Johannes Källström: Offerrit - Bokomdöme

Offerrit
Av Johannes Källström
Massolit Förlag 2010
Johannes Källström debuterade i våras med novellsamlingen Mörkersikt. Några rysliga historier med sagotema som jag uppskattade mycket. Flitig som han är kommer nu en fullängdsroman där novellerna har fått vika.

Men skräcktemat kvarstår. Dessutom har novellernas huvudfigur kriminalkommissarien Owe Tycho följt med in i denna bok. En bok som till en början liknar en vanlig polisroman. Men efterhand blir man på det klara med att här finns andra makter än de rent jordiska som styr. En krypande känsla av vanmakt drabbar inte bara läsaren utan även polisen.

Bygdens förlorade son Oscar Vigelius återvänder för att hjälpa trakten att överleva. Men han för med sig dolda lömska krafter, demoner och ond bråd död. Kommissarien konfronteras med denna blodiga kamp och ställs inför flera omöjliga val. Ingen tycks gå segrande ur kampen mot övernaturligheten.

Författaren har behållit sitt friska och målande språk från den tidigare boken. Det är ett rent nöje att läsa en bok i denna genré som är så befriande fri från klyschor och standardgrepp. Han är som bäst när ruskigheterna bara antyds, när man får ana och gissa själv vad som döljer sig bakom stugknuten. När det blir extra blodigt minskar konstigt nog spänningen. Det är också det som gör att Källströms berättande gör sig bäst i novellform. Spökhistorier har alltid varit bättre än längre spökromaner, kanske berättade vid den öppna spisen en mörk och stormig vinternatt.

Sagorna från novellboken är nu utbytta mot Cervantes verk Don Quijote som löper som en röd tråd genom boken. Intressant.

Betyg: 3 tomteluvor