Om du vill lämna kommentar på ett inlägg - klicka på kommentar under inlägget. Skriv din kommentar. Markera namn/URL. Skriv ditt namn eller alias.

fredag 29 juni 2012

Märkliga skivomslag 92

Paul Mauriat och hans orkester hade en världshit med Love Is Blue. Den låg på listorna i Sverige också. Framgången verkar ha färgat av sig.

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

torsdag 28 juni 2012

Henrik Tord: Kum - Bokomdöme

Kum
Av Henrik Tord
Ordfront 2012
ISBN 9789170376207, Inbunden, 459 sidor
Kum är ett ord på khmer och betyder oproportionerlig hämnd. Det antyder att Kum är en våldsam bok. Det är den. Mycket våldsam. Men våldet är inte spekulativt. Det fyller en funktion. Våldet är här en naturlig del av berättelsen och används för att beskriva det samhälle som författaren skriver om.

Henrik Tord har levt många år i Singapore. När han nu debuterar har han valt Asien som skådeplats. Kambodja, Singapore, Kina och Thailand presenteras på ett sätt som gör att man märker att författaren vet vad han skriver om. Och även om det är hemska händelser som utspelar sig känns det att Henrik Tord älskar dessa platser.

Han skriver om samhällen som är fyllda av brottslighet, våld, prostitution och korruption. Allt går att köpa för pengar. I denna bok är det främst människohandeln som behandlas. Barn som säljs till bordeller och som behandlas på de mest fasansfulla sätt.

Personbeskrivningarna är ömsinta, men också obehagliga. Som läsare får man tränga in i karaktärernas bevekelsegrunder, man får veta allt om deras mål och drömmar. Men det är naturligtvis i första hand en spänningsroman, även om den känns mycket autentisk. Och spännande blir det. De dryga 450 sidorna försvinner snabbt när man hela tiden drivs mot den väntande upplösningen.

Flera parallellhistorier, alla lika intressanta, leder mot ett gemensamt slut. Ett svenskt par lever mycket skyddat i Singapore när deras tillvaro vänds upp och ned. Deras femåriga dotter försvinner och ingen begär någon lösensumma. Den svårt handikappade kambodjanske pojken och hans syster luras till Phnom Penn för att arbeta av föräldrarnas skulder. Men de hamnar inte där de hade trott. Den kinesiske miljonären har fått en livshotande sjukdom och vill med sina pengars hjälp köpa sig fri från den.

Dessa tre berättelser korsas så småningom med en mycket våldsam utgång. Det centrala temat i boken är den oproportionerliga hämnd som den kambodjanske pojken känner sig tvingad att utkräva, m a o Kum.

Henrik Tord är en av årets mest intressanta och lovande debutanter. Det känns som om han inte gjort annat än skrivit internationella thrillers. Att han är kandidat till priset som Årets debutant är självklart.

Betyg: 4 tomteluvor

Foto: Anna Hållams

Veckans låt 169

1970 års sista etta på Tio i Topp blev Neil Diamond med Cracklin' Rosie. Från 28 november och fem veckor framåt låg den i topp.

Han är en amerikansk sångare och låtskrivare född 1941. Detta blev hans enda etta på Tio i Topp som artist, men hans I'm A Believer låg överst med The Monkees 1967. Han är fortfarande aktiv på scener och i skivstudios. http://www.neildiamond.com/ 

måndag 25 juni 2012

Märkliga skivomslag 91

Foggy River Boys kostymer påminner om sådana där illusionsbilder där man skulle urskilja vad som gömde sig i gyttret av rutor.

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

torsdag 21 juni 2012

En hedersman har lämnat oss

Iwan Hedman Morelius var den som skapade DAST Magazine. Han avled i dag. K ARNE BLOM, preses i Svenska Deckarakademin, har skrivit några minnesord i det magasinet:
"Iwan Morelius avled dagen före midsommarafton 2012 i sin bostad nära Alicante i södra Spanien. Han blev åttioett år gammal. Han hörde, genom att väljas in i Svenska Deckarakademin i allra dess första början, till veteranerna i kretsen. Han var under de senaste cirka tjugo åren hedersledamot.

Iwan föddes i Stockholm och bar ursprungligen efternamnet Hedman, sedermera utbytt mot det äldre familjenamnet Morelius. Intresset för spännande berättelser väcktes i unga år då han var anställd vid Pressbyrån i Visby. Där stiftade han bekantskap med serietidningar och rafflande kriminalberättelser utgivna i häftesform varje vecka samt det som i Sverige har kallats kioskdeckare, trots att historierna alls inte var skrivna för att enbart saluföras i pressbyråkiosker och tobaksbutiker. Kioskdeckare var en distributionsform och i dessa kioskdeckarserier utgavs i översättning många av framför allt amerikanska men även en och annan engelsk deckarförfattare, vilka sålunda debuterade i svensk språkdräkt i denna inte precis alltid ansedda publiceringsform; dock hyllades de för de duktiga författare de var så snart mer etablerade förlag tog över rätten att utge dem och förse böckerna med hårda pärmar.

Iwan var en älskare av denna populärlitteratur. Han blev en hängiven läsare och snart började han dessutom bygga en ansenlig samling. Jag stiftade bekantskap med honom 1971 vid ett besök hemma hos familjen i Strängnäs och kunde konstatera att i den hedmanska villan fanns det fler bokhyllor än i normala hem.

1968 hade Iwan börjat utge tidskriften DAST; namnet är tillskapat av begynnelsebokstäverna i Detectives, Agents, Science Fiction, Thrillers. Artiklar om böcker, genrer, författare och mycket annat därtill trängdes på sidorna i det magazine som egentligen var ett fanzine. Det är skillnad på det ena och det andra. Det må noteras att saker och ting redan då helst skulle uttryckas på amerikanska. Nåväl, ett magazine innehöll artiklar av personer och kännare som var mer eller mindre akademiker, medan fanzine utgavs av entusiaster, amatörer utan akademisk utbildning, men likväl personer som i varje ny utgåva kom med kärleksförklaringar till den litteraturart de tyckte så mycket om och som skänkte sådan avsevärd glädje.

Iwan var bokslukare, samlare, tidskriftsutgivare, sammanställare av bibliografiska verk, redaktör för diverse bokserier presenterande framför allt thrillers av icke minst amerikaner. Det jag framför allt kommer ihåg av mötena med Iwan – de blev färre och färre sedan han för drygt tjugo år sedan flyttade till Spanien – var den glädje han utstrålade då vi diskuterade böcker och läsupplevelser. Hans ögon tindrade då han fick prata böcker och han blev så ivrig att orden snart snubblade på hans tunga. Denna enorma glädje och smittande entusiasm var välgörande.

Iwan spred stor glädje genom att i DAST komma med lästips till likasinnade. Den som sökte välskrivna och spännande nagelbitarböcker kunde för det allra mest lyssna på Iwans råd om sådant som helt enkelt måste läsas.

Iwan var känd i deckarnas värld. Det kan inte vara många författarsällskap han inte var medlem i; för kriminalförfattare världen över var Iwan och DAST och Strängnäs ett begrepp. Iwan hörde till dem som satte Sverige på kartan var än han var på besök, denne gode ambassadör för den viktiga populärlitteraturen."
Personligen är jag glad och tacksam för att få ha träffat och lärt känna denne man. Här är en bild från vårat senaste möte.

Bo Norgren: Hög nivå - Bokomdöme

Hög nivå
Av Bo Norgren
Bookpile Publishing 2012
ISBN 9789174374704, Inbunden, 460 sidor
Författaren skriver i efterordet att han har hållit på med den här boken i sexton år. Då har han verkligen fått chansen att stöta och blöta varje ord och mening ordentligt. Det märks med eftertryck, det här är den överlägset bästa boken av de sex han skrivit.

Bo Norgren är en thrillerförfattare med tung action som kännetecken. Hög nivå är inget undantag. Fullt ös och få lediga moment. Det som till en början verkar vara ekonomisk brottslighet av mycket allvarlig art, utvecklar sig till att bli ett internationellt terrordrama där mycket står på spel. Författaren sparar inte på effekterna, många våldsdåd följer händelseförloppet med en fritagningsaktion från polisens insatsstyrka som höjdpunkt.

Läsarna får återse polisen Göran Ålund och hans kollegor. Han är en supersmart IT-polis och hans kollegor tillhör också toppskiktet inom kåren. Eftersom Bo Norgren själv är polis vet han naturligtvis vad han skriver om, och han använder sina kunskaper väl. Han undviker absolut inte heller att kritisera och ifrågasätta hur polisen arbetar och vad de får för resurser.

Boken innehåller influenser både från Leif G W Persson och också de hårdkokta amerikanska författarna som t ex Raymond Chandler. Den senares detektiv Philip Marlowe har lånat ut lite av sin cyniska humor till Göran Ålund och sättet att beskriva vad poliserna tänker när de säger något annat är mycket typiskt för GW. Det gör att mitt i all dramatik finns en humor som kontrasterar på ett bra och underhållande sätt.

Till en början är det mycket få kvinnor i boken, det blir bättre efter ett tag. Men de flesta, inte alla, beskrivs mer som sexualobjekt än de personer de naturligtvis är. Överhuvudtaget är relationsbeskrivningar inte Norgren starka sida, där finns förbättringsmöjligheter. Och boken är på tok för lång för sin handling. Lite mer strykningar hade bara ökat spänningsfaktorn och gjort intrigen tätare och mer nagelbitande.

Betyg: 3 tomteluvor
 
Bild ©Pernilla Pettersson




Märkliga skivomslag 90

Stackars barn!!! Vad blev det av dem sedan? Hippies med hår tll midjan och haschpipan i bakfickan, eller....

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

onsdag 20 juni 2012

Veckans låt 168

Den låt som låg längst på Tio i Topps första plats var Creedence Clearwater Revival med Lookin' Out My Back Door. Tio veckor i topp, två bättre än någon annan. 19 september 1970 hamnade den där för första gången.

Gruppen hade åtta låtar på listan, men bara denna kom högst upp. De bildades 1959 och hade flera olika namn innan detta. CCR splittrades redan 1972, och har inte spelat ihop sedan dess. De bestod av John Fogerty, Tom Fogerty (död 1990), Stu Cook och Doug Clifford.

måndag 18 juni 2012

Märkliga skivomslag 89

Det känns mest som ett straff att hamna i Ding Dongskolan...och med Miss Frances som lärarinna.

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

Carin Gerhardsen: Gideons ring - Bokomdöme

Gideons ring
Av Carin Gerhardsen
Norstedts 2012
ISBN 9789113044156, Inbunden, 355 sidor
Carin Gerhardsen fortsätter i sin femte bok i serien om Hammarbypoliserna att behandla våld och missgrepp mot barn och kvinnor. Men denna gång är allt inte riktigt vad det synes vara. Hon har vridit till historien lite mer än vanligt och ger läsaren fler infallsvinklar och alternativ. Dessutom lämnar hon öppet för en fortsättning, för en sådan lär det bli. Författaren har sin trogna läsarskara.

En naken kvinna springer på Söder i sommarnatten. Hon hamnar framför pianoteknikern John Gideons dörr. Varför? Grannarna skvallrar om att det springer många unga flickor hos honom. Flickan har blivit våldtagen men säger sig ha tappat minnet. Conny Sjöberg och hans poliser vet inte riktigt vad de ska tro, och utredningen leder åt oväntat håll.

Här finns flera parallellhandlingar, en del lever vidare från tidigare böcker i serien. T ex historien om den sexualbrottsmisstänkte polischefen (det är omöjligt att inte tänka på verkliga händelser). Det känns därför som om man bör läsa dem först, även om det absolut inte är nödvändigt. Carin Gerhardsen har här skapat en mycket spännande bok, man riktigt längtar efter att brottslingarna ska åka dit.

Det finns ett driv i berättelsen som gör att man egentligen aldrig får en lugn stund som läsare. Vem är brottsling och vem är oskyldig, frågan ställs oavbrutet. Att Carin Gerhardsen använder tillfälligheter och slump för att få handlingen framåt får man stå ut med.

Betyg: 3 tomteluvor
Foto: Leif Hansen

söndag 17 juni 2012

Blindbock

Bildbyline © Sara Arnald 2011
Arne Dahl lät sina fans vara med och bestämma titeln på den tredje deckaren i Opcop-serien. De har kommit in med förslag på Facebook och Twitter. Temat på titlarna i serien är lekar - de två första böckerna heter ”Viskleken” och ”Hela havet stormar”. Nu har fansen bestämt att nästa bok ska heta ”Blindbock”.

fredag 15 juni 2012

Märkliga skivomslag 88

Det finns ingenting att kommentera här. Men man kan ju nämna några av plattans låtar: Show Us Your Legs och The Balls of O'Leary.

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

onsdag 13 juni 2012

Veckans låt 167

Roger James Cooke är en brittisk popsångare, producent och låtskrivare född 1941. Han har bl a skrivit You've Got Your Troubles. Han hade också hits som en del av popduon David & Jonathan.

22 augusti 1970 hamnade han etta på Tio i Topp med Today I Killed A Man I Didn't Know, som tidigare spelats in av P J Proby. Cooke's version fick ligga kvar i topp i fyra veckor. Han blev dessutom 1980 ordförande för Storbritanniens motsvarighet till STIM, och 1995 blev han europachef för amerikanska ASCAP.

tisdag 12 juni 2012

Antologi: I lokattens spår - Bokomdöme


I lokattens spår
Antologi av Skrivare i Hälsingland
Föreningen Skrivare i Hälsingland 2012
ISBN 9789163701245, Häftad, 207 sidor
Föreningen Skrivare i Hälsingland samlar mycket förtjänstfullt alla som är intresserade av att skriva och som har någon anknytning till landskapet. I denna antologi har man fått ihop 40 författare som bidrar med sina texter. Boken är uppdelad i två delar, en med prosa och en med poesi.

Jag blev angenämt överraskad över att kvalitén är så hög. Det är ändå till största delen ganska okända namn som finns mellan pärmarna. Man kan hitta två genomgående teman. Det första och mest markanta är beskrivningar av Hälsinglands natur och människor. Men det finns också en röd tråd som antagligen är mer slumpartad. Mycket av det som skrivits handlar om relationer, kärlek och människors kommunikation. Allt tillsammans gjorde att jag hade en mycket omväxlande och trivsam stund under mitt parasoll.

Det är nästan orättvist att nämna några bidrag eftersom alla 40 förtjänar samma respekt. Men jag kan inte låta bli. Redan det första inslaget av Staffan Andersson fick mig att minnas mina tonår. Gun Engströms stycke om att leva i nuet tyckte jag mycket om. Det fina språket i Vibeke Olsson Falks relationsbetraktelse gjorde att jag läste långsammare.

Kjell E. Genberg känner man igen. Hans fantasi gör att han kan producera underhållande skrönor. Och Karl-Eriks Mattssons brevnoveller går inte av för hackor, inte heller hans försvarstal för kulturarbetarna. Ewa Wiklanders novell Fjällvan var en riktigt krypande rysare.

Poesi är något jag sällan läser. En sak som jag lärde mig av att läsa den här boken är att jag borde läsa mer av det. Min ovana poesihjärna fastnade ändå för Ann Envalls kärleksord, för Lena Forslins förmåga att beskriva mycket med få ord och Jens Ejvind Hansens nutidsbeskrivningar. Eva Langrath diktade så att jag kände mig närvarande och Katarina O’Nils använde ord som jag tyckte om att smaka på en stund.

Bokomdöme: 3 tomteluvor

Jag avslutar mitt omdöme med ett smakprov – och vad passar bättre än Jens Ejvind Hansens läsdiet

det är inte alla texter jag läser
det är inte av ideologiska skäl
utan för att jag inte tål dem


för många stora bokstäver får mig att känna mig mindervärdig
för många frågetecken sätter press på mig, ger mig oro
för många punkter kan ge förstoppning


inte för mycket blod och inte för mycket krydda
hårdkokta berättelser har lågt vitamininnehåll
och usch för genmodifierad science fiction


när jag var ung läste jag vad som helst,
med nu trivs jag bäst med vattniga, genomskinliga texter
- och så har jag på senare tid blivit allergisk mot bokstaven ö

måndag 11 juni 2012

Märkliga skivomslag 87

En buktalare på skiva kanske inte är helt lyckat. Men dockan verkar ju ha ett eget liv, ute och jagar brudar på stan.

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

fredag 8 juni 2012

Håkan Östlundh: Laglöst land - Bokomdöme

Laglöst land
Av Håkan Östlundh
Forum 2012
ISBN 9789137137889, Inbunden, 456 sidor
Att skriva kriminalromaner som utspelar sig på Gotland måste vara en utmaning. Författaren deltar ju i den fiktiva utrotningen av öns innevånare, och naturligtvis blir boken alltid jämförd med författarkollegorna som skriver om samma ö. Därför är det extra roligt att konstatera att Håkan Östlundh har utvecklats till en sjusärdeles duktig svensk krimförfattare och att Laglöst land är hans utan jämförelse bästa bok hittills.

Denna gång har han undvikit att skriva en pusseldeckare där man ska fundera på vem som gjorde det. Istället har han koncentrerat sig på karaktärerna och skapat en historia som beskriver vad som kan få en människa att gå över gränsen och vad som skapar en individ utanför samhällets normer. I själva verket får läsaren vara med när de flesta brott begås.

Det finns några parallella historier i boken, men det som fångar läsaren mest och som också är bokens centrala intrig är berättelsen om kusinerna Viktor och Rafael. På grund av en uppväxt som i alla stycken inte är harmonisk har de hamnat lite utanför. De fuskar som smågangsters, de har en dröm, de möter verkligheten. Egentligen kan det bara gå åt pipsvängen, och det gör det. Men vägen dit är mycket ömsint och väl beskriven, jag kan inte annat än längta efter de kapitel som handlar om dem.

Emellanåt flätas en annan mordhistoria in, om en man som hittas död i ett vattentorn. Naturligtvis har den kopplingar med huvudintrigen – så är det bara i kriminalromaner. Men också beskrivningen av polisen Fredrik Bromans familjeproblem blir intressant, om än inte lika gripande som den om ungdomarna Viktor och Rafael.

Det är alltid lika trevligt när man kan konstatera att en författare utvecklas i sitt författarskap. Det här lovar gott inför Håkan Östlundhs framtida skrivande!!!

Betyg: 4 tomteluvor
 
Foto: Sofia Runarsdotter

Märkliga skivomslag 86

Om det händelsevis är någon som undrar: Musiken på denna skiva är Göteborgs Symfoniorkester som spelar Wilhelm Stenhammar.

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

onsdag 6 juni 2012

Veckans låt 166

Den amerikanska surfgruppen The Beach Boys fick sin andra Tio i Toppetta med en gammal amerikansk tradititionell melodi upptecknad av Leadbelly. Låten var Cottonfields, den blev etta 8 augusti 1970 och låg kvar i två veckor.

Beach Boys framträder i sommar i Göteborg. Gissa vem som står i publiken?

tisdag 5 juni 2012

Releaseparty med Christer Ackerman

Som ni ser kan det kanske gå våldsamt till på releasepartyn numera. Bloggaren verkar vid första anblicken ha råkat rejält illa ut.

På trevliga Porslinsfabriken på Rörstrandsgatan i Stockholm bjöd igår Hoi Förlag och Christer Ackerman på releaseparty för hans nya bok B5. Det är inte bokdebut men ändå den första deckaren. ”Boken är en tempofylld, äventyrlig och hårdkokt kriminalroman med episka undertoner. Här får vi första gången bekanta oss med GSS-rotelns Douglas Porter, polisen som personifierar en blandning av film noir och öga för öga, tand för tand.”

B5 kommer naturligtvis att recenseras här under sommaren.
Men för att återgå till releasepartyt, så var det ett av de trevligaste, roligaste och mest underhållande jag varit på. För första gången fanns det dans på programmet, tre duktiga ungdomar underhöll. Naturligtvis intervjuades författaren, i detta fall av förläggaren Lars Rambe. Där var frikostigt med mat och dryck, och mot att man sköt prick med någon slags leksaksUFOgevär fick man också ta med sig en bok hem.
Och så våldsamt var det i själva verket inte. Allt ni ser på bild speglar kanske inte sanningen. Christer Ackerman hade en make-upartist på plats för att illustrera vad som eventuellt kan återfinnas i boken. Jag råkade ut för en ”knivskärning”, men en kvinna gick det sämre för – ”en nagelsax i ögat.”
PS. Hustrun blev lite förskräckt när jag uppenbarade mig hemma – med sminket kvar!!!

Dick Harrison: Illdåd - Bokomdöme

Illdåd
Av Dick Harrison
Ordfront 2012
ISBN 9789170376306, Inbunden, 406 sidor
Historiska deckare blir vanligare och vanligare i Sverige, och det är trevligt. Och vem är väl mer lämpad att skriva en sådan än historieprofessorn Dick Harrison, som vi ofta sett i det sådana sammanhang på TV.

Hans Illdåd tilldrar sig omkring år 670, men är ändå upplagd som en traditionell pusseldeckare. Jag är särskilt förtjust i upplösningen, där hjälten Ulvbjörn inför en stor församling avslöjar vem som är mördaren. Ulvbjörn är en värdig föregångare till Hercule Poirot. Han resonerar sig fram till hur brottet gått till och vem som är gärningsman.

Boken innehåller påfallande lite action, men desto mer av samtal, funderande och spekulerande. Därför blir det tidvis lite händelsefattigt även om ett flertal mord begås. Författaren är naturligtvis enormt historiskt kunnig, det märks. Men emellanåt känns det som om han förutsätter att läsaren ligger på samma kunskapsnivå. Det gör att man ibland blir undrande istället för fylld med ny kunskap.

Ulvbjörn återkommer från Erin med stormannadottern Tuva som han har räddat. Hon är trolovad med danernas härskare Frode och ska giftas bort med honom. När Tuvas fader blir lönnmördad och flera andra personer blir dräpta börjar en jakt på missdådaren. Många blir misstänkta, även Ulvbjörn och Tuva. Men det är till sist Ulvbjörn som är den bäste detektiven.

Boken handlar mycket om olika folkslag – vender, daner, saxare, friser m fl – men det är först när jag läst klart boken som jag fick en riktig förklaring för vad de motsvarar i våra dagar. Sådan information borde naturligtvis ha givits i bokens inledning.

Betyg: 2 tomteluvor

Foto: Idha Lindhag

Märkliga skivomslag 85

Jag måste erkänna att jag inte är riktigt med här. Ett album med titeln - Herre Smörj Mina Ben - och dessutom live, får mig att bli det levande frågetecknet.

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

söndag 3 juni 2012

Barnbarnet

Bodil har utvecklats till värsta linslusen. Det finns inget roligare än att bli fotograferad.

Räkmacka på fiket vid Söderhamns Bibliotek

Ganska liten och därför ganska lågt pris. Räkorna var instoppade på hamburgervis i ett bröd med ostskorpa. Underligt men fungerande.

Betyg: 2 tomteluvor

Norrlands längsta bokbord i Söderhamn

1-2 juni genomförde Föreningen Skrivare i Hälsingland i samarbete med Söderhamns Bibliotek och Bilda ett trevligt litterärt arrangemang i Söderhamn. Norrlands längsta bokbord dukades upp med mängder av böcker och därtill tillhörande författare.
Naturligtvis hade alla författarna korta framträdanden också. För den boksugne fanns många klipp att göra och mycket intressant att lyssna på. Föreningen passade också på att ha boksläpp för sin antologi I lokattens spår. Antologin innehåller en karamellpåse fylld med prosaberättelser och poesi. Föreningens ordförande Ewa Wiklander släppte rent bokstavligt boken och sedan skålades det i för stunden lämplig dryck.
Det var särskilt njutbart att få lyssna på författare och uppläsningar från så många olika genrer. Att få kastas mellan kriminalberättelser och poesi är en lisa för den ord- och bokstavsälskande.
Författare som syntes bakom bord och mikrofon var:
 


Leif Strandberg
                          Helena Sigander






 

                                            




Ahrvid Engholm                                Henrik Tandenfeldt 














                                                    Kjell E Genberg       Ulf Broberg

                                                         


Irene Canel                    Bo R Holmberg








      


Vibeke Olsson Falk

                             Kerstin Svevar







Bertil Falk

                                Ulf Durling

Vädergudarna var nu inte på sitt bästa humör. Visserligen bjöd fredagen på en värmande sol, men när det blev lördag hade himlen bestämt sig för att öppna alla regnslussar och låta vinden pina i horisontell riktning. En snabb flytt in i Söderhamns fina bibliotek krävdes, men då missar man naturligtvis många spontanbesökare.

Men jag måste tacka arrangörerna för en helg som i trevlighet överglänste det mesta. Jag, som icke-författare, fick mitt lystmäte tillfredställt med litterär information och läslusten ytterligare stimulerad. Tack Föreningen Skrivare i Hälsingland!!

lördag 2 juni 2012

Märkliga skivomslag 84

Jaha, och hur har Redd Foxx tänkt här? Hans min säger det mesta. På plattan finns fina låtar som Both Of Us Got Knives, You're Kind Of Dumb And Ugly och I Hate A Loud Broad!!!

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag