fredag 6 april 2012

Krut, kulor och kärlek - Filmomdöme

Krut, Kulor och kärlek
(Our Hospitality), 1923
Regi: John G. Blystone & Buster Keaton
Bland stumfilmskomikerna var Buster Keaton en mästare. Hans förmåga att blanda fars och dramatik var utan motsvarighet. När andra gjorde rena buskisfilmer, infogade Keaton mer allvar och ganska mycket satir.

Som i detta mästerverk som handlar om en släktfejd. När Willie McKay (Keaton) återvänder till familjens hemstad vill den konkurrerande släkten inget annat än att ta livet av honom.

Det som komplicerar sakern lite är han på sin diligensresa dit blivit förälskad i sitt ressällskap. Hon visar sig var dotter i det hus där de med onda avsikter bor. När hon till råga på allt bjuder in den inte ont anande hjälten på middag ställs allt på sin spets. Men familjen har lite heder - man mördar inte någon som är bjuden som gäst, de måste vänta till han lämnar huset.

Självklart inbjuder intrigen till många skrattframkallande och dråpliga scener, men här finns också ett allvar, inte främst p g a Buster Keatons som alltid lite dystra och melankoliska uppsyn.

Betyg: 3 tomteluvor

Inga kommentarer:

Veckans Tio i Topplåt 1127

Freddy Weller: Games People Play In på listan 16 augusti 1969 Låg kvar i 1 vecka, Högsta placering: 8