Av Michael Hjort & Hans Rosenfeldt
Norstedst 2014
ISBN 9789113055961, Inbunden, 445 sidor
I den fjärde boken om polispsykologen Sebastian Bergman och det kollektiv han arbetar i har författarduon Hjort & Rosenfeldt tagit ytterligare ett steg uppåt i deckarkvalitet. De två första böckerna var jag inte så förtjust i, främst för att de var filmmanus innan de blev bok, och jag redan hade sett filmerna på TV när jag läste böckerna. Jag kände mig lite lurad, blåst på konfekten.
Sebastian är en av svensk deckarlitteraturs mest osympatiska personer. Han är kroniskt otrevlig, burdus och nedsättande mot andra. Han är dessutom sexmissbrukare, och som man kan läsa i denna bok; han nöjer sig med vilken kvinna som helst - bara hon andas.
Att det är manusförfattare för främst TV som ligger bakom boken är tydligt. Handlingen har snabba klipp som var och ett slutar med någon form av cliffhanger. Som läsare drivs man då framåt; hur ska det gå i just den scenen? Måste jag läsa det här andra först?
Anledningen till att jag tycker bättre om denna bok än de tidigare är att huvudpersonen nu får visa upp lite oanade känslor och inte bara vara endimensionellt beräknande, elak och bufflig.
Den enda han egentligen behandlar någorlunda väl är dottern Vanja som är poliskollega. Men Vanja känner inte till att Sebastian är hennes far. Ett ganska krångligt men nervkittlande förhållande. Sebastian manipulerar också hennes liv. Han ser till att hon får reda på att den hon tror är hennes pappa inte är det. Till råga på allt ordnar han så att hon inte blir antagen till den utbildning i USA som hon sökt till och hade alla kvalifikationer för. Han har verkligen målat in sig i hörnet om han nu vill skapa ett riktigt far-dotterförhållande.
En hel familj med två barn blir brutalt mördade i värmländska Torsby. Riksmordkommissionen kallas in och med dem Sebastian Bergman. Utredningen är extremt komplicerad, men tar fart när de inser att det funnits ett vittne till dådet, en tioårig flicka. De finner henne, men hon är traumatiserad och kan bara kommunicera med hjälp av teckningar. Dessutom får hon oväntad kontakt med just Sebastian, han blir hennes vän.
Omkastningarna och förvecklingarna är många, det vore väl konstigt annars med TV-manusförfattare bakom rodret. Sakta men säkert leds läsaren mot gåtans upplösning samtidigt som man får följa Sebastians komplicerade sociala situation och belägenhet.
Naturligtvis slutar boken med en rejäl cliffhanger som gör väntan på del fem extra plågsam.
Betyg: 4 tomteluvor
Foto: Magnus Liam Karlsson
