Vancouver närmar sig

Mellan 12:e och 28:e februari avgörs vinter-OS i kanadensiska Vancouver. Det är något speciellt med olympiska spel, just för att de bara hålls var fjärde år.

Vinter OS är lite mer greppbart p g a att antalet idrotter inte är så stort. Femton sporter finns på schemat, några hör vi bara talas om vart fjärde år.

Alpin skidåkning - Här står vårt hopp till Anja Pärson, men jag tror att svenskarna denna gång kammar noll.

Backhoppning - En gren som i stort sett har raderats ut från den svenska idrottsvärlden. Efter Janne Boklöv - ingenting.

Bob - Har aldrig varit någon svensk paradgren. När Ludmilla Enqvist befanns dopad försvann hela intresset.

Curling - Här kan det bli svensk medalj, men det är inte säkert att det blir damerna som tar den. Konkurrensen blir tuffare år från år.

Freestyle - En gren som jag aldrig förstått. Har ingen koll.

Hastighetsåkning på skridskor - Svenskarna hoppas på medalj i lagtempo, men fan trot.

Ishockey - Giganterna Canada och Ryssland gör upp om guldet, men svenskarna tillhör bronskandidaterna.

Konståkning - Inga medeljchanser finns det här.

Längdskidåkning - Blir det inte några medaljer här kommer besvikelsen att vara stor. Charlotte Kalla och sprintåkarna verkar vara hetast.

Nordisk kombination - Finns det några svenskar som utövar denna gren. Med sitt upplägg kan den bli lika spännande som skidskytte i TV.

Rodel - Det är väl bara de serietecknade Biffen och Bananen som tagit svenskt guld här.

Short Track - Obegriplig idrott.

Skeleton - Ser livsfarligt ut. Inga svenskar med.

Skidskytte - Svenska tjejerna är gigantiska favoriter. Sådant brukar vara svårt att bära. Jag tror dock de tar några medaljer. Herrarna får det svårare.

Snowboard - Det brukar alltid skrivas om några svenskar innan OS, men när det sedan blir allvar...

Om du vill se svenska guld - titta på skidåkarna (även de med gevär på ryggen)

Varg hos Deckarvännerna

Vid senaste träffen med Sällskapet Deckarvännerna hade vi debutanten Varg Gyllander på besök. Han berättade på ett underhållande sätt om sitt författarskap och om sitt arbete som pressekreterare hos Rikskriminalpolisen.

Han avslöjade för oss att han inte kan stava så bra. Men det finns det ju program i datorn och andra personer som kan fixa till. Bra erfarenhet för någon som inte vågat sig på att skriva än.

Han kommer i mars med sin andra bok Bara betydelsefulla dör. Hans första hette Somliga linor brister, en titel som Varg avslöjade inte anspelade på någonting i boken. Det bara lät bra.

Så här var mitt omdöme om den första boken:

Varg Gyllander är pressekreterare vid Rikskriminalpolisen och väl insatt i polisiära rutiner. När han nu romandebuterar använder han sina kunskaper väl. I svenska sammanhang är det ganska ovanligt med en kriminaltekniker som huvudperson, så Ulf Holtz blir här en trevlig bekantskap. När några unga graffitikonstnärer brutalt mördas blir han involverad i utredningen, både i sin roll som polis och på ett mer personligt plan. Det är en utpräglad storstadsroman med igenkännliga miljöer och gott om ganska vanliga människor

Den här boken skulle mycket väl kunna vara ett filmmanus av den typen som ofta görs numera, med mycket action. Boken innehåller många dramatiska scener som man lätt kan tänka sig applicerbara till en spännande underhållningsfilm.

Gyllanders debut lovar gott och jag är säker på att han kommer att skriva efterföljare. Men han måste nog tona ner kriminalteknikerns inflytande i utredningen. Ulf Holtz har rena enmansshowen när han på egen hand försöker lösa brottet. En cowboy i laboratoriet. Men det är välskrivet och mycket spännande. Lite mer bakgrundsinformation om huvudpersonerna skulle inte heller skada, och kanske någon eller några fler parallella intriger.

Betyg: 3 tomteluvor

Bo Wiberg: Rivieraruffel - Bokomdöme

Rivieraruffel

av Bo Wiberg

ALF bokförlag (2009)

Bland 2009 års ovanligt många debutanter återfinns Bo Wiberg. Han är bosatt på en en segelbåt i Medelhavet tillsammans med sin fru och sin hund. Och enligt författaren är det bara hunden som börjar bli tjock. Och det är just på Rivieran som han har förlagt sin handling.

Hans Wrede är en riktig skojare i Frank Hellers anda som livnär sig på att sälja lyxvillor som han inte äger. Men en dag försöker han sälja ett hus som ägs av den korsikanska maffian. Och då börjar äventyret… Maffian, den franska säkerhetspolisen, hemliga agenter, fagra kvinnor och även en kaja blandar sig i händelseförloppet.

Hans Wrede har många identiteter, varav en är Peter Collins. Kanhända är det en hommage till Hellers hjälte Filip Collin som ju också verkade i dessa trakter. Ävenså är detta en skälmroman, full av gott humör. Det är förvisso en bagatell, men en trevlig sådan. Lite Snobbar som jobbar om ni förstår vad jag menar. För även om boken är full av våldsamheter och action, så blir det liksom aldrig på riktigt. Men det blir väldigt trevligt.

Betyg: 3 tomteluvor

Fötter

Snö och rusk ute nu. Men det hindrar inte många, främst ungdomar, att lägga upp sina blöta skitiga skor (med fötter inuti) på sätet mittemot. På tunnelbanan alltså. Hemma tror jag inte de gör så. Om de ändå hade vett att ta av sig skorna först, eller... Vart är världen på väg?

Veckans låt 43

Nu är vi framme i september 1963 i redovisningen av Tio i Topp-ettor. Den 21:a var det dags för Ace Cannon att toppa med Cottonfields. Den placeringen lyckades han bara hålla i en vecka.

Han är en amerikansk saxofonist född 1934. Hans största hit i hemlandet heter Tuff från 1961. http://www.acecannon.com/bio.html

Efter några dagar på landet...

...blev det dags att stoppa in ny musik i MP3'n. Tjugo plattor från förr, allt ifrån Horace Silver Quintet och Jefferson Airplane till DJ Shadow och Metallica. Lista finns längre ner i vänsterkolumnen.

Gudrun Winfridsson: Döden på verket - Bokomdöme

Döden på verket

av Gudrun Winfridsson

Recito 2009

Satiriska och humoristiska deckare är en bristvara i Sverige. Därför är Gudrun Winfridssons bok mycket välkommen.

Den handlar om den statliga myndigheten Vardagsverket som ska värna om medborgarnas välfärd. Många och underliga är de utredningar som görs på denna myndighet. Framförallt ägnar man sig åt Vardagslivsrapporten, som fyndigt döpts till Sisyfos internt. När den avskydde generaldirektören Stig Svensson mördas blir medarbetarna misstänkta och ordentligt synade.

Man kunde önska sig att författaren hade tagit ut de humoristiska svängarna ännu mer. Hon anstränger sig istället för att se till att alla blir misstänkta. Det verkar som om samtliga aktörer har något gömt i garderoben. Så många trådar och villospår läggs ut att det är omöjligt att gissa vem gärningsmannen är.

Jag hade gärna läst lite mer om det påhittade TV4-programmet Politiker Söker Partner. En programidé som man inte ska vara säker på att den inte blir realiserad.

Betyg: 2 tomteluvor