(Nanook of the North), 1922
Regi: Robert J. Flaherty
Flaherty kallas "dokumentärfilmens fader". De flesta av hans filmer handlar om livet i vildmarken. Den här produktionen handlar om en eskimåfamilj som man får följa under alla strapatser där det mesta går ut på att skaffa sig föda för dagen.
Regissören bodde under flera år tillsammans med familjen och när han kom hem med sitt material var han inte nöjd. När sedan hela filmen brann upp fick han en anledning att upprepa sitt projekt där denna film blev resultatet. Den blev en stor succé över hela världen.
Eskimåerna visar trots det hårda livet upp en livsglädje som är svår att finna på annat håll. Vi får följa med på fiske och på jakt av säl och valross. Det blir dramatk på ett vis som en spelfilm knappast kan åstadkomma. Deras ömhet och omtanke om varandra trots den bistra kylan är värmande.
När det visade sig att Nanook och hans familj hade dukat under av svält något år senare fick filmen ytterligare draghjälp. Det blev en världsnyhet som det skrevs om överallt.
Trots att det är en stumfilm gjord för nittio år sedan, med den tidens utrustning, är det en av de bättre dokumentärer jag sett.
Betyg: 5 tomteluvor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar