Om du vill lämna kommentar på ett inlägg - klicka på kommentar under inlägget. Skriv din kommentar. Markera namn/URL. Skriv ditt namn eller alias.

torsdag 29 juli 2010

Hans-Olov Öberg: Dödens downsider - Bokomdöme

Dödens downsider
av Hans-Olov Öberg
Kalla Kulor Förlag 2003
Öbergs tredje bok är precis som den första en finansthriller. Ekonomijournalisten Micke Norell dyker upp igen och får nya fall att lösa. Dödens Downsider är mer finans än thriller, vilket för mig blir lite tråkigt. Finanssvängarna är inte riktigt min melodi, och när mordgåtan är så nedtonad som här har jag svårt att bevara intresset.

Språket är någon slags korsning mellan Raymond Chandler och svensk 50-talsfilm. Jag blir därför inte riktigt klok på dialogen som blir lite väl putslustigt klämkäck. För övrigt skriver Öberg väl och ganska orginellt, men de två tidigare böckerna var bättre. Framförallt jazzdeckaren Svart stajl.

En fondförvaltare mördas under påsklovet i Åre där hela Sveriges finanselit verkar vara på plats. Vad är motivet. Affärer, kärlek eller något annat? Micke Norell blir inblandad när ytterligare ett mord sker, nu i hans närmaste bekantskapskrets. Samtidigt som han börjar ett nytt arbete som analytiker försöker han lösa morden.

Jag ska läsa vidare bland Öbergs alster och hoppas på mer mord och mindre finans i nästa.

Betyg: 2 tomteluvor

onsdag 28 juli 2010

Veckans låt 69

Mitt favoritband på 60-talet (och kanske fortfarande) var The Rolling Stones. De hade tre ettor på Tio i Topp. Den första var Tell Me. 12 december 1964 gick den upp på förstaplatsen och låg där i sex hela veckor. Bandet bestod vid denna tid av Mick Jagger (1943), Keith Richards (1943), Brian Jones (1942), Bill Wyman (1936) och Charlie Watts (1941). Jagger, Richards och Watts turnerar fortfarande med bandet.

Tell Me var den första singel som Jagger/Richards skrev själva och den blev också Rolling Stones första USA-hit. http://www.rollingstones.com/

söndag 25 juli 2010

Paus i sommaren

Nu känns det som om sommaren har tagit en liten paus. Man har väl blivit lite bortskämd med tropisk värme. En värme som gör en lite förlamad och får mig att söka svalka och fläkt.
Hittills har sommaren bestått av fint väder. Massor med kalas. Ålandsresor. Skärgårdsturer. God mat. Vacker natur. Svalkande öl. Goda viner. Det goda livet.
Här kan ni hitta ett gäng bilder på vad sommaren har bjudit på: http://picasaweb.google.com/harryfriberg/Sommar2010##

Österlen - Dag 5

Alla sagor har ett slut - så även denna. Den femte dagen var vi tvungna att styra hemåt - diverse plikter kallade. Frukosten kommer jag aldrig att glömma. Så fin På Haga. Och nu var Felicia tillbaks - tygservetter. Hmmm!!!
Kolla här får ni se: http://www.pahaga.se/ och på Facebook http://fb.pahaga.se/ Hit vill jag återvända!!! Mjauuu!!!Diverse loppisar på vägen hem. Och en räkmacka i Öhr (redovisad och betygsatt i annat inlägg). I Öhr finns också Sveriges coolaste bensinmack. Oljeshejkerna Johnsson. Typiskt Småland!!!

Österlen - Dag 4

Jag har slarvat och glömt att redovisa slutet av vår Österlenresa i maj. Men här kommer det. Den näst sista mogonen började som de tidigare. En promenad med Torsten och Sten Sture (de coola hundarna). Därefter den ljuvligaste frukosten i världen. En liten skillnad denna morgon. Felicia var inte där, så Mårten fixade till det. Då blev det pappersservetter. Manligt/kvinnligt...hmmm!!!

Brösarps backar fick bli det stora målet denna dag. Vem har sagt att Skåne är platt? Vi tog den stora naturstigen och promenerade i de mest skiftande och vackra landskap i två timmar. Backigt. Skogigt. Djungellikt. Öppna landskap. Hästar. Eftersom vi inte tog den vanliga turistrundan såg vi nästan inte till varken turist eller skåning under vandringen.

Sedan bar det av till Skillinge och sparrisdagarna. Intressant med skånsk sparris. Sveriges finaste. Vi smakade och köpte lite sparrispesto. Mmmm!!! Utanför Skillinge hittade vi också ett fik och pensionat jag glömt namnet på. Men fint var det!! Hemtrevligt, soligt och avkopplande.
Sista kvällen gick i matens tecken. Daniel Berlins Krog i Skåne Tranås är inte bara värd en omväg, den är värd en hel resa. Tänk er en krog med bara 18 bordsplatser. Och en meny. Och en sittning. Man väljer om man vill ha långa eller korta menyn. Långa naturligtvis. Och om man vill ha vinmenyn till, och det vill man ju. Bror som körde bilen fick en egen äppeldrycksmeny anpassad till maträtterna. Respekt. Dessutom kunde de sköta transporterna till och från krogen om man ville. Oklart om hur långt de var villiga att köra. Det här åt vi:

4 små tilltugg
2000 Agrapart "Les 7 Crus" Blanc de Blanc, Champagne, Frankrike

Gula från frigående höna - Söt krabba - Nässla från trädgården
2007 Cheverny Blanc "Charbonnerie" Philippe Tessier, Loire

Saltad torsk - Vit sparris - Brynt smör - Sagogryn
2007 Vouvray Sec "Les Grenouilles" Domaine Petit Côteau, Loire

Spädgris från Olinge - Vild ramslök - Grön sparris
2006 Touraine Rouge "Closerie" Clos Roche Blanche, Loire

Brillat Savarin - Päron - Granskott - Havre
2006 Coteaux de l'Aubance "VT Séléction" Domaine de Bablut

Ört infuserad is - Kryddbröd - Rabarb
NV (2006) Vin de Table de France (Touraine) "Poussière de Lune" Domaine des Maisons Brûlées, Loire

http://www.danielberlin.se/ Och som vi åt. Länge. Det var så vällagat och gott. Varje liten detalj var gjord för sig - för var gäst. Åk dit. Men ta plånboken med.

Åter till På Haga, men som i trans. Ingen liten whiskypinne denna kväll. Godnatt!!!

fredag 23 juli 2010

Viveca Sten: I grunden utan skuld - Bokomdöme

I grunden utan skuld
Av Viveca Sten
Forum 2010

Det är glädjande att konstatera att det finns deckarförfattare som blir bättre för var bok. I grunden utan skuld är Viveca Stens tredje om Sandhamn och om Nackapolisen Thomas Andreasson. Hennes första bok gav jag bara en tomteluva, men nu har hon kvalificerat sig för bättre betyg.

Visserligen är konceptet det vanliga i dagens kriminalromaner. Något hemligt som ruvar i det förflutna. Ett antal oförklarliga mord. Och en rejäl dosis med relationsproblem bland huvudpersonerna. Men Viveca Sten har klivit ur floskelfällorna och skriver både spännande, fyndigt och förhållandevis originellt.

De obligatoriska historiska återblickarna handlar om Sandhamn på 10- och 20-talet. Och är mycket intressanta. Historien om den stackars pojken Thorwald och hans familj är gripande och de historiska nedslagen är lärorika.

Nutidshistorien handlar om en försvunnen ung flicka och om ett makabert kroppsdelsfynd. Kriminalinspektören Thomas Andreasson har få ledtrådar att följa samtidigt som han åter träffar den kvinna som han i tidigare romaner skiljt sig ifrån. Den andra huvudpersonen i Stens böcker, juristen Nora Linde har samtidigt fått veta att hennes man har varit otrogen.

De parallella historierna vävs samman på ett trovärdigt och spännande sätt. Och upplösningen blir dramatisk. Om Viveca Sten fortsätter sin utvecklig på detta sätt kommer nästa bok att bli något alldeles enastående. För att inte tala om nästa…och nästa.

Betyg: 3 tomteluvor

Omväxling

Det har väl aldrig varit så blandat i min MP3:a som nu. Jazz med Weather Report - Reggae med Toots & The Maytals - Elektoniskt med The Orb och Aphex Twins - Hårdrock med Metallica och Everclear - Hip hop med 2Pac mm mm. Lista finns längre ner i vänsterkolumnen.

Räkmacka på Lyran

Lyran är ett kafé i Bredäng med en magisk utsikt över Mälaren. Många vallfärdar hit för en fika med bröd. Själv tog jag en folköl och en räkmacka. Fräscht och hyfsad kvalitet, men för liten macka och för få räkor.

Betyg: 2 tomteluvor

Christina Larsson: Silhuetten - Bokomdöme

Silhuetten
Av Christina Larsson
Tre Böcker 2010
Silhuetten är den fjärde boken i serien om den göteborgska kriminalkommissarien med det vackra namnet Ingrid Bergman.

Upplägget känns bekant. Något i det förflutna spökar. Något eller flera mystiska mord. Och naturligtvis en god dos av familjerelationer. Men det är ju så svenska kriminalromaner är konstruerade idag, framförallt de som skrivs av kvinnor. Denna är varken bättre eller sämre än de flesta, men det är klart att läsaren kanske önskar sig lite större variation.

Men här hittar man ändå en del egna grepp. T ex börjar boken med att Ingrid återkommer från en Thailandssemester och finner att larmet i hennes hus har utlösts inte mindre än fem gånger. Och vi får också följa den person som sett till att dessa larm utlösts. Ganska spännande faktiskt.

En tonårsflicka hittas mördad i en underjordisk gång av ett gäng svensexande män. Utredarna står frågande. Men så småningom rullas flera ondskefulla historier upp. Samtidigt blir Ingrid misstänkt för flera brott och tvingas bli fredlös för att rentvå sig själv. Hennes privata relationer sätts på prov, vem kan hon lita på?

Grundintrigen är fyndigt spunnen och blir bitvis mycket spännande. Tyvärr är språket lite stolpigt och barnsligt, dialogen tam. Poliserna verkar dessutom vara men än lovligt korkade ibland. Men vill man ha en spännande hängmattebok är den som klippt och skuren.

Betyg: 3 tomteluvor

Veckans låt 68

Två dagar försent - men lugn - här kommer den. Veckans låt, vars redovisning av Tio i Toppettor nu har kommit fram till 5 december 1964, och återigen ett svenskt band. Kirunabandet The Shanes med sin enda etta - Let Me Show You Who I Am. Bandet bestod då av Staffan Bergren (gitarr, sång), Tommy Wåhlberg (gitarr), Tor-Erik Rautio (trummor), Svante Elfgren (bas´) och Lennart Grahn (sång, munspel).

Bandet hade tolv låtar på Tio i Topp och har idag blivit ett av Sveriges mest eftertraktade dansband. (T ex Vem Får Följa Dig Hem? 1990)

Tyvärr har jag ingen version av rätt låt. Men jag ger er en riktig höjdare ändå. The Shanes med en annan av sina hits I Don't Want Your Love, inspelat på legendariska Nalen i Stockholm. Och glöm nu inte att spana in frisyrerna!!!!

Mari Jungstedt: Den farliga leken - Bokomdöme

Den farliga leken
Av Mari Jungstedt
Bonniers 2010
Man undrar hur många böcker Mari Jungstedt ska skriva om gotlandskommissarien Anders Knutas. Detta är den åttonde och utvecklingen av hennes författarskap känns lika med noll. För all del, där finns alltid något av intresse att läsa om, men hon fuskar bort det som kunde ha blivit något bra.

Denna gång är beskrivningen av en anorektisk f d modell det som berör, det som är välskrivet och som jag gärna hade läst mer om. Jungstedt försöker beskriva kontrasten mellan den som lyckas och den som misslyckas inom modellbranschen. Men tyvärr är det författaren som misslyckas, i alla fall med att fånga mig. Hennes språk är ganska yxigt och naivt, mer anpassat för en ungdomsbok. Familjerelationer ska dagens kriminalromaner handla om tycks det. Så också här, men det blir inte trovärdigt och framförallt ganska tråkigt.

Gotlandstjejen Jenny upptäcks och gör snabbkarriär som fotomodell. Hon blir eftertraktad och hamnar mitt bland kändisar och fester. Hon kontrasteras med Agnes som inte lyckas lika bra, utan istället får ätstörningar. Den kände modefotografen Markus Sandberg, som haft ett förhållande med båda flickorna, utsätts för ett mordförsök. Fler dramatiska händelser avlöser varandra för att så småningom kulminera i en våldsam uppgörelse.

Jag hoppas att Mari Jungstedt någon gång blir så varm i kläderna att hon kan stanna vid ett ämne och fördjupa sig, istället att för som nu bara skrapa på ytan. Det verkar som om det viktigaste är att få till en dramatisk och spännande historia. Det är det inte.

Betyg: 2 tomteluvor

torsdag 15 juli 2010

Östermalm

Avlyssnat i matsalen på en Vaxholmsbåt. Bredvid mig sitter ett äldre par med tecken på att komma från Öfre Östermalm.

De är mycket upprörda eftersom de utanför matsalen har markerat två däcksplatser med några handdukar. Och nu har några "oförskämda små människor" satt sig där. Det var ju deras platser, trots att de kommer att sitta i matsalen i två timmar.

Kvinnan vet nog vad det är för typer: - De kommer säkert från Nedre Östermalm!!!

Vart är världen på väg?

Lars Kepler: Paganinikontraktet - Bokomdöme

Paganinikontraktet
Av Lars Kepler
Albert Bonniers Förlag 2010

Författarparet Alexander och Alexandra Coelho Ahndoril som döljer sig bakom pseudonymen Lars Kepler, följer upp fjolårets succé Hypnotisören med ännu en mycket dramatisk kriminalroman.

Det är mycket spännande. Intrigen har vävts ihop med nästan osannolikt många beståndsdelar som mer eller mindre trovärdiga bildar ett scenario som får läsaren att snabbt bläddra till nästa sida. Hur ska det gå? Hur hänger det ihop? Intrigen är något slags blandning av vad man kan hitta i Arne Dahls och Jo Nesbös böcker. Följaktligen finns här säkert en och annan dold MacGuffin som är svår att hitta. Författarna följer också upp Stig Larssons stil med ett otal cliffhangers. Allt för spänningen skull. En så osannolik historia som denna borde egentligen inte fungera, men det gör den. Det är det osannolika som blir själva underhållningen.

Boken är skriven i presens , vilket är ganska ovanligt för deckare och kriminalromaner, men det skapar en stor närvarokänsla. Och att de kan skrivandets hantverk råder det inget tvivel om. Få av dagens författare i denna genre är så drivna. Det är välskrivet men också lite tråkigt. En droppe humor á la Arne Dahl hade inte skadat. Om inte annat som kontrast till de alltför många och alltför detaljerat beskrivna våldssekvenserna.

Det är absolut inte våldet som gör boken spännande. Det är sökandet efter sanningen och man vill hela tiden veta svaren på de gåtor som framställs. Därför blir de detaljerat beskrivna actionscenerna mera som utfyllnad och man vill egentligen bara vidare till problemlösningen. De två polishuvudpersonerna har lite av superhjältestatus. Joona Linna som man kan misstänka är synsk eftersom han hela tiden vet i förväg vad som ska ske. Hans partner är en mer Salandersk typ. En liten ung kvinna med stora krafter.

Två personer påträffas döda i Stockholm. Omständigheterna är extremt mystiska och Joona Linnas envishet gör att när man börjar vända på stenar uppdagas händelser med internationella kopplingar, där brottslingarna inte skyr några medel.

Betyg: 4 tomteluvor

Veckans låt 67

I slutet av 1964 började de svenska popgrupperna i The Beatles spår dyka upp på Tio i Topp. Den första ettan av dessa var Göteborgsbandet Tages med Sleep Little Girl. Den 28 november 1964 var det som de toppade. De hade tidigare blivit korade just till Västkustens Beatles.

Gruppen bestod då av Tommy Blom, sång, Göran Lagerberg, sång och bas, Anders Töpel, gitarr och sång, Danne Larsson, gitarr och sång samt Freddie Skantze på trummor

torsdag 8 juli 2010

Sandra Gustafsson: Svedd - Bokomdöme

Svedd
Av Sandra Gustafsson
Bra Böcker 2010

Det är ont om bra författare i genren psykologiska thrillers. Karin Alvtegen skriver inte sådant längre och det har lämnat banan fri för Inger Frimansson. Men nu seglar det upp en skönlitterär debutant, Sandra Gustafsson med den under skinnet krypande Svedd.

Vi får följa en kvinna, Helena, vars fruktansvärda öde det är svårt att ta in. Varvat med hennes samtal med psykologen får vi följa henne i barndom och uppväxt. Och inte minst hennes uppslitande kärleksaffär som skildras ur flera vinklar Förmodligen är det bara kvinnor som kan drabbas som Helena, och jag som är man har naturligtvis svårt att identifiera mig i hennes situation. Men jag kan ändå lida med henne och förfäras över hur mycket ondska som kan drabba en enda människa.

Det är svårt att läsa denna bok, det är knappt underhållande, det är hemskt. Men hemskt bra. Jag läste sakta och eftertänksamt, med en och annan suck. Boken är också ett bevis för att spännande böcker inte behöver handla om polisutredningar, inte behöver frossa i våldsdåd och inte heller behöver innehålla någon egentlig mordgåta. Svedd är skriven på ett språk som berör och är helt fri från klyschor. Tvärtom, författaren talar direkt till läsaren, och läsaren vill inget hellre än att rädda den stackars Helena.

Sandra Gustafsson har tidigare skrivit den själbiografiska och kritikerrosade Maskrosungen.
http://sandragustafsson.se

Betyg: 4 tomteluvor

onsdag 7 juli 2010

Veckans låt 66

De som haft flest Tio i Toppettor är givetvis The Beatles, 18 stycken - 12 fler än Cliff Richard och The Hollies. Den 10 oktober 1964 var det dags för deras sjunde topplacering med en av mina favoriter I Should Have Known Better. Den låg etta i hela sex veckor, dock avbruten en gång av förra veckans låt. Denna hit kom också från filmen A Hard Day's Night.

Denna Lennonlåt var kraftigt inspirerad av Bob Dylan, inte minst vad gäller användandet av munspel. Man försökte spela in låten under två dagar, 25 – 26 februari 1964. Lennon blev dock ofta så full i skratt över sin egen meningslösa text så att han ofta kom att börja skratta och allt som allt behövde man 22 tagningar innan man var nöjda. Här kommer ett klipp från filmen:

Anna Bovaller: Svinajakten - Bokomdöme

Svinajakten
av Anna Bovaller
Norstedts 2009
När jag var barn läste jag allt. Jag började med första bandet i Nordisk Familjebok. Jag lånade också morsans Mysrysare och tjuvläste Mitt Livs Novell. Svinajakten uppvisar stora likheter med dessa Mysrysare.

Här finns överklassmänniskorna och det stora godset. Här finns en trotjänarinna och en arvstvist. Här finns den unga flickan som råkar illa ut, lite smygande kärlek och en hel del dramatik. Men det är ack så förutsägbart, ack så tråkigt och fullständigt osannolikt. En pusseldeckare som denna borde vara skriven på Maria Langs tid, under femtiotalet. Där hade den kunna vara en i mängden. Nu sticker den ut, och tyvärr i negativ bemärkelse.

Den unga stockholmsadvokaten Petra Wester söker sig till sitt sommarhus på Österlen. Där blir hon kontaktad av en bekant från förr, affärsmannen och godsägaren Sten Backman. Flera blodiga dödsfall gör att Petra dras in i de dramatiska händelser som timar.

Betyg: 1 tomteluva

söndag 4 juli 2010

Thomas Bodström: Idealisten - Bokomdöme

Idealisten
av Thomas Bodström
Norstedts 2009
Det krävs en hyfsat bra story för att skriva en kriminalroman. Det har Bodström. Det krävs kännedom om miljö och ämne. Det har Bodström. Det krävs att man kan gestalta och ge sina personer lite liv. Det kan inte Bodström. Det underlättar om boken i alla fall i vissa stycken känns trovärdig. Men nej, det lyckas författaren inte med.
Bodström har ändå tagit ett kliv i rätt riktning. Karaktärerna i boken är förvisso karikatyrer, men de börjar ändå sprattla lite själva nu. Kanske kan det bli en deckarförfattare av en f d justitieminister så småningom. Den humor som naturligtvis finns i en sådan här roman behöver definitivt slipas på. Nu är den bara tråkig.
En ung invandrarpolitiker mördas. Är det ett rasistbrott? När sedan en riksdagskollega råkar ut för samma sak riktas misstankarna mot Sverigedemokraterna. Bodströms huvudperson kriminalinspektören Susanne Dahlgren utreder mordet. Hennes vägar korsas återigen av advokaten Mattias Bergund och deras relation eller snarare icke-relation hamnar i brottets centrum.
Betyg: 2 tomteluvor

Håkan Nesser: De ensamma - Bokomdöme

De ensamma
av Håkan Nesser
Bonniers 2010
Håkan Nessers senaste bok är den fjärde av fem i serien om kriminalinspektör Gunnar Barbarotti. Det är svårt att kategorisera dessa böcker som kriminalromaner. De behandlar oftast mer existensiella problem och frågor än traditionella brottsutredningar.

Så även denna gång. De nästan 600 sidorna blir lite väl enformiga och den sedvanliga Nesserska lunken tappar även den tempot en aning. I den förra romanen Berättelse om Herr Roos var det just det lugna tempot, eftertänksamheten och den stilla humorn som gjorde den till en av Nessers bästa någonsin. Men nu tappade jag intresset flera gånger även om den finstämda humorn fanns där igen. Kanske hade boken tjänat på att vara lite kortare.

Men Nessers språk är alltid målande. Det finns meningar man läser om och om igen. Dialogen mellan Barbarotti och hans kollega Eva Backman är briljant. På sätt och vis är de väldigt lika även om det bara är Barbarotti som har kontrakt med och konverserar Vår Herre.

Kanske är jag alltför kritisk. Boken stämmer till många eftertankar. Jag tar pauser i läsningen för att göra tankeparalleller till mitt eget liv, och det kanske är just det som författaren önskat.

Sex unga människor kommer från olika håll till Uppsala 1969. De förenas och utvecklar en vänskap som förändras när en dramatisk händelse inträffar. En av dem förolyckas och 35 år senare drabbar samma öde en av de andra på identiskt sätt och på samma plats. Har överhuvudtaget något brottsligt inträffat? Barbarotti och Backman ställs inför svåra problem.

Man följer dessa människors öden med stort intresse, även polisernas. De är i och för sig ganska vanliga, men igenkännandet skapar nyfikenhet.

Betyg: 4 tomteluvor