Av Jenny Rogneby
Wahlström & Widstrand 2014
ISBN 9789146225591, Inbunden, 365 sidor
Eftersom författaren likt Leif G W Persson och Christoffer Carlsson är kriminolog har den här boken redan i förväg blivit mycket uppmärksammad. Hennes två kollegor har båda blivit mycket prisade och förväntningarna var stora på historien om Leona.
Leona är ingen bra polis, även om hon är yrkesskicklig. Hon är ingen svinpäls som Bäckström, men hon är i princip lika egoistisk. Hon har drag av Saga Norén i TV-serien Bron, hon är ungefär lika renons på känslor. Hon är inte heller en ärlig polis, men hon har en förmåga att slippa igenom lagens och rättvisans nätmaskor.
En sjuårig flicka rånar banker och försvinner utan minsta spår. Leona får hand om utredningen och för den allt annat än framåt Den står och stampar, eller leds in på sidospår.
Som läsare blir jag en kort stund fascinerad, därefter förundrad och till sist blir jag faktiskt ganska uttråkad. Jag tröttnar på att läsa om Leonas fiffel och brister i arbetet. Det blir ganska efterhand tämligen enformigt. Intrigen har inte heller någon sannolikhetsprägel, någon borde rimligtvis kunna stoppa Leona. Initialt är idén med den lilla flickan som blodig och blåslagen lyckas råna banker genialisk, men det stannar där. Fortsättning blir inte lika kittlande.
Jag tycker inte att jag får något grepp på huvudpersonen, gestaltningen av henne kräver mer. Även de övriga karaktärerna i boken saknar drag som jag kan identifiera mig med eller känner mig bekväm med.
Boken är den första i en tänkt serie. Jag hoppas att Leona får blomma ut och ta form. Det behöver hon för att de nästkommande böckerna ska vara efterlängtade.
Betyg: 2 tomteluvor
Foto: Mikael Eriksson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar