http://picasaweb.google.com/harryfriberg/AustrianOpen#
SSDC har tagit för vana att besöka olika Opentävlingar runt om i världen. Denna gång blev det en septemberresa i Alperna för att spela Austrian Open. Det blev också lite turistande i Wien med åtföljande traditionell klubbmatch innan färden ställdes mot Klagenfurt där Austrian Open spelades. Största klubbframgången stod Tobbe Dahlgren & Seved Rosén för som blev Öppna Österrikiska Mästare i herrdubbel.
Eftersom jag är ordförande i klubben åkte jag till Wien en dag i förväg för att reka lite. (I själva verket kom jag inflygande från Kroatien) Via SMS kunde jag meddela de stackars klubbkamraterna (de hade samling på Arlanda vid sextiden på morgonen) att vädret var lagoma 30 grader i skuggan och att jag hade beställt operabiljetter till alla den stundande kvällen. Har man då ett smeknamn som börjar på T (två stycken) går man på sådant. He-he!! Jag passade också på att se till att de kammade till sig – hotellet hade röd matta och kinesisk dörrvakt. Men det gick bra…ingen spillde på mattan…möjligen skrattades det lite för högt på frukosten…men det får man ta. Självklart dammsög jag trakten för att hitta det optimala öl- och uppladdningsstället. Det sunkigaste jag hittade låg bara 50 meter bort. Där upprättade vi vår bas under Wienvistelsen. Polisen stängde bara stället ett par gånger medan vi var där, men det uppstod strax igen likt Fågel Fenix.
Vacker turiststad
Under två dagar turistade vi runt Österrikes mycket vackra huvudstad för att insupa så mycket atmosfär vi kunde. Ibland blev det riktiga kulturkrockar. T ex avåt de mer kulturella i klubben en Sachertårta på Hotell Sacher medan de andra svalkade sig med en kall maltdryck på något vackert utecafé i närheten. Casinot var en riktig sevärdhet….speciellt för Tålle (börjar på T) som trotsade alla världens naturlagar genom att både vinna en massa pengar och en gigantisk kapsyl. Annars blev det mycket slott, torg och kyrkor. Till och med Markus fotograferades framför varje kejsarstaty som staden hade att erbjuda. Wien är verkligen vackert, och promenadvänligt. Varje kejsare med självaktning verkar ha byggt ett eget lyxpalats inne i staden, och de har inte blivit förstörda av några krig. Och wienerschnitzel, naturligtvis åt vi wienerschnitzel. Efter någon timmas turistande blev alla törstiga och hungriga. Åtta wienerschnitzlar, en pepparstek (Peter avviker alltid), en gulaschsoppa,18 bira och två cola (Peter avviker alltid) senare kunde vi fortsätta vårt undersökande av Wien.
Klubbmatch
På torsdagseftermiddagen började uppladdningen på vårt kära sunkhak bredvid hotellet. Det visade sig att ägarinnan fyllde år. Seved som är en gentleman ut i fingerspetsarna rusade givetvis iväg och köpte blommor och champagne. Sedan fick hon naturligtvis höra den gamla kära Ja Må Hon Leva från tio skrovliga stämmor. Vackert!!! Man blir tårögd!!! Men därefter bar det raskt iväg till Café Oben und Unten där vi skulle spela en klubbmatch mot The Best of Vienna, ett urval av Wiens bästa spelare, ett nog så tufft motstånd.
Jag vet inte om det sprider sig bland Europas länder om våra härjningar och besök, men de här österrikarna hade verkligen ställt upp till 100 %. Hela lokalen var pyntad i svenska och österrkiska flaggor. De hade tryckt upp kassar med Wiens och Stockholms vapen, och med alla spelares namn på. Kassarna innehöll gåvor till var och en i form av österrikiska specialiteter i mat och dryck mm. Själva hade vi som vanligt presenter med oss: specialgjorda pins, kepsar, älgar mm. Innan matchen bjöd Wiens Dartförbunds ordförande på drink – Schwedenbitter – hmmm, att svälja den var ingen barnlek, jag lovar. Efter matchen hölls de sedvanliga talen. De hade skickat fram en tolk när jag skulle hålla tal, så jag höll merparten av talet på tyska. He-he!! Det kanske var därför jag förärades med en klubbtröja från Wiens bästa dartklubb, Bad Boys. På tröjan fanns tryckt vad de kallar sig själva; Simply The Best – vad är det frågan om? Wiens svar på SSDC, eller?
Knapp förlust
Blott för andra gången i SSDC’s historia förlorade vi en klubbmatch under våra resor, om än knappt med 8-7. (Förra förlusten kom i Holland för c:a 15 år sedan) Vi spelade 5 dubblar och 10 singlar, allt i bäst av fem set Att det skulle bli jämnt kunde man gissa, men det blev ännu jämnare, nio av femton matcher gick till avgörande.
Korhonen/Wahlsten – Stadler Kurecka 3-2
Hagel/Lord – Thaler/Falk 3-2
Dahlgren/Rosén – Nürnberger/Kostal 1-3
Von Essen/Juselius – Pötzl/Walkner 2-3
Thålin/Scherman – Steindl/Buranits 3-2
Nisse Scherman – Leo Nürnberger 0-3
Kristian Thålin – Christian Steindl 0-3
Anders Juselius – Gerhard Kostal 3-2
Peter Wahlsten – Rudolf Buranits 0-3
Stefan Lord – Gregor Walkner 0-3
Richard Hagel – Steven Falk 3-1
Daniel von Essen – Martin Kurecka 2-3
Torbjörn Dahlgren – Werner Pötzl 3-2
Seved Rosén – Franz Thaler 2-3
Markus Korhonen – Erich Stadler 3-2
Sedan tog vi Alptåget
Nästa dag bar det upp I Alperna med tåget. Det är en märklig upplevelse att åka tåg i ständig uppförsbacke. Och vilka vyer? Efter gårdagens äventyr med minst sagt olika läggdags tillbringades färden på många skilda sätt, Vissa sov, vissa fotograferade (Tobbe, som börjar på T, tog 1.400 bilder), vissa lyssnade på musik och Danne von Essen tryckte i sig tre pizzor. Han är minst i klubben, hmmm. På järnvägsstationen i Klagenfurt stod Martin Binder från tävlingsledningen och väntade. De hade fixat skjuts till vår inkvartering, Gasthaus Krall. Det har inget med Doktor Krall att göra, det förstår ni nog. Fint ställe annars, vi kan rekommendera det…allt var bra …priser, service, mat & dryck och rummen var lagom lyxiga och spacade.
Några av oss trotsade tyngdlagen och ställde upp i Warm Updubbeln på fredagen. Och ser man på, SSDC dominerade. Markus och Richard vann, Tobbe och Seved åkte i semi. Julle och Danne åkte mot Seved och Tobbe i första.På lördagen spelades singelklasserna. Vi hade stora förhoppningar, framförallt på Markus som verkade het. Och det höll på att gå hela vägen, men i semi väntade ungraren Nandor Bezzegh som hade gett sig f-n på att kasta fler 180 än Tommy Pilblad gör här hemma i serien. Så där fick Mackan bita i gräset i en jämn match, och ungraren gick fram till en lätt finalseger. Seved kom till åttondelen och var näst bäste SSDC’are.
Resultat herrsingel
1. Nandor Bezzegh, Ungern
2. Davy Verkooilen, Holland
3-4. Günther Rimser, Österrike, Markus Korhonen, Sverige
9-16. Seved Rosén
17-32. Richard Hagel, Daniel von Essen
33-64. Anders Juselius, Stefan Lord, Nisse Scherman, Peter Wahlsten
65-128. Torbjörn Dahlgren, Kristian Thålin
Resultat damsingel
1. Barbara Kuntner, Österrike
2. Nora Fekete, Ungern
3-4. Ursula Binder, Österrike, Petra Klingbacher, Österrike
Tobbe och Seved Öppna Österrikiska Mästare
Utan några riktiga fullträffar, men med en otroligt trevlig klubbresa i ryggen avlutade vi tävlandet med herrdubbeln. Och ser man på, där kom pricken över i. Tobbe och Seved storspelade hela dagen och kunde vinna finalen överlägset och totalt ohotade. Det var bara i kvarten som de sviktade lite. Annars var det FULL FART FRAMÅT..och tripplar och dubblar regnade in. Markus och Peter fullbordade SSDCtriumfen genom att komma till semi.
Resultat herrdubbel
1. Seved Rosén/Torbjörn Dahlgren, Sverige
2. Nandor Bezzegh/Joszef Rucska, Ungern
3-4. Markus Korhonen/Peter Wahlsten, Sverige, Steven Falk/Christian Papai, Österrike
9-16 Daniel von Essen/Anders Juselius
33-64 Kristian Thålin/Nisse Scherman
Hur kul är det att åka hem
Och sedan käkar man lite gott. Man grattar Tobbe Och Seved. Man sover lite. Man går upp tidigt, packar och käkar frukost. Väskan är alltid för liten. Huvudet är för litet också. Man tar en taxi till järnvägsstationen. Man åker alptåg i nerförsbacke i fyra timmar. Man käkar lite till. Man tar bussen till flyget. Man käkar lite till. Man flyger till Arlanda. Man tar Arlanda Express till stan… och en taxi i den här ändan också. Man kommer hem. Pussar hustrun. Käkar lite till. Ett glas vin till. Gäspar. Hasar sig i mattluddet till sängen. Somnar innan huvudet når kudden. Jag dödar den som väcker mig.
Tack alla som gjorde den här resan till vad den blev. Jag har skrattat käkarna ur led. Hoppas det går över till nästa klubbresa. Tack alla mina kompisar, tack Andreas Zahalka i Wien och tack Martin Binder i Klagenfurt. Alla har ni gjort mitt liv mer värt.
......och vad gjorde Denny på Austrian Open? Smygkollade?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar