Drunkna tyst
Av Åsa Leijon
Albert Bonniers Förlag 2021
ISBN 9789100183837, Inbunden, 414 sidor
Precis som 2020 är det i år
gott om duktiga debutanter. Det här är en sådan. Författaren är gymnasielärare
och bor i Uppsala. Att detta är hennes första bok är mycket förvånande, det
känns mer som ett verk från en riktigt rutinerad penna. Nybörjarmisstagen lyser
med sin frånvaro, jo kanske ändå, boken är lite för lång. Den hade mått bra av några
försiktiga strykningar.
Vi befinner oss på den
uppländska landsbygden sommaren 1984. Åsa Leijon har inplacerat precis lagom
med tidsmarkörer i form av musik mm. Ett år tidigare har sextonåriga Jannica
försvunnit spårlöst och ingen har sett henne sen dess.
Huvudsaklig berättare är Minna,
Jannicas lillasyster. Hon rör sig som en skugga i omgivningen och vet mer om
allt och alla än de flesta. Traktens innevånare, som man får följa noga, är på
ytan mycket vanliga människor med till synes välordnade och ganska tråkiga liv.
Under ytan finns det dock hemligheter, hos alla. De avslöjas bitvis på ett
spänningshöjande sätt. Här finns flickornas föräldrar, här finns släktingarna, överklassfamiljen,
prästen och hennes man, bensinmacken, motellet med sin bar, alkoholism och
otrohet.
Varje karaktär gestaltas
ypperligt och djupt var för sig. Boken handlar om riktiga människor. Även de
uppländska miljöerna är fint beskrivna och bildar en färgrik bakgrund. Åsa
Leijon berättar extremt långsamt och detaljrikt, men man har ändå inte tråkigt.
Författaren rullar upp
sanningen bit för bit på ett skickligt sätt. Det visar sig att alla har någon
slags förhållande till den försvunna Jannica, som kanske inte alls är den som
hennes föräldrar tror.
Med hjälp av Minnas upptäckter
och berättande, varvat med stycken som beskriver de andra personernas
perspektiv, får läsaren veta sanningen. Det är en grym sanning som skalas fram,
men kanske inte så överraskande.
Debuterande Åsa Leijon vill
vi höra mer ifrån. Om hon med så liten erfarenhet kan åstadkomma en sådan här
magisk bok, vad månde komma sedan?
Betyg: 5 tomteluvor
Foto: Carla Orrego Veliz
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar