Om du vill lämna kommentar på ett inlägg - klicka på kommentar under inlägget. Skriv din kommentar. Markera namn/URL. Skriv ditt namn eller alias.

söndag 26 juni 2011

Plex

Med sorg i hjärtat får jag höra att sportjournalisten Sven "Plex" Pettersson har gått bort.

Alla har minnen förknippade med Plex. Vasaloppet. Ingemar Stenmark i Världscupen. Bob Beamons längdhopp. Anders Gärderuds hinderguld.

Själv har jag ett personligt minne från studenten. De två skolorna på Lidingö Norra och Södra Läroverket (Hersby & Gångsätra) hade varje år en dragkamp mellan avgångseleverna...och när jag tog studenten var Plex domare. Tungt!!!

lördag 25 juni 2011

Mons Kallentoft: Den femte årstiden - Bokomdöme

Den femte årstiden
Av Mons Kallentoft
Natur & Kultur 2011
Mons Kallentoft skriver thrillers som ingen annan. Han har ett alldeles eget språk och alldeles egen teknik att trissa upp spänningen. Han borrar sig långt in i huvudena på bokens karaktärer, och vi får följa deras tankar, drömmar och funderingar.

Även de döda får komma till tals, ett berättarsätt som Kallentoft använts sig av ett tag nu. Jag börjar bli lite trött på det. Och det blir ganska många döda i hans årstidserie som nu kommit fram till del fem. Den heter följaktligen Den femte årstiden. Alternativet hade ju varit att avsluta med bok fyra. Men kanske det blir en fortsättning ändå, samerna delar in året i åtta årstider.

Detta är också en bok med ämnet mäns våld mot kvinnor, som det efter Milleniumtrilogin blivit ganska många av. Men Kallentoft brer på ordentligt. De onda är ondare, de begår de mest bestialiska brott mot många kvinnor. Att polisen då använder våldsamma metoder i sina förhör kan man nästan sympatisera med som läsare.

Fokus är som vanligt på kriminalinspektören Malin Fors, som nu är nykter alkoholist och börjar få lite ordning på sitt liv. Men utredningen sätter henne på hårda prov, både yrkesmässigt och privat. En sargad kvinnokropp hittas utanför Linköping och Malin finner paralleller till det fall som bekymrat henne under lång tid, den misshandlade och brutalt våldtagna Maria Murvall som sitter helt okontaktbar på Vadstena Sjukhus. Poliserna hittar flera liknande fall och utredningen breder ut sig till samhällets toppar.

Det är mycket spännande och man får som läsare ett stort hämndbegär mot våldsmännen. Men emellanåt kan alla tankar och drömmar dränka kriminalhistorien och kännas lika ovälkomna som reklaminslag i långfilmer.

Konstruktionen av kriminalgåtan är fyndig och intelligent. Sakta men säkert förs läsaren mot det obehagliga och obönhörliga slutet. Vi får se om Mons Kallentoft snappar upp samernas årstider. I sådana fall har vi ytterligare några spännande och intressanta stunder tillsammans med Malin Fors.

Betyg: 4 tomteluvor

torsdag 23 juni 2011

Arne Dahl: Viskleken - Bokomdöme

Viskleken
Av Arne Dahl
Bonniers 2011
Arne Dahl lade ned A-gruppen efter elva böcker, men nu kan han inte låta bli att ge några av medlemmarna där liv igen. Nu handlar det om en operativ enhet inom Europol som döpts till Opcop. De ska utreda globala brott och består av poliser från olika EU-länder med en liten tonvikt på svenskar. Från A-gruppen minns vi Opcops chef Paul Hjelm och Arto Söderstedt. Dessutom är några gamla vänner med i Opcops lokala svenska avdelning; Kerstin Holm, Jorge Chavez, Sara Svenhagen och Jon Andersson.

Ett lik påträffas, arrangerat i en klassisk pose. En kinesisk städerska blir inlåst hos sin arbetsgivare och öppnar hans dator. Detta blir startskottet på en utredning som sträcker sig över hela världen. De olika brottsliga handlingarna är till en början obegripliga, men så småningom blir Opcop på det klara med att man har en minst sagt mäktig motståndare. Som vanligt i thrillers hänger det mesta ihop, osannolikt eller inte.

Vi får följa många av medlemmarna i Opcop och komma dem inpå livet. Vi får också följa några andra personer som ofrivilligt hamnat i hetluften. Berättelsen förs framåt på en mängd olika plan. Boken, och brottsbeskrivningen, blir därmed komplicerad men inte krånglig. De olika människoödena berör.

Att Arne Dahl (eller Jan Arnald som han egentligen heter) är en högst kvalitativ litterär författare är för boken både en fördel och en belastning. Språket är rikt men ibland kan författaren sväva ut och historien blir därmed lidande. Med ett mer direkt berättande hade spänningsnivån höjts. Arne Dahls språkbehandling kräver också ett mer eftertänksamt läsande än i sedvanliga thrillers. Han använder sig av många bottnar, liknelser och hänsyftningar.

Att författaren är inspirerad av Sjöwall/Wahlöö är ingen hemlighet. Liksom i tidigare böcker återfinns här samma kritik av samhället och ett liknande engagemang. I böckerna om A-gruppen frodades också en Sjöwall/Wahlöösk humor som tyvärr har tonats ner nu. Den saknar jag.

Det ska bli fem böcker om Opcops bekämpning av internationell brottslighet. Det kommer att ställa stora krav på Arne Dahls fantasi om han ska fortsätta spinna lika komplicerade intriger som denna.

Betyg: 4 tomteluvor

Märkliga skivomslag 22

Vart är Los Pavos Reales (Påfåglarna) egentligen på väg? På jakt? Till en spelning? Till mustaschtrimmaren?

Källa: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag

onsdag 22 juni 2011

Veckans låt 116

25 februari 1967 och tre veckor framåt toppades Tio i Topp av popgruppernas popgrupp igen. The Beatles med Penny Lane.

Tidigare hade Beatles experimenterat med att återskapa platser från barndomen i sin musik och man fortsatte på den linjen i och med Penny Lane, en av gruppens vackraste och mest optimistiska låtar som skapar en bild av ett England som inte riktigt fanns i verkligheten, men nästan. Penny Lane ger en bild av Liverpool i ett nostalgiskt skimmer, måhända påspätt av droginfluenserna men miljön skulle givetvis kunna figurera i vilken engelsk stad som helst.

tisdag 21 juni 2011

Råsunda Fotbollsstadion

Igår kväll var det förmodligen sista gången jag besökte Råsunda Fotbollstadion.

Stockholms Stolthet besegrade Södertäljes dito med 3-0.

Kommer jag att sakna Råsunda??? He-he-he-he.....

måndag 20 juni 2011

Olympiska Spelen i London...

...blir sista gången vi får se sändningar från tävlingarna i SVT. Suck.

Nu blir vi hänvisade till betalkanaler. De mindre idrotterna kommer att bli styvmoderligt behandlade, om de ens visas. Tänk vad SVT's sändningar betytt för rekryteringen inom t ex curlingsporten.
Otaliga reklamavbrott och kommenterade från sportjournalisternas C-lag. Tänk er en intervju med Usain Bolt...av Max Grinndal. Hu!!! Vart är världen på väg.

Ann Rosman: Porto Francos väktare - Bokomdöme

Porto Francos väktare
Av Ann Rosman
Damm förlag 2011
Eftersom Ann Rosman har den otacksamma rollen att ALLTID bli jämförd med Camilla Läckberg är det lika bra att säga det på en gång. Jag läser mycket hellre Ann Rosman. Miljön är näst intill densamma. Både skriver om Bohuslän, i Rosmans fall är det Marstrand som är skådeplatsen för hennes författande. Båda grundar sina historier i historiska händelser. Båda vill gärna knyta an till huvudkaraktärernas personliga problem och konflikter. Men på alla plan utklassar Ann Rosman sin kanske mer framgångsrika författarkollega. Framförallt är hennes historiska kopplingar genialiska och hennes relationsbeskrivningar lagom nedtonade.

I Porto Francos väktare, den tredje delen i hennes serie om polisen Karin Adler, läggs fokus och tyngdpunkt på den historiska berättelsen om den unga Agnes. Hon är en karaktär som man som läsare blir mycket nyfiken på och önskar allt gott, en kvinna som finner vägar att överleva i männens värld. Fantastiskt vackert och ömsint gestaltat är det, och det får till följd att den moderna mordhistorien blir underordnad och inte alls lika intresseväckande.

Agnes kommer till Marstand i slutet av 1700-talet. Hon är på flykt och finner ingen annan utväg än att klä ut sig till man för att överleva. Runt henne cirkulerar flera intressanta historier med mycket brottslighet i centrum. Tjuveri, smuggling och en god dos sjöröveri är det som Agnes måste kunna hantera. I nutid hittas en död kvinna och ett spädbarn i en mosse på Klöverön i närheten av Marstrand. Kriminalinspektören Karin Adler finner trådar som leder tillbaka till vad som hände Agnes och hennes familj.

Vi får veta mycket intressant om Marstrands historia och när boken växlar till nutid kommer jag på mig själv att längta efter de avsnitt som handlar om Agnes, hennes man och barn. Kanske är det dags för Ann Rosman att skriva en renodlad historisk roman.

Betyg: 4 tomteluvor

fredag 17 juni 2011

Märkliga skivomslag 21

Don Costa producerade och arrangerade stora artister som t ex Frank Sinatra.

Han kunde inte låta bli att under 50-talet haka på trenden att göra musik för olika "moods" som bl a reading, loving och partying. Han bidrog med denna som är musik för att bli av med andrahandskontrakt???? Psycho!!!!

Källa: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag

torsdag 16 juni 2011

Vinterviken

Promenad i Vinterviken i dag. Inte det bästa vädret, men en miljö som kan förlåta det mesta.

onsdag 15 juni 2011

Veckans låt 115

The Who var ett av de bästa rockbanden på 60-talet. De hade många hits, de flesta skrivna av gitarristen Pete Townsend. Hans gitarrspel, Roger Daltreys röst och Keith Moons energiska trumarbete var gruppens kännetecken, liksom att de gärna kraschade sina instrument på scen. De kompletterades av basisten John Entwistle.

De stod för hög kvalitet och skrev flera rockoperor t ex Tommy och Quadrophenia.

Men de fick bara en Tio i Toppetta. Keith Moons nonsenslåt Bucket T hamnade överst 4 februari 1967 och låg där i tre veckor.

söndag 12 juni 2011

Björn Hellberg: Sankte Per - Bokomdöme

Sankte Per
Av Björn Hellberg
Lind & Co 2011
Nu har vi fått läsa om Björn Hellbergs hjälte, den sympatiske polisen Sten Wall i trettio år. Författaren har ibland svävat ut och skrivit om andra platser och personer, men alltid återkommit till sin käre Wall.

Kvalitén har varit blandad genom åren. Från TV och radio känner alla igen Björns speciella humor och hans minst sagt egna sätt uttrycka sig på. Ibland har detta präglat hans böcker alltför mycket. Alla karaktärer har pratat som Björn, och det blir lite väl mycket. Men i årets Hellberg, Sankte Per, har han tonat ner humorn och dialogen och istället satsat på fler parallellhistiorier och fler relationsbeskrivningar. Och vips, har han höjt kvalitén ett snäpp.

Sten Wall verkar i Staden, en fiktiv plats – men definitivt i södra Sverige. I Staden begås, som Hellberg påpekar, lika många mord som i Midsomer. Böckerna har många likheter med den TV-serien. Lite lagom kultur och andlig spis, lite lagom gemytlighet och en hiskelig mängd mord.

En begravingsentrepenör blir uppringd av Sankte Per?, och det blir starten för en serie mord, främst på äldre personer. Det tar tid innan Sten Wall kommer på rätt spår, men det gör han oftast – men inte alltid. Jag minns att han till och med har fått misslyckats i en tidigare bok. Sympatiskt.

Björn Hellberg är en god representant för ”Midsomergenren” i Sverige. Hans böcker är roande, lättlästa och skrivna i den traditionella deckarstil som aldrig tycks tappa i popularitet. Jag tror säkert att Björn kommer att skriva om en kanske pensionerad Sten Wall i många år till, och att läsarna kommer att fortsätta att vara honom trogen.

Betyg: 3 tomteluvor

Eriksson & Axlander Sundquist: Kråkflickan - Bokomdöme

Kråkflickan
Av Jerker Eriksson & Håkan Axlander Sundquist
Ordupplaget 2010
Ännu ett författarpar. Hur många finns det i Sverige egentligen? Och varför är det så vanligt här? Av deckarutgivningen förra året var närmare 10 % skrivna av två personer tillsammans. Kråkflickan var en av dem, och en av de allra bästa.

Det märks inte att detta är en debutroman. Författarna skriver som om de alltid hade producerat spännande thrillers. Det är faktiskt ovanligt spännande och välskrivet. Boken är första delen i en trilogi med arbetsnamnet Viktoria Bergmans svaghet, och en trilogi i ordets rätta bemärkelse. Det känns som om nästa bok inte är helt fristående, utan tvärt tar vid när denna slutar. Jag rekommenderar starkt att läsa böckerna i rätt ordning.

Författarna använder sig av en deckaruppbyggnad lik Stieg Larsson och Jo Nesbö. En förhållandevis komplicerad intrig med många sido- och parallellhistorier. Dessutom finns här ett stort antal överraskningsmoment. Trots att jag kan kalla mig en extremt van deckarläsare, blir jag rejält tagen på sängen vid flera tillfällen.

Psykoterapeuten Sofia Zetterlund har ett par patienter med ungefär samma problematik, Viktoria Bergman och en barnsoldat från Sierra Leone. Samtidigt får polisen Jeanette Kihlberg flera fall med mördade unga pojkar att utreda. Frågeställningarna som Jeanette och Sofia har liknar varandra och deras fall vävs samman på ett infernaliskt skickligt sätt.

Så här spännande har jag inte funnit en thriller sedan Millenniumtrilogin. (Trilogi även där alltså!!!!) Spännande och mycket svår att lägga ifrån sig, men samtidigt hemsk och kanske lite för detaljerad i vålds- och obduktionsavsnitten. Boken berör också, men så blir det alltid när man skriver om hur barn far illa och om våld mot kvinnor. (Även där en parallell till Stieg Larsson)

Del två i serien, Hungerelden, kommer att recenseras här på bloggen inom kort.

Betyg: 4 tomteluvor

fredag 10 juni 2011

Märkliga skivomslag 20

Det här är verkligen helt skruvat. Ett psykoterapeutiskt musikalbum. Hjälp till självhjälp med låtar som Stay As Sick As You Are, Shrinker Man och Schizophrenic Moon.

Källa: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag

torsdag 9 juni 2011

Veckans låt 114

Det gulliga TV-seriebandet The Monkees första Tio i Toppetta av två var I'm A Believer, skriven av superartisten Neil Diamond.

The Monkees var till en början en studioprodukt, det var andra som spelade på skivinspelningarna. Men så småningom utvecklades de till ett riktigt bra band, men då tappade de samtidigt i dragkraft. Så illa kan det gå. Men denna låt var deras överlägset bästa.

The Monkees hade många tonårsfans. Främst flickor. Jag har t ex hittat en av hustuns gamla skollinjaler med sångaren Davy Jones inristat. Suck!!! Vad har man att sätta emot det?

måndag 6 juni 2011

Hans-Olov Öberg: Klöverkungar - Bokomdöme

Klöverkungar
Av Hans-Olov Öberg
Piratförlaget 2007
Detta är Hans-Olov Öbergs fjärde bok om ekonomijournalisten Micke Norell, och det är den bästa så långt. Den lite klämkäcka dialogen från de tidigare böckerna har tonats ner och det som författaren är bäst, humorn, har fått en mer markant plats.

Ekonomithriller låter ju inte som om man skrattar på sig direkt, men Öberg kan konsten att underhålla och roa. En lagom dos med dråpliga scener och en för honom sedvanlig fyndig liknelseflora gör att det något torra ämnet blir sväljbart.

Micke Norell och hans kamrater har fått en idé, en riktigt lysande affärsidé. De startar företaget All In och planerar att revolutionera nätpokermarknaden. Detta får naturligtvis till följd att diverse skumma element försöker sätta stopp för dem. Dessutom har en person som tidigare hamnat i fängelse tack vare Micke nu avtjänat sitt straff. Och han har planer för Micke Norell. Onda planer.

Intrigen har en fyndig idé som iscensatts på ett roande sätt. De finansiella svängarna och pokersatsningen är bokens behållning. Parallellhandlingen med den onde hämnaren känns mer som om den tillkommit för att få in lite action i boken. Det behövdes inte.

Betyg: 3 tomteluvor

Mycket jazz...

...blev det i telefonen när jag bytte musik där. Gerry Mulligan, Ben Webster, Bill Evans, Monica Zetterlund, Thelonius Monk och Duke Ellington.

Men även Beach Boys, Joni Mitchell och U 2. Lista finns längre ned i vänsterkolumnen.

lördag 4 juni 2011

Barnvakt

Barnbarnet Bodil , fem och en halv månad, hade igår kväll föräldrafritt för första gången. Vi skickade dem på musicalen Hair, medan hustrun och jag agerade barnvakter.

Bodil blev lite förbannad när vi försökte mata med nappflaskan, men för övrigt gick det bra. På det hela taget en trevlig kväll!!!

fredag 3 juni 2011

Märkliga skivomslag 19

Lill-Magnus (som egentligen heter Stig Olof Magnusson) har raggningsreceptet. Dragspel och whisky så är det kirrat!!!

Källa: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag

onsdag 1 juni 2011

London - igen

För ett år sedan vann jag en skrivarkurs i London genom att skriva den bästa recensionen på Stefan Tegenfalks Vredens tid. Den kommer ut på det eminenta förlaget Massolit.

Det förlaget hade nu en tävling där man fick recensera Tegenfalks Nirvanaprojektet eller Johannes Källströms Offerrit. Denna gång valde jag Källström, men man fick bara använda 100 ord och det var knepigt. Stryka, stryka, stryka. När det var var 101 ord kvar visste jag varken ut eller in, men kom till sist på ett sätt att formulera om mig.

Så här lydde min ursprungliga recension av den boken: http://nissescherman.blogspot.com/2010/11/johannes-kallstrom-offerrit-bokomdome.html

Jonas Moström: Evig eld - Bokomdöme

Evig eld
Av Jonas Moström
Lind & Co 2011
Jag recenserade Anna Janssons Alkemins eviga eld häromdagen. Nu är dags för Jonas Moströms Evig eld. Märkligt sammanträffande.

Den här boken innehåller allt det som just nu kännetecknar en svensk kriminalroman. Man hittar några parallellhistorier, några poliser med personliga problem, fler än ett mord, kopplingar till historiska händelser, en gärningsman som i presens talar till läsaren, en dramatisk uppgörelse och lite musik insprängt i handlingen etc.

Inget nytt under solen alltså. Men det blir det därför dåligt eller tråkigt? Nej definitivt inte. Därtill är Jonas Moström allt för skicklig. Trots brist på nya grepp är detta en av de bästa deckarna i denna genre. Karaktärer och miljö blir levande under författarens penna. Hans intriger är spännande, lättlästa och skapar en stor nyfikenhet.

Läkaren Ola Bergman blir skjuten utanför akutmottaningen vid Sundsvalls Sjukhus. Läkaren Erik Jensen som förekommer i Moströms böcker blir åsyna vittne och hans vän polisen Johan Axberg får en hård nöt att knäcka. Vilket är motivet? Bergman är en kvinnokarl – svartsjuka? Han är också engagerad i ett suspekt läkemedelsföretag. Samtidigt härjar en pyroman i Sundsvall och man kan inte undvika att tänka på att hela staden en gång brunnit ned. Utredningen spretar åt alla håll. Poliserna saknar spår. Men sakta men säkert närmar de sig gåtans lösning.

Jonas Moström är en stor författare i Sundsvall - han förtjänar att erövra övriga Sverige också.

Betyg: 4 tomteluvor

Veckans låt 113

Nu har vi kommit fram till året 1967 i genomgången av alla Tio i Toppettor. Programmet sändes i Sveriges Radio mellan 14 oktober 1961 och 29 juni 1974 och var omåttligt populärt.

1967 års första etta var The Red Squares med Sherry, och de låg i topp i två veckor. Bandet var från England men hade sina hits i Danmark och Sverige. Deras kännetecken var stäm- och falsettsång. Här är låten från en sentida revival i Danmark.