"Skåda gruppen Loco Mia. Axelvaddarna är av sådan grov kaliber att en amerikansk fotbollsspelare hade sett tanig ut i jämförelse.
Farbror Blå står och dryper av svett, medan han försöker fläkta sig med en solfjäder som har fastnat i mastodontkavajen. Hans axlar har små horn eller öron längst ut, med säkert en meters vingspann mellan sig. Bredvid honom står Den Röde, en smörcharmig hunk som tycks ha problem med sina armar.
På nedre raden finner vi något som för tankarna till ett sydeuropeiskt bröllop; två personer håller hand under största andakt, överösta av vitt och glitter. Pojken till vänster är en spansk Nick Carter; perfekt blond frisyr, busig ring i örat och en hundvalpsblick rakt in i flickrummen. Men söder om halsen slog det slint. Metervis av silverglittrande tyg utgör axlarna, stora som mikrovågsugnar, och till det bär han vit haklapp. Han ser ut som en väldigt pimpad hockeymålvakt som tagit av sig hjälmen.
Hans blivande make rockar maggördel, en massa tygbollar och gardintofsar hängande från axelpartierna som sticker ut som markiser åt sidorna. Dessa är fästa i maggördeln med små hängslen, och för att sätta spiken i sin egen kista toppade han med en glittrig fågel under hakan.
Kort sagt fyra män som hade haft svårt att komma in på krogen; även om vakten accepterat deras klädsel hade de inte kommit in genom dörren."
Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag
