Christoffer Carlsson: Den osynlige mannen från Salem

Den osynlige mannen från Salem
Av Christoffer Carlsson
Piratförlaget 2013
ISBN 9789164204158, Inbunden, 347 sidor
Det var mycket roligt att konstatera att Svenska Deckarakademin vågade utse denna bok till Årets Bästa Svenska Kriminalroman. Den är inte som andra, den flyter inte med på den deckarflod som många av våra etablerade författare färdas på. Christoffer Carlsson sticker ut hakan och skapar en egen stil. Trots det kastar han ogenerat in små detaljer i handlingen som kan ses som en hommage åt Maj Sjöwall och Per Wahlöö. T ex deras polisaspirant Benny Skacke som alltid var ambitiös och satsade på att bli polischef. Det är han här, i just Salem. Och titeln känns som en parafras på mästarnas bok Den vedervärdige mannen från Säffle.

Boken är i sann noir-stil. Det är mörkt. Det känns ganska hopplöst. Det kan aldrig sluta riktigt bra. Det är den känslan som man har med sig under läsandet. Men trots den depressiva stilen blir det så spännande att jag hade svårt att lägga ifrån mig boken.

En ung kvinna hittas mördad. I samma hus bor den ganska misslyckade polisen Leo Junker. Han är för tillfället avstängd och har missbruks- och relationsproblem. Hans nyfikenhet väcks, han vill arbeta igen och börjar så smått gräva i fallet.

Samtidigt får vi återblickar från Leos ganska omtumlande uppväxt i Salem. Minnena från ungdomen hemsöker honom i form av kompisen John och dennes syster Julia. Författaren klär verkligen av karaktärerna, men lämnar ändå saker för oss att gissa och komma underfund med. Vad är sant och vad är falskt?

Christoffer Karlsson är liksom GW Persson kriminolog, men där upphör nog likheterna. I sina författarskap har de helt olika kvaliteter. Christoffer skriver gärna om vardagen och låter den bli dramatisk och spännande. Han kryper innanför betongen i förortshusen. Människorna har sina fel och brister, samtidigt som de kämpar för överlevnad.

Det är så förbaskat bra skrivet att jag häpnar. Författaren har givit ut två böcker tidigare som jag också tyckte mycket om. Nu är det mer en kriminalhistoria än i de tidigare även om den känns som en bisats. Det är beskrivningen av de ”små” människorna och deras kamp som uppfyller mig.

Absolut en av de bästa kriminalromaner jag har läst på flera år och en mycket värdig mottagare av priset. Det gläder mig också att läsa att det blir fler böcker om Leo Junker.

Betyg: 5 tomteluvor   

Foto: Anna-Lena Ahlström