Aniara

Igår var jag på Stadsteatern och avnjöt Aniara. Nobelpristagaren Harry Martinsons epos om rymdskeppet som kommer ur kurs och styr rakt ut i världsrymdens svarta hål. Verket bidrog starkt till att han fick litteraturpriset 1974.

Det är en hemsk, men tankeväckande, historia om människans litenhet i rymden och även ett inlägg i kärnvapendebatten. Föreställning innehåller ett stort antal av Sveriges bästa skådepelare, men har ingen riktig huvudroll. I själva verket är alla huvudroller.

Aniara kräver mycket av sin publik. Man måste vara på tårna och hänga med hela tiden. Framför mig satt ett ungt par som inte fixade det. De underhöll sig istället med varandra och sina mobiltelefoner. Hmmm!!! Vart är världen på väg???

För att man ska känna sig med på färden får publiken göra entré igenom rymdskeppet. Cool!!! Orginaloperan tonsattes av Karl-Birger Blomdahl med libretto av Erik Lindegren. Nu är det Andreas Kleerup som står för musiken och Lars Rudolfsson som regisserat.

Väl värt ett besök!!! Här kan ni lyssna på Helen Sjöholm under repetitionerna: