Om du vill lämna kommentar på ett inlägg - klicka på kommentar under inlägget. Skriv din kommentar. Markera namn/URL. Skriv ditt namn eller alias.

fredag 30 november 2012

Märkliga skivomslag 136

Fint sörru!!! Att ha med sig var sin liten bit matta där man kan stå på ett ben och dansa!!!

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two

onsdag 28 november 2012

Veckans låt 191

Svärmorsdrömmarna The Osmonds lyckades placera sig etta på Tio i Topp med Down By The Lazy River. 27 maj 1972 var datumet, och låten gjorde också comeback på förstaplatsen 17 juni samma år.

Gruppen bestod av fem bröder och de slog igenom som regelbundna gäster i Andy Williams TV-show. De har också sjungit på svenska, och hamnade på Svensktoppen med Fem Smutsiga Små Fingrar 1965. Den minste i brödraskaran, Donny, hade en framgångsrik solokarriär, och kommer med ett inslag här i Veckans låt i början på nästa år. Gruppens hemsida 

måndag 26 november 2012

Märkliga skivomslag 135

Jag har svårt att föreställa mig hur det här egentligen låter!

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two

söndag 25 november 2012

Erik Ivar Holola: Hololand - Bokomdöme

Hololand
Av Erik Ivar Holola
Zenzat 2012
ISBN 9789197612791, Häftad, 136 sidor
Denna novellsamling innehåller en nyskriven och tio som tidigare är publicerade i novellpublikationen CDM. Erik Ivar Holola är pseudonym för – ja, gissa kan man, men jag vet inte. Däremot finns det en inledande intervju med honom i denna bok, så det är i alla fall någon som vet.

Novellerna hänger ihop, vilket gör att detta kanske snarare är en kortroman. Hololand är skådeplatsen, var den ligger är oklart, likaså är det oklart när allt detta tilldrar sig. Med all sannolikhet är det någon gång i framtiden, oklart hur långt fram.

Mycket är oklart, men det är säkert avsikten. Novellerna är skrivna med extremt gott humör. Författaren använder ett frustande och sprudlande språk med många nya ord som man oftast förstår vad de betyder. Han vränger på ord och namn så att man blir alldeles konfys, men allt är gjort med fantasi, finurlighet och humor. Många figurer har närbesläktade namn med kända personer, det kan bara inte vara en tillfällighet.

Holola lyckas med att göra mig fnissande förvirrad, sådant som annars bara champagne kan göra med mig.

Betyg: 3 tomteluvor

lördag 24 november 2012

Till och från jobbet....

...spelas det musik i mina öron. För att få lite mer variation har jag nu bytt album i telefonen. En salig blandning som vanligt. Rock, pop, soul och jazz. Och en liten pärla - soundtracket från musikalfilmen Oklahoma från 1955.
Musiklista finns som vanligt längre ned i vänstermarginalen.

Årets deckare

Svenska Deckarakademin utsåg idag Åsa Larssons bok Till offer åt Molok till Årets Bästa Svenska Kriminalroman. Smaken är alltid olika. Min favorit var Tove Alsterdals I Tystnaden Begravd. Mitt omdöme om Åsa Larssons bok Motiveringen till priset löd: ”En skickligt konstruerad syntes av berättande, språkkänsla och levande miljöskildring”.

Till bästa översatt kriminalroman utsågs Peter Robinsons En förgiftad man med motiveringen ”En modern moralitet i andra världskrigets skugga”.
När Lars Pettersson gästade Sällskapet Deckarvännerna för några veckor sedan sade jag till honom att jag trodde att han skulle få årets debutantpris. Och glädjande nog blev det så för hans bok Kautokeino, en blodig kniv. Här löd motiveringen: ”En initierad skildring av lag och rätt i samisk miljö”. Mitt omdöme om Kautokeino
Till årets bästa fackbok utsågs Karl Berglunds Deckarboomen under lupp. Statistiska perspektiv på svensk kriminallitteratur 1977-2010. Motiveringen var ”En vetenskaplig, men aldrig mördande, analys av de senaste decenniernas deckarboom”.


Ett specialpris gick till Jerker Eriksson och Håkan Axlander Sundquist för deras i tre delar utgivna Victoria Bergmans svaghet. De tre delarna har titlarna Kråkflickan, Hungerelden och Pythians anvisningar. ”En hypnotiskt fängslande psykoanalys i kriminallitterär form” var motiveringen. Mitt omdöme om Kråkflickan

fredag 23 november 2012

Aino Trosell: Krimineller - Bokomdöme

Krimineller
Av Aino Trosell
Lindelöws Bokförlag 2012
ISBN 9789185379675, Pocket, 213 sidor
Att skriva noveller är svårt. Det är mycket som ska rymmas på det begränsade utrymme som ges. Flera av våra stora kriminalförfattare har i år kommit med novellsamlingar med blandat resultat. Aino Trosell ger ut fjorton små historier i pocket och det är bra. Allt för få böcker kommer ut som originalpocket.

Men även Trosells verk har blandad kvalitet. Vissa noveller känns obearbetade och några är mycket trevliga. Hon har alltid varit en bra stilist och språket är som vanligt oantastligt. Novellerna är fyndiga och har i de flesta fall en smygande humoristisk knorr.

I författarens kriminalromaner heter hjälten, eller snarare antihjälten, Siv Dahlin. Hon arbetar som städerska i Dalarna. Det är inte så man föreställer sig en person som ska lösa litterära brott. Trevligt är det ändå att i novellform återse henne. Hon har lika dåligt självförtroende och är lika bräcklig som vanligt. Men på något sått reder allt alltid upp sig och hon landar stadigt på båda fötterna igen. Sex av novellerna handlar om Siv.

Aino Trosell skriver i många genrer. Över 20 böcker har hon skrivit. När hon vann Polonipriset 1999 med Ytspänning för bästa kvinnliga kriminalroman började hon även skriva deckare. Året efter fick Se dem inte i ögonen pris som Sveriges bästa kriminalroman det året. Och nu har Siv Dahlin huserat mellan deckarpärmarna i tolv år. Man får väl hoppas att det blir några år till!

Betyg: 3 tomteluvor

Märkliga skivomslag 134

Hu!!!

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two

onsdag 21 november 2012

Lars Kepler: Sandmannen - Bokomdöme

Sandmannen
Av Lars Kepler
Bonniers 2012
ISBN 9789100130169, Inbunden, 518 sidor
Det här är den sista av de fem böckerna som är nominerade till Årets kriminalroman som jag läst. (delas ut nu på lördag) Jag förstår varför den är en av de fem, detta är i mitt tycke Keplers bästa hittills. Författarparet Alexander Ahndoril och Alexandra Coelho Ahndoril har lyckats skriva en bok som är andlöst spännande, våldsam, ruskig och bara helt underbar.

Naturligtvis är det kriminalkommissarie Joona Linna som är i fokus. Men än mer sätts strålkastaren på den psykopatiske och extremt våldsbenägna seriemördaren Jurek Walter. Han sitter isolerad på fängelset när ett av hans offer dyker en vinternatt på en järnvägsbro, högst levande. Offrets syster, som man också trott var mördad, är förmodligen också levande. Joona Linna och den unga polisen Saga Bauer kämpar mot tiden när de ska försöka rädda flickan.

Jurek Walter är en synnerligen otäck människa, han är superintelligent och manipulerar både polis och fängelsepersonal för att nå sina syften. Hans skickligt uttänkta planer är infernaliskt och detaljerat uträknade. Lika skickligt är det naturligtvis av författarna, de är ju faktiskt de som är de egentliga upphovsmakarna. Jurek har lånat många drag från Hannibal Lecter och Sara Bauer känns som en polisversion av Lisbeth Salander.

Fastän boken är över 500 sidor rinner läsandet iväg och man vill egentligen aldrig sluta. Hur ska det gå? Hur ska det gå? Slutet blir mycket dramatiskt, som det anstår en bok som denna. Och till sist får man veta…..att det blir en bok till. En sådan megacliffhanger kräver en fortsättning.

Betyg: 5 tomteluvor  

Foto: Anna-Lena Ahlström

Veckans låt 190

Nu är vi framme vid 29 april 1972 i genomgången av Tio i Topps listettor. Bara några veckor efter The New Seekers första topplacering var det dags igen. Nu med Beg, Steal Or Borrow som var Storbritanniens bidrag till Eurovision Song Contest detta år. De kom tvåa, besegrade av Luxemburgs Vicky Leandros med Apres Toi.

I fem veckor fick den här låten toppa listan.

måndag 19 november 2012

Märkliga skivomslag 133

Människorna på omslaget verkar alldeles för glada för att kunna leva upp till orden WAR och THE WORLD IS A GHETTO. Till och med hunden vid soptunnan till höger har fått lyckospelet.

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two

lördag 17 november 2012

Kåre Halldén: Cavakungen - Bokomdöme

Cavakungen
Av Kåre Halldén
Damm Förlag 2012
ISBN 9789173518390, Inbunden, 446 sidor
Kåre Halldén hävdar att han har skapat en ny deckargenre – Wine Crime. Så är det naturligtvis inte. Det har funnits många sådana böcker tidigare. Men hans böcker står stadigt på egna ben ändå. Förra året var det Champagne som avhandlades och nu har vi förflyttats till Spaniens motsvarighet; Cava.

Även författaren har genomgått någon slags metamorfos. Hans personbeskrivningar har förbättrats och ävenså kriminalberättelsen. Fortfarande tilldrar sig det mesta av handlingen i högreståndsmiljö, men inte lika enerverande som i förra boken.

Harald Poppe och hans fransyska Isabelle har, efter som det som hände i förra boken, tvingats flyttat från just Champagne till Katalonien och där köpt en vingård. De ska nu använda sina kunskaper till att göra Cava. De möts av misstänksamhet, de har ju inte bott där i hundratals år. Samtidigt pågår en kamp mellan de stora vinhusen i distriktet. Kampen är både historisk och ekonomisk, men främst handlar det om prestige och avundsjuka.

När Isabelles bästa väninna Dolores mördas följs det av flera mystiska händelser. Främmande ämnen hittas i Dolores viner. Mystik och dramatik tätnar. Många tror att utbölingarna ligger bakom det mesta.

Bokens styrka, liksom det var i Champagneführern, är de historiska beskrivningarna av vintillverkningen och hur kampen mellan producenterna har pågått i många generationer.

Jag antar att Halldén fortsätter med sin Wine Crimeserie. Var ska vi landa nästa gång? I Italien, Tyskland eller i nya vinvärlden? Om man får önska sig något så är det att fler ”vanliga” människor får befolka sidorna. Och varför inte lite mer humor, jag tror författaren besitter en stor förmåga till det. Han är i alla fall rolig att lyssna på.

Betyg: 3 tomteluvor   

Foto: Lars Trangius   
 


Batman - filmomdöme

Batman
1989
Regi: Tim Burton
Den enda anledningen till att se den här filmen är Jack Nicholson. Han gestaltar ärkeskurken The Joker så magnifikt att hela filmen till och med blir riktigt sevärd. Han skrattar, han sjunger, han dansar och han svassar runt i sin totala pimpinetta ondska. Att hans danser ackompanjeras av Prince njutbara musik gör inte saken sämre. För att inte tala om hans spektakulära sminkning och hans fantasifulla klädsel. En helt fulländad rollprestation i alla hänseenden.

Självklart är detta en actionfilm, även om den också innehåller både komik och romantik. Men Batmans jakt på Jokern och hans alter ego Bruce Waynes (Michael Keaton) romantiska försök med fotografen Vicky Vale ( Kim Basinger) är ganska ointressanta och taffliga. Då är filmens biroller intressantare t ex den korrumperade polisen.

Filmen fick en Oscar för bästa scenografi. Det är naturligtvis så att mycket kraft är nedlagt på scenerier, teknik och hisnande actionscener. Staden Gotham City där Batman verkar, har byggts upp så att man inte riktigt kan tidsbestämma filmen. Det luktar både femtiotal och science fiction. Staden styrs av gangsters och solen lyser sällan. Ett ganska kallt och hemskt samhälle.

Det enda som lyser är Jack Nicholsons rolltolkning. En sprakande ljud-, ljus- och gestaltningsprestation.

Betyg: 3 tomteluvor

fredag 16 november 2012

Märkliga skivomslag 132

Stanky har verkligen gett uttrycket "Tänk Positivt" ett ansikte. Om man förlorar jobbet i gruvan kan man ju alltid bege sig ut på bygden och spela polka på dragspel för traktens damer!!!

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two

onsdag 14 november 2012

Sista skrattet... - Filmomdöme

Sista skrattet...
(Der Letzte Mann) 1924
Regi: F.W. Murnau
Murnau tillhörde stumfilmens stora regissörer. I denna film har han inte satsat på storslagna scener som man ofta gjorde på tjugotalet. Istället har han han gjort ett tekniskt skickligt verk. Kameravinklar och kameraåkningar med ett fantastiskt flyt gör att man häpnar över vad som kunde göras så tidigt i filmhistorien.

Historien är enkel. Hotellvaktmästaren blir p g a ålder förpassad till att sköta en toalett. Han saknar sitt gamla arbete och framförallt sin status så mycket att han stjäl sin gamla uniform för att omgivningen inte ska få veta. Naturligtvis blir han avslöjad.

Det osannolikt lyckliga slutet är kanske det som stör mest i filmen som annars lever på regissörens känsla för scenerier och på huvudrollens Emil Jannings skådespeleri.

Betyg: 3 tomteluvor

Veckans låt 189

15 april 1972 var det dags för den brittiska glamrockgruppen att trona på Tio i Topps förstaplats med Son Of My Father. Låten var en av de första där moogsynthesizern var i förgrunden. Låten var en gammal tysk Giorgiosång som då hette Nachts Scheint Die Sonne.

Gruppen upplöstes 1975, men återförenades 1990. Bandets hemsida De uppträder fortfarande och spelade in ett nytt album 2000.

måndag 12 november 2012

Buthler & Öhrlund: Återvändaren - Bokomdöme

Återvändaren
Av Dan Buthler & Dag Öhrlund
Massolit Förlag 2012
ISBN 9789186649814, Inbunden, 427 sidor
När författarparet Buthler och Öhrlund skriver om Christopher Silfverbielke har de fått en stor läsarskara. Silfverbielke är psykopat, massmördare, rasist, sadist, våldtäktsman och en av de mest obehagliga personer man kan hitta i litteraturen. När han någon gång låter framskymta en mänsklig tanke trycker han snabbt tillbaka den i sitt undermedvetna.

Polisen som jagar psykopaten har vi läst om i fler böcker. Kommissarie Jacob Colt gör sitt yttersta för att få fast Silfverbielke. Colt är en bra polis, men han har stora problem med sitt privatliv. Vem ska han ge sin kärlek, sin hustru eller kollegan Linda?

Det här är författarparet Buthler & Öhrlunds sjunde kriminalroman tillsammans, och samtidigt den tredje om Christopher Silfverbielke. I de tre böckerna får brottslingen mer sidutrymme, han får bli huvudpersonen. Det är med stigande spänning och stor avsky man läser om hans ohyggliga framfart. Han drar sig t e x inte för att mörda en tämligen oskyldig kvinna på IKEA som misshagar honom. Som rättrådig läsare vill man inte annat än att han ska fastna i lagens garn. Men eftersom det kommer en fortsättning i vår, Uppgörelsen, avslöjar jag inte för mycket om jag berättar att historien inte tar slut i och med denna bok.

De två författarna är mycket skickliga på actionskildringar, brott och beskrivningar av våldsdåd. De förmår på bästa sätt skapa den spänning som krävs för att den här typen av böcker ska bli läsvärda och intressanta. Relationsbeskrivningarna som förekommer mellan de dramatiska scenerna är inte lika klockrena. Där finns det en del att arbeta med, främst i gestaltningarna av kvinnor. En hel del bitter samhällskritik får också plats i intrigen.

Men det är ändå så att man knappt kan vänta till våren för att få veta hur Silfverbielke ska straffas. För det ska han väl…..eller?

Betyg: 3 tomteluvor    

Foto:  Knut Koivisto

Märkliga skivomslag 131

Ingen kommentar!!!

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

lördag 10 november 2012

Det är aldrig för sent

Det fanns någon som ville anställa en snart 63-årig farbror. Tillbaka i bokhandelsbranschen. Så här ser min nya arbetsplats ut:

fredag 9 november 2012

Märkliga skivomslag 130

Mycket ska man höra innan öronen trillar av. Bluesmusik för en strippa!!! ....and other exiting sounds...vad är nu det för något?

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

onsdag 7 november 2012

Nashville Rebel - Filmomdöme

Nashville Rebel
1966
Regi: Jay J. Sheridan
Det här är en äkta country & westernfilm. Många av de riktigt gamla stjärnorna fick vara med som både artister och skådespelare. Den unge Waylon Jennings fick något av ett genombrott med titelmelodin och även med balladen Green River.

Det är tveklöst Waylons sång som är filmens behållning. Som skådespelare är han väl ungefär i klass med Elvis. Hela filmen är lite av en Presleykopia. Den unga artisten får chansen att slå igenom och gör det. Den skurkaktige managern lurar honom att överge sin flicka. När det skär sig med managern har han inget kvar men får en ny chans. Han väljer då flickvännen. Tårdrypande men precis som det ska vara.

Countryrävarna Tex Ritter, Porter Wagoner, Loretta Lynn, Sonny James och Faron Young får spela sina låtar och det är intressant att se vad som hänt med denna musik sedan dess. En utveckling där just Waylon Jennings var en av föregångarna. Waylon var alltid Waylon. Han gick bort för tidigt, men vi minns hans sånger. Om det inte varit för honom hade filmen fått ett ganska uselt betyg.

Betyg: 3 tomteluvor

Mikael Paasikivi: Med blodet som band - Bokomdöme

Med blodet som band
Av Mikael Paasikivi
Högspänningsförlaget 2012
ISBN 9789163702044, Danskt band, 248 sidor
Mikael Paasikivi är född i Finland, bor i Stockholm, tillbringar somrarna på Åland och skriver på svenska. Han kommer nu med sin tredje kriminalroman om kommissarie Ulla Johansson från Mariehamn på Åland.

Författaren har för vana att blanda in olika historiska händelser i böckernas handling och det gör han förtjänstfullt och bra. I själva verket är det just de avsnitten av böckerna som är mest läsvärda. Kriminalintrigen är i alla fall i denna bok mer diffus och känns mer som ett komplement till det historiska. Det är också intressant att Paasikivi plockar med karaktärer från verkligheten. Juan Peron har en bärande roll i boken. Fyndigt. Författaren själv har också en biroll. Också fyndigt.

Två unga thailändskor mördas i Mariehamn. Ulla Johansson får bekymmer. Är det ett seriemord? Är det ett rasistiskt brott? Eller är det bara ett simpelt familjedrama? Samtidigt får läsaren följa åländska utvandrare under 1800-talets mitt. De historiska händelserna följs upp under 1900-talet för att så småningom ha bäring på dagens händelser. Författaren kryddar också med en relationshistoria parallellt. Men det är ändå den historiska beskrivningen som är bokens behållning. De övriga intrigerna känns lite mer konstruerade.

Åland är inte lika mordtätt som Gotland i litteraturen. Det är därför med intresse man läser om dessa miljöer som för många svenskar är så välbekanta.

Betyg: 2 tomteluvor

tisdag 6 november 2012

Veckans låt 188

The New Seekers hade under en kort tid två ettor på Tio i Topp. Den första var I'd Like To Teach The World To Sing. Bara en gång låg den högst upp och det var 8 april 1972.

Den brittiska gruppen bildades av Keith Potger 1969. Han hade tidigare varit medlem av The Seekers. Gruppens andra Tio i Toppetta; Beg, Steal Or Borrow kommer här som veckans låt om två veckor. Meningen var att The New Seekers skulle spela samma folkrock som The Seekers, men det blev istället mer lättviktig pop. Gruppens hemsida Om du känner igen låten är det inte så konstigt - Coca Cola snodde den till en reklamfilm.

måndag 5 november 2012

Märkliga skivomslag 129

Matchande skjortor är alltid fint. Men är det så att de tagit varandras hattar?

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

fredag 2 november 2012

Märkliga skivomslag 128

Förutom att Bruno kunde sjunga blev han känd för lite udda prylar. Han var programledare för TV3's tuttprogram Tutti Frutti, han var gift med Goldie Hawn 1973-75 och han massakrerade Marseljäsen under invigningen av Fotbolls-EM 1992 på Råsunda.

Dessutom hade han som synes en gris i famnen på sin debutplatta 1971. Seriöst!!!

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag