Om du vill lämna kommentar på ett inlägg - klicka på kommentar under inlägget. Skriv din kommentar. Markera namn/URL. Skriv ditt namn eller alias.

lördag 16 april 2016

Annette Haaland: Pastor Viveka och tanterna - Bokomdöme

Pastor Viveka och tanterna
Av Annette Haaland
Albert Bonniers Förlag 2016
ISBN 9789100153892, Inbunden, 288 sidor

Det verkar ha blivit en trend hos svenska författare att skriva om äldre människor, och då ofta i smått humoristisk ton. En man som heter Ove, hundraåringen och pensionärsligan är bara några exempel. Nu är det inte bara seniorer i denna bok. Viveka är pastor i en frikyrkoförsamling. De flesta av hennes församlingsmedlemmar är lätt ålderstigna, men långt ifrån alla. Själv är hon 45.

Författaren är lärare och också pastor i Equmeniakyrkan. Hon skriver m a o om sådant hon känner till. Det blir bäst så, särskilt eftersom detta är en debutroman. Var hon bor vet jag inte, men Vivekas domäner är förorten Enskede, söder om Stockholm. De blomstrande villakvarteren visar sig härbärgera mord, dramatik och hämnd.

Redan på omslaget kan man se att detta är en feelgoodroman med humoristiska inslag. De ganska färgglada och tecknande illustrationerna har denna genre gemensamt. Naturligtvis är det en form av varudeklaration, om än lite tråkigt.

Pastor Viveka är lite som prästen i Dibley i TV-serien med Dawn French i huvudrollen. Hon har församlingsmöten med ungefär samma triviala innehåll, och hon är absolut lika rebellisk. Humorn ligger dock på en något stillsammare och lägre nivå.

Jag sitter och längtar efter att få skratta mer när jag läser, jag tror att författaren skulle kunna snäppa upp komiken ett steg till. Det roligaste nu är de T-shirtar som Viveka bär under prästdräkten och som då ingen annan kan se. Hon trycker upp egna, t ex en med texten – 45 år och okysst, fläckvis. Bra humor!!!

Några av gamlingarna i församlingen blir mördade. Förgiftade av växten stormhatt. Polisen verkar inte lägga ner så mycket kraft som Viveka vill att de ska göra, så hon beslutar sig för att efterforska lite själv. Därför går hon naturligtvis inte säker, och hon vet inte heller vilka hon kan lita på av alla de färgstarka figurer som befolkar persongalleriet.

Jag kan tänka mig att läsa om Viveka igen, men då önskar jag mig ännu mer av författarens humoristiska ådra.

Betyg: 3 tomteluvor  


Foto: Martin Stenmark

Inga kommentarer: