lördag 30 juli 2016

Cecilia Sahlström: Vit syren - Bokomdöme

Vit syren
Av Cecilia Sahlström
Grönegatan Förlag 2016
ISBN 9789198156539, Pocket, 477 sidor

Cecilia Sahlström är en skånsk debutant. Hon har ett brokigt CV. Hennes yrken har varit så skiftande som polis, ledarskapskonsult, föreläsare och coach. Nu är hon chef inom socialtjänsten. Klokt nog använder hon sina erfarenheter när hon skriver sin kriminalroman, främst då poliskunskaperna.

Under en försommar i Lund hittas flera unga flickor mördade och med tungan avskuren. Det finns vittnen och spår och polisens förhoppningar finns om en snabb lösning. Ganska snart har man också en trolig gärningsman, men utredningen tar nya vändningar.

Sara Vallén och Rita Anker heter poliserna som tillsammans med sitt team ska lösa brotten. De får en tung uppgift. Samtidigt får läsaren följa deras privatliv som ibland är extra komplicerat. Naturligtvis finns där också insprängda kapitel med mördarens berättelse. Sådant har blivit tröttande vanligt.

Även om Cecilia Sahlström har varit polis och kan den verksamheten tycker jag att dessa brott kunde ha lösts snabbare och smidigare. Polisens agerande i boken saknar i mitt tycke en del trovärdighet.

Tyvärr finns här också tekniska brister. Boken är undermåligt skuren och häftad. Det finns en hel del korrekturfel. Irriterande. Min allra största invändning är ändå bokens omfång. Här borde c:a hälften av manuset ha strukits. Då hade det blivit en mer tät och stringent historia av detta. Den är ändå förhållandevis intressant.

Man ska kanske inte beskylla författaren för sidantalet eftersom hon i slutet av boken tackar en namngiven redaktör för väl genomfört arbete. Mitt råd till Cecilia är: Byt redaktör!

Betyg: 2 tomteluvor  



Jan Mårtenson: Silverapostlarna - Bokomdöme

Silverapostlarna
Av Jan Mårtenson
Wahlström & Widstrand 2016
ISBN 9789146230151, Inbunden, 319 sidor

Det här är Jan Mårtensons 67:e bok och samtidigt den 44:e om antikhandlaren Johan Kristian Homan. Vi får naturligtvis också träffa hans katt Cléo de Merode, hans vän antikhandlaren Eric Gustafson, polisen Calle Asplund, grannen Ellen Andersson och hans flickvän Francine Silfverstierna med föräldrarna Archibald och Claudette. Eftersom Homan var 45 år redan i den första boken om honom (Helgeandsmordet 1973) skulle han enligt matematikens lagar i dag vara 88 år. Men se det går inte. Antikhandlaren och de andra huvudpersonerna (inklusive katt) åldras precis som Kalle Anka inte en dag. Han är fortfarande 45.

Däremot åldras och förändras omgivningen vilket gör att Homan, som fortfarande har i precis samma livsstil och åsikter som förr, blir en mer och mer malplacerad figur i verkligheten.

Det ska sägas att Mårtenson och Homan har många fans. Det kan man förstå. Författaren skriver på ett gammaldags sätt med ”snälla” mord i en förhållandevis enkel kriminalhistoria. Mårtensons styrka ligger i miljöer, historiebeskrivningar och för all del igenkännandet av hans karaktärer. Det är alltid en lärorik lektion i historia och olika konstarter.

Att sedan Homan är en kverulant, han klagar på det mesta, kanske också ligger i berättarstilen och konceptet. Det är mycket som var bättre förr.

Homan utsätts för hot. En beskyddarliga kräver honom på pengar för att hans antikvitetsbutik inte ska vandaliseras eller brännas. När sedan andra handlare i samma bransch mördas får Johan Kristian kalla fötter. Han säger naturligtvis att han inte ska lägga sig i. Men vem tror på det? Det är ju så i Mårtensons böcker att hela historien bygger på att Homans näsa läggs i blöt. Poliserna är så till den milda grad korkade att vår antihjälte måste rycka in och ge dem goda råd.

Nästa år kommer säkert den 45:e boken om Homan, och han kommer då fortfarande att vara just 45.

Betyg: 2 tomteluvor  


Foto: Cato Lein

fredag 29 juli 2016

Erik Lewin: Operation Saif - Bokomdöme

Operation Saif
Av Erik Lewin
NoNa 2016
ISBN 9789188107077, Inbunden, 426 sidor

Att läsa den här thrillern just nu i sommar var kanske ett illa valt tillfälle. Det smäller överallt i världen, terrordåden avlöser varandra, och det är precis just det som Erik Lewins nya bok handlar om.
Det är en framtidsvision, men framtiden är bara några månader bort. Han skriver om vad som skulle kunna hända om alla världens muslimska stater gick samman, och de mer militanta ledarna fick skapa ett terrorhot som världen aldrig tidigare skådat.

Agenter skulle sändas med flyktingströmmarna för att bosätta sig i Europas länder. De skulle skaffa jobb, lära sig språket och i största allmänhet hålla en väldigt låg profil. Efter ganska många år skulle de utbildas i terrorverksamhet och så småningom aktiveras, alla på en gång. Europas flygplatser skulle sprängas, Tv- och radiostationer skulle slås ut. Mm Mm!!

Detta skulle inte EU överleva. Alla länder skulle se till sina intressen och inbördeskrigen skulle grassera i respektive stat. Utveckling skulle flyttas många tiotal år tillbaka.

Detta är med andra ord en vision av skräck och en beskrivning av hur sårbart vår värld är. Man får följa både terrorister och personer i olika befattningar i västvärlden, främst inom säkerhetstjänsterna. Det finns några som anar faran, men ingen tar dessa personer på allvar. En sådan sak som en gigantisk islamistisk konspiration går inte att föreställa sig.

Jag har alltid haft lite svårt för romaner med framtidsvisioner om en värld som håller på att rasa ihop. Om ett samhälle som snart inte skall finnas. Det är ofta mycket våld och vapen i sådana böcker, också i denna. Det är svårt att läsa den som ren och skär underhållning, eftersom i alla fall jag uppfattar den som ett politiskt inlägg.

Författaren har mer än 25 år i säkerhets- och underrättelsebranschen, så han vet vad han talar om. Jag är dock inte säker på vad Erik Lewin vill med denna bok. Är det bara fiktion eller tror han att det kan eller kommer att hända? Det är antagligen tänkt att läsaren själv får bedöma.

Betyg: 3 tomteluvor  


Foto: Mattias Bardå

Jonas Moström: Midnattsflickor - Bokomdöme

Midnattsflickor
Av Jonas Moström
Lind & Co 2016
ISBN 9789174615487, Inbunden, 400 sidor

Jonas Moström har kommit fram till sin elfte kriminalroman, och den tredje om Nathalie Svensson som är Nordens främsta expert på psykopater. Vid sin sida har hon även denna gång Sundsvallspolisen Johan Axberg, som läsaren känner igen från författarens tidigare deckare.

Miljön är numera allt oftare Uppsala, istället för Sundsvall där Moström tidigare var bosatt. Författarens sedan tidigare trogna läsekrets i Medelpad kanske grymtar lite, men jag är säkert på att de snällt läser vidare. I alla fall så länge Johan Axbergs familjeliv behandlas.

Det är nämligen så att det är mycket relationsbeskrivningar och många sådan problem som avhandlas i denna serie av deckare. På det viset har Moström mycket gemensamt med flera så kallade deckardrottningar som t ex Läckberg och Jungstedt. Att en man skriver kriminalromaner där det läggs lika mycket eller mer fokus på de familjära parallellhistorierna är inte helt vanligt. Men det är också bokens svaghet eftersom själva mordberättelsen lättare fångar läsarens intresse.

Under valborgshelgen i Uppsala sker två brutala våldtäkter i Uppsala. Den ena av kvinnorna avlider och hon är också spektakulärt placerad i den anatomiska teatern på universitetet. Nathalie Svensson kallas in, och trots att hon inte är polis får hon stort ansvar i polisarbetet. Dessutom får hon åter arbeta med Johan Axberg. Mellan dem uppstår någon form av gnistor som vi antagligen får se och höra mer av i kommande böcker.

Uppsalamiljöerna är bekanta och väl beskrivna. Dessutom förekommer ett ordenssällskap i handlingen, en sektliknande förening som är minst sagt kvinnofientlig. Misstankarna riktas mot dem liksom mot en man som tidigare dömts för liknande brott. Men Nathalie och Johan får gräva djupt för att finna lösningen. Till sist gör gärningsmannen ett tämligen omotiverat misstag som hjälper dem på traven.

En av författarens bättre böcker och definitivt något för de redan Moströmfrälsta.

Betyg: 3 tomteluvor  


Foto: Eva Lindblad 1001bild.se

Märkliga skivomslag 508

Äter hon den där blir hon lös i magen!

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

onsdag 27 juli 2016

Veckans Tio i Topplåt 382

Lonnie Donegan: Michael (Row The Boat)
In på listan 4 november 1961
Låg kvar i 6 veckor, Högsta placering: 6

måndag 25 juli 2016

Märkliga skivomslag 507

Mest ugly, om du frågar mig.

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

fredag 22 juli 2016

Märkliga skivomslag 506

Sicket rap-gäng!

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

onsdag 20 juli 2016

Veckans Tio i Topplåt 381

Cliff Richard: Summer Holiday
In på listan 30 mars 1963
Låg kvar i 2 veckor, Högsta placering: 5

måndag 18 juli 2016

Märkliga skivomslag 505

Gissa vem som fryser?

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

fredag 15 juli 2016

Märkliga skivomslag 504

Fina krukor på flygvärdinnorna när Klaus har nått Mexico på sin världsturné.

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

onsdag 13 juli 2016

Veckans låt 380

Middle Of The Road: Tweedle Dee Tweedle Dum
In på listan 26 juni 1971
Låg kvar i 10 veckor, Högsta placering: 3

tisdag 12 juli 2016

Kristina Appelqvist: Smultron, bröllop och döden - Bokomdöme

Smultron, bröllop och döden
Av Kristina Appelqvist
Piratförlaget 2016
ISBN 9789164204882, Inbunden, 379 sidor

Författaren är inne på sin andra serie kriminalromaner. I denna tredje del får vi åter möta litteraturforskaren och talskrivaren Helena Waller, en ganska trevlig bekantskap.

Som vanligt präglas Kristina Appelqvists böcker av ett stort gemyt. En känsla som växer väl in i den Skövdemiljö som hon använder sig av. Våldet finns, det är ju ändå ond bråd död som behandlas, men det är inga bloddrypande scener utan mer en tillbakalutad salongsmiljö. En klassisk typ av deckare som väldigt många läsare uppskattar, och författaren är en av de främsta nutida företrädarna för den genren.

En Shakespeareexpert, Roy Pedersen, har varit försvunnen en tid men hittas efter åtta månader mördad. Det ryktas om att han har varit ett originalmanuskript på spåren av Romeo och Julia. Ett manuskript med ett annat slut, ett lyckligt.

Samtidigt sätter två unga kvinnor upp just den pjäsen i Skövde med amatörer i rollerna. De annonserar efter skådespelare, och den gruppen som bildar ensemblen blir den misstänkta kretsen. Ett klassiskt upplägg.

Mordhistorien och Romeo och Juliahistorien har många likheter. Det är en bra och skickligt använd idé av författaren. Överhuvudtaget är det så att Kristina Appelqvist gärna undervisar läsaren. Men det är inte med pekpinnar som i Jan Mårtensons Homanböcker. Den ganska stora mängden historiska fakta vävs på ett naturligt och angenämt sätt in i kriminalhistorien. De relationsbeskrivningar som ändå måste finnas är inte påträngande och är lagom utrymmeskrävande.

På det hela taget är det angenämt att läsa Kristina Appelqvists böcker även om de inte når ända fram till de allra bästa deckarna.

Betyg: 3 tomteluvor  


Foto: Anna-Lena Ahlström

måndag 11 juli 2016

Henrik Tord: Laboon - Bokomdöme

Laboon
Av Henrik Tord
Ordfront Förlag 2016
ISBN 9789170379048, Inbunden, 316 sidor

Henrik Tords två tidigare thrillers i Svart paradisserien har båda blivit lovordade. De heter Kum (mitt omdöme) och Lasaros tårar (mitt omdöme)Denna tredje och avslutande del är minst lika bra, om inte bättre. Författaren förtjänar definitivt mer uppmärksamhet än han tidigare har fått.

Laboon betyder ”vågen som äter människor”, och mycket riktigt tar boken sitt avstamp i tsumanin 2004. Läsaren får vara med när vågen sköljer över Thailands stränder och det är en rysligt obehaglig läsning. Sandra och Matti semestrar med sin son och hamnar mitt i katastrofen. De skiljs åt av naturens krafter, men återser varandra, men sonen saknas. Deras liv förändras, de förmår inte resa sig ur sin djupa sorg och kan inte ens stötta varandra.

Sandra väcks av ett telefonsamtal sex år senare. Det är från ambassaden i Bangkok. De har hittat hennes son.

Under tsunamin befinner sig ett dyksällskap ute på havet utanför Khao Lak. De lyckas ta sig upp i båten ur de virvlande vattenmassorna. Sedan blir båten deras räddning. De lyckas ta sig till en öde ö, ledda av den mystiske dykinstruktören Marko.

På ön tilldrar sig sedan en hemsk historia med drag av TV-programmet Robinson, bara så väldigt mycket värre. Och med mycket mer tragiska konsekvenser.

Henrik Tord växlar i sin berättelse mellan händelserna före, under och efter tsunamin. Mellan makarnas sökande efter sin son och efter sina egna liv. Mellan de dramatiska händelserna på ön, de vuxnas kamp för överlevnad och två barns olika öden.

Författaren har en unik förmåga att skapa spänning och att beskriva stora känslor utan att det blir pekoral eller överdrivet snyft. Som läsare känner man sig närvarande under dessa fruktansvärda händelser. Det är svårt att säga att man läste denna bok med nöje, det var snarare en skräckupplevelse utöver det vanliga, men gjort med en exceptionell skicklighet.

Vad Henrik Tord ska skriva härnäst är okänt. Men det är klart att läsarna vill ha mer, mer, mer!!!

Betyg: 5 tomteluvor  


Foto: Jimmy Backius

Mari Jungstedt: Det andra ansiktet - Bokomdöme

Det andra ansiktet
Av Mari Jungstedt
Albert Bonniers Förlag 2016
ISBN 9789100139018, Inbunden, 376 sidor

De kvinnliga deckarförfattarna på Gotland skriver långa serier med återkommande huvudpersoner. Det andra ansiktet är Mari Jungstedts trettonde roman om poliserna Anders Knutas och Karin Jacobsson. Dessutom får läsaren återse journalisten Johan Berg i denna bok.

Anders och Karin är nu ett par och en stor del av boken ägnas åt deras relation och den tvekan som främst han har till ett samboförhållande. När dessutom hans före detta kärlek danska Line dyker upp på Gotland blir hans förvirring bara större. Jag vet att många läser dessa deckarserier för att få följa karaktärerna genom livet, men jag blir ofta lite uttråkad, så även denna gång. Kriminalhistorien får till viss del stryka på foten för relationsbeskrivningarna.

En känd konstnär hittas mördad i Ljugarn till synes sexmördad. Ett liknande mord begås på fastlandet och det gör att handlingen till viss del flyttas från Gotland. Det verkar som om en okänd skönhet lockar till sig män för att sedan mörda dem. Men det finns flera bottnar i intrigen och det tar ett tag innan polisen börjar komma mördaren på spåren.

Läsaren får en del hjälp på traven med historiska återblickar och en mördare som har en egen berättarröst i jagform, s k skurkpresens. Allt är redan beprövade knep och det är kanske det som är bokens problem. Det är habilt och igenkännande men inget nytt under solen. Man kan dra paralleller mellan Anders, Karins och Lines kärleksbekymmer och kriminalberättelsen.

Intrigen är dock välkonstruerad och vägen till gåtans lösning är spännande och välskriven. Kanske är det ändå så att man kan önska sig något nytt från Mari Jungstedt, något oväntat och utanför boxen. Jag är övertygad om att hon har den kapaciteten även om det naturligtvis kräver lite mer för att skapa nya karaktärer och kanske även nya miljöer.

Betyg: 3 tomteluvor  

Foto: Anna-Lena Ahlström

Märkliga skivomslag 503

Skönheten och barytonsångaren, sponsrat av din rörmokare. Häpp!

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

fredag 8 juli 2016

Märkliga skivomslag 502

Viktig kunskap på skiva. Hur man slutar röka utan att egentligen vilja!
Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

torsdag 7 juli 2016

Malin Persson Giolito: Störst av allt - Bokomdöme

Störst av allt
Av Malin Persson Giolito
Wahlström & Widstrand 2016
ISBN 9789146232414, Inbunden, 368 sidor

Författaren har tidigare skrivit flera böcker, varav två kriminalromaner. De har precis som denna handlat om juridiska spörsmål, men denna bok är etiketterad rättegångsthriller.

Läsaren får följa en rättegång och vad som händer däromkring. I återblickar får man också veta vad som egentligen har skett, vilken tragedi som har utspelat sig. Dessutom är beskrivningen av ungdomarnas på sätt och vis hopplösa och fattiga liv mycket läsvärt.

Brottet är en skolskjutning på ett gymnasium i Djursholm utanför Stockholm. Att förlägga handlingen till denna ”överklass”-stad är genialiskt. Istället för att använda redan konfliktfyllda förorter har författaren valt en på ytan till synes harmonisk miljö. I skolan möts ändå de rikas barn och de mindre bemedlade, vilket naturligtvis i sig skapar konflikter.

Huvudperson är den artonåriga Maja som också är den åtalade. Det är hon som är berättarrösten, både i rättegångssalen och i de återblickar som ges. Malin Persson Giolito har lyckats skapa ett porträtt av henne som är imponerande djupt. Hon är så väl och dramatiskt gestaltad att hennes känslor och bevekelsegrunder blir nästan logiska i de dramatiska händelser som sker. Det är mycket länge sedan jag läste en så fin beskrivning av hur det är att vara ung och brottas med både omgivningens, skolans, föräldrarnas och sina egna krav.

Boken innehåller väldigt lite av traditionell spänning, men blir ändå en bladvändare. Bara att få veta vad som hänt och varför är en sporre att pressa sin läsning snabbare, och naturligtvis vill man ju också veta vad domstolen kommer fram till. Majas funderingar kring de inblandade personerna får läsarna att se karaktärerna framför sig. Jag vet precis hur åklagare, försvarsadvokat och domare ser ut och varför de agerar som de gör. Funderingarna innehåller också mycket cynisk humor som jag uppskattar mycket.

En sak som gläder mig enormt är att Malin Persson Giolito har blivit författare på heltid. Det kommer mera. Jag kan inte säga annat än att detta är det utan motstycke bästa jag läst hittills i år.

Betyg: 5 tomteluvor 


Foto: Anna-Lena Ahlström


onsdag 6 juli 2016

Veckans Tio i Topplåt 379

The Seekers: Morningtown Ride
In på listan 14 januari 1967
Låg kvar i 5 veckor, Högsta placering: 6

måndag 4 juli 2016

Märkliga skivomslag 501

Herr Dryck har en förkärlek för dansbandsomslag. Så här säger han om detta fynd:

"Här ser vi ett närmast hysteriskt glatt gäng, bortsett från en av medlemmarna. Roghurt, gossen ute till höger, försöker tappert le men vi kan se tårarna blänka i hans ögon och näsan är rödgråten.

Det var hans bil. Det var han som erbjöd sig att skjutsa ut allihop i den svarta natten för fotografering, men föga visste han då vad som komma skulle.

- Vi sätter oss på bilen! utbrast Gunvard, och innan Roghurt lyckats skratta bort den hemska idén hade de övriga tre stämt in i glada bifall.

Livard och Hävert stegade upp över motorhuven så att det small i plåten, och när Roghurt inte trodde det kunde bli värre plockade Gunvard fram sin strandstol. De vassa träbenen rev sig ner i lacken med ett skrik, och när han satte sig ned bucklades hela taket med ett ljudligt "bang" så att lackflagorna flög.

Så satt de där uppe på hans älskade ögonsten, och Roghurt visste inte vart han skulle ta vägen.

- Kom och sätt dig! ropade Hävert.

- Alla måste sitta på bilen! förklarade de, och med en hård klump i bröstet försökte Roghurt göra sig så lätt som möjligt när han gick upp och satte sig på takets stadigaste del.

Därefter knäpptes bilden, och här ser vi resultatet. Vita tubsockor i loafers, fluorsköljgröna kavajer och Gunvards ondskefulla leende och blänkande glasögon. Det är en tragisk historia, men framförallt är det ett tarmvridande fult omslag.

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

fredag 1 juli 2016

Märkliga skivomslag 500

Hatten på i badet?

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

Veckans Tio i Topplåt 1124

The Music Explosion: Little Bit O'Soul In på listan 15 juli 1967 Låg kvar i 7 veckor, Högsta placering: 2