Hus vid världens ände
Av Åke Edwardson
Albert Bonniers Förlag 2012
ISBN 9789100129002, Inbunden, 416 sidor
Åke Edwardson är inte den förste som låter sin hjälte återuppstå. I den tionde boken om Erik Winter fick i alla fall jag uppfattningen att han var utskriven för gott. Men här är han igen, livs levande. Han har fått tinnitus och dricker om möjligt ännu mer exklusiv maltwhisky än tidigare.
Nästan en hel familj blir knivmördad i sitt hus utanför Göteborg och Winter kommer hem från Spanien för att leda utredningen. Det är komplicerat, det är ett våldsamt brott och återvändsgränderna är många. Kommissarien har kvar sina tidigare medarbetare Ringmar, Halders och Anjali, och de löser brottet på det sätt som de har gjort i de tidigare böckerna. De resonerar och diskuterar sig fram och känner in brottsplatserna. Det känns kanske lite utnött.
Åke Edwardson är en alldeles förträfflig och skicklig författare. Hans kriminalintriger är vävda med varsam hand, visserligen komplicerade men ändå förståeliga och intelligenta. Göteborgsmiljöerna är initierat och fint beskrivna. Det jag har börjat tröttna lite på är dialogerna. Erik Winter framstår när han talar som känslokall eftersom dialogen är så sparsmakad och isande kylig. Han diskuterar med sina medarbetare och förhör vittnen, offer och gärningsmän på ett sätt som jag har svårt att ta till mig. Allt för ofta besvaras en fråga med en annan fråga.
Men Edwardson lyckas ändå fånga mig i detektivhistorien. Jag verkligen vill lösa brottet, men det är inte enkelt. Villospåren är många och snyggt placerade. Och trots de kalla dialogerna är språket Edwardsons allra största styrka.
Betyg: 3 tomteluvor
Foto: Thomas Andersen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar