Av Katarina Wennstam
Albert Bonniers Förlag 2014
ISBN 9789100125509, Inbunden, 396 sidor
Katarina Wennstam är konsekvent. Hon fortsätter att i kriminalromanens form skriva om missförhållanden i samhället och om människor som far illa – främst kvinnor. Hon är en angelägen och viktig röst och eftersom hennes böcker är välskrivna och populära får hennes budskap större genomslagskraft än om hon hade tagit upp samma problem i t ex en debattbok.
Den här romanen var nominerad till priset för Årets Bästa Svenska Kriminalroman, ett pris som tillföll Tove Alsterdal. Författaren har stora förutsättningar att få det priset i framtiden eftersom hennes böcker hela tiden lyckas att ta ett steg framåt i problem- och samhällsskildring.
Fyra egentligen ganska omaka kvinnor, från olika förhållanden, bestämmer sig för att hämnas på män som slår och hatar kvinnor. De är noga med att tilltillfoga sina ”offer” exakt samma skador och smärta som de utsatt de misshandlade kvinnorna för. De ger sig ut på en våldsam odyssé där de våldsamma männen får smaka på sin egen medicin. Denna våldsvåg i Stockholm gör att många män känner sig osäkra på stan och gärna vänder sig om både en och två gånger. Ett bra grepp av Wennstam att använda kvinnors rädsla på ett omvänt sätt.
Vem eller vilka är egentligen huvudpersoner i denna bok. Är det polisen Charlotta Lugn som utreder brotten, och samtidigt har stora problem med sin flickvän i sitt eget förhållande, eller är det försvarsadvokaten Shirin Sundin som försvarar den av de misshandlande kvinnorna som åker fast. Hon har familjeproblem där hon som kvinna har svårt att bli accepterad i sin egen familj p g a sitt yrkes- och karriärval. Dessa två personer har läsarna nu fått följa några böcker och deras liv blir mer och mer komplext och därmed intressantare för var bok..
Men huvudpersoner är egentligen de fyra kvinnorna som söker upp misshandlade män som antingen inte har fått något straff eller kanske bara blivit lindrigt straffade. Deras öga för öga, tand för tandhämnd både upprör och hyllas. De får efterföljare.
Katarina Wennstam skriver ändå inte läsaren på näsan. Det finns ingen egentlig sens moral och det är bra. Man får själv bedöma vad som är rättfärdigt. Männen får skylla sig själva, eller? Vem ska bedöma vem eller vilka som har fått för lindrigt straff? Är de straff kvinnorna utdelar proportionerliga till brotten, eller? Alla frågor får man, men svaren får man ge själv.
En välskriven och angelägen bok som engagerar och kan vara ett bra diskussionsunderlag i bokcirklar och liknande.
Betyg: 4 tomteluvor
Foto: Caroline Andersson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar