Helsinki kolme

Ikväll har jag varit på arenan där Finnish Open spelas. Säger egentligen ingenting eftersom man imorgon använder fler utrymmen. Lottad dubbel stod på programmet. Där får många chansen att spela tillsammmans med en världsstjärna, problemet är att de flesta stjärnor inte spelar denna klass, de spar sig till lördagen.

Men det är alltid kul att träffa gamla vänner. T ex Maarit & Björn. Maarit med finlandsrötter och som spelat i svenska landslaget många gånger under tiden jag var förbundskapten. Och Zaida som fick ta hand om svärfar, en orakad svärfar som börjat fira segern innan den kommit. Och framförallt Stefan Nagy som p g a allvarlig sjukdom inte kan spela dart längre men ändå såg vacker och fräsch ut. Ett ansikte man saknat.
Stefan Nagy en av svensk darts bästa genom tiderna
Och Berndt Andersson som har en fru som vunnit en middag med mig i den klassiska grenen ölprovning. Ett pris som arrangören Pripps missat att dela ut. Vi får trösta oss med att vara stjärnor på att gissa rätt.

Emelie & Joanna sprang jag på redan under dagen. De hade shoppingögon. Emelie fick syn på mig först och med ungdomens blyghet tvekade hon om hon vågade hälsa. Så där fick jag förekomma henne. Hej-Hej.

Och mina klubbkamrater - Markus besökte sin finländska familj. Richard blev överraskad över att se mig där och Alle blir tvungen att spela Old Timers imorgon för att bli bäst i klubben i den klassen.

Men roligast var att träffa gamla finländska vänner, t ex Risto x 3. Jag gick hem vid 10-tiden så tävlingen har jag ingen koll på.

Helsinki kaxi

Jag gillar verkligen Helsinki, trots det förskräckliga vädret. Hotellet där jag bor har fördelen av att man kan ta hissen rakt ner i ett köpcentrum som förgrenar sig sisådär en halv kilometer åt olika håll. Man behöver inte konfrontera snön och regnet.

Tempot i denna huvudstad är ganska lugnt, i alla fall om man jämför med Stockholm, och kanske inte om man frågar finländarna. Människorna här är vänligare och artigare (fortfarande än i Stockholm), även om många språkförbistringar krånglar till det.

Och numera kan man få en anständig matbit här också. För 10 år sedan var man hänvisad till finska nationalrätter, vilket i och för sig kan ha sin charm, men det blir lite enahanda. Nu har det internationella köket även nått Finland. Och då menar jag inte många av mina klubbkamraters åsikt om vad som är god mat. Pizza , hamburgare och tacobuffé i all ära men jag har kommit lite längre i mitt kulinariska liv.

Ni som läser min blogg får nu under några dagar stå ut med att den blir en dartblogg, jag befinner mig på Finnish Open i dart nämligen. Tre av mina klubbkamrater ska visa framfötterna (får jag hoppas) Markus Korhonen, Richard Hagel och Alle Bomander. Själv ställer jag upp i gubbsingel, om den envisa snuvan avtar.

Helsinki

Tittar ut genom fönstret. Finskt väder. Kanske inte så konstigt eftersom jag befinner mig i Helsinki, Suomi. Finskt väder = 1 plusgrad, snöblandat regn från sidan p g a vind.

På båtresan hit ägnade jag mig bl a åt att gissa om de människor man såg var svenskar eller finländare. I de fall facit gavs kunde jag konstatera en mycket hög % rätta gissningar. Jag ska inte berätta hur jag tänkte, det är alldeles för elakt för båda nationaliteterna.

Happy Hour

På Globen har de en Sportbar där man kan ta en öl eller två innan en hockeymatch t ex. Och de har Happy Hour. Ständig Happy Hour!!!! Men vad är det, när har de då ordinarie pris? På kvittot ser man ordinarie pris och avdrag för Happy Hour, som de alltså alltid har.

Happy Hourpriset för 40 cl öl är 50 kronor!!! 1:25 per centiliter.

Iakttagelse på stan 2.

Jag har under en tid funderat på den nya gångart som man kan se på stan, främst hos en del yngre kvinnor. Heter det gångart förresten, är inte det hästar som har sådan. Kanske gångstil....eller gångstilart.

Man praktiserar den genom att gå med rak rygg och nacke. Och så ska man ta lite längre steg än benen tillåter, man liksom glider ut på slutet av steget. Och det märkligaste är att armarna ska hänga rakt ner, nästan utan rörelse. Och sedan ska man helst gå rakt fram utan några som helst omvägar eller krokar. Jag provade i 25 meter idag. Såg antagligen ut som Kalle Anka. Sedan fick jag ont i ryggen.

Iakttagelse på stan 1

Gick den smala trappan nerför i tunnelbanan idag. Många mötande. Alla höll snällt till höger och trafiken flöt fint. Då mötte jag plötsligt en liten kvinna som var på väg upp "på fel sida". Det blev naturligtvis tvärstopp. Den lilla kvinnan kastade mig då åt sidan, rakt in i dem som var på väg uppför. Muskler??????

Stackars Linköping

Med sedvanlig panikblandad förtjusningshatkärlek kollade jag in kvällens Melodifestival från Linköping. Stackars östgötar - vilket elände. Vad har de gjort för att förtjäna denna öronpina.

Lidande-lidande-lidande, den jag tyckte var minst dålig var Patrik Isaksson, så han blev naturligtvis utslagen. Vidare till final gick BWO - samma låt som de brukar ha med ny text och någon skånsk Frida som körde en slags Mora Träsktrudelutt som hette Opp och Hoppa eller liknande. Att så många dagisbarn telefonröstar var en överraskning.

Överlägset bäst var ståupparen Björn Gustavsson och Lasse Berghagen som Blofield med teddybjörn istället för katt i knät.

Bilder på Leah

Nu har det kommit lite bilder på Leah. Hon ser ut som en norsk-svensk-kroatisk jente med blå-röd-gula sympatier. Och mamma Anna-Maria och pappa Anders ser ut att trivas med livet

Leah, dobro došao u svijeta!!!

Leah

Och bebisen ska heta Leah.... Leah Falkum....smaka på det. En av Roy Orbisons finaste sånger heter Leah!!

Ny norska

Bebisar är det bästa som finns. Idag födde min kompis Anna-Maria, som flyttat till Norge, en liten halvmeters flicka på 3330 gram. Det är naturligtvis kärleken som fått henne att flytta till vårt broderland där hon, när hon inte föder barn alltså, pluggar på högskolan.

Vi gratulerar Anders & Anna-Maria till den lilla jenten. Det rapporteras att alla tre mår bra.

Svägerskan

Igår fyllde en av mina svägerskor 50 år. Min fru har 3 systrar och det är svårt att se dem annat än som småflickorna. Men även små flickor fyller 50. Hon bor i Gävle med sin familj och hade kalas i dagarna två. På själva födelsedagen var det mest vi släktingar där och uppvaktade, och vi var nästan trettio stycken. Ett kalas med stor glädje, mänsklig värme och god mat - precis som det ska vara.

När jag själv fyllde 50 kändes Andersson Sisters som småflickor och nu är det bara en kvar under strecket. Och själv närmar man sig 60. Att tiden går kan man vara säker på, men varför känns det ibland som den rusar ifrån en i rena Kallurfarten.

Kollade på Melodifestivalen i repris ikväll och upptäckte att det är en annan känsla att se dessa upp- och omskrivna bidrag när man vet tävlingsresultatet. Så tävlingen har någon form av betydelse i alla fall även om jag försöker förneka det. Sanna Nielsens ballad "Empty Room" tyckte jag bäst om. Jag kunde ha satt min sista rena skjorta på att Carola & Johnson skulle gå direkt till final, så det fanns flera skäl till att vara på trevligt kalas i stället.

Hjärta!!

Ja ja ja ja jag vet att alla sådana här dagar bara är skapade för att vi stackars konsumenter ska köpa mera. Men jag faller i alla fall för Alla Hjärtans Dag. Dagen som ska locka en att köpa något till sina kära. Och det kan man ju bara inte motstå, när man har tre så fina flickor som jag. Så det blev till att ta sig till den trevligaste blomsterhandeln i stan, i Bredängs Centrum. Gick därifrån med famnen full av rosor med tillbehör till Lena, Terese och Susanna.

Men på Halloween faller jag inte fällan, inga pumpor och inget annat heller för den delen. Det är väl därför ungarna kastar lera på min dörr. Vart är barnen på väg???

Ett glas öl

Jag åkte ikväll och spanade på mina kompisar som hade dartmatch i Stockholmsserien. Lite snack, lite garv och ett glas öl.....eller två. Hur det gick? De glada och trevliga vann med 8-1.
Så här såg den glade ettan Tommy ut:

En trevlig och gemytlig kväll i största allmänhet. Goda kamrater och god öl.

Och så här såg åttorna ut:

Två år yngre

I går blev jag för en kväll två år yngre. När jag fyllde 56 fick jag av Terese (dotter) ett biobesök i present. I går var det dags att inkassera, sisådär 2 år och 3 månader senare. Men den som väntar på något gott, Todd Haynes film "I'm not there" om Bob Dylan. 2 timmar och 15 minuter som kändes som ingenting, en virvlande upplevelse med mycket musik.

Melodifestivalen

Kollade in melodifestivalen igår kväll med den vanliga hatkärleken. Hade inga chips men Susanna (dotter) och Peter (hennes pojkvän) hade lagat god middag så humöret var på topp. Och sedan fick man gnälla av sig på alla urusla bidrag. Känns som det är en av de viktigaste funktionerna med jippot. Sämst tyckte vi alla att Christer Sjögrens "I love Europe" var, så den gick naturligtvis till final. Jag tyckte bäst om Suzzie Tapper.

Kändisspaning 2

Mycket skådespelare på stan idag. Sprang på Gustaf Hammarsten, 41 år i Gallerian. Han såg ut som en riktig svensk, han gick och pratade mobiltelefon samtidigt.



Sedan var det dags för några veteraner; Margreth Weivers, 82 och Bertil Norström, 86. De såg ut som ett gammalt strävsamt par. Sånt har jag absolut noll koll på så jag googlade på dem när jag kom hem. DE HAR VARIT GIFTA I 61 ÅR!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Sextioett. Häftigt!!!

The Eagles

Gamla countryrockbandet The Eagles kommer till Stockholm. Yippie tänkte en gammal Eaglesfan som jag och loggade raskt in på Ticnet. 1.495 kronor för de bra platserna och 620 pix för ökenplatserna. Vad är det frågan om? Jag slantade 1.100 för bästa plats på Ullevi för Stones i somras, men det var ju Stones. Med förköpsavgift blir det nu över femtonhundra riksdaler - världsrekord, eller? Jag snackar alltså om pris per styck, inte för hela familjen. Man får lyssna på plattorna hemma, det blir kanske lite billigare. Welcome to the Hotel California!

Råttans år

Min dartkompis Stefan är i Thailand och kommer hem i maj. Han brukar maila små söta meddelanden om temperaturen där han är. Skitkul nu när det känns som det var flera år sedan man såg solen. Grått grått grått grått. Blåst blåst blåst blåst. Regn regn regn regn. Men igår började det kinesiska nya året. Råttans år. Man får glädjas åt det...fast jag vet inte hur!!!

Clinton eller Obama?

Primärvalen i USA upptar mycket nyhetsutrymme just nu. Mest spännande är kampen mellan Clinton och Obama om demokraternas presidentkandidat. Vägen verkar ju öppen för en demokrat efter missnöje med Bush's snart 8 år vid makten. Men vad händer i november när en kandidat från republikanerna ställs mot möjligheten att USA får sin första färgade eller sin första kvinnliga president? Är de konservativa amerikanerna mogna för det?

På frågan om vem som blir president, Barack Obama eller Hillary Clinton, kanske svaret är John McCain!

Bo R Holmberg

Jag skriver små minirecensioner om de filmer jag ser och om de kriminalromaner jag läser. De återfinns längst ner på bloggen.

Idag fick jag ett mail från Bo R Holmberg som tackade för de goda orden om hans senaste bok "Återvändarna". Alltid roligt att få glädja en duktig författare och kanske kunna bidra med lite uppmuntran inför nya skriverier, som mest består av ungdomsböcker. Böcker som min dotter tycker om, hon är barnboksansvarig på Akademibokhandeln, Skrapan i Stockholm.

Bo har en egen hemsida http://www.borholmberg.com/

Jag har inte fått något mail från Camilla Läckberg!!!

Dipa fyller 30

Vi har en indisk grannfamilj. Men det är bara mor i huset, Pushpa, som bor kvar, änka sedan många år. Hennes dotter Dipa bor i innerstan och har just fyllt 30 år. Vi var där hela familjen i går och gratulerade.
Hade ingen kamera med mig, så det får bli en barnbild på Dipa från Pushpas samlingar.

Många gäster, många skratt, mycket god indisk mat (och lite mexikansk???), hemgjorda smarriga tårtor, mycket gästfritt (varför heter det så förresten?), mycket trevligt - ja kort sagt - så här borde alla födelsedagskalas vara. Släkt och vänner samlade, och alla på gott humör. Och sorger har vi inga, våra glada visor klinga.

Indier är ett vackert folkslag, världens vackraste om man frågar mig. Både kvinnor och män ser i allmänhet väldigt bra ut. Så gårdagskvällen var även fylld av skönhet. Men skönhet sitter ju bara på ytan, men hos Dipa fanns kombinationen skönhet och hjärta. Oslagbart!!! Och trots snöstorm åkte vi hem med tunnelbanan med en känsla av välbehag.