Av Sandra Gustafsson
Hoi Förlag 2014
ISBN 9789175579092, Inbunden, 152 sidor
Det är svårt att läsa Sandra Gustafssons böcker. Inte för att de är svårlästa. De griper tag så hårt i mitt inre att jag ibland måste lägga ifrån mig boken. Kanske skönt då att denna bok mer är en blandning mellan kortroman och långnovell.
Hennes tidigare böcker, den självbiografiska Maskrosungen och debutromanen Svedd är också av samma karaktär. Det beror naturligtvis på att hon är så fantastiskt bra att beskriva det hon vill ha fram så att det får sanningens prägel. Och verkligheten är som bekant alltid värre än dikten.
Joakim har blivit mördad. Av vem? Av sin egen bror Tobias eller av sin flickvän och sambo Sara. Tobias och Sara har dessutom ett förhållande. Han har ett extremt kontrollbehov och känns både manipulerande och impulsiv. Sara däremot vet inte vilket ben hon ska stå på, eller vet hon det? Övriga personer i detta drama är brödernas mor som verkar ha särbehandlat Joakim som barn, och polisen Johan som via sina förhör får läsaren att veta mer och mer.
Författaren kallar boken med all rätt för ett kammarspel. Förhören för handlingen framåt samtidigt som läsaren sakta får avslöjat vad som tilldragit sig. Personerna är få, likaså scenerna. Det mesta får man veta via dialogen mellan de inblandade.
Och det känns svart, det känns hopplöst. Detta är ingen glad bok, den ger inget hopp. Men samtidigt känns den helt äkta. Så här kan många människor både känna och agera. Eller? Är allt så förbannat trevligt och roligt jämnt?
Sandra Gustafsson är infernaliskt skicklig på att engagera, att få läsaren engagerad i huvudpersonerna, även om de inte alltid är så trevliga. Hennes böcker har inte kommit så tätt, men de borde göra det. Man kan faktiskt bli upplyft och inspirerad av att läsa något så dystert som detta.
Betyg: 4 tomteluvor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar