Håkan Nesser: De vänsterhäntas förening - Bokomdöme

De vänsterhäntas förening

Av Håkan Nesser

Albert Bonniers Förlag 2018

ISBN 9789100174729, Inbunden, 543 sidor

Det är få som kommer undan med att skriva tegelstenstjocka böcker. Håkan Nesser är en av dem. Nästan! Den här gången är jag lite tveksam, longörerna är något fler än vanligt.

Det är få som kan använda sig av tvillingar i en kriminalhistoria. Det är verkligen ett absolut tabu. Men den här författaren hittar en ny infallsvinkel, och så vips, fungerar det alldeles utmärkt. Det är också få som kan använda sig av en hund som nosar upp fynd. Håkan Nesser gör det så skickligt att man nästan inte tänker på det.

Det är femton år sedan vi läste om polisen Van Veeteren, (oklart vad han heter i förnamn) och det är sex år sedan polisen i Kymlinge, Gunnar Barbarotti, blev omskriven av författaren. Men nu möts de. Helt genialiskt att låta två gamla favoriter återkomma och dessutom i ett gemensamt fall.

Marten Winckelstroop och Rejmus Fiste bildar i småskolan De Vänsterhäntas Förening i Oosterby. De har problem i skolan pga. sitt ”handikapp”. Många år senare brinner ett pensionat ner och några personer brinner inne. Van Veeteren och Münster (ja, han dyker också upp, liksom Jung och Ewa Moreno) löser fallet, men gärningsmannen hittas aldrig. Nu när Van Veeteren är 75 år uppsöks han av Münster som har att berätta att den försvunne gärningsmannen har hittats. Nergrävd. I närheten av brandplatsen och förmodligen ungefär samtidigt som det hände. Alltså har de tagit fel på gärningsman.

Eftersom Van Veeteren är den han är börjar han åter forska i fallet. Han har hjälp av sin fru. Samspelet mellan dem är en lisa att läsa. Så småningom finner de kopplingar till Sverige där Gunnar Barbarotti har fått ett mord att utreda. Han är fortfarande polis, liksom hans särbo. Samspelet mellan dem är liknande och lika behagligt roande. I själva verket är Van Veeteren och Barbarotti väldigt lika. De har samma filosofiska läggning , och litar mycket på sin intuition.

De två fallen vävs givetvis ihop och de två gamla hjältarna får äntligen mötas. De Vänsterhäntas förening skymtar mer och mer i bakgrunden.

Håkans Nesser långsamma och stillsamma språk och tempo är underbart att läsa. Han kan som få berätta en allvarlig historia med både humor och värme. Kanske blir det ändå lite för långt denna gång. Av Van Veeteren och Gunnar Barbarotti får vi antagligen inte höra mer, även om läsarnas nyfikenhet absolut inte kommer att avta. Men någonting annat extra läsvärt får vi oss antagligen till livs. Tack och lov för det!

Betyg: 5 tomteluvor 

Foto: Caroline Andersson