Darkside”, översättning: Ulla Danielsson, Modernista)
Arnaldur Indriðason: Den kalla elden (”Furðustrandir”, översättning: Ylva Hellerud, Norstedts)
Peter Robinson: En förgiftad man (”Before the poison”, översättning: Jan Malmsjö, Minotaur)
Yrsa Sigurðardottir: Eldnatt (”Horfðu á mig” översättning: Anna Gunnarsdotter Grönberg, Modernista)


Vilka som erövrar priserna avslöjas vid Deckarakademins höstmöte i Eskilstuna lördagen den 24 november.

fredag 19 oktober 2012

Märkliga skivomslag 124

Vilken härlig frisyr, och vad fint hon har gjort!!! Visst blir man sugen på att slå sig ner och bli bjuden på en riktig välkomstmiddag!!!

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

onsdag 17 oktober 2012

Viggo Cavling: Femte hjulet - Bokomdöme

Femte hjulet
Av Viggo Cavling
Forum 2012
ISBN 9789137138282, Inbunden, 308 sidor
Detta är en fristående fortsättning på Viggo Cavlings debut Rörmokaren. Och det är just rörmokaren som återkommer och är återigen huvudperson i ett politiskt intrigspel. Han heter egentligen Mårten Leijon och har ofrivilligt tvingats i landsflykt. Han vill inget hellre än att få komma till Sverige igen, och allra helst återuppta sin syssla som socialdemokraternas fixare och städgumma.

Boken innehåller en handfull olika parallellintriger. De flest är av politisk karaktär, men inte alla. T ex jagar den unga Sofia sanningen om sin bortgångne sambo Adam Frejlif, som även han har kopplingar till Mårten.

Även om det är flera handlingar förmår författaren hålla ihop berättelsen betydligt bättre än i den första romanen. Spänningen ökar under bokens gång och ett ganska stort inslag av våld blir också nödvändigt.

Att det mesta tilldrar sig i maktens korridorer och på dess bakgårdar är naturligtvis intressant och kittlande. Men jag tror nästan att man själv måste befinna sig där för att kunna uppskatta alla Cavlings krumbukter till fullo. Det är lätt att identifiera de mest uppenbara personerna i intrigen, men med mera politiska kunskaper hade jag säkert lyckats med flera.

Det blir ändå ganska underhållande och det är främst roligt att konstatera att Viggo Cavlings andra volym håller betydligt högre klass än den första. Att det blir en fortsättning är jag alldeles övertygad om. Alla vill vi veta hur det ska gå för Mårten Leijon, en person som man får en minst sagt kluven hållning till.

Betyg: 3 tomteluvor     Foto: Sandra Qvist

Veckans låt 185

Vi går in på ett nytt år i genomgången av Tio i Topps alla listettor. Nu har det blivit 1972, vi ska fram till juni 1974.

Den holländske popsångaren Anthony van den Boer (född 1941), mer känd under sitt artistnamn Tony Ronald belade listans förstaplats 22 januari detta år och låg kvar där i fyra veckor. Det här blev hans enda egentliga succé.

måndag 15 oktober 2012

Märkliga skivomslag 123

Den här snubben har listat ut att hans växter trivs bättre om han nynnar för dem. Och för att alla ska kunna ha nytta av detta har han gjort en platta med inspelningar av sina nynningar.

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

lördag 13 oktober 2012

Bokvideopriset 2012

När vinnarna av 2012 års bästa bokvideor delades ut var det några kriminalromaner som vann.

Årets bästa trailer blev Ondskans pris av Set Mattsson Mitt omdöme Produktion: Måns Winberg

Och årets bästa bokvideo blev De dödas ljus av Björn B. Jakobsson Mitt omdöme Produktion: Forma Books/Maria Sundberg

fredag 12 oktober 2012

Märkliga skivomslag 122

Efter att ha sett det här fodralet kan jag inte säga att jag blivit mer sugen på joddling än tidigare!!! Tänk vilken fin bild detta hade varit om bara Jodel-Peppi hade hållit sig inomhus!!!

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

onsdag 10 oktober 2012

Veckans låt 184

Den sista gruppen under 1971 som toppade Tio i Topp var Middle of the Road. Och den platsen höll de en bit in på nästa år också, sammanlagt åtta veckor.

Låten var en i tuggummigenren, Soley Soley. Den blev den brittiska gruppens andra etta av tre. Delar av gruppen uppträder fortfarande. Gruppens hemsida 

tisdag 9 oktober 2012

Stefan Tegenfalk: Pianostämmaren - Bokomdöme

Pianostämmaren
Av Stefan Tegenfalk
Massolit Förlag 2012
ISBN 9789186649722, Inbunden, 405 sidor
Efter att Stefan Tegenfalk avslutat sin rosade trilogi om poliserna Walter Gröhn och Jonna de Brugge var det med förväntan som jag började läsa hans fjärde bok. Han har låtit de två poliserna få följa med och på det viset känns det lite som om detta bara är en naturlig fortsättning på en längre serie. För även om stilen är lite annorlunda, mer direkt, så känner man ändå igen författarens hantverk.

Det går inte längre att kalla Tegenfalk för nybörjare. När den första boken kom hade han i princip inte skrivit prosa tidigare. Men en skrivarkurs och lite aktiv coachning fick igång en författarkarriär som vi tackar för.

Pianostämmaren är en traditionell polisroman med pusseldeckarinslag. Läsaren får följa polisarbetet löpande och där finns en klassisk whodunitproblematik som jag tyvärr knäckte alldeles för snabbt. Men det beror kanske mest på att jag läst för många kriminalromaner och blir därför sällan överraskad.

Det som särskiljer den här boken är mer miljön och brotten. Unga flickor mördas och mobbing tycks vara motivet. Eller? Författaren har förlagt handlingen till Ålsten, en stockholmsförort där människorna beskrivs som ganska isolerade från verkligheten. Barnen tas om hand av barnflickor och deras vuxenkontakter är bristfälliga. Därför har de eget liv utanför familjerna som är lätt skrämmande.

Parallellt med polisutredningen får läsaren uppleva den sextonåriga Linneas problem med att bli kraftigt mobbad och med hennes självmordstankar. Polisernas privata problem blir ytterligare sidohandlingar, främst Jonna de Brugges. Hon söker naturligtvis kärleken, men också sina rötter. Hon är adopterad och vill veta mer om sina biologiska föräldrar.

Det går snabbt att läsa Stefan Tegenfalks bok, främst för att den är rejält spännande. Han har ett flyt i språk och handling som är ovanligt. Att knyta ihop alla trådar för att åstadkomma en bra avslutning är svårt, och författaren lyckas kanske inte fullt ut. Som så ofta blir det lite för dramatiskt och våldsamt till sist.

Författaren har verkligen lyckats med att etablera sig ibland de bästa i den svenska kriminalförfattarkåren. Naturligtvis kommer det att komma fler läsvärda böcker från honom.

Betyg: 4 tomteluvor   


Foto: Eva Lindblad

måndag 8 oktober 2012

Märkliga skivomslag 121

Lösmustascher har aldrig funkat. Inte ens på Barber Shopsångare.

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

söndag 7 oktober 2012

Björn B. Jakobsson: De dödas ljus - Bokomdöme

De dödas ljus
Av Björn B. Jakobsson
Damm Förlag 2012
ISBN 9789173518345, Inbunden, 318 sidor
Björn B. Jacobsson har skrivit mycket och i olika genrer, och det har inte alltid varit prosa. Det han gav sig på i och med den förra boken Vid vägs ände var skräckthrillern. Det var han nu inte ensam om. Antalet sådana böcker växer lavinartat och inte bara i Sverige.

Författarens skriver om saker som till synes verkar vara övernaturliga, men i de allra flesta fall får läsaren en naturlig förklaring efterhand. Jakobsson är skicklig på att trissa upp en hårresande spänning. Det blir nervkittlande kapitel efter kapitel.

Sebastian är regissör och tänker göra en musikvideo med sångerskan Kleo. Han har hittat en nedlagd fabrik i Norrlands inland som borde bli den perfekta miljön för inspelningen. De reser dit tillsammans med Kleos lillasyster Rebecka och den lilla hunden Bella.

Från första stund till sista inträffar oförklarliga och mystiska händelser. Ond bråd död och märkliga människor kantar intrigen löpande. Den by de på grund av oväder tvingas övernatta i, Lycke, visar sig vara befolkad av människor som nästan alla bär samma tatuering. Något annat som de bär på är mörka hemligheter.

Jag skulle bra gärna vilja veta var denna by är belägen. Norrlands inland är inte mycket till geografisk bestämning. Jag vill veta för att jag vill hålla mig så långt därifrån som möjligt. Hemskt ställe. Byn verkar leva efter sina egna lagar och regler. Rättvisa skipas på ett vidrigt hemsnickrat sätt.

Författarens förra bok kändes lite naiv och trevande. Detta är en genre som kräver att man inte passerar pekoralgränsen, men här har författaren lyckats bättre. Därmed stiger spänningsfaktorn avsevärt. Mer sådant!!!

Betyg: 3 tomteluvor  

Foto: Lars Trangius

fredag 5 oktober 2012

Märkliga skivomslag 120

Röntgenglasögon, en våt dröm för snuskhumrar. Men hallå, varför glor de som inte har sådana på sig som om de också ser samma sak?

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

torsdag 4 oktober 2012

Sven Westerberg: Onsala, höstvinden och T.S. Eliot - Bokomdöme

Onsala, höstvinden och T.S. Eliot
Av Sven Westerberg
Tre Böcker 2012
ISBN 9789170297205, Inbunden, 160 sidor
Jag brukar ofta klaga på att böcker blir onödigt långa. Sven Westerbergs nya är verkligen tvärtom. Med 160 sidor och en långsam handling blir det mer som en lång novell. Men ändå är det angenämt att se att det går att skriva bra böcker som inte har tegelstensformat.

Författaren är rutinerad, jag har läst ett tiotal av hans böcker. Han är inte den mest lättillgänglige, han undviker ofta ren klartext. Gestaltningarna är många och bra. Sven Westerberg lägger stor tonvikt vid person- och miljöbeskrivningar. I den här boken känns naturen närvarande, den tränger sig på runt min läsfåtölj.

Det är inte lätt att beskriva vad boken handlar om. Den har många bottnar. Westerbergs vanliga huvudperson rättspsykiatern Hanna Skogholm har slutat på sitt arbete. När hon nu hjälper en vän att värdera ett frimärke i England får hon på ett mystiskt sätt tag på ett brev som till synes aldrig nått sin mottagare. Hon öppnar det och det visar sig vara skrivet på svenska.

Hanna drivs av sin nyfikenhet att utforska vad som ligger bakom de korta rader som hon läser. Hennes efterforskningar tar henne till Onsala, till en resa i tid och rum. Som läsare är det inte helt lätt att förstå vad som egentligen har hänt och när.

Jag skulle vilja kalla detta en poetisk spänningsroman. Sven Westerberg ger läsaren nycklarna och därifrån får var och en tolka in vad boken vill säga. Ganska skickligt må jag säga.

Betyg: 3 tomteluvor

onsdag 3 oktober 2012

Abstinens...

…är något man får av att lämna Bokmässan i Göteborg. Efter att ha frotterats med böcker och författare i fyra dagar känns det som om något saknas när man är tillbaka i den grå men egentligen angenäma vardagen.

Mitt fokus låg ju som vanligt på de svenska deckarna och kriminalförfattarna och naturligtvis fick jag mitt lystmäte tillfredssällt. Men det var tråkigt att deckarscenen med alla korsförhör av svenska deckarförfattare var nedlagd. Intervjuarna Barbara Kapek, Karl G & Lilian Fredriksson var nu förvisade till Dalalitteraturs minimala monter. De ska naturligtvis ha ett stort tack för att de upplät plats, men det blev inte riktigt samma drag som det blir med en stor scen. Förhören pågick emellertid mellan 10.00 och 16.45 endast avbrutet för en timmas lunch och prisutdelning av Spårhunden. Priset för bästa ungdomsdeckare gick i år till Mårten Sandén.
Jag fnattade istället runt lite mer än vanligt på olika seminarier, inte bara med deckartema. Under fyra dagar kan man få alla läslustar tillfredsställda genom att lyssna på författare som ensamma eller i intervjuform presenterar sina nya böcker.
Svetten rinner, fötterna värker och man känner sig på alla sätt ganska ankommen under en Bokmässa. Men det är ändå helt underbart – om man älskar böcker alltså. Den rutinerade mässbesökaren har fotriktiga skor, hittar genvägar för att undvika trängsel och vet naturligtvis vilka toaletter som har kortast kö.
Mässan och Gothia Towers är under ombyggnad, ett tredje torn ska upp. Detta ställde till det lite eftersom alla mina genvägar inte var tillgängliga och skapade ibland lite tidsnöd. Men en räkmacka hann jag i alla fall med.
Egentligen kan man bara gå runt och lyssna på författare i montrarna eller varför inte tjuvlyssna på konversationer i olika hörn. Att höra någon presentera sig som: - ”Hej det är jag som är Kulturkossan”!! får i alla fall mig att småle en smula. Och likaså när Jonas Gardell pekar på en i publiken och säger: - ”Är du dum i huvudet eller? Du var ju på mitt förra framträdande också! Här finns ju så många författare. Gå och lyssna på Herman Lindqvists faktafel istället”.

Hur viktig är bokmässan för en författare? Jag avlyssnade en poet som ringde hem. Hon var så glad för att hon hade sålt sin första bok. Och sedan berättade hon att hon sov gott på vandrarhemmet, men de andra där kanske inte gjorde det, eftersom hon snarkade. Och efter tio minuters samtal frågade hon hur barnen mådde. Hennes egna alltså. Där kan man se vad som prioriteras mest under en bokmässa.
Nästa år är jag naturligtvis tillbaka igen i Göteborg. Tillsammans med de 90 000 till 100 000 andra som tänker som jag. Hotellet är redan bokat så att man inte riskerar att få sova stående. Årets bokhändelse för en bokfanatiker alla gånger. Här finns det lite fler bilder: Bokmässebilder

Veckans låt 183

Den spanska popgruppen Los Pop-Tops toppade Tio i Topp i två veckor från 20 november 1971. Låten var den tuggummiartade Mamy Blue. På svenska blev den en succé med Kjersin Dellert. Låten komponerades av fransmannen Hubert Giraud när han satt fast i en bilkö. Det hörs!!!

Låten testades på Tio i Topp med flera olika artister. Joel Daydé, Roger Whittaker och Ricky Shayne lyckades sämre. Los Pop-Tops upplöstes 1974. Dålig kvalitet på dett inslag, men ändå - lyssna och "njut" :

tisdag 2 oktober 2012

Samma blandning...

...som vanligt blev det när jag böt musikalbum i telefonen. Massor med gammal rock blandat med bl a Lee Morgan och 40-talsinspelningar av Duke Ellington.
Listan finns längre ned i vänsterkolumnen.

Peter Lillthors: Sällskapet - Bokomdöme

Sällskapet
Av Peter Lillthors
Hoi Förlag 2012
ISBN 9789186775254, Inbunden, 437 sidor
Sällskapet är en hemlig sammanslutning bland svenska makthavare, främst jurister. De har styrkan att kunna påverka olika saker i samhället t ex att se till att ett domslut i en rättegång faller ut som de vill. Det är ett ganska hemskt och cyniskt samhälle som juristen Peter Lillthors beskriver i sin debutroman. Ett samhälle befolkat av egoister och personer vars drivkraft stavas pengar.

Persongalleriet är också nästan uteslutande sådana personer. De trevliga, vanliga och normala får inte plats mellan dessa pärmar. Dessutom är det ekonomiskt tämligen välsituerade människor som läsaren får stifta bekantskap med. Lägenheter i Stockholm, fina bilar, exklusiv mat och dyra drycker verkar vara allmänt gods.

Men även om författaren målar upp en svart bild av Sverige har han ändå lyckats knåpa ihop en fyndig och spännande historia. En oljerigg exploderar i Mexikanska Golfen och naturkatastrofen är ett faktum. Flera personer förolyckas. Oljeriggens ägare, företaget WWP, får utstå mycket kritik och krävs på stora belopp. De kontrar med att i sin tur stämma det företag, svenska Ericton, som installerat säkerhetsanordningarna.

Bokens huvudperson, advokaten Johan Ström, arbetar på den advokatbyrå som företräder WWP blir aktivt indragen i processen och när han också blir medlem i Sällskapet får han inblick i hur sådana tvistemål egentligen avgörs. Det är stora belopp som står på spel och många som vill åt pengarna, vilket gör att Sällskapet inte vill lämna avgörandet åt något så för dem futtigt som en domstol.

Det som gör boken spännande är att författaren väl beskriver det juridiska spelet. Det är mer nervkittlande än de våldsinslag som trots allt finns i boken. Att Peter Lillthors är debutant är knappt märkbart. Han skriver säkert om de juridiska krumbukterna, men blir lite mer trevande när det gäller relationsbeskrivningar och gestaltningar. Jag förutsätter att det blir en fortsättning. En sådan rejäl cliffhanger som avslutar boken kräver det.

Betyg: 3 tomteluvor
 

måndag 1 oktober 2012

Märkliga skivomslag 119

Ner i Nybroviken med honom!!!

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag