Fädernas missgärningar
Av Åsa Larsson
Albert Bonniers Förlag 2021
ISBN 9789100125325, Inbunden, 560 sidor
Äntligen är den sista och
avslutande boken om Rebecka Martinsson här! Det står att läsa på baksidan av
denna bok. Det syftar naturligtvis inte på att vi äntligen skulle ha blivit av med
henne. Det är snarare så att det långa uppehållet på nio år har skapat en
monumental förväntan. Men med denna sjätte del är det slut, oåterkalleligen antar
jag. Jag kan konstatera att de som har väntat inte har gjort det förgäves.
Åsa Larsson levererar.
Rejält. När jag fick boken i min hand reagerade jag, som vanligt, på omfånget.
Tegelsten heter det visst. När jag läste märkte jag inte av det, snarare var
det med saknad jag avverkade den sista sidan. Och jag förstår att detta måste
var en diger bok. Författaren har så många karaktärer och öden att avsluta. När
hon dessutom skriver in några nya personer, intressanta sådana, så kan det inte
hjälpas att boken blir lång.
Rebecka Martinsson är trött
och tvivlar på om hon passar i Kiruna. Hon känner sig motarbetad, med all rätt,
och funderar på om hon ska flytta tillbaka till Stockholm.
När hon av rättsläkaren får
ett preskriberat mord att grotta ner sig i vaknar hennes livsnerv. Ett nytt
mord begås och båda dessa händelser visar sig ha kopplingar till hennes egen
uppväxt. Jäv, javisst, men Rebecka kan inte släppa fallen.
De nya karaktärer som Åsa
Larsson introducerar får tyvärr bara en bok på sig. Relationsberättelsen mellan
Ragnhild Pekkari, som är på väg att ta sitt eget liv, och exboxaren Börje Ström
är så fin och kunde ha varit värd ett par egna böcker. Överhuvudtaget känns beskrivningen
av personernas livsöden viktigare och mer accentuerad än kriminalgåtan.
Annars känner man igen
författaren. Hon har en sådan kärlek till sina karaktärer, till det nordliga
landskapet och inte minst till hundar. Persongalleriet är stort och väl gestaltat
ner till minsta bifigur. Hennes språk är verkligen hennes, det dansar fram. Man
får inte heller glömma Åsa Larssons humor. Det här en riktigt rolig bok som ger
upphov inte bara till ett litet smil, jag skrattar rejält.
Naturligtvis är alla
nyfikna på vad Åsa Larsson ska ta sig an härnäst. Kanske vet hon inte det
själv, men hennes begåvning är så stor att det vore synd om vi inte får öppna
ytterligare en bok av henne. Eller flera.
Betyg: 5 tomteluvor
Foto: Orlando G Boström
1 kommentar:
Ja vilken bok!! Jag blev helt uppslukad, och vilka vändningar Efter 200 sidor kändes fallet löst, sen vände det och efter 400 sidor tänkte jag igen att det var klart, och så vände det igen. Och vilka miljöbeskrivningar, jag som aldrig varit norr om Östersund kände det som om jag var där. Helt otroligt! Och som vanligt sätter du 5:or på samma böcker som jag.
Skicka en kommentar