Jag ringer mina bröder på Stadsteatern

Jag var på Stockholms Stadsteaters Klarascen häromdagen och tittade på teateruppsättningen av Jonas Hassen Khemiris Jag ringer mina bröder. Föreställningen grundar sig på Khemiris krönika om hur det är att vara invandrare i Sverige. Man får sig massor av tankeställare. Bra!!

En bil har exploderat i Stockholms city. Amors mobil ringer. Och ringer. Om bara Valeria var här!

Amor gör allt för att agera normalt i en paranoid stad där de misstänksamma blickarna och polisens röster bara tar sig längre och längre in i hans medvetande. Gränserna suddas ut. Ingenting är vad det ser ut att vara. Amor längtar tillbaka till tiden när det gick att kategorisera människor i små fack precis som man gör med grundämnen i skolan.

Nu ser han fördomarna i de andras blickar. Eller? Är det hans egen blick som dömer?