Av Eli Åhman Owetz
Förlaget Orda 2014
ISBN 978917553775, Pocket, 223 sidor
Jag kom på mig själv med att läsa den här boken med ett ständigt (och förmodligen fånigt) flin på läpparna. Det berodde på att boken fick mig på ovanligt gott humör. Att den marknadsförs som en feel-goodroman är ett understatement. Man mår inte bra av den här boken, man mår alldeles sjusärdeles bra. Dessutom höll jag på att missa att gå av pendeltåget p g a läsandet. Ett gott skratt förlänger resan.
Normalt brukar jag mest recensera deckare här på bloggen, men jag är glad att jag klev utanför ramarna denna gång. Men för att rättfärdiga mig själv, här förekommer några antikvitetsstölder som naturligtvis blir uppklarade. Fattas bara annat.
Även om bokens handling tilldrar sig i modern tid så är den skriven på ett lika antikt sätt som de varor som Anna-Lisa säljer. Jag skulle kunna tänka mig att detta vore ett underbart underlag till en 50-talsfilm. Och det är just 50-tal som Anna-Lisa har snöat in på. Hon flyttar ut på landet och öppnar en retrobutik. I omgivningen finns godsherren med elak fru som också ägnar sig åt antikvitetsaffärer. Upplagt för en lagom dos antagonism alltså.
De flesta i persongalleriet är annars osannolikt trevliga och hjälpsamma, och dessutom klädda i de mest fantasifulla retrokreationer. Naturligtvis finns där också en vacker ungkarl, bilmekanikern Johnny som Anna-Lisa blir lite betuttad i.
Jag ser boken i filmbilder och i huvudrollen ser jag en namne, nämligen Annalisa Ericson. Och är det inte Karl Arne Holmsten jag skymtar i godsherrens ridbyxor. Naturligtvis finns också Sickan Carlsson med på ett hörn.
Det finns alltid plats för sådana här böcker. Böcker som man gläds åt. Förvisso är den en bagatell, men en alldeles underbar sådan.
Betyg: 4 tomteluvor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar