Om du vill lämna kommentar på ett inlägg - klicka på kommentar under inlägget. Skriv din kommentar. Markera namn/URL. Skriv ditt namn eller alias.

måndag 6 maj 2019

Mons Kallentoft: Se mig falla - Bokomdöme


Se mig falla
Av Mons Kallentoft
Forum, 2019
9789137153391, Inbunden, 350 sidor

Mons Kallentoft är en välkänd deckarförfattare. Han har skrivit flera serier med böcker. Mest känd är han kanske för böckerna om Linköpingspolisen Malin Fors.

Nu kommer han med en solitär, åtminstone tror jag att det är en sådan. Visserligen finns det en liten öppning för en fortsättning, men den är verkligen minimal. Författaren bor på Mallorca och lämpligt nog har han placerat handlingen där. Miljöbeskrivningarna är för övrigt välgestaltade. De som inte har varit på ön blir kanske lockade dit, medan de som redan har varit där känner igen sig i många stycken. Mallorca har fått ta stor och välförtjänt plats.

En pappas desperata sökande efter sin försvunna dotter känner vi igen från Stina Jacksons Silvervägen. Den här pappan är lika förtvivlad och kan göra vad som helst för att finna henne.

Sextonåriga Emme försvinner under sin första resa utomlands på egen hand. Ja, hon har två kompisar med sig till Mallorca, men inga föräldrar. Kamraterna vet inte vad som hänt, ingen tycks veta vad som hänt. Pappa Tim lovar att aldrig sluta leta. När vi möter honom har tre år gått.

Han har en bakgrund som polis och utredare och flyttar till ön för att arbeta som privatdetektiv. Samtidigt söker han efter Emme, letar överallt, frågar alla han träffar. Det har fått hans äktenskap att gå i kras och själv hamnar han lite på dekis. Han är ändå lite av en superhjälte och besitter en cynism som är vanlig bland litterära privatdeckare.

När han får i uppdrag att utreda en otrohetsaffär blir han inblandad i extremt grov brottslighet. Hans liv är i fara, men samtidigt hittar han spår efter dottern. Det blir en balansgång mellan att hitta henne och att undvika konfrontationer med  människor som inte skyr några medel.

Som läsare blir jag ofta trött på bokserier som blir för långa. Därför känns det skönt när författare lämnar det trygga skrivandet om välkända karaktärer för att istället ge sig på något nytt. Mons Kallentoft har verkligen åstadkommit en bladvändare som håller mig på halster till sista sidan. Bra miljöer har jag nämnt, men även persongestaltningen är förnäm. Både pappan och de inhemska karaktärerna känns som om de är av kött och blod. Mer sådant här, Mons!

Betyg: 4 tomteluvor  



Foto: Pär Olsson

Inga kommentarer: