Veckans Tio i Topplåt 823

Mocedades: Eres Tu

In på listan 5 maj 1973
Låg kvar i 7 veckor, Högsta placering: 2

Anna Kuru: Norrskensnatten - Bokomdöme

 

Norrskensnatten

Av Anna Kuru

Modernista 2021

ISBN 9789178935215, Inbunden, 221 sidor

 

Den första frosten hette första delen i författarens Kiruna-trilogi. Jag var mycket förtjust i den. Det var en debut som lovade mer. Anna Kuru fortsätter nu med den andra delen och hon gör inte läsarna besvikna.

 

Fortfarande befolkas boken av få men väl gestaltade karaktärer. Personerna är alla helt olika, men var och en känns de som riktiga människor. Sådana man möter på gatan. Miljöerna är så fint beskrivna att man kan känna en längtan efter den kyla som finns där. Kölden blir vacker. Fortsatt är det också ett sidantal som välkomnas, mellan de alltför många tegelstenar som florerar i branschen.

 

Vi återser Allis igen. Hon har hämtat sig från de tidigare strapatserna och börjar arbeta på Bilprovningen. Jonas är också tillbaka. Han och Allis har ett konstigt särboförhållande, där han vill flytta ihop, men hon är tveksam. Mardrömmarna från förr rider henne fortfarande, och hon söker sin egen identitet.

 

Allis ger sig ensam ut i vildmarken för att fiska med sin farfars gamla pimpelark. Stormen närmar sig och kanske även något annat farligt där ute under norrskenet.

 

Ska man vara kritisk mot något är det att intrigen är förhållandevis förutsägbar. Den förmår inte överraska mig.

 

Det är inte utan att jag ser fram emot den avslutande delen. Hur ska det gå för den otursförföljda Allis? Kommer lyckan äntligen till henne? Den enda som vet är Anna Kuru. Än så länge.

4 tomteluvor  

Foto: Sanna Lidström

Klassiska skivomslag 811

 

Charlie

Lines

Janus, 1978

Design: Terry Thomas

Photo: David Darling

Källa: Michael Ochs: 1000 Record Covers

Veckans Tio i Topplåt 822

Fabulous Four: Island In The Sun

In på listan 29 april 1967
Låg kvar i 6 veckor, Högsta placering: 5

Tjuven i Bagdad - Filmomdöme

 

Tjuven i Bagdad
1924
Regi: Raoul Walsh

En av stumfilmens stora, Douglas Fairbanks, krönte sin karriär med denna mastodontproduktion. Han var producent, skrev manus och spelade huvudrollen som tjuven Ahmed.

Naturligtvis kan han inte vara tjuv i hela den två och en halv timme långa filmen. Han kommer på bättre tankar och han får prinsessan. Innan dess måste han genomföra ett antal hjältedåd i den Tusen och en nattinspirerade historien.

Det är påkostat. Filmbolaget byggde upp kulisser på en tre hektar stor yta. Massor av statister behövdes och här finns också flygande mattor, monster, drakar, undervattensscener och bevingade hästar. 

Det blir nästan lite för mycket av det goda. Fairbanks själv överspelar å det grövsta. Det ingår förvisso i stumfilm, men här är det emellanåt ändå lite löjeväckande. 

Det är trots allt en milstolpe i filmhistorien, en av de första riktigt stora produktionerna.

Betyg: 3 tomteluvor

Måns Rosén: En dödlig dos - Bokomdöme

 

En dödlig dos

Av Måns Rosén

Visto Förlag 2021

ISBN 9789178853717, Danskt band, 240 sidor

 

Boken börjar på en gata i Södertälje som jag bodde på som nygift. Tyvärr är den placerad på fel sida av kanalen, men det gör inget. En författare har frihet att göra sådana geografiska förflyttningar.

 

Måns Rosén är skönlitterär debutant. Han har en bakgrund inom hälso- och sjukvård och är epidemiolog. Han har anammat att skriva där man står, men det handlar inte om pandemin som man skulle kunna tro. Däremot är stort fokus lagd på läkemedelsindustrin och dess kamp för att hitta nya mediciner och för att kunna konkurrera i en allt hårdnande miljö.

 

I boken beskrivs två svenska läkemedelsbolag som har en intern kamp om att lansera nya läkemedel och om att generera vinster till sina ägare. Medlen de använder är inte alltid så rena. Det är också där bokens styrka ligger. Läsaren får en stor insyn i branschen. Både de goda och de smutsiga sidorna.

 

I samband med den kampen sker ett antal våldsbrott. Skjutningar och förgiftningar förbryllar polisen. De står påfallande handfallna och nog finns där brister i polisutredningen.

 

Det brister tyvärr en del i berättandet också. En skicklig redaktör borde här ha fått sätta tänderna i manuset. Jag återfinner språkfel och inkonsekvenser i tempus mitt i stycken. Det drar naturligtvis ner betyget. Gestaltningarna är tämligen svaga och miljöbeskrivningarna likaså. För en fortsättning krävs lite mer arbete.

Betyg: 2 tomteluvor  

Foto: Kerstin Olsson

Åsa Leijon: Drunkna tyst - Bokomdöme

 

Drunkna tyst

Av Åsa Leijon

Albert Bonniers Förlag 2021

ISBN 9789100183837, Inbunden, 414 sidor

 

Precis som 2020 är det i år gott om duktiga debutanter. Det här är en sådan. Författaren är gymnasielärare och bor i Uppsala. Att detta är hennes första bok är mycket förvånande, det känns mer som ett verk från en riktigt rutinerad penna. Nybörjarmisstagen lyser med sin frånvaro, jo kanske ändå, boken är lite för lång. Den hade mått bra av några försiktiga strykningar.

 

Vi befinner oss på den uppländska landsbygden sommaren 1984. Åsa Leijon har inplacerat precis lagom med tidsmarkörer i form av musik mm. Ett år tidigare har sextonåriga Jannica försvunnit spårlöst och ingen har sett henne sen dess.

 

Huvudsaklig berättare är Minna, Jannicas lillasyster. Hon rör sig som en skugga i omgivningen och vet mer om allt och alla än de flesta. Traktens innevånare, som man får följa noga, är på ytan mycket vanliga människor med till synes välordnade och ganska tråkiga liv. Under ytan finns det dock hemligheter, hos alla. De avslöjas bitvis på ett spänningshöjande sätt. Här finns flickornas föräldrar, här finns släktingarna, överklassfamiljen, prästen och hennes man, bensinmacken, motellet med sin bar, alkoholism och otrohet.

 

Varje karaktär gestaltas ypperligt och djupt var för sig. Boken handlar om riktiga människor. Även de uppländska miljöerna är fint beskrivna och bildar en färgrik bakgrund. Åsa Leijon berättar extremt långsamt och detaljrikt, men man har ändå inte tråkigt.

 

Författaren rullar upp sanningen bit för bit på ett skickligt sätt. Det visar sig att alla har någon slags förhållande till den försvunna Jannica, som kanske inte alls är den som hennes föräldrar tror.

 

Med hjälp av Minnas upptäckter och berättande, varvat med stycken som beskriver de andra personernas perspektiv, får läsaren veta sanningen. Det är en grym sanning som skalas fram, men kanske inte så överraskande.

 

Debuterande Åsa Leijon vill vi höra mer ifrån. Om hon med så liten erfarenhet kan åstadkomma en sådan här magisk bok, vad månde komma sedan?

Betyg: 5 tomteluvor  

Foto: Carla Orrego Veliz