Om du vill lämna kommentar på ett inlägg - klicka på kommentar under inlägget. Skriv din kommentar. Markera namn/URL. Skriv ditt namn eller alias.

måndag 9 januari 2017

Dag Öhrlund: Tryggare kan ingen vara - Bokomdöme



Tryggare kan ingen vara
Av Dag Öhrlund
Lind & Co 2017
Uppläsare: Stefan Sauk
ISBN 9789174617283, Ljudbok,  12t 15m

(Lind & Co, 9789174617207, Inbunden, 478 sidor)

Även denna bok blev läst med öronen. Med en uppläsare som Stefan Sauk var det ett sant nöje, även om jag föredrar att själv få läsa boken. Sauk har en bra känsla för betoningar och vågar också använda känslorna. Bra!

Dag Öhrlund är antagligen fortfarande mest känd för att tillsammans med Dan Buthler ha skrivit serien om psykopaten Silfverbielke. Själv är jag mer förtjust i författarens egna självständiga verk. Detta är nu tredje boken om den säregne kommissarien Ewert Truut. Förnamnet har han gemensamt med GW Perssons Bäckström. Och också några andra saker. Han är fördomsfull och kan uttrycka sig extremt provocerande och plumpt. Men Truut är ändå en godhjärtad människa som ständigt brottas med sina förutfattade meningar. Han är medelsålders, sur, dricker whisky och lyssnar på klassisk musik. En kliché så god som någon, men det stör inte, han är alltför sympatisk att läsa om för att i alla fall jag ska bry mig.

Ett skott skjuts mot en förskola i Stockholm. Ewert Truuts sondotter befinner sig i skottlinjen. Fler liknade dåd sker och kulminerar med en bomb på IKEA, där en människa förolyckas. Poliserna har svårt att hitta samband mellan dåden, men kontaktas så småningom av en utpressare. Speciellt Ewert tar detta personligt, hans barnbarn har ju nästan blivit skjuten.

Parallellt får vi följa Truuts egna kärleksbekymmer likaväl som hans sons. Hans medarbetare Måns som lever i ett homosexuellt parförhållande med Ewerts son, har grava problem i samvaron. Detta går ut över barnbarnet och då blir det också kommissariens bekymmer.

Den andra medarbetaren i den lilla tremannagruppen är Carolina som brottas med sin egen sexuella identitet. Hon har en pojkvän, men kan inte låta bli att ge sig ut på farliga eskapader.

Kriminalberättelsen är den bästa jag läst av Dag Öhrlund. Den är spännande, oviss och skapar ett obehag i magen. Vem kan skjuta på barn? Truuts trevande försök att skapa ett förhållande går väl an, men jag tycker det fallerar för övrigt i relationsbeskrivningarna. De blir både omständliga och saknar till viss del trovärdighet.
Att författaren har kryddat historien med några portioner erotik känns malplacerat och tillför inget till intrigen.

Jag tar istället till mig berättelsen om krypskytten desto mer. Hur är han funtad? När ska han slå till nästa gång? Förhandlingen med utpressaren skapar ytterligare spänning. Gärningsmannen känns nästan ofelbar och omöjlig att komma åt. Men Ewert Truut är inte den som ger upp. Honom läser jag gärna mer om dessutom. Det är rysligt skickligt berättat i dessa stycken.

Betyg: 4 tomteluvor 



 Foto: Knut Koivisto

Inga kommentarer: