Om du vill lämna kommentar på ett inlägg - klicka på kommentar under inlägget. Skriv din kommentar. Markera namn/URL. Skriv ditt namn eller alias.

onsdag 23 juli 2014

Arne Dahl: Sista paret ut - Bokomdöme

Sista paret ut
Av Arne Dahl
Albert Bonniers Förlag 2014
ISBN 9789100132194, Inbunden, 559 sidor
Detta är den sista delen i serien om fyra böcker som handlar om OPCOP, en hemlig polisenhet inom Europol som leds av svensken Paul Hjelm. Han kommer i sin tur från den svenska A-gruppen som författaren tidigare behandlat i en dekalog.

Får vi nu aldrig träffa dessa poliser igen? Kommer de att vara saknade? Vissa kanske, andra inte. I och med filmatiseringen av böckerna om A-gruppen har en del karaktärer nu fått ett ansikte för oss läsare. På gott och ont. Rollsättningen kändes inte helt klockren när det gäller alla poliserna, huvudpersonerna. Men ändå, nu infinner sig en känsla av att vi läst färdigt om gruppens poliser. Arne Dahl, eller Jan Arnald som han egentligen heter, får gärna fortsätta med sina snillrikt konstruerade thrillers, men då kanske han ska skapa ett nytt persongalleri. Han är trots allt en av landets skickligaste i genren.

Som vanligt i Arne Dahls böcker är intrigen i denna bok oändligt komplicerad. Sannolikhetsgränsen tänjs ut rejält. Ett flertal mystiska parallellhistorier flyter till sist samman och får en (nåja) logisk förklaring mot slutet.

Författaren är bra på att ta upp brännande storpolitiska ämnen och nutidens moraliska dilemman. Centralt i Sista paret ut är den tilltagande egoismen och empatilösheten på jorden. Människor genmanipuleras till att sakna just empatigenen. Hemska tanke, vad händer om man skickar ut en hel armé med totalt känslokalla människor. Det är något som den nutida maffian funderar på att göra.

Paul Hjelm brottas inte bara med sin utredning, han gör det också med sina egna demoner. Han har sänt några av sina egna poliser i döden, de har blivit kidnappade och det gnager på hans samvete. Hur mycket skuld har han själv? Men bara det att han har ett samvete visar att han inte tillhör de empatilösas skara.

Arne Dahl skriver som vanligt på en svenska som förtrollar. Man kan stanna upp och smaka på när han använder ord som andra inte nyttjar. Och detta utan att det blir konstlat eller krystat. Trots bokens längd förmår han hålla både spänning och samhällsdebatt levande, även om det ibland kan bli lite väl mycket resonerande.

Alla hans fans väntar naturligtvis på vad författaren ska hitta på härnäst. En ny thrillerserie? Med eller utan de kända karaktärerna? Eller en helomvändning?

Betyg: 4 tomteluvor

Foto: Sara Arnald

Inga kommentarer: