Av Håkan Nesser
Albert Bonniers Förlag 2013
ISBN 9789100134372, Inbunden, 425 sidor
Håkan Nesser fortsätter att föda oss med högklassiga romaner. Men kanske inte så länge till, han har hotat med att snart avsluta sitt författarskap. Han har inte fler historier att berätta säger han. Jag hoppas att han för läsarnas skull hittar några fler som han vill delge oss. Han har avslutat sina serier om Van Veeteren och Gunnar Barbarotti och skriver nu fristående romaner. De är definitivt inte traditionella kriminalromaner eller deckare även om det nästan alltid finns något kriminellt inslag.
Så är det även i denna bok. Man får ganska tidigt reda på att det finns ett mord i historien som spelar en central roll. En svensk kvinna bosätter sig vintertid i Winsford på en hed i England. Hon tillbringar dagarna med sin hund och sysselsätter sig genom att ta långa promenader på heden. Hennes tankar går hela tiden bakåt i tiden. Vi får veta mycket om hennes tidigare liv och om orsakerna till att hon söker sig till ensamheten.
Det händer m a o inte så mycket, men stämningen och spänningen byggs ändå sakta och skickligt upp ju längre man läser. Nesser har förmågan att med mycket små och enkla medel skapa nagelbitarkänsla. Hans språk är som vanligt mycket rikt och fyllt med en underfundig humor som roar, men inte lockar till gapskratt. Man kan nästa höra författarens röst läsa boken på sin oefterhärmliga närkingska. Hans osvikliga kombination av en intressant historia kombinerad med ett ovanligt rikt språk fungerar lika bra som vanligt.
Att beskriva den brittiska hednaturen och vädret är naturligtvis omöjligt utan en ordentlig research som jag är säker på att Håkan Nesser har gjort, grundlig som han är. Regn och dimma kryper in under kläderna på läsaren och minsta solglimt får en att känna sig lite uppåt. Mötena med byborna blir kärleksfulla och det är lätt att tycka om Winsford, lite på avstånd. Eller som man kan läsa om kvinnans hyresvärd, han var den enda otrevliga personen hon mötte.
Till sist rätas alla frågetecken ut, det kändes inte självklart under läsningen, och slutet skulle passa utmärkt i en film av Alfred Hitchcock.
Betyg: 4 tomteluvor
Foto: Caroline Andersson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar