Hotellet ligger som jag skrivit tidigare mycket nara det lopphotell som vi bodde pa vid de forsta dartresorna i borjan pa 70talet, Avon Hotel. Jag gick de fa metrarna runt hornet, men Avon finns inte mer. Daremot finns stampuben Sussex Arms kvar. Numera ar det ett riktigt fyllestalle med hog musik och berusade medelalders engelska man.
The Royal Norfolk uppfyller dock ocksa kraven pa lopphotell, eller ocksa hade jag bara otur med rummet. Jag fick rum 420 pa fjarde vaningen. Ingen hiss. Slapade vaskan uppfor trapporna, pustandes och svettandes. Nu hor det till saken att engelska hotell ofta ar byggda som labyrinter, med trapoor upp och ned och i alla vaderstreck.. Jag hittade inte rummet!!!!!! Normalt brukar jag sallan ga vilse, men denna gang - noll koll.
En staderska forbarmade sig over mig och pekade: ut dar (utomhus) - over bron (en smal bro utomhus i korrugerad plat pa fjarde vningen) - en trappa ned - och en halv trappa upp.
Alla rum och delar av hotellet var markta med Windsorflygeln, Yorkflygeln , Kentflygeln etc. Men inte mitt rum - ett hal i vaggen avslojade en dorr som ledde in till en garderob som visade sig vara mitt rum. En sang, en 12tums TV, en toalett med mikrodusch. Hade jag vagt over hundra hade jag delvis fatt sova i korridoren. Duschen hade duschdraperi, och ni vet hur det ar med duschdraperier - de dras mot kroppen nar man duschar. Och eftersom duschen var sa liten, var det svart att fa vattnet att tranga in mellan draperiet och kroppen.
Men frukosten var god och jag ska byta hotell pa sondag, lagom till kursstart.
Idag ska jag promenera pa stan. Kanske lite shopping, man vet aldrig. Det blir inget mer besok pa Sussex Arms i alla fall. Min stampub far bli The Victoria. God ol, god mat, trevlig personal. Dessutom ar det sa lyckligt att kursen ska ga dar, en trappa upp i Teaterbaren.
1 kommentar:
Utom det s.k rummet så låter det väligt trvligt :)
Skicka en kommentar