Jazzkatten
Av Louise Björnlund
Björnlundsförlag 2019
ISBN 9789198194630, Pocket, 410 sidor
Förra året
deckardebuterade Louise Björnlund med Marionetten (mitt omdöme).
Det var en lovande debut som jag ändå hade några invändningar emot. Främst
saknade jag miljöbeskrivningar från det Dalarö som författaren valt som
skådeplats. Eftersom att när man använder sig av mindre orter, skapar en
förväntan hos många lokala läsare av igenkänning och kanske lite historisk
information. Det har hon anammat här och låtit Dalarö ta större plats, vilket
jag uppskattar och säkert hennes fans också. Jag kan ändå tänka mig att detta
blir ännu mer utvidgat, utan att för den skull ta överhanden.
Jag gillar
verkligen titeln på boken, Jazzkatten, bara den lockar till läsning. Vi får
återse Haningepoliserna Ewald Wermelin, Ulrika Bigård och Lars Bengtsson. Även
bokseriens huvudperson, skärgårdsguiden Kina Bergsmed finns naturligtvis med.
Nu funderar hon på att polis, vilket något rättfärdigar att hon får djup insyn
i och påverkan på utredningen.
En kropp
påträffas nergrävd i ett sandtag. Fyndet är spektakulärt vidrigt och hemskt.
Kroppen är ansatt av mördaren, men även av djur. Synen är minst av allt vacker
och den påverkar poliserna. Mycket i boken cirkulerar kring jakt och vapen. Det
blir en knepig utredning. Kina har en central roll i arbetet tack vare sin
lokalkännedom. Det påverkar hennes äktenskap eftersom hennes man får ta det
stora ansvaret för hem och barn.
Just där
finns det också förbättringspotential. Persongestaltningarna saknar en del djup
och skapar en nyfikenhet på deras drivkrafter och deras känslor. Kina Bergsmed
behöver också få en mer realistisk roll i intrigen. En lekman kan inte få ta så
mycket plats i en utredning,
Läsaren vet
hela tiden mer än polisen. Det är ett ovanligt, men inte sällsynt grepp. Här
fungerar det bra. Att parallellt med brottslingens agerande få följa
utredningen utan att kunna styra den skapar också en typ av spänning.
Bokens
största kvalitet är definitivt den ovanligt välkonstruerade intrigen. Där kan
Louise Björnlund jämföra sig med de bästa i genren.
Om hon klarar
att förbättra sina gestaltningar, av både miljö och personer, kan detta bli
riktigt bra.
3 tomteluvor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar