Om du vill lämna kommentar på ett inlägg - klicka på kommentar under inlägget. Skriv din kommentar. Markera namn/URL. Skriv ditt namn eller alias.

måndag 30 november 2015

Lars Thunell: Hanoi Graceland - Bokomdöme

Hanoi Graceland
Av Lars Thunell
Outdoorbooks 2015
ISBN 9789198248609, Inbunden, 312 sidor

Lars Thunell har skrivit mycket, men bara en roman tidigare. Vargbyn (mitt omdöme), som kom ut tidigare i år. Det var en slags feelgoodroman som tilldrar sig i glesbygden. Nu gör författaren helt om och vänder sig ut i vida världen.

Så olika skådeplatser som Göteborg, Jersey, Hanoi och en hemlig liten norrländsk ort använder han sig av när han berättar en riktig rövarhistoria som verkligen spretar åt alla håll. Både i geografi och handling. Här finns galna hämnare, tigrar, lorder, sköna kvinnor och en hel by full med Elviskopior!!!

Mathias har mist sin fru och sitt ofödda barn. Hans verklighet vacklar. Därför börjar han efter ett tag att söka bekantskaper på nätet. Den kvinna han dejtar, Linda, är en riktig nitlott. Hon blir en stalker och Mathias flyr Sverige till Jersey. Där träffar han Mrs Wilkinson och åtar sig ett uppdrag i Hanoi. Hela tiden känner han sig förföljd. Kan det vara Linda?

Han råkar oavbrutet i svårigheter. Han kan verkligen inte undvika trubbel, trots att han i själva verket är en ganska sävlig och handlingsfattig figur. Men i en äventyrsroman kommer alltid hjälten ut helskinnad när röken skingrar sig.

Lars Thunell har ett sätt att skriva som tilltalar mig, med en stillsam humor och en fantasi utöver det vanliga. Men jag föredrar när han gör det på hemmaplan, som i den första boken. Eller som nu i de norrländska skogarna bland alla dessa Elvisfigurer. Där refererar författaren till Presleys hitlåt Yalehouse Rock. Jag hoppas att det är en avsiktlig felskrivning, annars är det oförlåtligt i Elvissammanhang.

Mathias landar inte riktigt trovärdigt i de internationella miljöerna, även om just trovärdighet inte alltid är nödvändig i den här typen av skrönor. Dessutom hastar han förbi miljöerna lite och ägnar sig mer åt karaktärerna. Det är dessa personer som bär fram boken och väcker läsarens intresse mer än miljö och handling. En handling som kanske drar iväg åt lite för många håll.

Att det blir en fortsättning går inte att ta miste på. En mer klockren cliffhanger än bokens sista mening går inte att finna.

Betyg: 2 tomteluvor  



Märkliga skivomslag 450

Vägvält, ett underskattat fordon i musiksammanhang!

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag 

lördag 28 november 2015

Mons Kallentoft: Eldjägarna - Bokomdöme

Eldjägarna
Av Mons Kallentoft
Forum 2015
ISBN 9789137137513, Inbunden, 312 sidor
Detta är Kallentofts nionde roman i serien om Malin Fors och den fjärde delen om de fyra elementen. Han har skapat sig en topposition bland de svenska kriminalförfattarna. Det är en plats som ska borga för god kvalitet och kanske också för lite förnyelse. Kvaliteten är fortfarande god, men det kan ibland finnas en förutsägbar sida i hans skrivande.

Det som jag främst börjar känna är lite uttjatat är han låter de döda tala till läsaren i kursiv stil. Det var ganska nytt och spännande när han började med den effekten, men nu känns det lite passé och gammalt. Det för inte handlingen framåt och tillför egentligen mycket lite.

Det brinner i ett industriområde utanför Linköping. En bit därifrån hittas ett kvinnolik som har bränts. Någon dag innan har man funnit en nioårig pojke mördad. Hans kropp återfinns i en container. Som alltid är det obehagligt med mördade barn.

Malin Fors kopplar med sin erkänt berömda intuition ihop de två morden, och naturligtvis har hon rätt. Hon ställs inför svåra problem i utredningen. Samtidigt brottas hon med sina alkoholproblem. Suget finns där, även om hon nu är nykter alkoholist.

Mons Kallentoft har som vanligt flera intressanta parallella historier. De flesta är relationsanknutna och berör poliserna i utredningen, men även de misstänkta bidrar med glimtar ur sina respektive liv. Intrigen rör sig på flera plan och i ett antal internationella miljöer. Malins dotter är i Katmandu för att försöka göra en god gärning. Samtidigt får man följa nepalesiska gästarbetare som under slavliknande förhållanden bygger en fotbollsstadion i Doha inför det kommande världsmästerskapet. Och även i Sverige dyker ett antal nepaleser upp. Författaren väver skickligt ihop dessa trådar som till en början tenderar att bli ett nystan.

Kallentoft håller som vanligt ett bra tempo, hans språk lockar till vidare läsning och intrigen är fantasifull och spännande. Hans miljöer och karaktärer är väl gestaltade. Att han har nått så högt på deckarhimlen är inte förvånande. Han utför ett beundransvärt skickligt hantverk.

Men vad ska han hitta på nu? De fyra elementen är avverkade. De fyra årstiderna likaså, även om han la till en femte. Kommer Malin Fors att leva vidare? Det återstår att se, annars finns ju alltid Mons Kallentofts & Markus Luttemans actionthrillers om Zac. Lika god litteratur, men en helt annan stil.

Betyg: 3 tomteluvor  


Foto: Thron Ullberg


Sandra Gustafsson: Hudlös - Bokomdöme

Hudlös
Av Sandra Gustafsson
Hoi Förlag 2015
ISBN 9789175579993, Inbunden, 165 sidor
Sandra Gustafssons böcker är svåra att läsa. Kanske bra då att de sällan är långa, tvärtom. Men en kort bok betyder inte sämre kvalitet. Tvärtom där också. Hennes böcker handlar nästan alltid om relationer, mångfacetterade och mörka sådana. Ofta avslutar man läsandet med ett tomrum i kroppen, helt utan hopp.

Så är det här också. Alice och Jonathan är lyckliga. De har fått ett barn som de längtat efter, sonen Liam. Men åren går och de märker efter hand att han inte är som andra. Han håller sig för själv och har inga kamrater. Han beter sig mer och mer underligt.

De får reda på att Liam är allvarligt sjuk. Det finns enligt läkarna en liten chans att han kan medicineras för att i alla fall få ett drägligt liv. Jonathan vill gärna prova det alternativet, men Alice sätter sig emot. Hon litar på sin egen förmåga att hjälpa sin son.

Det utmynnar i en konflikt mellan Alice och Jonathan. De tappar sin förmåga att komma överens och fjärmar sig från varandra. Mamman tar sitt barn och åker iväg till okänd ort, medan Jonathan gör allt för att hitta dem.

Läsaren får följa dem var för sig, allra mest Alice kamp för att ordna ett tillräckligt bra liv för sig själv och Liam tillsammans. Det får hon allvarliga problem att förvekliga, allt medan Jonathan till synes förgäves söker efter dem båda.

Sandra Gustafsson lyckas med att trissa upp en enorm spänning kring det relativt enkla, men tragiska, skeendet. Som läsare vill man hjälpa till, även om det naturligtvis inte tjänar något till.

Författarens tidigare böcker har varit lika svarta. Hon debuterade med den mycket kritikerrosade självbiografiska boken Maskrosungen (2006). Det har blivit ytterligare två romaner förutom denna: Svedd (2010) (mitt omdöme)  och Gå om intet (2014) (mitt omdöme). Hon är fantastiskt bra på att beskriva komplicerade familjesituationer och att skriva om nattsvarta öden. Det är med lite ångestladdad förtjusning man läser hennes böcker.

Betyg: 3 tomteluvor  

Sara Lövestam: Sanning med modifikation - Bokomdöme

Sanning med modifikation
Av Sara Lövestam
Piratförlaget 2015
ISBN 9789164204462, Inbunden, 256 sidor
Årets debutantpris delades i år ut av Svenska Deckarakademin till Sara Lövestam för Sanning med modifikation. Hon är förvisso ingen nybörjare eftersom hon redan utgivit flera prisade romaner för både vuxna och unga. Men hennes debut i kriminalgenren är så pass annorlunda och lite nyskapande att hon definitivt är värd ett sådant pris. Dessutom har hon redan utkommit med andra delen i serien Önska kostar ingenting. Omdöme kommer här på bloggen inom kort.

Författaren lanserar en ovanlig hjälte, Kouplan. Han är illegal flykting och beslutar sig för att sätta in en annons där han erbjuder sina tjänster som privatdetektiv. Han har tröttnat på att svartjobba som diskare, och det nya yrket och hans situation gör att han hela tiden måste undvika polisen. Ett inte helt lättlöst dilemma.

Julia blir hans första kund. Hon har förlorat sin dotter och vill ha henne återfunnen. Julia höll dottern i handen på ett köpcenter, släppte henne för ett tag, och vips var hon försvunnen. Kidnappning är den första misstanken. Kouplan börjar söka och finner spår till den undre världen.

Samtidigt är Julias beteende minst sagt underligt och tankeväckande. Hur ser egentligen sanningen ut? Vem döljer vad för vem? Kouplans sökande får honom att snubbla över brott som han förmodligen inte är kapabel att klara av.

Ingenting är vad verkar vara, eller kanske ändå! Frågetecknen radar upp sig. Sara Lövestams språk är så annorlunda mot vad man är van vid i en kriminalroman att det är i allra högsta grad uppfriskande. Trots att ämnet är allvarligt, läser i alla fall jag med ett litet leende på läpparna. Inte minst för den trevliga bekantskapen Kouplan, som också återses i den andra boken.

Den som söker efter traditionella pusseldeckare eller spännande actionthrillers ska inte läsa denna bok. Men med ett öppet sinne för annorlunda och välskrivna böcker är det här en underbar upplevelse. Och det brott som inte är mord. Det finns naturligtvis deckare utan mord, men de är fåtaliga.

Priset som årets debutant är på alla sätt välförtjänt, och jag ser redan fram emot att läsa uppföljaren som står och pockar på i min läskö.

Betyg: 4 tomteluvor  


Foto: Anna-Lena Ahlström


Anders de la Motte: UltiMatum - Bokomdöme

UltiMatum
Av Anders de la Motte
Forum 2015
ISBN 9789137141817, Inbunden, 370 sidor
Den här boken blev välförtjänt utsedd till Årets Bästa Svenska Kriminalroman av Svenska Deckarakademin. Jag har naturligtvis också läst den, fattas bara annat – jag sitter ju i den beslutande juryn. Här kommer därför mitt omdöme.

Anders de la Motte har gjort sig känd för sina välkonstruerade intriger. De är snåriga, men ändå inte för komplicerade. Han lurar läsaren åt än det ena och än det andra hållet. Inget är vad det synes vara, och det är hart när omöjligt att lista ut var historien är på väg.

Han började med sin Geim-trilogi, där första delen med samma namn fick Deckarakademins debutantpris 2010. (mitt omdöme) De följdes av Buzz (mitt omdöme) och Bubble (mitt omdöme). Serien var en succé och fick mänga läsare, inte minst utomlands. Anders blev författare på heltid och gav förra året ut MemoRandom (mitt omdöme), den första delen i en ny serie. Tillsammans med årets bok ska det bli film producerad av 20th Century Fox. En film eller TV-serie som jag är mycket nyfiken på. Det har sannerligen hänt mycket på fem år i Anders de la Mottes liv.

Författaren har utvecklat actionthrillern ytterligare från MemoRandom med denna bok. Det är en fullkomligt otrolig och surrealistisk intrig som han har totat ihop. Men det kontrakt han skriver med läsaren gör att man som läsare kan svälja det. Så länge det är välskrivet, spännande och inte alltför overkligt blir det en äventyrsroman av bästa sort. Det är så som ett samarbete mellan läsare och författare fungerar som bäst.

Polisen David Sarac som råkade illa ut i den förra boken ligger på sjukhus. Han är beredd att ta sitt eget liv. Men meddelanden från det förflutna får honom att ändra sig. Han rymmer från den slutna klinik där han vårdas.

Kriminalinspektören Julia Gabrielsson får i uppdrag att utreda ett mord där liket hittats i sjön utanför regeringspartiets kursgård. Det blir upptakten på en mördarjakt som sker i många plan. Såväl politiska förvecklingar som uppgörelser i undre världen leder handlingen vidare.

Det är extremt svårt att skriva något om handlingen i den här romanen utan att bli en spoiler. Läs själva, vet jag. Det är boken och författaren värd. Han tillhör absolut den absoluta eliten i svenskt kriminalskrivande. Fantasifullt, oväntat och spännande leder han läsaren genom olika miljöer och labyrinter. De ovanligt väl gestaltade karaktärerna beter sig hela tiden på ett annat sätt än vad läsaren förväntar sig. Man blir alldeles underbart förd bakom ljuset.

Det är klart att det blir en fortsättning på den här historien. Annars kommer jag att gå och grunna på det hela mitt bokläsande liv. Stilla min nyfikenhet Anders!!

Betyg: 5 tomteluvor  


Foto: Anna-Lena Ahlström


fredag 27 november 2015

Märkliga skivomslag 449

I'm a nut utbrister Leroy Pullins. Varför blir man inte förvånad?

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag 

onsdag 25 november 2015

Veckans Tio i Topplåt 347

The Foundations: Baby, I Couldn't See
In på listan 24 januari 1970
Låg kvar i 3 veckor, Högsta placering: 7

måndag 23 november 2015

Märkliga skivomslag 448

Hästjazz har man ju hört talas om, men prästjazz?

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag 

fredag 20 november 2015

Märkliga skivomslag 447

Någon som kan förklara?

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag 

onsdag 18 november 2015

Veckans Tio i Topplåt 346

Rick Nelson: Garden Party
In på listan 31 mars 1973
Låg kvar i 6 veckor, Högsta placering: 4


måndag 16 november 2015

Joakim Zander: Orten - Bokomdöme

Orten
Av Joakim Zander
Wahlström & Widstrand 2015
ISBN 9789146229421, Inbunden, 413 sidor
Joakim Zander fick många lovord för sin debut förra året med spänningsromanen Simmaren. Andra boken brukar vara svårast sägs det. Om författaren har haft svårigheter med Orten vet jag inte, men han har i alla stycken lyckats upprepa sin succé, och till och med överträffa den. Att den här boken är nominerad till priset för Årets Bästa Svenska Kriminalroman är en självklarhet.

Det är en typ av kriminalroman som i många stycken har likheter med två av de andra nominerade, de la Motte och Lapidus. Thriller med ganska högt tempo i någon form av Stieg Larssonanda. Spänningsmomenten är många och överraskande vändningar likaså.

Yasmine har lämnat förortslivet och flyttat till New York. När hon får meddelande från Bergort, den Stockholmsförort som hon har växt upp i, att hennes lillebror Fadi är försvunnen beslutar hon sig för att åka hem. Fadi har radikaliserats och rest till Syrien. Men livet där blir inte som han har föreställt sig.

Yasmine och Fadi var tajta som barn. De växer upp med en våldsam pappa och en passiv mamma. I stora stycken får de klara sig själva. Därför präglar omgivningen, förortslivet med alla dess frestelser och gängbildningar, deras liv.

I London arbetar Klara Walldéen på ett forskningsinstitut där hennes uppgift att skriva en del av en rapport som handlar om konsekvenserna av att privatisera delar av polisväsendet. Hennes dator blir stulen och hon försöker finna ut varför. Spåren leder även här till Stockholm och naturligtvis korsas hennes och Yasmines vägar. Det som pågår är till en början oförklarligt, men visar sig ha internationella förgreningar och hotar världsbilden.

Författaren beskriver på ett fängslande sätt en förort som brinner. Allra bäst är han när han behandlar den unga Fadi som vacklar mellan brottslighet, radikalisering och ett ändå tämligen gott samvete. Överhuvudtaget är persongestaltningarna av hög klass. Samtliga karaktärer är så äkta de kan vara. Det och berättartekniken gör att här finns ett sällan läst driv i historien, som också är fyndig och välkonstruerad.

Joakim Zander är definitivt en av våra nya stjärnor, och han kommer absolut att höra talas om sig i flera år framöver.

Betyg: 5 tomteluvor 


Foto: Emil Malmborg

Märkliga skivomslag 446

En sydamerikansk gunslinger! Pang på rödbetan!

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag 

fredag 13 november 2015

Märkliga skivomslag 445

Frihetsgudinnan har börjat röka på!

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag 

onsdag 11 november 2015

Årets bästa deckare

Nu har Svenska Deckarakademin nominerat årets bästa svenska och till svenska översatta kriminalromaner. Vilka två romaner som är allra bäst får vi veta söndagen 22 november när Svenska Deckarakademin har sitt höstmöte.


Detta är årets bästa svenska: 

Ingrid Hedström: Måltavla (Alfabeta) (mitt omdöme)
Jens Lapidus: STHLM DELETE (Wahlström & Widstrand) (mitt omdöme)
Anders de la Motte: UltiMatum (Forum) (omdöme kommer inom kort)
Katarina Wennstam: Skymningsflickan (Albert Bonniers Förlag) (mitt omdöme)
Joakim Zander: Orten (Wahlström & Widstrand) (omdöme kommer inom kort)


Detta är årets bästa till svenska översatta:

Sharon Bolton: Små svarta lögner ("Little black lies", övers. Karl G & Lilian Fredriksson, Modernista)
Paula Hawkins: Kvinnan på tåget ("The girl on the train", övers. Jessica Hallén, Massolit Förlag)
Monica Kristensen: Kolbarnet ("Kullunge", övers. Ulf Gyllenhak, Leopard Förlag)
Nic Pizzolatto: Galveston ("Galveston", övers. Nina Erkelius, Kalla Kulor Förlag)
Karin Slaughter: De vackraste ("Pretty girls", övers. Villemo Linngård, Harper Collins)

Filip Alexanderson: Förstfödd - Bokomdöme

Förstfödd
Av Filip Alexanderson
Norstedts 2015
ISBN 9789113068107, Inbunden, 410 sidor
Filip Alexandersons första roman är en thrillerliknande högdramatisk bok med många övernaturliga inslag.

Jonas Hellemyr har hamnat snett. Livet ter sig ganska miserabelt. Han tar svartjobb på byggen för att få in lite pengar och kunna hjälpa sin mamma. När han mirakulöst överlever en arbetsplatsolycka tvingas han ner i mörka världar som han inte visste fanns. Allt för att överleva och för att söka efter sitt ursprung.

Samtidigt utreder den polisliknande personen Viveca Eldh en serie mord mot uteliggare som bränts ihjäl. Det sker också ett brutalt ritualmord och Eldh tvingas till extraordinära åtgärder för att hindra brottslingarna. Så småningom korsas hennes och Jonas vägar.

De är lustigt att de två personerna genom hela boken benämns olika. Hon kallas Eldh och han får heta Jonas. Efternamn respektive förnamn. Finns det kanske någon tanke bakom det?

Boken har gott om personer och organisationer som innehar övernaturliga krafter. De kan lösa problem på de mest spektakulära sätt, vilket gör att handlingen kan ta vägen lite vart som helst. Det oväntade och framförallt högst osannolika kan inträffa när som helst. En ganska bekväm väg att föra storyn vidare kan man tycka.

Elallergiker har man ju hört talas om. Men här lanserar författaren elmissbrukare, människor som skaffar sig energi genom en överdos av elektricitet. T ex genom att bita rakt över en glödlampa. Andra karaktärer får sin kraft genom att äta betong eller dricka bensin. Det blir emellanåt så absurt att man häpnar men så småningom accepterar man att absolut inga gränser finns.

Jag kan inte säga att jag är överförtjust i den här typen av ramlösa böcker. De två huvudkaraktärerna är intressanta och väl gestaltade men deras då och då övernaturliga beteende blir till sist lite tröttande.

Miljön är Stockholm, men det skulle kunna vara någon annanstans. Staden har ingen större relevans för handlingen. Det är snarare rummets och platsens funktion som är viktig, snarare än dess geografiska placering.


Bokens slut avslöjar att en fortsättning är på gång. Det är förmodligen en nåd att stilla bedja om att få lite mer mänskliga drag hos centralgestalterna.

Betyg: 3 tomteluvor 


Foto: Viktor Fremling

Jens Lapidus: STHLM DELETE - Bokomdöme

STHLM DELETE
Av Jens Lapidus
Wahlström & Widstrand 2015
ISBN 9789146226246, Inbunden, 485 sidor
Jens Lapidus har gjort det igen. Han slog igenom 2006 med Snabba cash, en debut som verkligen blev omtalad och omskriven. Det blev en serie med tre böcker som också framgångsrikt filmatiserades. Förra året började författaren på en ny serie om den nyblivna advokaten Emelie och den gamla kåkfararen Teddy. Vip-rummet följs nu upp av STHLM DELETE. Det är högst anmärkningsvärt att ingen av hans böcker har belönats med något pris från Svenska Deckarakademin. Det kanske är dags nu. Boken har i alla fall nominerats till priset för Årets Bästa Svenska Kriminalroman. Den här boken är i mitt tycke Lapidus bästa hittills.

En ung man hittas allvarligt skadad vid en mordplats. Han häktas som skäligen misstänkt för brottet och begår Emelie Jansson som försvarare. Hon är affärsjurist och hennes byrå nekar henne att ta sig an ett brottmål. Men naturligtvis kan hon inte motstå utmaningen. Den häktade är dessutom son till den man som Teddy en gång kidnappade. Teddy har därför suttit många år i fängelse.

Det gamla fallet blir därmed aktuellt igen. Vad var det Teddy hade suttit i fängelse för egentligen? Var han i själva verket grundlurad? Samtidigt blir hans systerson Nikola häktad för ett annat grovt brott och vill också ha Emelie som försvarare.

Emelie får allt svårare att hinna med sitt arbete. Två brottmål och dessutom stora krav från hennes fina byrå att leverera. Teddy måste återigen konfrontera sin historia och ta till metoder som han trodde att han hade lämnat bakom sig.

De två dras till varandra trots att de är allt annat än lika. Som läsare vet man mer än de – de är ju litterärt som gjorda för varandra. Men till skillnad från den första boken i serien är detta nedtonat. Bra, eftersom det inte är författarens starkaste sida att beskriva relationer.

Miljön är återigen Stockholms undre värld, men det finns fler ”vanliga” människor med i handlingen än i Snabba cashserien, och dessutom många fler kvinnor.

Bladvändare är ett alltför använt begrepp. Men ibland är det så sant – den här boken kunde jag inte lägga ifrån mig. Det finns ett sådant driv i berättelsen och en sådan uppbyggd spänningsintrig att de nästan 500 sidorna snabbt var slut. Jag brukar normalt irritera mig på den mängden sidor, men inte här.

Jens Lapidus har dessutom utvecklat sitt språk. Han blandar en färgrik svenska med lagom mängd förortsspråk. Han skriver direkt utan att förenkla vilket ger ytterligare märg och fart i språket. Nu får även hela Stockholm vara med, det är inte bara Södertälje och förorterna som är skådeplats. Vi får följa med till både Lidingö och Enhörna som är så väsensskilt mot författarens vanliga miljöer befolkningsmässigt som det kan bli.

I den här serien blir det naturligtvis fler titlar. Den har grunden att stå på för att antagligen bli fler än tre böcker. Samspelet mellan Emelie och Teddy lovar gott för fortsättningen.

Betyg: 5 tomteluvor 


Foto: Pierre Björk

Veckans Tio i Topplåt 345

Bobby Angelo: Baby Sittin'
In på listan 13 januari 1962
Låg kvar i 5 veckor, Högsta placering: 6

måndag 9 november 2015

Märkliga skivomslag 444

Ett sådant här maffigt omslag från Herr Drycks samling måste han själv få kommentera: "Detta är ett av de mer krystade bandnamnen jag stött på under mitt långa samlande. Detta är den sortens namn som ej insatta slänger ur sig när de skoja om ett typiskt dansband. Rune-Lennart är verkligen dubbelnamnet som Gud glömde, lyckligtvis är det inte en av medlemmarna som får dras med det, utan det är en sammanslagning av två av deras namn som gjorts i efterhand.

Givetvis saknar texten kontrast mot bakgrunden som sig bör på sådana här omslag, och får ögonen att värka som när man stirrat länge på en risig 3D-bild som inte fungerar.

Deras outfits är alldeles fantastiska. Byxorna går så sagolikt högt i midjan! De små västarna däremot, de är extremt korta och de svarta slagen gör sitt till eländet. När de sedan kombinerade dessa brandmansdräkter med några av de blommigaste skjortor jag sett, var succén ett faktum.

Lägg märke till att de hittade fem likadana skjortor till de sex musikanterna, vilka förresten har en ovanligt stor åldersskillnad. Sedan fick den lockige karln, som klänger släpande mot trädet, fixa fram en egen skjorta som ser nästan likadan ut som de andras bortsett från att den har gula blommor.

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag 

fredag 6 november 2015

Märkliga skivomslag 443

Kul med lite musik från det genuina vinterlandet Mexico.

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag 

onsdag 4 november 2015

Veckans Tio i Topplåt 344

Tommy Roe: Sheila
In på listan 13 oktober 1962
Låg kvar i 5 veckor, Högsta placering: 7

måndag 2 november 2015

Michael Mortimer: Blodssystrarna - Bokomdöme

Blodssystrarna
Av Michael Mortimer
Norstedts 2015
ISBN 9789113066837, Inbunden, 552 sidor
Detta är den tredje delen om Ida Nordlund och hennes jakt på att finna sin mamma och om stenen Fossildrottningen.

Bokserien hänger tätt ihop och att då som jag börja med den tredje är inte helt optimalt även om det finns en resumé i början av boken. En alltför kort sådan. Dessutom har boken inget rejält slut, den känns mer som ett mycket långt kapitel i en ännu längre historia.

En mycket yrkesskicklig urmakare i Stockholm får ett fint gammalt fickur att reparera. Uret har också en kopia, de kallas för Blodssystrarna. Ett par oförklarliga katastrofer inträffar i staden under samma tid. När urmakaren börjar forska finner han att flera olyckor har följt uren genom åren, bl a Andrea Dorias förlisning efter en kollision med det svenska fartyget Stockholm.

Ida, hennes mor Alma och kamraten Lasse håller sig gömda i Spanien där de forskar på den märkliga stenen Fossildrottningen. De tvingas fly, många är på jakt efter dem, och de söker sig tillbaka till Sverige. De fortsätter att leta efter Idas mamma och får då höra om de två uren. Kanske har klockorna svaren på de gåtor som de försöker lösa. Jakten på svaren och jakten på dem själva för dem runt till många platser i världen.

Man skulle kunna säga att denna bok är till bredden full av allt som kan finnas i en thriller, utom detaljerat beskrivna actionscener. När det hettar till är berättarstilen mer dämpad och återhållen. Annars slår Michael Mortimer (pseudonym för Daniel Sjölin och Jerker Virdborg) på stora trumman. Det är en klassisk äventyrshistoria med snabba vändningar och skurkar som hela tiden dyker upp och nästan kommer ikapp. Lite grand som i ett seriemagasin med Blixt Gordon eller någon annan hjälte.

Boken är full av vetenskapliga beskrivningar och historiska återblickar. Det kan bli lite väl mycket av det eftersom det också dämpar berättartempot. Flera verkliga personer är intressant inskrivna i intrigen med förhållandevis stora roller som t ex Carl von Linné och Charles Bronson.

Det är språkligt elegant och välskrivet. Men jag saknar den där känslan som gör att man skyndar på sin läsning, själva berättarmärgen. Handlingen drivs framåt lite mekaniskt och jag blir inte fångad, trots alla scenförändringar och intelligenta intrigkonstruktioner. Boken skulle förmodligen må bra av lite humoristisk självdistans. Allvaret vilar tungt över den redan osannolika historien.

Jag vet inte hur många delar den här serien har tänkt få, men det får inte bli så många fler. Läsarnas intresse kommer att svalna över tid. Men åtminstone en till blir det nog, eftersom i princip alla trådar ännu synes ändlösa.

Betyg: 3 tomteluvor 


Foto: Magnus Liam Karlsson

Michael Hjorth & Hans Rosenfeldt: De underkända - Bokomdöme

De underkända
Av Hjorth & Rosenfeldt
Norstedts 2015
ISBN 9789113066776, Inbunden, 405 sidor
Författarna har nått fram till den femte delen i serien om kriminalpsykologen Sebastian Bergman och hans kollegor på Riksmord.

Sebastian är en synnerligen otrevlig person, även om det emellanåt skymtar fram lite mänskliga drag. Han är sexmissbrukare och gör inte mycket som han själv inte har vinning av. Men vad andra inte vet är att han bär på en mörk hemlighet som plågar honom ständigt. Han har förlorat ett barn i tsunamin, och han vill nu till varje pris behålla kontakten med den dotter som han i vuxen ålder har upptäckt att han har.

Överhuvudtaget handlar denna bok mycket om polisernas privatliv. Där inträffar ett stort antal ganska osannolika händelser. Man kan undra hur de har tid med att lösa brott. Jag får dokusåpavibbar när jag läser, det blir alltför mycket. Extremt skruvade relationsproblem tar över kriminalhistorien.

Dokusåpadeltagare är också i fokus i kriminalintrigen. Två sådana blir mördade inom en vecka. De har båda skjutits med en bultpistol, de har en dumstrut på huvudet och de har ett kunskapsprov fasthäftat på ryggen. De har uppenbarligen inte klarat av att svara på så många frågor.

Flera brutala mord inträffar, det är uppenbart att en seriemördare är lös. Ännu en! I svensk kriminallitteratur är snart varje våldsman en sådan.

Mördaren är mycket smart och gäckar polisen. Han ligger hela tiden ett steg före och häcklar kriminalarna. Intrigen är också smart, om än mycket osannolik. Men det är fyndigt och som vanligt fantasifullt när det gäller detta författarpar. Men tyvärr hamnar mordgåtan i skymundan, i skuggan av polisernas olika problem, mer eller mindre absurda sådana.

Att författarna kan sin profession är ändå uppenbart. Förra årets bok var den klart bästa av dem. De är skickliga på att skapa spänning och att låta läsaren överraskas av nya händelser och ledtrådar i polisutredningen. Jag önskar bara att det vore mer fokus just på sådant.

Betyg: 3 tomteluvor  


Foto: appendixfotografi


Märkliga skivomslag 442

Efter en vecka i kolgruvan är det Polkaparty som gäller!

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag