söndag 22 april 2012

Barry Lyndon - Filmomdöme

Barry Lyndon
1975
Regi: Stanley Kubrick
Barry Lyndon är en riktigt lång film. Över tre timmar med 1700-talshistoria. Mästerregissören Stanley Kubrick har inte fått speciellt stort erkännande för den. Många tycker att det är orättvist, men man kan förstå det eftersom de flesta väntar sig romantiska förvecklingar med hyfsat lyckliga slut av filmer som utspelar sig under denna tid.

Men Kubrick låter hjälten Barry Lyndon (Ryan O'Neil) vara en särldes obehaglig och beräknande typ. Han gör inte mycket som inte tjänar hans egna syften. När dessutom flera andra karaktärer i filmen är av samma skrot och korn blir det ofta tämligen obehagligt.

Manuset är grundat på en roman från 1844 av William Makepeace Thackeray. Under hela filmen får man höra en berättarröst, vilket ger en konstig dokumentär känsla. Hela filmen är ändå mycket snyggt gjord, perfekt filmad i ett perfekt ljus. Naturligtvis är det också en kostymfilm. Den utspelar ju sig i högreståndsmiljö på 1700-talet.

Barry Lyndon skyr inga medel för att klättra på den sociala stegen. Varje motgång möter han med ett par framgångar. Till sist är han välbärgad och rikt gift. Men då börjar också vägen till undergången. Filmen saknar inte komiska detaljer, men i det stora hela är den ganska kallt berättad utan djupare känslor.

Filmen fick fyra Oscar. Bästa scenografi, bästa foto, bästa musik och bästa kostym. En av de två som fick priset för bästa kostym var svenskan Ulla-Britt Söderlund. Hon gjorde bl a  kostymerna till TV-serien Matador och Hans Alfredsons Den enfaldige mördaren. Tyvärr gick hon bort redan 1985, knappt 42 år gammal.

Betyg: 2 tomteluvor

Inga kommentarer:

Veckans Tio i Topplåt 1126

The Spotnicks: Papa Oom Mow Mow In på listan 25 juli 1964 Låg kvar i 6 veckor, Högsta placering: 3